2009/01/31

2009/01/29

Svenska klassiker

Kan inte sova. Men det hör ju till nu i min ålder :-) så jag kliver helt enkelt upp och lyssnar på Gunnar Wiklund, Monica Zetterlund, Anita Lindblom, Per Myrberg, Mona Wessman och alla de andra i ett mörklagt hus.

Jag vaknade innan sambons klocka satte igång. Låg på aga antar jag, funderar på hur jag ska lösa dagen. Ams begravs i dag i Härnösand. Jag ska åka ner till Stockholm en dag tidigare för att vända tillbaka dygnet på rätt köl. Behöver komma ner i hyfsad tid så att jag kan handla på nåt närbeläget utan att behöva anstränga benet för mycket. Åker jag 14:11-tåget går det bra, åker jag 18:11 går det mindre bra. Åker jag det tidigare hinner jag dock inte till Härnösand. Så jag velar.

Ska jag vara enögd och se till mitt eget bästa åker jag inte till Härnösand. Men jag vill ju visa henne min respekt. Och då borde jag sannerligen åka dit...

Jisses.

Så medan Lill-Babs sjunger ”Hör min samba” funderar jag. Hit och dit.

2009/01/28

Yippey!

Oj så trevligt det kan vara ändå att vara vaken tidigt på morgnarna! Nu har jag lyckats få hem biljetter till Tina Turner! Kanonkul!

Men, än en gång, varför måste vissa konsertbiljetter vara så satans dyra? Billigaste till detta evenemang kostar 635 och då får du skitplatser. Nästa steg upp är 805. Fortfarande skitplatser. Jag valde mittemellan bra och dåligt och hamnar på 1005, men för att få riktigt bra placering måste du hosta upp endera 1255 eller 1755. Det är lite väl dyrt om du frågar mig.

Okej, är det den största idolen i livet skulle jag lätt betala 1755. Men om det som nu är någon som det bara skulle vara väldigt trevligt att se så då backar jag...

Fast nu blev jag ju så där neggig igen! Skämmes! Jag är ju faktiskt otroligt glad!

19 april blir en rolig dag, det känner jag på mig.

2009/01/27

Knätjat

Ja, hejsan igen då... Jag har fått ett till samtal från ”sjukvården” i dag. Jag har tydligen en skada i knät ändå. Och den orsakar inflammation. Så jag ska få en kallelse till en knäspecialist på ortopeden inom en månad. Tills vidare ska jag äta voltaren och halta fram. Det ”ska inte vara någon fara” att stödja på benet, och jag ”ska kunna gå”.

Det är så märkligt. Först såg de ingenting. När jag insisterade såg de tydligen saker som de inte sett tidigare. Om jag inte varit tjurig, vad har hänt då? Och vad var det som var så svårt att se första gången? Jag fattar fan ingenting.

Ah well. Jag ska åka taxi. Låta bli trapporna. Försöka shoppa allt jag behöver där nere på en och samma dag och utnyttja kollegornas vänlighet när det gäller att hämta sidor i skrivaren. Tur att det finns vänliga själar!

Jo förresten! En annan sak som faktiskt gör mig glad än, trots att det var en vecka sedan jag fick beskedet, är att Daniel ska börja jobba på ”mitt” skift i mars. Fantastiskt! Det ser jag fram emot.

En glad överraskning!

Tina Turner ska spela i Sverige 19 april! Jag måste försöka få tag på biljetter, de släpps i morgon klockan nio.

Det är en söndag och jag jobbar, men får jag tag på biljetter ska jag banne mig söka ledigt. Det är inte varje dag The Queen lirar... Och visst vore det en kanongrej att bjuda Elo på? Hon är sannerligen ett tvättäkta Tina-fan.

Å så glad jag blir!

Tänk, jag har blivit en jojo-människa av att sitta inne och uggla som den gamla gumma jag är. *harkel*

This is a wake up call

Inbillar jag mig allt?

Har jag blivit en sån där som tror att hon har en massa fel, fast hon inte har det?

Sitter det nåt i mitt huvud, inte i mitt knä?

Jag började morgonen med att bli både arg och ledsen. En sköterska ringde och sa att det inte är några som helst fel med mig som inte är naturligt.

– Du vet att du börjar bli gammal nu och det är naturligt att knäleden inte är lika böjlig.
– Jaha, men… Kan det bli så här då över en dag bara? Att jag inte kan böja mer än till max rät vinkel, om jag tvingar det? Att jag inte kan räta ut benet helt? Att jag inte kan gå i trappor? Att jag inte kan promenera utan att leden sväller upp och blir varm?
– Ja det är klart att du har en liten skada på menisken, men det är inte någon tillräckligt stor skada för att vi ska operera, och där är ju lite vätska också, men det är inget som vi gör något åt i det här läget. Det är som sagt naturligt i din ålder.
– Nähä, så jag ska vara så här? Jag kan ju för fan inte ens gå sträckan som är till jobbet, inte ens på affärn som ligger 400 meter härifrån.
– Ja men du. Vi gör så här. Jag tittar på bilderna från mr igen med mina kollegor så hör jag av mig.
– Jaha. Ja ja... Det blir bra det.

Hon trodde nog att jag är närmare 60. Att det är okej att mina leder är utnötta. Men jag är ju för i helvete bara 33 år. Okej, det är inte ungt längre, men nog ska väl kroppen hänga med längre än så?

Det känns som att de tror att jag inbillar mig allt. Att jag är en hysterika. Men jag är inte en sådan person, jag är en sådan som härdar ut det mesta.

Just nu är jag besviken. Vansinnigt besviken.

2009/01/23

Tidig frukost

Måste skynda på lite nu, ska åka till stan om 45 minuter. Måste ladda med en ordentlig frukost, utifall jag blir sittande på sjukhuset så där länge i dag också.

Vaknade av mig själv halv sex men låg och drog mig en stund. Jag har verkligen fått udda vanor den här veckan...

Hur som. Jag vill ha svar i dag. Hoppas verkligen på att få dem också. Helst vill jag att de säger ”brosk, det tar vi bort på måndag”. Så håll tummarna för det. Och jag hoppas också att ingen fler läkare höjer förbryllade ögonbryn. Gillar inte läkare som blir överraskade i tjänsten...

Så, god morgon och ha en trevlig dag!

2009/01/20

Notering

Jag föredrar författare vars efternamn börjar på H. Uppenbarligen. Har precis packat upp de tre senaste årens bokinköp ur fem pappkassar. Och en tiondel av dem har författats av människor vars efternamn inleds med H.

Kan det bero på att jag själv har ett efternamn som inleds med H? Eller är det så att H-människorna får större utrymme i bokhyllorna på såväl bibliotek som hos bokhandlarna?

Sold!

As of 1 mars äger jag inte längre ettan i stan. Just precis i dag gjorde jag upp en affär som jag är mer än nöjd med. Praise the lord!

Kallad

Jaha. Då ska man alltså sitta hemma å vara sjukskriven ett arbetspass då. Boring... Syster Eva ringde just och sa att det inte blir röntgen förrän på fredag, men jag hinner med ett besök till också innan dess. Så det blir svårt att komma till storstan och jobbet.

Ringde ner och det är helt fantastiskt vilken uppbackning jag får. Makalöst. Om jag känner för att jobba så får jag taxi till jobbet där nere, vilket gör att jag slipper gå trapporna och den långa gången till kontoret. Tack tack. Ska bara fixa så att jag kan lägga upp benet på en pall också så kan jag ju jobba till veckan, om det inte blir operation då vill säga.

Jo, jag är lite orolig. När läkare kliar sig i huvudet och höjer oförstående ögonbryn blir jag det. Men det behöver inte vara nåt tokallvarligt. Det behöver inte vara nåt av det som de nämnde och inte nämnde. Så jag försöker att tänka på annat.

Sotaren till exempel. Han ska komma och klättra på huset i eftermiddag. Sicken tur att all snö tog och dråsade av just precis nu då. Ett dån utan dess like fyllde rummen och i en halv mikrosekund undrade jag vad som stod på...

2009/01/19

Inte ett dyft klokare

Har tillbringat 12 av dagens timmar åt att färdas till och från vårdcentraler och sjukhus, vänta, vänta och vänta, och så korta möten med vårdpersonal. Effektiv tid max en timme. Och inte fick jag några svar heller. Ska in på akut magnetröntgen i morgon eller på onsdag, de ringer och jag åker ner. Lär väl få sitta i ett väntrum några timmar till denna vecka antar jag...

Men fortsätt att montera ner vården. Dra ner bara. Gör det. Det ser ju riktigt bra ut ändå utan den där extra resursen. Verkligen...

F*n

Ah well. Jag ska alltså åka ner till stan och sjukhuset för röntgen och sen ska nån ortoped titta. Troligen har meniskel kraschat. Fan, fan, fan, fan.

Ah well. Det är bara att se glad ut. Jag är ju liksom inte döende i nåt smittsamt. Och man brukar ju bli pigg i benet när de bytt ut skiten. Typ.

Ah well. Bäst att pimpla kaffe och käka nåt innan. Vis av erfarenhet vet jag att det brukar bli att sitta länge i väntrummet.

06:15

Ännu en tidig morgon. Jag står oförstående inför mina nya vanor, men tror att det har nåt med att bli vuxen att göra. Kanske. Eller så beror det på inre oro inför dagens besök på VC i Fränsta. Ska dit med mitt krånglande knä om några timmar, och innerst inne är jag nog lite orolig för vad som ska sägas. Vi får väl se lite senare.

Har avverkat morgon-tv, men orkar inte med mer på den fronten. Har avverkat bloggar i rasande tempo, och hittat några trevliga pysselmänniskor. Ska kika runt lite till i eftermiddag, men både Mustafa och Krumelur har trevliga bloggar. Är väldans tacksam över att det finns så många bra bloggar att inspireras av. En tråkig morgon blir genast mycket mer intressant.

Sen har jag haft en massa idéer på vad jag själv vill göra, men jag får inte riktigt fart. Kan bero på statusen på mitt ben som gör att jag är så illa piskad att sitta stilla, men jag kan inte skylla allt på det. Det finns faktiskt saker jag KAN göra, trots att jag sitter med ett ben i högläge.

Har tankar om huset, om småpyssel och stora projekt. Borde kanske sätta mig och skriva ner dem så att jag är redo att kryssa av på listan när jag blir mig själv igen. Den här ska definitivt med på den listan!

2009/01/17

Love!

Jag, som har gett upp tanken på att följa serier i teverutan, älskar SVT:s funktioner som tillåter mig att titta på programmen i efterskott. Play och Playprima är vansinnigt bra. Gratis dessutom.

Eftersom jag gick och la mig vid halv sju i går kväll, sov ju bara 45 minuter natten innan, missade jag ”På spåret”. Klockan 05 i morse klev jag upp, puttrade på kaffepannan och startade datorn. Nu har jag spanat in Filip och Fredrik och tänker fortsätta med de tre avsnitten av ”De halvt dolda”. Fantastiskt vad tekniken är underbar.

2009/01/14

AMS

Els-Mari har skrivit varmt om AMS. Läs här.

2009/01/13

Elo

En kollega på konkurrenten i Sundsvall har skrivit om Elos olycka. Läs här.

2009/01/11

Mitt i natten

Klockan 03.15. Jag är vaken. Och vad mer, jag är fri från huvudvärken som plågat mig i två dygn. Spänningshuvudvärk av den grövre varianten. Jag har legat i sängen och soffan, rört på mig i max 15 minuter sedan kraschat igen.

Klockan 03.15. Jag är hungrig. Men jag lovar mig själv att inte kliva upp före fem. Eller, i alla fall inte före halv fem. Ligger ner och funderar. Räknar minuter. Kollar klockan igen. 04.15 ger jag upp och tassar ut ur sovrummet. In i köket, värmer middagsmaten som jag inte rört under två dagar. Mums... Mat... Kanske ett glas mjölk till?

Snacka om att ha totaltvänt dygnet åt heeeelt fel håll. Jag brukar gå och lägga mig nu, inte kliva upp. Nu sitter jag och undrar om jag kommer att kunna sova en timme eller om jag ska titta på första säsongen av Seinfeld...

Och jag vet precis varför jag får den här huvudvärken, men jag kan inte göra nåt åt den. Det ligger en massa elaka baciller och skvalpar och alla runt omkring är superförkylda. Jag har oroat mig fördärvad över fyra personer i min omedelbara närhet, och nu när jag vet att tre av dem är okej har spänningarna släppt.

Natten mot fredag kunde jag inte sova mer än ett par timmar och när jag på fredagen träffade Elo kändes det som att jag skulle kunna somna i hennes soffa, så skönt tyckte jag det var. Luften gick ur mig och när brorsan skjutsat hem mig tog jag mig knappt in innan jag däckade i sängen. Sedan dess har jag inte gjort mycket mer än att ligga i sängen och soffan, dricka vatten och knapra piller som jag vet inte gör nån nytta. Det enda som hjälper är sömn. I massor. Jag pratar 20 timmar.

Så det är bara att lyda.

2009/01/10

Genomtrött

Lyckades inte somna i natt. När sambon klev upp halv sex för att åka på fasterns begravning hade jag fortfarande inte lyckats. Nio ringde telefonen, upp och ut. Ner till stan. Städa lägenhet kändes inte särdeles lockande. Men lite fick jag undan i alla fall, dessutom var en spekulant och inspekterade. Får se på måndag om det blir affär eller inte. Med tanke på att jag helst slipper undan annonserande och hela baletten vore det rätt skönt.

Innan skallebanken drev mig från stan västerut i jakt på sängen hälsade jag på Elo. Det var väldans skönt att få se henne och prata lite, även om det blev en kort sväng. Men, jag lär ju ska ner endera dagen för att ta itu med städningen på riktigt, så jag får fler chanser.

Sen hem och raka spåret ner i sängen. Tre timmar senare var jag väl inte som folk är mest, men åtminstone nära på. 13 missade samtal på mobilen, och inte ett endaste har jag orkat ringa tillbaka på... Men det kommer en morgondag, och om jag kryper ner i sängen nu så kanske, kanske, kanske jag kan utnyttja den som vanlig människa.

2009/01/06

Ah well

Det känns som att året kommer att inledas med en förkylning, men det lär jag märka först på onsdag. Varför just onsdag? Jo, för då är jag ledig, och min lydiga kropp brukar se till att följa schemat när det gäller att bli sjuk. Fiffigt va?

Om jag klarar mig ska det städas och annonseras på de lediga dagarna. Måste ta itu med lyan i Sundsvall nu. Bara måste det. Måste. M-å-s-t-e.

Annars är det otäckt lugnt på jobbet. Det känns som att nåt kommer att hända snart. Troligen på onsdag. Varför just onsdag? Jo, för då är jag ledig, och de stora händelserna brukar liksom inträffa då. Eller inte alltid, men rätt ofta. 

Hm. Vad mer? Jo jag har läst ikapp en hel del oläst och log rätt mycket åt Håkans anagram. Mitt namn lämpar sig inte riktigt för den leken, men fortsätter natten att vara så här lugn kanske jag sätter mig ner med penna och papper.

2009/01/01

Just ja...

Gott nytt på er. Och sköt om er. Det är liksom viktigt.

Ams och Elo

Elo råkade illa ut vid hockeymatchen och jag har varit rätt orolig för hennes del. Men det kan fortfarande gå bra, och jag hoppas, hoppas, hoppas att det gör det.

Sen ringer de och säger att Ams inte har långt kvar att leva. I dag fick jag ett meddelande som sa att hon inte längre finns ibland oss. Det är sorgligt. Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det är skönt för hennes del. Även om jag vet att hon gärna kämpade vidare för livet. Men livet låter sig inte alltid hanteras... Hoppas att det finns trädgårdar att pyssla i och en massa trevliga saker att ta itu med och långa promenader med hundar där du är nu Ams…