Sex change shake

Tack Danko Jones! Energin från knappa två minuter får mig att jobba mer fokuserat än någonsin.

Lovely!

Do you belive?

Ja. Jag vet inte. Vi var på seans i dag. Min första någonsin. Vi satt från halv sex till kvart över nio i den snart kvava lokalen. Fyra av oss sju fick meddelanden. Meddelanden och rapporter om våra egna personer. Vilka vi är, vad vi bär inom oss, drömmar och egensinniga drag. Beskrivningen av mig var väldigt träffande, det erkänner jag. Och beskrivningen av ”min” ande var också väldigt lik min farfar, så som jag minns honom.

Samtidigt är jag skeptisk. Fast nyfiken.

Det är ju så mycket jag inte vet. Sådant som jag inte kan förklara. Ja, jag är kluven.

Hann inte mer än ut därifrån förrän mamma ringde och berättade en närstående mår dåligt. Väldigt. Och jag känner mig maktlös. Hatar den känslan.

Blåblus

Jag tycker om Björn Skifs röst. Och jag har otaliga gånger debatterat om att han skulle kunna göra mer än vad han gjort hittills. Då, när han toppade listorna med ”Hooked on a feeling” slarvades en engelskspråkig karriär bort. Nu tar han omtag. Ett par decennier senare, typ.

Läs här om timeout och planerna på en ”rockig skiva på engelska”.

Hoppas att inte det här slarvas bort också.

Andra bloggar om: Björn Skifs

Blues för vänster hand

Min vänstra näve gillar inte att jag sitter och pysslar med det jag gör nu.. Monotona rörelser tycks inte om.

Men jag kan meddela att det går utmärkt att jobba till tonerna av Maria McKee och Monster Magnet.

Maud?

Maud Olfsson, ja centerns starka kvinna i regeringen, står upp och klappar i takt när Modo vinner över Linköping. Hon är på plats i Örnsköldsvik.

Gillar hon hockey eller är det ett pr-trick? Och om hon gillar hockey, varför Modo?

Andra bloggar om: Maud Olofsson, Modo

Brain stew

Det strövar en odalman i min hjärnas vindlingar.
Han planterar frön i dess fåror.
Där ligger de och gror tills nattfrosten nyper dem.
Nyper dem ömsint, släcker livet innan det funnit medvetande.
Solen strålar. Väcker slumrande frön, de som hamnat långt ner i myllan. De som undkommit ömsinta nypor. Livslusten får dem att slå rot, suga näring och skjuta skott mot friheten.

Jag väntar. Tålamodet tryter. Vill skörda. Men icke. Stiltje, precis som en kvav natt i högsommaren där det enda som hörs är myggor som inar och storspovens sorgesång.

Det viiiiiiiner

Isses så det stormar... Makalöst. Har nog inte sett en liknande storm, så vitt jag minns. Det går fort att ta kvasten till Blåkulla i dag, sannerligen.

I morgon åker jag till paradiset. En bror kort visserligen, då den rackarn befinner sig på Irland. Men vi får nog trevligt i alla fall.

Så. Glad påsk. Eller åtminstone, trevlig ledighet.

HV71 VS MoDo

Ja. Spännande... Hoppas ”rätt” lag vinner...

Knäck

Det här med dagjobb gör mitt bloggande lidande. Vem har tid att blogga när man lever Svenne-liv?

Har hittat idéer och uppslag, men hittar inte tiden att utveckla dem. Inte än. Har tre veckor kvar, förhoppningsvis räcker det med tre veckor till för att landa projektet. Sedan återgår jag till ordinarie schema, och får timmar på vettiga tider över. Vettiga i mitt liv i alla fall.

Fast på sätt och vis är det skönt att jobba dag.

Har varit på kalas. 4*30. Italiensk buffé och kavajer. Sambon fick bryt när jag letade fram morfars gamla dansskor. ”Du ska inte på nån maskerad vet du!” Men jag älskar de där gubbskorna med bred klack. Härligt skinn, mjukt ingådda, omklackade och omsulade och i så fint skick. Passar mina fötter perfekt. Och nog tyckte jag att de passade till mina guldstrumpor och min väst. Så morfars skor fick dansa igen.

Nu ska jag se på importfilm. Och lägga in dagens Ginza-skörd i datorn.

Å så skönt

Jag har fiskat, jag har umgåtts, jag har fikat i solskenet. Herreminje vilken skön helg det har varit.

Rullande stenar

Så. Då är det klart att Rolling stones kommer till Ullevi i sommar. Förutsatt att Keith Richards kan hålla sig från att klättra i kokospalmerna...

Ur pressmeddelandet från EMA Telstar:

”Världens största rockband kommer till Sverige på sin "A BIGGER BANG" turné i sommar. De har valt att göra sin enda Sverigespelning på Ullevi i Göteborg fredagen den 3 augusti. Biljetterna släpps måndagen den 26 mars kl 09.00.”

Men biljetterna är dyra. 1140 kronor, 940 kronor, 790 kronor + serviceavgift.

Hm. Vill gärna se dem ändå. Skulle ju vara roligt att ha sett dem en gång i alla fall. Vi får välan si...

Andra bloggar om: Rolling Stones

Nytt klart för SRF

Utdrag ur pressmeddelandet från staben bakom Sweden rock festival som äger rum i Norje i Blekinge i dagarna fyra! Ser fram emot 6–9 juni!

Så kan vi då presentera ytterligare 9 klara band för Sweden Rock Festival 2007. Klassisk pudelmetall från WHITE LION, högoktanig dödsmetall från DARK TRANQUILLITY, legendarisk rock n roll från QUIREBOYS, det allra sista giget på Sweden Rock någonsin? från TALISMAN med Journeys JEFF SCOTT SOTO vid mikrofonen, tung svensk metal från HELLFUELED, galna norrmän i form av BLACK DEBBATH, Japansk blues från BLUESTONE COMPANY, heavy metal från Bollnäs från BLOODBOUND med nya sångaren Michael Bormann och sist med inte minst ett gäng farbröder i skumma hattar vid namn GODA GRANNAR


VI KAN OCKSÅ PRESENTERA KLARA SPELDAGAR FÖR EN DEL AV BANDEN:

Onsdag 6 juni.
The Australien Pink Floyd Show, Annihilator, Nocturnal Rites, CrashDiet. Black Debbath.

Torsdag 7 juni.
Heaven & Hell, Meat Loaf, Quiet Riot, Dimmu Borgir, Symphony X, Amon Amarth, Point Blank, Bluestone Co, Sturm und Drang.

Fredag 8 juni.
Aerosmith, Skid Row, Gov´t Mule, November, Talisman.

Lördag 9 juni.
Scorpions med Uli Jon Roth, REO Speedwagon, Motörhead, Iced Earth, Black Oak Arkansas, Trouble, Suzi Quatro, Fastway, Quireboys, Korpiklaani, Goda Grannar.

Kul kul! Jag diggade White Lion en gång i världen, då när det var skönt att ligga på sin säng och dagdrömma om vackra pojkar. Har inte lyssnat på White Lion på säkert ... *tänker efter* ... minst femton år. Hellfueled gillar jag skarpt.

Och stugan är bokad. Kanonläge, okej pris för att vara så nära området. De allra flesta som hyr ut passar på att dryga ut semesterkassan ordentligt, men vi kommer undan för tusenlappen var. Skönt. Bussturen med pôjkan från Storuman är också bokad. Det kommer att bli kanon helt enkelt!

Andra bloggar om: Sweden rock festival, White Lion, Hellfueled

En kärlekshistoria

Mamma berättade om ett nattlig samtal som fick mig att börja tro att hon yrade i nattmössan. Vore det inte för att hon har ett trovärdigt öronvittne till den makalöst udda konversationen skulle jag envist fortsätta tro att hon drömt.

M=Mamma
I-L=Inga-Lena (av hänsyn till personen ifråga har jag valt ett lämpligt alias)

*ringelingeriiiing*
M: Mmm ... hallå ... *harkel*
I-L: Heeeeej! Du sover väl inte?
M: Eh, va? (fortfarande yrvaken, funderande på vem det är som ringer) Vad är klockan?
I-L: Jag har underbara nyheter!
M: Jaså?
I-L: Jag har förlovat mig! Visst är det roligt va? Han är så underbar! Och så går han så bra ihop med Agnes!
M: (Nu har det gått upp ett Liljeholmens) Grattis. Så roligt för dig, men du jag ska...
I-L: Han är från Övertorneå! Okej, han är aningens yngre, men vad gör väl en tio-femton år när man hittat sin själsfrände. Jag är kär. För första gången på lång tid.
M: Okej, men vad…
I-L: Han är balsamerare.
M: Vaddå? Balsam?
I-L: Alltså, han jobbar med döda människor, avlidna, ja lik alltså.
M: Oookej.
I-L: Och så tycker han om kyrkogårdar! Speciellt på natten! Det är romantiskt...
M: Natten?
I-L: Ja han är satanist.
M: Satavaddå?
I-L: Och så tror han på vampyrer, men han är verkligen underbar. Jättesnäll och bra med Agnes.
M: (som nu nyper sig i armen för att se om hon drömmer) Balsamerare som går på kyrkogårdarna på natten, satanist och tror på vampyrer? (Mycket vantrogen stämma)
I-L: Alltså, du får det att låta som att han gör nåt på kyrkogårdarna. Vi är faktiskt lyckliga!
M: Ja det är väl det vi…
I-L: Han är ingen sådan där, vad heter det... Nekrolog!
M: Nekrofil menar du?
I-L: Det är han inte alls det! Han trivs med sitt jobb bara!
M: Mmm. Okej, men du. Klockan är mycket, jag ska upp om några timmar för att jobba.
I-L: *skrattar lite nervöst* Ja... Jag har ju blivit lite av en nattmänniska så jag tänkte inte så mycket på klockan.
M: Nej jag förstår det... Men grattis till förlovningen... Verkligen. Jättegrattis.
I-L: Tack! Du, jag tänkte höra om vi kan komma och hälsa på nån dag? Eller så kan ni komma neröver och titta på vår nya lägenhet!
M: Vi får ta det en annan dag. Nu ska jag sova. Godnatt.
I-L: Okej, godnatt.

– end of call –

Jag bara gapade. En satanist som jobbar med döingar, en som tror på vampyrer och vandrar på kyrkogårdarna om natten. Låter inte helt stabilt... Men de har säkert ett annorlunda inrett hem.

Disk, disk, disk

Den stora nackdelen med att laga mat varje dag är att det liksom byggs berg av disk i köket. Jag bor i en etta (ja, fortfarande!) och utrymme är en bristvara. Jag försöker att hålla undan, det måste jag annars blir jag gäl'n. Kan få riktiga knäppryck av röra, stök och plock.

Har skaffat rutiner. Äter frukost, lunch och middag, däremellan vettiga mellanmål. Det gör att jag måste laga mat. Eller, jag gillar inte att köpa färdig mat varje dag. 1. Det är dyrt. 2. Det är långtråkigt (om jag inte äter sushi varje dag vill säga ;-). 3. Det är inte direkt hälsosamt (om jag inte äter sushi varje dag vill säga ;-).

Anyways. Jag gillar att laga mat. Tycker att det är riktigt roligt om råvarorna är bra och jag kan hitta lite roliga vinklar i rätterna. Men det där stöket efteråt. Woi, woi... Disk. Disk. Disk och åter disk. Mina händer blir snart narigare än nariga.

Mä. Lätt problem att lösa, tänker du. Köp en diskmaskin! Hm. Visst. En etta. Jag bor i en etta. Fan... Jag bort FORTFARANDE i en etta...

I gotta get out of this place...

Global warming?

Klockan är 23.35, det är den 15:e mars och det är 7 grader varmt ute. I Sundsvall. I mars. Det är nåt fel i det där...

Nyfiken

Kan inte låta bli att vara lite nyfiken på hur Svante Thuressons skiva ska låta. Den med gästartister som Nina Persson, Plura och Peter Lemarc...

Men här kan man provlyssna!

Andra bloggar om: Svante Thuresson

The Hives till Yran!

Å så skoj! Storsjöyran får återbesök av gossarna i The Hives. Me like!

Sveriges största rockexport, The Hives, är klara för Storsjöyran. Konserten i Östersund blir den första i Sverige sedan sommaren 2006 och en av två exklusiva framträdande gruppen gör i Sverige i år. I höst kommer gruppens nya platta, uppföljaren till succén Tyrannosaurus Hives från 2004.

Andra bloggar om: The Hives, Storsjöyran

Proof of life

En dag var det bara där. Det där som visade att tiden frustat fram. 13 år. Korta. Långa. Smärtfyllda. Njutbara. 13 år.

En bild i tidningen. Ett bevis. Handfast och orubbligt.

Det är 13 år sedan jag tog beslutet. Att mitt liv är mitt. Att ingen annan får styra det.

Nu har han en son som är tolv.

Ibland undrar jag på hur livet skulle te sig om jag gjort ett annat val.

Varje gång kommer jag fram till att mitt val var rätt.

Då som nu.

Citatet

Clifton Fexmo i ”Hundra höjdare”:

”Ja ä inte arg, ja ä bestämd”

Lennartz!

Näää... Nu är det slut. Det roligaste jag sett på SVT på ett tag. Fastnade totalt för Lennartz, och tre avsnitt kändes alltför kort.

Uppföljning kanske? Eller så inte... Vad ska de göra? Det var ju kampen som var det roliga.

Andra bloggar om: Lennartz

Sarah

Jamen det var ju trevligt det där! Är rätt nöjd med resultatet faktiskt. ;-)

Sverige stannar

I kväll stannar landet upp. Det är finaldags.

Nä. Jag överdriver. Landet stannar inte, jorden fortsätter att snurra och livet går vidare trots att det är Melodifestival i Stockholm.

Men det är många som engagerar sig.

Jag tänkte tippa. Skrev en krönika i går med två listor, men den är inte utlagd på nätet. Typiskt. Jag kommer inte ihåg följden i listorna. Attans.

Well. Jag tror i alla fall så här, någorlunda:

1. Måns Zelmerlöv
2. The Ark
3. Sebastian ELLER Sonja Aldén
4. Sanna Nielsen ELLER Andreas Johnson
   

Det är mellan dem det står. Sedan kan det gå hur som helst. Tror dock att Book, Nilsson och fröken hamnar i botten.

Jag vill att det blir så här:

1. The Ark
2. Andreas Johnson
3. Sebastian
4. Sanna Nielsen
5. Sonja Aldén

Sedan kvittar det för mig. Det är de fem jag vill ha i toppen. Även om jag nu tror att Zelmerlöv har charmat alldeles för många telefonterrorister och således kan kamma hem segern med sitt smil...

Och just ja. Någon ballad kan skrälla.

He... Snacka om att jag säkrat med både hängslen och livrem...

Andra bloggar om: Melodifestivalen

Confessions

En bekännelse från en sentimental dåre i en sönderslaskad vinterstad. Jag har köpt Whitesnakes samlingsplatta. Och my goooosh. Vilken underbar röst han har, primadonnan David Coverdale... Jag har sett honom live ett par gånger, och uppskattat underhållningen på presskonferenserna, men inte ägt mer än ett par låtar. Ja, du vet... ”Power ballads” typ.

Perfekt deppmusik. Och lite genant på något vis. Varför tycker jag det månne?

Andra bloggar om: Whitesnake

Long time...

Det var en gång en kvinna som brukade blogga rätt så ofta ...

Ungefär så känns det. Ungefär så är det.

Har varit lite upptagen. Jobb. Sjukdomar. Allmänt småstrul. Tja. En slaskig vintervecka med andra ord.

Laddar för presenter till allehanda födelsedagsbarn. Det är inte alltid lätt att hitta de perfekta presenterna inte... Man 30. Man 35. Kvinna 30. Pojke 8. Det som borde vara enklast är åttaåringen. Men icke sa Nicke.

Har fått ett par demos i veckan. Tänkte mig att jag skulle hinna lyssna lite och rapportera eventuella intressanta detaljer så att du också kan hitta nya guldkorn.

Återkommer.

Kolli

Var inte med alls. Totalt frånvarande. Det var länge sedan jag var så trött. Fredagen var lång. Seg. Trög. Allt jag gjorde på jobbet gick fel. Totalt. Lyckades lägga in tevesidorna i oordning. Komplett. Det är ingen svår syssla direkt att montera in tevetablåer på ett gäng sidor. Men i går var det det. Flaggade för dem omkring att de fick dubbelkolla allt jag gjort. Gärna dubbel dubbelkoll.

Tog vägen förbi bolaget och affären innan jag gick hem. Kockade till Elo, men hade den fyllda kycklingfilén för länge i ugnen... Så klart. Fetaosten var i alla fall god.

Såg på teve. Pratade. Analyserade Elitserien. Vill inte att Färjestad vinner. Och tycker att det är okej om Malmö åker ut, och visst skulle det vara roligt om Björklöven tar klivet upp.

Sedan plockade jag fram filmen som alla hyllat så. Men som jag låtit ligga i hyllan i väntan på att mina förväntningar sjunker.

Efteråt undrar jag varför i hela helsefyr jag inte tittat på den tidigare. ”Amelie från Montmartre” är ju bara så underbar. Älskar klippen, de långa kameraåkningarna, färgerna, karaktärerna. Detaljrikedomen. Och så själva historien. Njöt. Skrattade. Å så skönt.

Sedan sängen. Och vilka mardrömmar. Har tvingat mig själv att vakna ett flertal gånger för att fly undan dem. Men det var inga ormar i natt. Nej, i stället terroriserades jag av människor.

Misstänker att jag skrikit högt nu igen. Min hals är öm.

Så i dag tänker jag mig att ha en underbar helgdag. Solen skiner. Visserligen är det plus och slask, men det är ändå en ljus vinterdag. Faktiskt har vi gått över den magiska gränsen tio timmar nu här uppe. Fjorton timmar mörker, tio ljus. Sommaren närmar sig. Snart äts mörkret upp av ljuset. Natten blir ljus och ljum och tänk att ta ett dopp i en spegelblank Graningesjön...

Ah...

Ditt, datt

Jag hatar begravningar. Verkligen avskyr dem. Förhoppningsvis är resten av året fritt från dem. Ligger på ett snitt med en begravning om år. Hoppas innerligt att det inte ökar.

Nu är det avklarat i alla fall.

Har inte så mycket lust att skriva men titta gärna på den här sidan. I dag publicerades reportaget från hundspannskörningen. Där finns ett bildspel också.

Vill ha fler sådana dagar i skogen.

Skriva om sig själv

Okej. Var går gränsen?

Säg att jag spelar i ett band. Vi släpper en skiva som jag recenserar i tidningen som jag arbetar på.

Eller säg att jag öppnar en butik med heminredningsprylar. Ett uppslag i bilagan Hem & fritid fylls med mina bilder och texter om denna butik.

Eller jag kanske överfaller en människa på stan. Slår denne gul och blå. Skriker fula ord och gör andra helt tokiga saker. Som jag sedan får skriva om i tidningen.

Jag är säkerligen väl insatt i alla detaljer. Men kan jag verkligen vara opartisk?

Eh. Nä. Det kan jag väl ändå inte vara.

Niclas Rislund skriver om Niclas Rislund i Dagens media. Hittade dit via Researcher.

Rislund skriver alltså om sig själv. Att han nekas prövning i HD. Om jag var Rislund hade jag nekat att skriva artikeln. Det måste väl var och en förstå att man inte kan skriva om sig själv i sådana här fall.

Jag kan skriva ett reportage om utflykten med min familj när vi åkte hundspann. Jag kan skriva en betraktelse eller en krönika om andra saker som jag varit med om, eller om sådant som jag har åsikter om. Men jag skulle inte skriva en nyhetsartikel om mig själv. Vare sig jag vunnit en miljon på lotto eller åkt dit för misshandel. Jag skulle inte kunna skriva något sådant om människor som jag umgås med.

Det har hänt att vi skrivit om saker som handlat om min näromgivning. Det är snudd på oundvikligt, jag kommer trots allt från Medelpad där Bladet ges ut. Jag har min släkt, mina vänner här. Men jag skriver inte om det själv.

Trovärdighet.

Det handlar om trovärdighet.

Om jag skriver om min egen överklagan till HD tappar jag den. Och jag tror att min arbetsgivare skulle tappa en hel del av densamma.

Gladaste beskedet i dag!

Åhåhååå! Hon kommer hem! Å så glad jag är! Ser fram emot sommaren. Och även om det blir frikyrkliga orten i södra Sverige så är det i alla fall bra mycket närmare dit jämfört med Australien.

Åhåhåhååå!

Giriga egoister!

Jag tycker inte om er! Usch för sådana som er!

Nä. Jag fick inga biljetter till Metallica. Men det verkar mer än halva landets befolkning ha fått. De annonserar i alla fall ut dem på Blocket...

Att boka upp biljetter för att sedan sälja dem till dyra pengar har blivit en affärsrörelse. Det gynnar inte musiken. Inte artisterna. Det enda som händer är att de som verkligen vill se artisterna missgynnas. Och utnyttjas. Av giriga egoister.

Ja... Jag är trulig i dag.

Andra bloggar om: Metallica, biljetter

The end

Nu är det dags för de sista låtarna. Gävle laddar för en festlig afton.

1. Magnus Uggla ”För kung och fosterland”. En klassisk Uggla-låt. Går han vidare är det för att han är han. Inget annat.

2. Emilé Azar ”Vi hade nåt”. TLC-intro. Det från ”Waterfalls” va? Sen är det som, vad hette de då... De var med i Melodifestivalen för nåt år sedan. De hade ju till och med en hit. En duo... Gah... Aja. Den här fungerar i alla fall inte.

3. Sanna Nielsen ”Vågar du, vågar jag”. Om vi ska se till vad som gått vidare tidigare så lär sångfågeln Sanna ha en chans. Börjar lugnt, kommer in i diskosvänget med stråkar efter en kort stund. Sen blir det lugnt igen. *gäsp* Men hon är duktig på att sjunga.

4. Caroline af Ugglas ”Tror på dig”. Svenska versionen av Janis Joplin. Trallvänligt. Lite Sundströmskt sväng i inledningen. Går inte vidare i alla fall. Kanske andra chansen.

5. After dark ”När vi tar saken i egna händer”. Partykitch á la ”In the navy” med Village people. Väldigt mycket Village people... Klämkäckt, andra chansen?

6. Sarah Dawn Finer ”I remember love”. Balladerna går ju bra i år. Kanske den här sjönsjungande damen kan ro hem en överraskande plats? Jag tycker om låten, framför allt på grund av hennes röst. Inget nyskapande alster, men ändå.

7. Verona ”La musica”. ”Bailando” nån? Nänä. Det här går inte. Det går snarare fetbort.

8. Andreas Johnson ”A little bit of love”. Lite Stefan Andersson, ironiskt nog. Kvällens bästa låt.

Går vidare gör Andreas Johnson. Uggla är jag inte lika säker på. Gör han det är det för att han är en folkhemsikon. Sanna Nielsen och After Dark tillsammans med Sarah Dawn Finer gör upp om platser också, om än kanske i andra chansen. Helgardering? *s* Njae. Tror på Andreas. Sen är det öppet om du frågar mig.

Andra bloggar om: Melodifestivalen

Vissa dagar...

... vill man bara gå och lägga sig igen.

Njae...

Måns och Sebastian. Idol-vibbarna förde dem till final i Globen.

Sebastian, okej. Men jag kan inte med den andre herrn... Låten fastnar trots det. *nynnar*

Synd att inte Magnus gick vidare dock. Hade hellre sett honom i andra chansen än Sonja...

Andra bloggar om: Melodifestivalen

I afton dans

Den återkommande genomgången. Okidoki. Lyssna själv här...

Så här tycker jag.

1. Måns Zelmerlöv ”Cara Mia”. Loj, seg. Lite smör i bästa Julio Iglesias-stil. Fast smöret är kryddat med Abba. Kan ana mig till att det blir lite sväng på höfterna på scenen.

2. Miss Match ”Drop dead”. Hm. Plastic padding. Typ. Försöker vara mix mellan 80-tal och framtid. Men blir bara dödtrist.

3. Magnus Carlsson ”Live forever”. Går vidare. Aha möter Alphaville möter Abba. Lite disko, lite vemod, lite glädje. Inget jag går i spinn över, men helt klart starkare än många andra bidrag i Ö-vik.

4. Sheida ”I mina drömmar”. Näpp. Folkmusiker från olika kontinenter möts på en scen i Övik. Det går icke hem. Sverige är inte redo för sådana möten ännu.

5. The Attic feat. Therese ”The arrival”· House med en krok. Bästa låten i kväll. Helt utan tvivel. Men frågan är om det går hem. Är melodifestivalen redo för det? Kan höra flera säga ”Den är bra, men det är då ingen schlager”. Jag gillar den.

6. Sebastian ”When the night comes falling”. Han har smittats av Andreas Johnsson-flugan. 60-talet klingar i bakgrunden på en rätt slätstruken låt. Gillar refrängen ändå. Kan ha en chans i afton.

7. Sonja Aldén ”För att du finns”. Shirley Clamp-vibrato, Shirley Clamp-låt. Men det är Sonja. Ballad. Lite svulstig, stråkar och klassiskt komp. Beror på om ni är kärlekstörstande i kväll. Om så går hon vidare.

8. Nanne ”Jag måste kyssa dig”. Intro à la Glenmark möter Ruslana. Sedan är det klassisk Nanne-låt. Fast sämre än vad de brukar vara. Hm.

Carlsson går vidare till Globen. Nanne, Sebastian duellerar om den andra platsen, en av dem får andra chansen. Sen är det svårare. Sonja eller The Attic feat Therese. Sonja. Fast jag vill hellre se The Attic feat Therese.

Andra bloggar om: Melodifestivalen

Men in trees

Jag tror att jag kommer att tycka om teveserien på trean. ”Men in trees” med Anne Heche.

Charmig. Full av stereotyper. Ändå charmig.

Ja, jag kommer att gilla den.

Andra bloggar om: Men in trees

Garv...

Mina vänner har en osviklig förmåga till tajming. Precis när jag tryckte på ”publish” plingade mobilen till. Ett sött litet mess om en trevlig alla hjärtans dag från en vän... Tajming, det kallas tajming...

Artister bloggar

Självklart. Varför skulle de inte det?

Senaste tillskotten:

Eldkvarn

Takida

Gillar det faktum att Eldkvarns blogg lanseras 14 februari under namnet Svart blogg.

Nä. Jag gillar inte gulligullandet med kommersen bara för att det är Valentin-dagen. Varför gulligulla i dag? Kan man inte gulligulla under övriga året så kan man fan låta bli i dag.

Nä, nä. Försök inte. Jag ä int bitter. Bara förundrad över att folk går på det.

Andra bloggar om: Eldkvarn, Takida, Valentindagen

Askungen

Finns det verkligen riktiga Askungar? Är läraren Marie Lindberg som klippt ur en Disneyfilmatisering?

Hm. Kanske det.

Jag tycker om att en totalt okänd, i alla fall okänd i musiksammanhang, får slå igenom stort i Melodifestivalen. Det är roligt. Mycket roligt. Hoppas att det ger effekter också. Exempelvis att G:son och den övriga schlagermaffian inte får lika stort utrymme nästa år, utan att fler okända förmågor ges chansen. Kan inte tänka mig annat än att det ligger buntvis med låtar i ratathögen som är bättre än de som tagit sig igenom nålsögat till delfinalerna. Misstänker att schlagermaffian går igenom ögat gång på gång just för att de är rutinerade i sammanhanget. Hoppas att jag har fel, men tror inte det.

Marie Lindberg kan säkert vara något för framtiden, även om jag personligen tycker att hennes låt var rätt trist. Tycker att hon ska skippa engelskan dock. En svensk Askungesaga är betydligt trevligare än en engelsk.

Och jag hoppas att hon inte vinner hela klabbet bara för att folk i allmänhet tycker att det är roligt med Askungar. Risken finns nämligen i mellanmjölkens land.

Andra bloggar om: Marie Lindberg, Askungen, Melodifestivalen

Tycker om

Lyssnar på Joachim Rogalski och Ström. Hittills gillar jag. Tycker om. Vemodigt. Rösten. Kompet. Texterna. Ja, jag tycker om.

Andra bloggar om: Joachim Rogalski

Längtan trängtan

Jag har inte tänkt på det förrän i går. Jag vill åka. Jag vill ner i år igen.

Jag har blivit biten av SRF-myggan. Norje i Blekinge. En lååång natts färd mot ljuvlig musik.

Jag surfade in i går och såg de nya banden. Inga stora om du frågar mig, men ändå. Finsk folkrockmusik, helt sjukt... Tuffa tjejer. Och så lite glamrock med Quiet Riot!

Tittade på bilderna i galleriet på hemsidan och plötsligt kände jag suget.

Stämmer det som Aftonbladet hävdar, att Aerosmith kommer, då finns inget som stoppar mig från att åka ner.

Annars har där inte varit mycket som får mig att jubla. Men det är som det brukar. Jag tänker så, men väl på plats hinner jag inte springa mellan alla scenerna ändå.

Tror jag ska ringa Storuman-pôjkan och Stuguthyrar-Anders redan i dag. Se till att allt är klart.

Andra bloggar om: Sweden rock festival, musik, sommar, festivaler

What a skräll

Vem kunde ana det? Fröken Lindberg till final... Vad hände?

Andra bloggar om: Melodifestivalen

Update

Mäh. Inte hade jag läst Expressens artiklar inte. Jag slogs av likheten också. Sjöng faktiskt för sambon samtidigt som jag lyssnade på The Arks bidrag: Och det var väldans likt, bitvis.

Lyssna själv.

Andra bloggar om: plagiat, The Ark, Melodifestivalen

Och de tävlande är …

Regina Lund – ”Rainbow star”. Catchy refräng. Stråkar och synthar, rätt så klassiskt upplägg. Lita glamour, lite disko. Bättre än vad jag trodde på förhand...

Marie Lindberg – ”Trying to recall”. Stillsamt. Småtrist. Singersongwriter utan riktig hook. Passar inte i Melodifestivalen direkt. Kan säkert bli en tryckare någon gång, någonstans... Får mig att tänka på Agnetha Fältskog av någon anledning.

Jimmy Jansson – ”Amanda”. Sprattelgubberockigt. Snabbt tempo, mycket trummor och en irriterande kördetalj. Står inte ut med pojkens röst... Går hem på hitz for kids. ”A-a-amanda”

Cosmo4 – ”What's your name”. Helikoptrar? Visslingar som påminner om... Vad fan är det som de påminner om? Och så ett ”he!” som Basic Element. Äsch. Slätstruket, lite Rednex faktiskt.

Lustans Lakejer – ”Allt vi en gång trodde på”. Men hallå... Inledande kören. Hu. Synthigt och så Johan Kindes röst till det. Näe... Näee. Nä faktiskt inte... De har stulit från Lena PH:s ”Dansa i neon” också. En liten truddelutt, men dock.

Jessica Andersson – ”Kom”. Kaxig text. Lite Linda Bengtzing. Inte en vinnarlåt.

Svante Thuresson & Anne-Lie Rydé – ”Första gången”. Slow jazz. Svante är en cool katt. En fin text. Långt ifrån en stor final i Finland. Men kanske en plats i Globen?

The Ark – ”The worrying kind”. Abba möter The Sweet möter Beatles. Melodin påminner mycket om ”Love grows where my Rosemary goes”. Introt om ”Sommarnatt”. Bättre än Tommy och Anna, men är det en stor vinnarlåt?

Tipset. The Ark går vidare. Regina har stor chans också. Svante och Anne-Lie till andra chansen. Sedan står det mellan Jimmy och Jessica. Fast allt beror på hur väl de håller tonen i kväll. Det gäller alla.

Åker

Ska titta på ett hus. Samtidigt uppdateras programvarorna på min burk. Sedan ska jag lyssna på bidragen som gör upp i afton.
Återkommer...

In bed with monaihallen – the horrormovie

Har skrikit, slagits och klösts i natt. Sambon var rätt uppjagad.

Vid tresnåret i natt vaknade han, och troligen ett gäng grannar, av att jag skrek. Gallskrek. Illskrek. För allt vad mina lungor förmådde. Jag skrek länge. Han försökte få mig att vakna, men jag bara slog efter honom och skrek.

I morse när jag duschade insåg jag att jag klöst sönder mina ben.

Jag är sömngångare, men det kan gå år emellan mina tillfällen. Har vaknat i hallen på väg ut, har vaknat vid kylskåpet när jag svept ett juicepaket. Har pratat, skrikit, hotat, skrattat. Allt i sömnen. Minns inte mycket av dessa sejourer dagen efter, mer än nåt drömlikt vid horisonten.

Det var dock länge sedan jag var aggressiv. Kanske jag ska gå i någon sorts drömterapi? ;-)

Och tänk. Vilken tur att vi inte hade skräckfilmskavalkaden i går kväll som vi tänkt oss. Vem vet hur natten slutat då....

Situation Magnusson

Har sett trailern för Peter Magnussons nya teve-serie. Hördu du du. Jag vet faktiskt inte om jag vill se mer...

Missar jag nåt?

Sfären

Oj oj oj... Det är roligt att vara åskådare i bloggsfären. Ibland extra roligt. Framförallt när ordkrigen bryter ut.

Efter Glamourprinsessans utbrott har andra bloggare hängt på, och upp sig på, ordval. Och en del har verkeligen fått äta upp sina egna ordval.

Jag skrattade faktiskt högt. (förlåt...) Men jag behövde det. Så tack, från en ankdamm till en annan.

Fast... Jag håller med i sakfrågan. Ordval är viktiga. Påpekar själv alltid när någon säger ”tattare”. Hatar när det används som skällsord. Eller i extremt negativa sammanhang.

Det är en folkgrupp.

Resande.

Så heter det.

Inte ”tattare”.

Tack...

Huga

Det är 20 grader kallt. Havet kyler ännu mer. Natten lär bli både lång och kall. Kallare än någonsin tidigare denna vinter.

Slaptones värmer. ”Please don't touch” (I shake so much) Slaptones och vetekudden.

Över

Nu har han fått ro.

Ombytta roller

Vill inte byta med sambon. Inte alls. Samtidigt vill jag hjälpa. Känner mig handikappad. Elo sa att det är nog så karlarna känner sig när deras fruar/flickvänner/sambos/partners föder barn. De vill göra nåt men det finns inte så mycket att göra, mer än att vara ett stöd.

Försöker.

Oh my gooooosh

Inte blev jag överraskad direkt. Tompan var självklar, hur tråkig låten än är. Men Anna B? Ayayayaaay... Vi får hoppas att det kommer starkare låtar så att den inte tar och vinner klabbet. Då tror jag inte att jag vill se den stora finalen i Finland...

Är superdupertrött. Har varit utomhus tre dagar nu, kört hundspann, eldat, sprungit, umgåtts. Har lämnat västra och återvänt hem. Sambon är kvar där. Hans pappa är sämre igen, nu räknas dagar och kanske timmar. Jag kan inte göra så mycket mer än att stötta.

Återkommer.

Rapport

Har varit ute hela dagen, åkt hundspann och grillat mackor.

Men nu är jag åter.

Och jag lyssnar.

Elin Lanto. Hm. Temat känns igen. Har hon norpat Nannes öron också? Catchy, en sån där låt man blir galen på.

Andersson & Gibson. Simon & Garfunkel? Typ. Vackra stämmor. Trevlig akustisk gitarr. Zzzzzz...nark... Hoppla! Det händer saker i mitten. Steelguitar. Ojsan. Men texten är så infernaliskt återupprepande.

*håller i mig lite* Anna Book. Wooozaa... Schlagerdisko. Iiiiiih!

Addis Black Widow. Trevande inledning. Lite otäckt nästan... Alien har landat och väser mig i örat. Typ. Nananananandet funkar. Men njae...

Andreas Lundstedt. Shaky shaky! Väldigt mycket. Jag känner igen. Hm... Lite 70-talsdisko kombinerat med etnorytmer. Ajajaj... Och så en "stop" som Darin eller Justin.

Tommy Nilsson. Ey! Pripps blå! Trevlig melodi. En fin en bit som tanten på berget skulle säga. Zzzzzz...nark. Men refrängen säger mig att Tommy går vidare. Japp.

Sofia? Grekland. Zorba. Turkiet. Det är Elena och han med puss-pusslåten. Arkan? Tarkan? Det gillas fortfarande antar jag. Går också vidare. Zzzzz...nark.

Uno & Irma.Mer tempo än vad jag trodde från början. Hans röst tar över när de sjunger tillsammans. Inte helt oävet. Trallillall.

Jag tror på de tre sista. Men herr Lundstedt kan också kvala in. Främst tror jag på Tommy.

Obs. Jag tror. Det innebär inte att jag gillar. Basta.

Säkert!

Det är säkert, Annika Norlin på svenska är bättre än vad jag föreställt mig. Ett som är säkert är att skivan som släpps 7 februari kommer att bli väl mött.

Annika Norlin aka Hello saferide aka Säkert!

Mycket säkra texter. Underhållande. Än så länge, har bara lyssnat på de fyra första spåren so far, tycker jag om arrangemangen. Synthigt depp i ”Det kommer bara leda till nåt ont”. Me like. Det är säkert. Gitarrerna i ”Någon gång måste du bli själv”.

Det enda problemet jag har är en del av uttalen av vissa vokaler. Ibland är det a, ibland ä, ibland e. Jag kan inte säga att det är dialektalt. Snarare tror jag att hon lider av samma åkomma som jag gör. Den där när man plockar upp uttal från dem man umgås med. Det kan ibland ge vissa konsekvenser. Är det amerikanskt? Eller är det jamskan som matats med vänners dialekter? Jag vet inte, men det är nåt med uttalet...

Å! Introt till ”Sanningsdan”! I like! Spattigt, indiepoppigt! Plingplong och snabba gitarrer.

Melodi meloda

Jag åker västerut. Det är plusgrader och regn. Jag vill ha minus och snö. Och lite sol. Det blir hundspann i helgen, och om vädret är bra blir det bara så mycket trevligare.

Har planerat att lyssna på festivalbidragen på fredag, när de läggs ut på nätet. Betygsätta och tippa vinnare. Om inget oförutsett inträffar vill säga.

Tycker om att göra det. När man bara hör och inte störs av kläder och framträdande. När musiken står i fokus. Det blir så mycket tydligare vilka låtar som är starka och vilka som inte är det.

Jönköping bjuder på
1. Elin Lanto med ”Money”. Trodde att Elin gått under jorden efter sina radiohits. Jag kan fortfarande nynna på ”I won't cry”. Kan du?
2. Andersson & Gibson med ”Anything but you”. ”Catch the moon”-Stefan gjorde en trevlig liveskiva förra året, Aleena har jag noll koll på. Jag hoppas att Stefan lämnar gitarren vid sidan av scenen och bjuder lite på sig själv. Kan bli intressant faktiskt.
3. Anna Book med ”Samba sombero”. Det är omöjligt att inte ha förutfattade meningar. Såg du också på ”Så ska det låta” förstår du vad jag menar med att jag är orolig för mina trumhinnor. Och hon lär säkert dansa också... Hm. Äsch. Ska försöka att ge Anna ”ABC” en ärlig chans...
4. Addis black widdow med ”Clubbin”. Jag gillade verkligen ”Goes around, comes around”.
5. Andreas Lundstedt med ”Move”. Blir det diskobollar igen?
6. Tommy Nilsson med ”Jag tror på människan”. Å... Sååå vackert. Jag blir tårögd... (OBS! Ironi!) Eh... Well... Repeterar vad jag skrev om Anna Book. Ska försöka ge honom en ärlig chans också....
7. Sofia med ”Hypnotized”. Grekland sägs det. Okej. Men har vi inte hört det förut? Hm. Okej. Det blir nog spännande det med.
8. Uno & Irma med ”God morgon”. Det lär inte bli som Chips ”Go'morron” inte. Uno och Irma. Ja. Det är ingen oväntad kombo direkt, men det låter tråååkigt på förhand.

wtf

Hallå? Vem har ersatt Sahara Hotnights med The Sounds?

Lyssnade med ett öra på Grammisgalan, och nya Sahara Hotnights. Allt jag hörde var The Sounds.

Lång väg att gå...

... ibland känns backen lite extra lång. Benen tyngre.

Det kändes så i kväll, på vägen hem. Jag satte inget personbästa på de två kilometrarna.

I dag har vi varit förlovade i 12 år. Jag firade på jobbet. Han med att vaka hos sin far.

Rock'n'roll will never die!

Gud så kul! Jag har köpt spel till Ps2:an här hemma. Är en sucker för ”Sing star” och ”Buzz”, men det här slår allt...

Vem har sagt att man inte kan leka när man är vuxen?

Burr

Det är vinter på riktigt nu. Det var nära på 19 grader kallt, gnistrande snö och en blek sol från en ljusblå himmel i morse när jag vek upp persiennen. Vackert.

Vill ut och åka hundspann. Koka kaffe och steka kolbullar över öppen eld. Ska åka till föräldrarna nästa lediga helg. Får se om de kan uppfylla min önskan.

I afton blir det samkväm med partypatrullen. Mejlinglistan fungerar bra. Alla vill umgås. Ofantligt roligt! Så det blir takeoutmat, en öl eller två och sedan kanske en pubvistelse. Vi får se. Det ska bli trevligt hur som haver.

Ses.

Stand my ground!

Dagens låt ”I won't back down” i Johnny Cash-tappning.

Jag har skrivit brevet. Nu ska jag bara grubbla över om jag ska skicka det.

Herreminje. Jag HAR blivit velig...

Mer partaj

Hepp! Det blir baluns i helgen också. Partypatrullen, vår lilla mejlinglista, ska samlas och hitta på nåt. Skoj!

Att bo eller inte bo...

Ibland undrar jag om det är nåt fel på mig. Speciellt vid sådana tillfällen då jag inte kan bestämma mig för vad jag vill göra.

I huset där jag bor ska en tvåa säljas. En sliten och nedgången lägenhet med låg månadsavgift och lågt utgångspris. En tvåa med riktigt kök. En större hall. Stora garderober. Balkong, men med sämre utsikt än den jag har nu.

Jag har bott i ettan länge nu. Så lång tid att det tillfälliga känns permanent. Nu öppnar sig dörren till ett nytt tillfälligt boende. Större. Med möjligheter. Ett objekt att lägga ned lite möda i, möda som sedan kan löna sig vid en försäljning.

Och ändå kan jag inte bestämma mig. Har drabbats av velighet... Hatar det.

En sak till!

Om man när man säger ”Hej! Hur går det för dig då?” får svaret ”Skriver du om det i tidningen?”, är det läge att rannsaka sig själv då?

Fast du. Vet du. Jag brukar inte skriva om sånt i tidningen. Inte sådana där artiga utbytesfraser med gamla bekanta. Det är väl rätt ointressant... För allt utom ”jag mötte Lassie-spalten” kanske...

Och till mig försvar i det här specifika fallet ska sägas att personen som fick frågan har genomgått intensiv mediaträning det gångna året... Så det var nog inte bara min fråga som framkallade svaret.

Poppigt vemod

Kan rekommendera Isolation years nya album, ”Sign, sign”. Poppigt vemod. Lovely!

En sån dag...

”En zingo!”

M&U har utökat sin familj med en dotter, en vacker liten tösabit.

Elo smsade och erbjöd skjuts två gånger i morse. Jag är ledig. ;-) Tanken var omåttligt god, det tillstår jag.

Och så kom då inbjudan. Ett party som jag efter noga övervägande säger nej tack till. Ska sätta mig ner och formulera ett brev till inbjudaren så att personen kanske kan fatta till slut.

Orkar inte mer. Så är det bara. Är trött på att bli behandlad på det här viset. Har annat för mig. Och ett löfte vid nyår från min sida är att umgås med trevliga, vänliga och roliga människor som kan få mig att må bättre.

Det var en underlig förmiddag. Har monaihallen hamnat hos Alice i underlandet månne?

Overkligt...

Var på kryssning i går. I alla fall känns det som om man hamnat på en färja till Finland när man kliver in på Aveny.

Missförstå mig inte nu. Jag hade riktigt roligt. Men hela tillställningen präglades av en overklighetskänsla. Det händer inte. Ungefär så.

Var ut med ett antal arbetskamrater. Två förfester. En hos Ugglan med kämpen från isen. En hos nyhetsnäsan och hennes sambo. Vid tolv åkte vi in på stan.

Entré. Hårdrockarna samsades i den mindre baren. Innanför dunkande ost-ostmusiken för ett snudd på tomt dansgolv. Övervåningen var lite mer folkfylld. Hits från 70-, 80-, 90- och 2000-talet mixades sönder och samman och coverbandet som avlöste verkade inte vilja kliva av scenen.

Här finns människor av alla de slag. Seriösa dansörer (styrdans vill säga), drängfulla skoteråkare (och jag är icke dömande, umgås själv med rara skoteråkare, så det så), fnittriga flickor, tafsande herrar (jo då, minst en närgången herre råkar man på vareviga gång på Aveny), arga damer (såg ett riktigt catfight faktiskt), glidare snajdad upp till tänderna. Ja, du förstår säkert.

I går fanns där också en bläckfiskdam, en söt tjej som kramade allt i sin väg. Ordentligt också. Hon log mot alla, till och med utanför stället efter stängning.

Där fanns coverbandet som avslutade med tåget. Hallå! Tåget! Jag menar, det har man väl inte sett sedan grisfesten på Mallis. Men vi hakade på. Är man på kryssning så är man på kryssning. Då får man ta seden dit man kommer.

Det var, ja... Overkligt. Vet inte hur jag bättre ska beskriva det.

Och i dag, när persiennen åkte upp satte den där känslan in igen. Snö, snö, snö. Över allt snö. I vanliga fall har jag utsikt över hela stan från min balkong. Nu ser jag knappt gräsmattan här bakom.

Nya toner

Lyssnar på Weeping willows nya singel ”The burden”, producerad av Andy Bell.

Det är naket. Gitarrer där man hör fingrar som glider mot strängar. Jag älskar det ljudet, det som uppstår mellan ackorden, när fingrarna söker sig från ett grepp till ett annat.

De har lämnat blippbloppandet och det elektroniska från de senaste två skivorna. Det är tillbaka till början på något vis. Inte med det pampiga, bara det sorgliga. Och jag tycker om det med.

Här kan du också höra.

Dagens...

...fynd

Fast med sju armar. Touchdimmer och tjusig.
En String sac från Herstal.
Pris? 400 riksdaler.
I love Blocket...

Dagens…

… låt. ”A change would do you good” med Sheryl Crow.

Gott nytt på dig!

//M

Informationsteknologi

Jag har problem att skriva ordet information. Det blir, 9 gånger av 10, infromation. Förstå att skriva a-, b- och c-uppsatser inom kommunikationsvetenskap och alltid om INFORMATION. Gick informationsprogrammet här i Sundsvall så jag har skrivit ordet några gånger. Allt som oftast fel...

Sitter och pular med mina datorer, eller snarare innehållet i dem. Tänker säkra allt. Vill inte tappa bort något i onödiga krascher... Vis kvinna lär av egen erfarenhet, eller något sådant.

Det är en skön helg. Kopplar av. Njuter. Laddar upp och om. I morgon blir det en mindre tillställning hos R och M. Så pass liten att det bara blir fyra personer. Mycket bra. Vi lär spela ”Guitar hero”, sjunga en massa ”Sing star”, lattja med ”Buzz” och kanske även avverka ett par vanliga sällskapsspel. Men tänk så mycket skoj man kan ha med de moderna uppfinningarna. Älskar dessa små tekniska pryttlar.

IT. Ah. Så skönt med förkortningar...

Uggla!

Uno Svenningsson & Irma Schultz Keller. *gäsp*

Sebastian. *gäääsp*

The Ark. *heeey vad är det här? Vilken lattjo liten pryl*

Magnus Uggla *now you're talking!*

De fyra ässen har presenterats. Jokrarna inför den kommande följetongen Melodifestivalen, eller hur man skapar hype kring rätt trist musik.

Spontana reaktionen är att Uggla kan bli skoj, liksom The Ark. OM, jag säger OM de får rätt låtar. Annars kan det bli stora pannkaksmissödet.

Uno och Irma är båda väldigt trevliga personer, men Uno får mig att somna med sin musik. Sebastian känns inte så het längre, men med lite tur kan han vända det innan det blir dags att inta scenen. The Ark kan bli den stora skrällen, en sådan som kammar hem segern. Det tror jag inte om Uggla, däremot kan han bidra med stor underhållning som den folkkära diva han faktiskt är.

So it's over

It's over for now.

Julen kom och försvann i en grisblink. Jag hängde inte med för fem öre.

Men jag hade trevligt under den korta stund som julen varade.

Lördag och julafton tillbringades med mamma och pappa och bröderna. Ett gästspel hos svärmor hann jag också med.

Juldagen ner till stan igen. Förfest i hamnen, sedan Aveny. Ensam tjej i sällskapet sedan väninnan hoppat av. Igen. Förvånas inte längre, orkar inte heller bry mig särskilt mycket. Det blev dans, skratt, samtal och tja. Det var en trevlig afton.

Annandagen. Film på teve. Fanny och Alexander avbröts för Göta kanal. Sedan lämnades jag ensam med min klapp. Boxen som jag trånat efter ett tag. Carrie har underhållit mig från Manhattan under kvällen.

Det var snabbresumén. Den snabba resumén av den snabba helgen.

Kratta löv...

God jul på er!

Här är det varmt och grönt. Otroligt... Vet ni. Mamma och pappas granne var ute på förmiddagen och krattade löv. På julafton... Jisses...

Men ändå. Det är jul. Jag njuter.

yadda yadda

Tänk, ibland känns livet som ”Tomten är far till alla barnen”, och då är jag inte ens del i en sådan där familj med korskopplade släktband.

Men jag lider med sambon. Det är inte enkelt att få ihop 'et om man säger som så. Framför allt inte när man själv är den enda som kompromissar. Poor guy.

För första gången kommer det släkt till min familj på jul. Då snackar vi första gången på mina 31 levnadsår. Min farbror är ensam och hörde sig för om det var okej. Självklart. Men vad köpa åt honom då? Jag som varit hyfsat klar med alla mina klappar (förutom en som inte levererats från internetbutiken och två kompletteringar) lääänge nu. Hjälper ju till och med alla andra att handla för tjyven!

Ska se om jag kan få klart de små detaljerna i morgon.

Dessutom har jag uppenbarligen årets tuffaste mission. Fixa riktiga vaniljpraliner till gottbordet. De blir alltmer sällsynta, de söta delikatesserna. Överallt frodas de där fejkade sakerna som inte alls är goda. De ska vara mörka, med ett speciellt mönster i botten, och så ska de vara oregelbundna i formen och inte helt svampiga i konsistensen.

Se! Jag sa att det var tufft! ;-)

Äsch. Jag överdriver. Världen går inte under om de inte finns med i utbudet.

Det finns de som har det värre. Mycket också dessvärre... *skänker en tanke*

EN annan detalj. Jag måste verkligen ta mig samman och fundera över årets bästa skivor. 10 styckna. Tufft..

Pyssel

Har varit hos mamma ett par dagar. I dag har jag hjälpt till med en del stök inför helgen. Bakat pepparkakor, kokat knäck och bakat världens godaste saffranskaka.

Och så har vi lyssnat på julmusik via Pandora.com. Så fort de första tonerna klingade ut i rummet började snöflingorna att singla ner från himlen. Vi stod i fönstret och bara gapade av förvåning. En sådan tajming har jag aldrig varit med om tidigare.

Vanilla...

...ice, ice baby.

Jamjam. Vaniljglöggen var mycket god. Kanske för att den värmdes så lång stund att den dunstade, men den var mycket god. Mycket godare än Dufvenkroks konjakglögg. Å andra sidan fungerar B-L-O-S-S-A:s glögg, inte den starkaste då, fortfarande kanon.

Har många funderingar. Ugglans sms gjorde inte direkt saken enklare...

Ska jag...Ska jag inte...

Well. Ingen har någonsin försökt att lura i mig att livet ska vara enkelt.

Pump up the volume

Julmusiken flödar. Insåg att jag har närmare 300 spår julmusik i min dator. Jag behöver knappast fylla på med fler... ;-)

*funderar* Tro om nån av damerna hinner läsa här innan de dyker upp? Neeej, inte då. Tänkte bara skvallra om att lilla lägenheten just nu ser ut som ett enda stort garnnystan. Har slagit in fyndklapparna som jag hittade på vägen hem från klippningen, fäst cirkus femtio meter klappsnöre på vart och ett. I andra änden har jag satt fast fina namnlappar så nu är det bara för vännerna att nysta sig fram till tidernas snyggaste klappar. *skrattar för mig själv* Herregud så fula pryttlar man kan hitta...

Nåväl. De där småklapparna är ju inte huvudsaken. Vi ska byta andra klappar med varandra. Inte dyrare än en femtiolapp, men det är ju inte priset som är det viktiga. Huvudsaken är att vi har trevligt.

Har plockat fram två olika glöggsorter. Två till är på ingång. Jag har köpt en flaska jag inte provat tidigare. Dufvenkrooks vaniljglögg. Det låter intressant. Får rapportera om hur den smakar senare.

Ha en underbar kväll!

Burn

Nån försökte alltså tutta eld på bocken i natt. Well... Nu vet vi att den är impregnerad. Bra reklam. Smart marknadsföring.

I kväll ska vi dricka glögg, tjejerna och jag. Ska bli mycket trevligt, om jag bara lyckas hålla mig vaken. Skulle klippa mig i morse, klev upp sju och stökade på innan jag gick ner till halv nio. Det visade sig raskt att jag var en timme för tidig... Bittert med tanke på att jag var grinfärdig när jag klev upp. En timme till i sängen hade varit ljuvt.

Är i alla fall nysnaggad. De tog kort på frisyren, vill lägga ut på hemsidan... *S* Spejsat för att vara jag. Men vi får se om jag trivs.

Nu ska jag hinka kaffe, dammsuga och lägga in fler julplattor i Itunes.

//M

Ovanligt

Visst är det. Men jag är trött.

Förutom det kan jag säga att jag fastnat för femmans ”Ugly Betty” med alla sina klyschor. Den är trevlig.

Men...

...jag har i alla fall lagt ut 200 inlägg under www.monaihallen.blogspot.com

Så det så.

Hur kommer det sig? Ja, det kan man ju undra. Tänk alla andra som sitter och knappar på sina tangentbord världen över och bloggar på precis som jag. Vilka ska läsa? Vilka läser?

Skriver vi enbart för att våra egon vill det?

För min del handlar det om ett grundläggande behov. Jag vill uttrycka mig. Jag är en ordjunkie, addicted to words. Ord är min drog. För evigt fast i träsket.

Mitt yrkesval är ingen slump. Titt som tätt hör jag ”ja, jag är journalist för att jag tycker om att skriva”. Somliga fnyser åt det, höjer rösten och säger ”jag är journalist för att jag vill FÖRÄNDRA VÄÄÄRLDEN”. Well, tillåt mig höja på båda ögonbrynen.

Fast båda skälen är bättre än ”jag vill liksom ba jobba me nåt inom media”.

Kändisskap. Bah. Det är inte alls det jag trånar efter. Det är inte jag för fem röda smultronören.

Nu jobbar jag visserligen inte som skrivande journalist. Jag städar upp efter andra. Packar samman pryttlarna till ibland tilltalande paket. Ibland blir det raka motsatsen, men det beror på dåliga förutsättningar =O) och inte på yours truly... *harkel* (Och jag skriver ju en del, recensioner och krönikor och lite annat smått och gott)

Tillbaka till kärnan. Varför blogga/vem ska läsa.

Jag bloggar för att jag tycker om att skriva. Kanske kan jag tipsa någon om nåt användbart eller njutbart. Jag gillar idén med bloggar, att det är så enkelt att göra något som är relativt lättillgängligt. (Även om jag nu vill göra om min blogg själv, men jag är för lat för att lära mig hur man kodar själv...)

Men vem ska läsa?

Hm. Tricky fråga det där. Jag tipsar några av mina vänner, men långt ifrån alla (snarare en femtedel) vet om att jag bloggar. Sedan spelar det inte så stor roll. Det handlar inte om att jag har ett behov av att vara läst. Jag skulle blogga även om ingen läste det jag skrev. Är glad så länge jag slipper bli förföljd av gäckande gastar som D.E...

Bad blogger

Jajamensan. Jag vet. Jag är en dålig bloggare. Uppdaterar sällan, håller dålig koll.

Jag skyller på vädret. Vädret och Fuglesang.

Japp. Så är det.

På besök i vargarnas hägn

En sträv tunga mot min kind.
Fem par nyfikna ögon som iakttar.
Gula. Gröna. Bruna.

Blicken är intensiv. Fokuserad. ”Vem är du, vad tänker du göra här?”
En svans viftar. En tass mot mitt ben. ”Klia mer, tack.”
När frågorna är utredda och behovet av mina kliande fingrar mättat vänder sig vargen om och går sin väg. Kurar ihop sig i solskenet och somnar.
Men den iakttar fortfarande. Ögonen är slutna men vad jag och de andra i hägnet tar oss för följs ändå. Vaksamt.
Vi är inkräktarna. Gästerna. Det här är deras hemviste.
När vi går upp på bergknallen är vargarna snart där. Ritualen börjar om från början. ”Klia mer, tack.”
Ledarvargen ser till att hans vargbröder sköter sig. Efter en halvtimme ser jag skillnaderna dem emellan. Skiftningarna i pälsen. Ögonens särarter. Ett ärr, en annorlunda svanstipp. Och hållningen.
Den som står lägst i rang ligger och latar sig i solskenet. Han gör inte mycket väsen av sig, mer än när han vill bli kliad. En annan håller sig hela tiden i bakgrunden, står bland träden och ser på oss. Han är inte social i dag.
Jag är på besök i ett av Kolmårdens tre varghägn. Fem varghannar, alla sex år gamla, möter gruppen när vi ledsagas in av djurskötaren Tina. Hon har fött upp dessa vargar sedan de var två dagar gamla. I rangordningen står hon över dem. Tromb, flockens regent, testar gränserna. Tuggar nyfiket på innehållet i en av besökarnas byxfickor. Får skäll. Morrar tillbaka. Tuggar lite till. Får mer mothugg. Så håller de på i en halvtimma innan Tromb ger upp, erkänner Tinas överhet.
När vi visas in har jag svårt att koncentrera mig på vad Tina säger. Allt jag ser är dessa stolta djur som väntar på att välkomna oss. Jag sätter mig på huk och låter dem slicka på mitt ansikte. Nosa på mina kläder och stryka sig mot mig för att snappa upp mina främmande dofter. De går runt på samma vis till oss alla. Två av dem stannar kvar och vill bli klappade medan de andra drar sig tillbaka.
Djurskötaren berättar för oss om vargen som art, om dess historia och särdrag. Om forskning och framtid och förhoppningar.
En av besökarna är jägare. Diskussionen tar fart. Vem har rätt att bestämma över vem? Ska människan bidra till vargens fortlevnad när vi en gång utrotat den? Är vargen bättre viltvårdare än jägaren? Hur många vargar är tillräckligt? Varför tillåter inte Naturvårdsverket att de invandrade vargarna får hjälpas ner till de vargtäta områdena i Sverige och Norge? Och hur ska tjuvjakten hindras?
Det är inga enkla frågor. Konflikterna är stora. Men Tina är påläst. Hon bemöter och informerar.
Men jag har svårt att koncentrera mig på vad som sägs. Jag är mer intresserad av vad vargarna gör.
Sätter mig på huk igen och låter vargen komma fram.
Kliar på de korthåriga benen, rör den långa nosen och breda pannan. Känner den varma, sträva tungan mot min haka. Andedräkterna möts. Hans är luktfri, liksom pälsen.
När två timmar passerat är jag stel i benen av hukandet.
Men jag känner mig stärkt. Smått lyckorusig. Att möta vargar på det här viset är en naturupplevelse utöver det vanliga. Jag vill tillbaka dit igen. Till vargarna och deras vaksamma blickar.

Well

Jag lyssnar på julmusik. Svär över lamporna i adventsljusstaken. Putsar fönster. Hänger stjärnan. Konstaterar att det inte finns en rimlig chans att få plats för alla tomtar i år heller. Ännu en jul i ettan. Bah. Inte vad jag tänkt mig direkt.

Plockar med dem jag tagit ner från vinden. Vänder och vrider. Hittar ingen som helst inspiration. Får veta att jag måste jobba i morgon. Känner mest uppgivenhet. Men det löser sig. Det ordnar sig. Det är snart jul. Jag SKA bara vara ledig. Så det så. Tänker ha åtta lediga dagar. Ska ha. Vill ha. Måste ha. Kräver.

Men, jag ropar inte det där jävla ”hejet” den här gången. Lovar. Ska göra det när jag återvänder från ledigheten i stället.

Elvis sjunger ”Well it's christmas time pretty baby and the snow is falling down. Well you'll be a real good little girl, 'caus santa claus is back in town”.

Jag ska genast bättra mig. Och se där. Det börjar se lite...julmysigt ut även här. Glögg någon?

Samla tankarna

Jag har ju träffat vargarna i Kolmården. En makalös upplevelse. Jag ska samla tankarna och skriva något vettigt om det så snart jag orkar. Ska skriva en text till tidningen också.

Tog en miljon bilder med den kassa kameran, några blev rätt okej faktiskt.

Och just nu låter det rätt lockande att byta yrke. Djurskötare med rovdjur som specialitet. En sån underbar framtid. Se så harmoniskt... Jag vill tillbaka dit ner. Snart. Och kanske stannar jag kvar där för alltid.

Dagens lärdom

Ropa aldrig hej innan du hoppat över bäcken.

Sant, väääldigt sant. När ett problem är löst dyker nästa upp. Jag är trött på problem. Vill ha ro. Arbetsro. Kanske en lååång semester... Ah.

Buzz

Jag har haft en massa skoj saker för mig! Träffat människor (ja rara A, det var kanonkul att änteligen träffas), spelat spel i Sthlm med U&M och urgulliga ungen (ja, även jag gillar snälla ungar som är så snälla som den här ungen), promenixat i storstan och handlat pärlor på Pärlshoppen (sicket paradis!), och en massa annat. Ja, så har jag ju jobbat också.

Men det slutar inte här. I morgon åker jag söderöver ännu en gång, denna resa blir med mor och far till Kolmården. Jag ska få träffa vargarna! *lycklig som en snäll unge i Sthlm*

Vi lovar att det är en mäktig känsla att få möta vargarna på riktigt nära håll! Nu har du möjlighet att umgås med och vara nära dessa fascinerande djur i deras hägn en hel timme. Djurskötaren finns förstås med för att berätta om vargarna och svara på dina frågor.

Vargarna vill gärna hälsa och deras tassar är inte alltid nytvättade. Ta därför på dig oömma kläder, undvik skinn och mocka. Eftersom de är nyfikna på allt som "hänger och dinglar" är det bäst att lämna stora örhängen, långa halsband och liknande hemma. Göm snoddar och annat som hänger ut från kläderna.

Glöm inte att ta med dig kameran!

Minimiålder 15 år. Max 15 personer per grupp.




(Det här ovan är ett utdrag från www.kolmarden.se)

Jag ska minsann tala om för er hur det hela förlöpte. Om jag kommer hem. Kanske jag stannar och blir djurskötare...

Magiska nuffror

Det här har inget med bandet Magic numbers att göra, bara med magiska siffror...

Var bara tvungen efter att ha läst Deepeds inlägg. Så jag testade kärleksnumerologin på mig och sambon. Han är person 1 och jag person 2. I verkligheten är det nog tvärtom ;-). Vi har varit ett par i *tänker efter* snart 13 år... Oh my.

Kompatibilitetsanalys för Person 1 och Person 2
	På pappret verkar det här vara en bra kombination. Femmans stabilitet och sjuans variation borde fungera bra tillsammans, men tyvärr är så inte fallet. Sjuan kan verka flirtig och har lätt för att komma i kontakt med andra personer. Detta är verkligen inte något som passar femman. Femman har ofta en sida som är mycket svartsjuk och denna är inte lätt att bli av med. Detta kan leda till många gräl och det som annars kunde vara en bra kombination förmörkas. Om detta skall fungera måste sjuan försöka att undvika situationer där svartsjuka kan uppstå, och femmor måste bearbeta dessa sidor hos sig själva. Samstämmighet: 30%

Split vision

Ja. Det är då sant det. Minst sagt. Människor mår dåligt, och jag kan inget göra åt det. Stötta, ja visst. Men inte ta bort. Inte hela. Kanske lindra en aning. Men inget mer. Det är oerhört frustrerande. Blir otålig, det kliar i hela mig. Vill göra mer.

Samtidigt är jag nervös. Ska ha min första träff med Skånetösen. Vi har haft kontakt i... ja... många år nu, men aldrig träffats. Vi har inte ens talat i telefon med varandra. Desto mer via epost och chattar. Hon är i stan och vi ska ut och äta middag, sedan ska vi promenera hem till mig. Har varit och handlat och funderat på vad hon tycker om. Glass. Okej. Gillar hon pepparkakor? Jag köper. Ost och kex? Vi tar det med. Frukt? Plocka i påsen bara. Hm.. Läsk? Vilken sort? Vi tar tre olika. Så nu har jag fullt i skåpen... ;-)

I morgon åker jag och sambon till Lapplands Väsby (det är inte mitt påfund, M säger det heeela tiden, urstockholmare som han är) för att hälsa på familjen i deras nya hus, tittar på pojke som blivit stor och på ny mage som växer. Det ska bli så roligt.

Men... samtidigt kan jag inte släppa tankarna på den som mår dåligt... Split vision.

Europe har uppdaterat sig

Jepp. Det är sant. Nya plattan är den bästa de någonsin gjort. Och då skräder jag icke med orden. Konserten då? Jag är kluven, men den var med beröm godkänd.

Har lagt ut en recension på Dagbladets hemsida, men jag kommer nog att uppdatera den till papperstidningen. Det är inte varje dag man har chansen att fundera en gång till över sina formuleringar. Lyxigt värre...

Andra bloggar om: Europe

Tillägg

”Travelin' band” i superdupertempo är ack så lovely! Sällskapet för stunden är John Fogerty himself. Jag ler. Fånflinar.

Dagens sväng!

Jerry Lee Lewis platta”Last man standing” är ett bevis på att gamla gubbar fortfarande kan vara vitala. Dagens låt är utan tvivel ”Pink Cadillac” där The Killer duetterar med Bruce Springsteen.

För övrigt ska kvällen spenderas i Sporthallen där Europe ska recenseras.

Andra bloggar om: Jerry Lee Lewis, The Killer

Links

Linus ger mig roliga länkar titt som tätt. Den här sidan hade jag missat om det inte vore för honom. Tack!

Klicka in och lyssna på Hello Saferides jullåt. Jag har beställt hela den där julskivan faktiskt... ;-)

Konsert

Har varit och sett Sundström i kväll. Läs här om du vill ha ett längre omdöme än detta: Kanonkul! Jag trivdes verkeligen. Strängen är makalös. Hederos och Ramsby också. Å så Hernestam. Kul att se gamla trummisar återvända till ursprunget... ;-)

Skvaller

Hm... Alltid, eller i varje fall ofta, när det pratas om skvaller läggs gärna ”kärringar” till. Skvallerkärringar alltså.

Hur kommer det då sig att de största profilerna inom skvallerbranschen är män? Kan missa massor av namn så här i den sena timmen, men jag tänker framför allt på exemplar som Hans Schimoda, Daniel Nyhlén och Johan T Lindwall. Namn som jag vaskar fram ur minnet väldans lätt, medan jag får rota runt rätt länge för att plocka fram ett kvinnligare dito. Stora profiler inom den ädlaste av genres, skvallerjournalistiken. Den säljer, o ja, den säljer. Upplagorna ökar så självklart är det rätt att satsa om man vill tjäna stora klövers.

Expressen försöker att skapa en ny profil inom området, Johnny Axelsson ”nöjesreporter med den bästa kollen på kändisarna”. Han har en egen ”skvallerblogg” på expressen.se. Har läst den, rätt kvickt gjort och inte så mycket skoj om du frågar mig. Men så är jag inte överdrivet intresserad av vilka som går på krogen vid Stureplan och inte heller av om Madde firar med svägerskan eller ej.

Men åter till frågan. Varför epitetet ”skvallerkärringar”? Teorier någon? Och vad kallar man männen som skapat sig ett leverne på skvallret?

Andra bloggar om: skvaller


PS. Det är visst det som är melodin för framtiden. Skvaller och icke att förglömma, mode. Ack ljuva värld... Vars är u på väg... Yta, yta och så lite extra blankpolerad yta.

Äh. Jag är bara grinig... Har varit hos tandläkaren så det förklarar aaallt. DS.

Danny boy

Jajajjajaj... Snickelisnack. Vad betyder det egentligen för världen, det här ”chockbeskedet” att Danny åkte ur ”Idol”? Inte mycket. Inte mycket alls. Men, folk är upprörda, ledsna och ilskna. I typ en vecka, sedan är det där glömt när nästa ”Idol” röstas bort.

Jag såg programmet i går. Idol-Erik gjorde en mycket bra version av ”Knockin' on heavens door”. Idol-Markus var aptrist med Oasis. Idol-Cissi balanserar på en tunn lina. Hon kan om hon vill, men för det mesta låter det bara underligt. Hon har en egen röst, ett eget uttryck men släpper inte fram det utan envisas med att låta guttural. Idol-Johan. Well... Han är söt och så, men det räcker inte hela vägen alla gånger. Idol-Felicia är ett ämne för producenterna. Det är en sådan där person som kan gå all the way med rätt folk i bakgrunden. Inte sådan musik som jag gillar, själlös och opersonlig, men perfekt för radio och disko. Du vet vad jag menar.

Idol-Danny då? Men snälla nån... Val av låt... Har de inte lärt sig något? Jag tyckte att det lät tråkigt, träligt och boring. Boys II men bygger sina låtar på stämmor och nyanserade röster. Utan dessa är låtarna väldigt slätstrukna. Det blev så med Idol-Danny. En duktig kille som säkerligen kan bli nåt utanför Idolstudion, men nån Idolvinnare är han inte.

Men tänk en stund till nu, alla ni som är upprörda. Vad har teveprogrammet ”Idol” bidragit med? Mer än ett par radiohits alltså.

En sak, och en sak alena. Darin.

Mer är det inte.

Darin är en framtida storhet. Jag uppskattar kanske inte riktigt den musiken, men det är en mycket begåvad kille som lätt skulle kunna lägga världen för sina fötter.

En annan sak som jag kom att tänka på i går framför teven. Vi zappade till ”Doobidoo” och såg klippen på unga män. Tomas Ledin och Jerry Williams bland andra. Det fick mig att grubbla. Vad hände med Ledin? Hans budskap försvann någonstans på vägen och byttes ut till mellanmjölk och jordgubbar. Och varför har inte Jerry Williams slagit större utomlands? Han är ett unikum i Sverige, har en rackarns röst som räcker långt och en närvaro på scenen som är få förunnat. Klippet i går var från tidigt 70-tal och visade en vital ung man med järnspikar i rösten. Det är samma visa som med Björn Skifs. Han hade också möjligheten men efter toppen med Blåblues blev det inte mycket mer där heller.

Visst är det märkligt.

Andra bloggar om: idol, idoler, Jerry Williams, Tomas Ledin, Björn Skifs

Svårt att slåss mot vädergudarna

Ja gott folk. Snön kom, så som den alltid gör. Och herreminje vad den ställer till det.

Samma visa varje gång. Varje år. Bilar åker av. Bussar blockerar vägar. Snöröjarna kommer inte fram i trafiken på grund av allt som står i vägen. Tågspåren snöar igen. Folk blir stående på perronger, i stationer eller sittande i bilar och bussar.

Läste Virtanens blogg där han hävdade att vore Sthlm NY skulle borgmästaren få avgå. Jag håller inte med. Inte alls.

Snön kommer alltid. Skillnaden i år är att det stormar rätt friskt. Vanligt snöfall klarar tågtrafiken av, inte när drivorna piskas samman till hårda vallar.

Vi hade problem i trafiken i Sundsvall i går. Avåkningar kommer vi aldrig i från vid första snön. Det finns alltid några optimister som tror och hoppas att de ska hinna lägga om till vinterdäck innan snön kommer, men lik förbenat gör de inte det.

Så de åker av.

Jag har läst massor av inlägg som säger något som liknar det här: ”Ja ni sthlmare kan inte hantera det här med snö ni. Så fort det kommer ett par centimeter så blir ni rådlösa. Här i Norrland däremot kan det komma en halv en meter utan att det märks i trafiken”.

Jo då. Det märks visst. Det finns optimister i hela detta avlånga land och varje år överraskas de och ställer till det för andra trafikanter.

I år fick optimisterna sällskap av riktigt vresiga vädergudar. Då är det svårt att vara förberedd... Och det är svårt att ploga vägar som blockeras av fordon eller driver igen med snö på fem röda sekunder.

Pratade med pappa som satt fast i Gävle, ett ställe som är vida känt bland oss som åker E4 eller nyttjar tågtrafiken. Där, precis vid knölen ut i havet, är det alltid problem med snön. Precis där piskas snön fram extra hårt varje år. Han satt på ett tåg som inte fick rulla längre och sa precis som jag ”Men det snöar i alla fall! Vintern är häääär”.

Alltid nåt positivt mitt i allt det vita. Snart blir det hundspann. Grillning. Kaffepannan som puttrar över öppen eld. Långfillingar och tjocksockar. Mmmmm...

”It's a marshmallow world in the winter, when snow comes to cover the ground. It's time for play, it's a whipped cream day, I wait for it the whole year round!”

Andra bloggar om: snö

* *** * ** * *** * * * * *

Minusgrader. Går trottoaren ner mot stan, väljer att kliva på vattenpölarna bara för att få höra sprakandet av bräcklig is som krackelerar. Det doftar snö. På vägen hem igen kan jag smaka på årets första nedsinglande flingor och gräset känns så där underbart krispigt när jag kliver på det.

Behöver jag säga att jag älskar vintern?

Enjoy the silence

Jag har varit tyst. Trött. Fundersam.

Åker bort över helgen. Ska umgås med söta, underbara Kolan. Längtar redan.

Återkommer.

For sentimental reasons....

Min mormor har bränt sina kärleksbrev.
Gulnade kuvert, sammanlänkade av ett rött sidenband.
Ark fyllda av sirliga bokstäver i bläck.
Hon öppnade luckan och lade dem utan tvekan på den brinnande veden. Stängde vredet utan ånger.
Min mormor har bränt sina kärleksbrev. Alla hemligheter är raderade. Fraser fyllda av hopp, längtan är för evigt borta. Bevarade i hennes minne den tid hon har kvar.

Ödesmättad. Vacker. En scen som kan inleda filmer och romaner. Den har etsat sig fast.

Jag är nyfiken på de där orden. Hur de formulerats. Vad som sagts mellan raderna.

Längtan. Kärlek. Böner. Komplimanger.

Från vilka? Och vad hände med dem som skrev breven. Fanns där några från morfar?

Det är hennes sak. Hennes beslut. Hennes känslor. Hon har bestämt sig för att inte låta orden i breven leva vidare, mer än i hennes minne. Jag respekterar det. Men kan ändå inte låta bli att undra över dem, de där breven som hon brände i Paradiset en vacker sommarkväll då varmvattnet värmdes enbart för diskningens skull.

Vatten som kanske blev lite extra varmt då kärleksfulla ord lagts på brasan.

En dröm för skivmonster

Jag vill ha sådana här. I mängder... Tänk vilken ordning jag skulle få på min skivsamling, som för tillfället inte ryms i sin helhet i lilla ettan...

3,50 stycket vid stororder. Levereras i lådor om 400 styck... Me need a lot of boxes...

Andra bloggar om: cd-förvaring

Ledig

Är änteligen hemma efter fyra sjuka dagar på jobbet. Vikarielöst gör det svårt att vara hemma när man är sjuk och det ska göras bilagor.

Så i dag har jag förmiddagsfikat, sett på filmer och pratat i telefon med Rache om bröder och kärlekar. Och en massa annat. Vi SKA åka på vår trettioårsresa. Så det så. Jag ska bara hitta vikarier först...

Sedan så lyssnar jag på två demos. En från Odd och en från tsamuelsson. Tänk så mycket jag tycker om att få lyssna på demos. Mmmm...

Andra bloggar om: Odd, tsamuelsson, demos, vikarier

Kommer ni ihåg?

Gör ni det? Minns ni hur det var då Ny demokrati tågade in i riksdagen? Då när Birgit Friggebo sjöng ”We shall overcome” och Lasermannen var ämnet för löpsedlarna?

Jag gör det. Jag kommer ihåg sabotaget i Ånge där någon skurit sönder pressenningen som tjänstgjorde som ishall och hur personerna som gjort detta också klottrat vedervärdiga bokstäver. V A M.

Och nu har jag den där känslan igen. En otäck liten bubblande föraning.

Läs det här:

För den svenska nationens del gäller följande: svensk är den som av sig själv och som av andra uppfattas som svensk. I praktiken innebär detta ett slags öppen svenskhet, med möjlighet för människor med annat ursprung att tillhöra den svenska nationen. Dock, nationstillhörighet är inte detsamma som medborgarskap. Att helt uppgå i en nation kan ta flera generationer. Däremot ska medborgarskap kunna erhållas även av icke-svenskar, så länge detta inte leder till en allvarlig kränkning av den nationalistiska principen. I huvudsak ska dock svenskt medborgarskap vara ett privilegium avsett för svenskar.

De dummaste kommentarerna som just nu florerar i vårt älskade samhälle är ”jamen jag har ju läst broschyren och de vill ju samma saker som vad s vill ju”.

Jag vill ruska om dem. Tvinga dem att sitta med ett lexikon och en historiebok när de läser sd:s program, inte nån tillrättalagd och glättad broschyr.

Flera generationer. Vem avgör? Jag frågar igen, VEM avgör?

Jag har råkat på en person som stod för djupt rotade nationalistiska åsikter. Sådana som inte bara är ”heja Sverige, nu tar vi VM-guld” eller ”vilket fint land vi har, det ska vi vara rädda om” utan sådana som tar sig uttryck i hat gentemot andra nationaliteter. Och med det även ett hat mot annorlunda personer som är svenskar (även om de i generationer ansetts vara ett bottenskrap). Jag pratar om etniska minoriteter som funnits i det här landet i urminnes tider, som samer. Jag pratar om etniska minoriteter som inte accepterats fullt ut ens av regeringen förrän det senaste decenniet, såsom resande. Jag pratar om romer, zigenare eller för all del Tornedalingarna med sin meänkieli.

Han hatade allt det där. Vi skulle värna om det svenska. Allt det jag räknade upp var inte svenskt, även om det funnits i vårt land sedan 1500-talet eller 1600-talet. Således är inte jag heller svensk. På mammas sida var det invandrade svedjefinnar, det finns en och annan vallon i släktträdet och hejsan hoppsan, en resande minsann. Så jag är inte svensk. Men vem fan är då det? Har vi några riktiga svenskar alls här? Är vi inte alla 15:e generationens invandrare om vi kör lite släktforskning?

Ja. Jag är arg. Och rädd. Och en massa andra saker...

Jag blir fortfarande kall när jag tänker på mannen med de gravt skadade nationalistiska åsikterna.

Och jag vet att han gläds åt de politiska framgångarna.