2009/09/07

Ledig

Tänka sig. Nu sitter jag på tåget igen. På väg hem. Ledig. Fredag jobb igen.

Funderar över om jag ska ge mig på golvet i morgon. Släpa ut möbler och alla skivor. Slipa foder runt dörrarna. Måla på lite och sen ut med nytt vackert golv i valnöt, tre-stav.

Eller om jag väntar till nästa ledighet då jag har en helg med en ledig sambo...

Det är lätt att skjuta saker framför sig. Jag vill inte det, men samtidigt vägrar jag åka hemifrån på fredag morgon om allt bara är halvgjort. Då tar jag hellre å syr gardiner och målar om en soffa i stället. Det vet jag att jag hinner med i alla fall.

Vi får se vad mannen tycker. Om vi lägger golv ska jag försöka komma ihåg att visa lite bilder. Jag tror verkligen att det kommer bli superbt!

2009/09/02

Semesterslut

I dag är det arbete igen. Väntar in tåget mot stora staden. Märkligt. Det känns som att jag inte ska det, som att ledigheten borde fortsätta.

Avslutade det hela med att köpa golv, lister, foder å färg. Höstens ledigheter är räddade å långt ifrån göralösa.

Är dessutom mäkta nöjd över att sambon insett att vi måste måla om i hallen. Jag vet ju det att han måste få tid på sig att fundera i eget tempo. Det är bara att vänta in honom och sen behöver jag inte argumentera mer. ;0)

2009/08/21

Semester

Sitter nu i stugan i Nora och lyssnar till björkvedsknaster. Varmt inne, regn och rusk ute.

Jag tycker om den lena värmen som järnspisen sprider. Det känns som att jag kommer att somna gott om en timme eller så, lyssnande till det där knastret.

Ah... Semester...

2009/08/15

Snabbsemester

Nu har vi kommit hem efter en minst sagt intensiv vecka. Göteborg-Madonna-Trelleborg-båttur-Rostock-Lübeck-Danmark-Ljungby-Vingåker-hemma... Trevligt om än väldigt komprimerat.

Men jag hinner inte mer än hem innan jag börjar planera för nya saker. Det är ju kallt! Det är ju höst! Redan! Så, jag vill hoppa på ett plan och ta mig till nån varm ö. En vecka bara. Men jag behöver lite sol och värme och sköna böcker i skuggan. Om så bara för en vecka. Nu ska sambon bestämma sig för om han vill följa med eller inte. Gärna lite raskt så att jag hinner boka en sista-minuten från Sundsvall. Det är dock inte alltid så lätt för pojkstackarn... Det tar tid att fundera igenom alla varianter, ska/ska inte, vad missar jag/vad ska jag göra i stället.

Dessutom ska vi hinna med att välja ut ett nytt parkettgolv, nya lister, nya foder till fönster, skrapa och lasera om altanen, åka till Nora, Graninge och Fågelsjö.

Tur att det är någon vecka till kvar av semestern... :-)

Jag har lite andra småprojekt på gång här hemma också. Det viktigaste av dem är Operation belysning. Har ränt runt på loppisar och auktioner och hittat en del guldkorn. Ett av dem:




Trearmad golvlampa med skärmar som ska kläs om, de tålde inte en försiktig tvätt... Och dessutom vill jag dra om kablarna i den för att vara säker på att allt är fräscht...

Jag undrar lite över vem som gjort lampan. Hittade följande stämpel undertill:



Aningen suddigt, jag vet, men den riktiga kameran ligger i Elos bil i Sundsvall...

2009/08/04

Hå hå ja jaaaa

Här packas det. Oj oj. I morgon jobb i storstan, lördag tåg därifrån till Göteborg för Madonnakonser, sen båt till Kiel på söndag, sen bil i Tyskland på måndag och sen... Ja. Sen får vi se var vi hamnar.

Kan tänkas att det blir Danmark. Eller mer Tyskland. Inget bokat, inget bestämt. Men det blir semester några dagar med sambo och Elo. Det jag vet är att vi ska vara tillbaka i Sundsvall på torsdag.

I dag har jag åkt bil med svägerskan. De djupa skogarna i Jämtland har dammsugits på loppisar och i Kälarne var vi in på en fantastisk tygbutik. Enormt utbud!

Jag kom hem med gardiner till sex fönster och en härlig taklampa!

Älska loppisar!

2009/07/27

Jo just

Jag har ju inte skrivit något om vad som hände med papperet som lämnades in.

Det var inga roliga dagar av väntan. Alla spekulerade. Den har lämnat in. Och den. Men inte den. Och det räknades. Si och så många har sökt. Och 'du klarar dig'.

Sen kom mejlet. Kallelse till möte. Ansikte mot ansikte. Jag var hemma i byn. Ringde. Mejlade. Väntade.

När så samtalet kom blev jag så glad och lättad att allt jag kunde göra var jubla.

Jag får jobba kvar på världens bästa arbetsplats.

Och jag är så tacksam.

Mobil blogg

Testar olika verktyg i min Iphone. Om bloggandet ska väckas till liv bör jag nog använda mobilen.

Åker tåg. Lyssnar på två tjejer i tioårsåldern. De fnissar om Brolle som har ett snyggt smil och om Gröna Lund och om sms till grabbar. De har sommarlov.

Jag saknar det lovet. Hela månader av upptåg och umgänge och veckor i Graninge och i fjällen. Skrubbsår och myggbett. Sockerdricka och Mariekex. Smultron och blåbär.

Och jag inser att jag längtar efter min semester. Sju arbetsdagar kvar. Sen nära på fyra veckor ledig tid.

Man hinner inte lika mycket som under ett helt sommarlov, men nog är det allt bra fantastiskt med betalda fria dagar.

2009/07/21

Glöm inte var du läste det först...

Jag sitter och söker på nätet efter teorier om vem som döljer sig bakom pseudonymen Lars Kepler. Rätt många har rätt olika teorier. Och väldigt många bloggare som kommer med en udda fågel avslutar sina inlägg med ett ”glöm inte var du läste det först”.

Jag måste säga att marknadsföringen av ”Hyptnotisören” är fenomenalt genomförd. Boken diskuteras av varenda lässugen människa. Vi pratade om den långt innan den var tryckt, när ett manus på 70 sidor borgat för ett rekordstort förskott. Sist jag hörde något var det uppe i nio miljoner.

Och jag funderar också. Jag måste ta mig en vända till bokhandeln och köpa mig ett exemplar innan jag funderat färdigt, men så här tror jag i alla fall:

• Det är en person som redan är känd. (Summan som betalats ut skulle inte gått till någon okänd skrivbordsnötande svennebanan.)
• Denne person vill inte röra samman rollerna. Kanske är han/hon någon inom kultureliten som inte vill dras ”ner i deckarröran” med alla diskussioner om ”fin och ful” litteratur.
• Personen kan således redan ha givit ut böcker under sitt eget namn, men när deckarlusten pockade på var det bara att fixa nytt namn. Äpplen och päron ska icke blandas. Typ.

Jag gissar på någon som vanliga dödliga bokläsare inte hört talas om, men som alla på DN Kultur har stenkoll på.

Eller så är det någon heeelt annan.

Jag har en lista med namn, men den sparar jag. Vill ju läsa boken först.

Fast jag lutar åt en kvinna.

(Och jag återkommer nog i veckan med en uppdatering om allt annat som hänt i den monaihallenska sfären)

2009/05/19

Beslutet

Det är i sanning en grå jäkla tisdag. I dag ska ansökan om avgångsvederlag lämnas in. Jag, som står bland de tio sista (eller första, om man ser det så) på Las-listan har egentligen bara ett val: Att söka.

Så, efter att ha kollat upp allt en vända till, ringt facket som gått på arbetsgivaren i fråga om hur många månader det ska bli totalt, så faxades papperet in i dag.

Jag vill verkligen inte sluta på Aftonbladet, men som det ser ut så är det inte mycket jag kan göra.

Jag hoppas dock att många fler än 100 söker, och att jag i så fall får stanna ändå...

För jag vill inte sluta...

Om det nu ändå blir så är jag arbetslös för första gången i mitt liv. Jag räknar inte de få dagarna efter Expressen, då när jag blev värvad till Länstidningen i Östersund.

Vad ska jag göra? Ett: Ta körkort. Jag bor i Medelpads inland och om jag ska börja frilansa måste jag ju ta mig runt utan att behöva förlita mig på kollektivtrafiken.

Två: Fixa trädgården. Den behöver ett nappatag.

Tre: Kanske bygga en liten stuga i Graninge. Det skulle definitivt vara rätt underbart.

Fyra: Starta eget. Det finns mycket som jag skulle kunna göra, och det verkar som om det finns intresse av att hyra in mina tjänster som redigerare. Jag har en massa uppslag på reportage som jag kanske kan lyckas sälja in till tidningar runt om. Dessutom finns det massor av möjliga arbetsgivare som vill ha hjälp med olika broschyrer och annat... Eller varför inte starta en redigeringspool? Hm. Ja, det finns mycket jag skulle kunna göra.

Vad som blir vete gudarna.

Vi får väl se.

Nu får jag bara vänta och se vad som händer med de där papperslapparna som lämnades in i dag.

2009/05/08

Det sista andetaget

Nu är kampen över för lilla mormor. 22.13 var plågan över. Frid.

Jag satt med henne hela natten mot i går och i kväll hann jag vara med i tre timmar. När någon av oss satt med henne blev hon lugnare. Så även i kväll. När jag, mamma och bröderna kom in slappnade hon av. Vi satt runt hennes säng och pratade, höll hennes hand och bara var där. Vi lyssnade på andningen som förändrades så den sista timmen, och vi hörde hennes sista andetag. Det som gav henne frid. Tog bort resten av smärtan som hon fått dras med under så lång tid, helt i onödan.

Men jag ska inte börja med det där nu igen. I stället måste jag ge en enorm eloge till Mellannorrlands hospice. Helt fantastiskt ställe med lugn atmosfär. Charmig och avslappnad personal som vet precis hur man ger stöd åt såväl döende som anhöriga.

Jag är glad att jag lämnade jobbet och åkte hem för att vara vid mormors sida.

Nu är det bara resten kvar. Det där världsliga.

Men det blir en annan dag.

Nu varvar jag ner i stället. Och tänker varma tankar om mormor och morfar.

2009/04/12

Uppdatering

Jag är fortfarande topp tunnor rasande över hur vården kan missa något sådant som drabbat min mormor. Flera gånger dessutom.

Nu ligger hon på sjukhuset. Hon får i alla fall smärtlindring. Men det är så mycket annat som kunnat bli gjort om hon bara hade fått hjälpen hon bad om. Första gången. Eller andra gången. Eller varför inte tredje gången?

Nä du. Bli inte gammal. Se till att självdö utan att ställa till med för mycket elände för samhället. Helst ska du inte kosta några pengar heller.

Ja, arg är det minsta man kan säga att jag är.

Annars har jag det bra ändå. Försöker få så mycket tid som möjligt med mormor, men just nu orkar hon inte så långa stunder. Försöker tänka på annat när jag inte är med henne eller mamma. Allt för att inte gå omkring och koka av ilska.

Så i går kväll åkte jag med sambon och yngsta brodern till stan och lyssnade på Dan Reed. Akustiskt i mer än en och en halv timme. Helt fantastiskt bra.

Det är sådant man behöver. Lisor för själen. Andningsutrymmen där allt annat trängs undan.

I kväll är det feber i soffan och därför lite tevetittande. Ovanligt för mig nu för tiden det där med teve.

Så, nu återgår jag till mitt isvatten och nån rulle på rutan.

2009/03/20

Life moves in mysterious ways

Jag har tänkt en massa tankar. De snurrar runt här inne, innanför pannbenet, men vill inte rinna vidare ner i fingrarna, ut på tangentbordet, in i datorn. 

Livet fortsätter. Går vidare. Dagar följer dagar. 

Försöker finnas till för dem som behöver det så mycket just nu, men räcker inte till. Känner att jag backar, ofrivilligt. Ryggar undan från det hemska, det som är just nu och det som obönhörligen närmar sig. Och från det som jag fasar för efteråt. 

Rycker tag i mig själv. Jagar på. Tvingar mig att möta det som jag är rädd för. Jobbiga tankar. Sådana som bearbetar det som kommer att hända. Jag vet inte om de gör någon nytta egentligen. Plågar jag bara mig själv? Målar jag upp en mörkare framtid för att på vis skona mig själv när dagen kommer?

Kanske.

Kanske inte.

Men det är skönt att jobba. Då blir fokus något helt annat. Då släpper alla andra tankar. Nästan i alla fall. De gömmer sig bakom hörnet. Lurpassar. 

Tänker mycket. För mycket. På vad jag kan göra. På vad jag borde göra. På det jag inte gjort. 

Bearbetning. 

Jag vill inte att det ska ta slut. Även om det gör ont att se det onda. Men det onda är ändå lättare att möta än slutet. Det definitiva. 

Tänker på det farmor sa till mig sista gången vi sågs, dagen före midsommarafton. Då när vi åt jordgubbar och hon försökte truga på mig ovispad grädde till de syrliga bären. Då när hon vinkade så från balkongen. 

”Det är inte roligt att bli gammal Mona.”

Nej farmor. Jag tror dig. Jag har sett det ännu en gång på kort tid. 

Och jag blir så arg. På vården som fungerar så dåligt här i Västernorrland. På stora saker som missas alltför lätt. På hur man som sjuk måste slåss för att få rätt hjälp. På att man alltid, ALLTID, måste stå på sig. 

Anmäla? Ja visst. Men det hjälper ju inte nu. Det kanske gör att nästa inte missas. Men det är ju långt ifrån säkert. 

Jag har hört om alltför många sådana missar på så kort tid. Läst dödsannonser och tänkt att, va fan ska det vara så här för.

Men ja. Det är nuet som gäller. Att räcka till för dem som behöver det så mycket. Det andra får jag ta itu med sedan.

2009/02/21

Melo!

Leksand. Här har ni min dom.

1. ”You're not alone”, BWO. Den enminutare som ligger ute för lyssning känns minst sagt aningen lam. Ballad. Seeegt. Men tjusiga detaljer i bakgrunden, precis som Bard alltid lyxar till det med. Gospel. Okej. Jag vet inte jag...

2. ”Alla”, Sofia. Etnodiskoballad. Nej nu får de väl ändå ge sig. Det fungerar inte längre. Även om rösten är väldigt vacker. Och även om låten är stark i sig själv. Skulle de skalat av det som gör den etno skulle det här vara väldigt mycket vassare.

3. ”Här för mig själv”, Maja Gullstrand. Lisa Ekdahl? Nej vänta, det är ju hon barfotadamen med röda håret, hon från Fame Factory. Det är inte helt dåligt, även om rösten är både nasal och barnslig. Feelgood i lugn och ro. Men Eurovision? Eh, nä.

4. ”Du vinner över mig”, Mikael Rickfors. ”Vingar” är tillbaka. På riktigt. Det är samma upplägg. Jag trodde det skulle vara sämre, men ärligt talat. De som älskar ”Vingar” kan rösta den här låten åtminstone till andra omgången. Faktiskt.

5. ”Baby goodbye”, EMD. Visslingar och rop. De går vidare, hur illa de än uppträder i afton. Låten är inte heller helt oäven, den är troligen vassast i fältet hittills, men precis som med förra veckans Måns vet jag att den kommer att spelas tills jag kräks.

6. ”Så vill stjärnorna”, Molly Sandén. Årets Sanna. Ballad. Klassiskt snitt. Svenskt bidrag. Vacker sång. Men för fanken Sverige! Har vi inte försökt med det här en miljon gånger? Bah...

7. ”I got you”, Rigo & The Topaz feat Red fox. Jag gillar Rigo. Sommar och sol och en god drink vid poolen, vänner som dansar. Det är en skön stämning. Går det hem hos er andra? Tveksamt.

8. ”The Queen”, Velvet. Skaka rumpa-musik, starka damer tar kontrollen. Trummor i massor. Sen stuns-stuns... Självförtroende. En hit, helt klart.

Vilka tror jag då på? Innan jag lyssnade, då jag bara visste vilka som skulle vara med, tyckte jag att det såg enkelt ut. Ett klent startfält. BWO, EMD, Velvet och Molly vidare i nån form. Men nu när jag lyssnat...

Rickfors kan skrälla. Nej jag skämtar inte. Han är den mörke mannen i kortleken som kan ställa till det för de andra. Mollys låt förtjänar egentligen inte att gå vidare.

Jag tror nog ändå att EMD går vidare raka spåret till Globen. Sen kan BWO se sig snuvad på konfekten av Velvet. I stället blir det andra chansen. Sista andra chansen? Jag drar till med Micke, i alla fall fram tills jag sett aftonens framträdande. Sen tror jag att internationella juryn plockar ut Sofia.

2009/02/14

Skellefteå

Jag lyssnar på minutsnuttarna av aftonens bidrag.

1. ”Never been here before”, Jennifer Brown. Souligt och segt. Skönsång. Lite trist första gången, men det är en låt som växer till sig. Inte en vinnare i långa loppet.

2. ”Show me heaven”, Lili & Susie. Powowow... De har inte tagit många kliv sedan 80-talet. Men det finns en driv. Jag gungar i takt med refrängen. Fastän jag inte alls vill... Jisses. Jag har blivit hjärntvättad av sambon. Så är det.

3. ”Kärlekssång från mig”, Markoolio. Nej men hugaligen. Men Markoolio... Ska det här vara nån form av ironi? Ja tydligen. Går det hem? Nä.

4. ”It's my life”, Amy Diamond. Samma visa som tidigare år. Stooch-stooch i bakgrunden, och så en snäll röst i bästa topplistestil. Gäsp.

5. ”1000 miles”, H.E.A.T. 80-tal var det ja. Men det är en stark låt, halvballadig så där. Jag gillar även här refrängen. Men så är jag ju pudelrockare i själen... ;-)

6. ”Jag ska slåss i dina kvarter”, Lasse Lindh & bandet. Jag har alltid gillat Härnösandspojken som lånar en del från både Hellman och Hellström. Jag trivs i den här svenska skolan, och så även denna gång. Jag kommer att lyssna mer på Lasse, fast jag kommer nog inte rösta fram bidraget till Eurovision.

7. ”Hope & glory”, Måns Zelmerlöw. Jag fasar alltid för Zelmerlöws låtar. Jo, jag vet att de kommer att spelas sönder och samman i evigheter evigheter och att jag kommer att utveckla hat med tiden... Så även i denna uptemposchlager. Vinnarpotential. O ja. Kommer jag att rösta? Nej.

8. ”What if”, Cookies n beans. Den här har jag sett fram emot mest. Frida Öhrn! Älska! Och bluegrass/country kan vara fantastiskt om det tas på rätt sätt. Och det gör den här trion! Jag vill att de går vidare. Refrängen är mycket njutbar. Och å vad jag tycker om...

Måns går vidare raka spåret till Globen, och jag hoppas och tror på Cookies. Sen kan väl både Lili & Susie och H.E.A.T få göra upp i andra chansen. Fast, Lili & Susie KAN mycket väl bli Måns sällskap.

Men det är bara vad jag tror efter tjuvlyssningen. Jag kan ändra mig heeeelt när jag tittar i afton i sällskap av fem sköna damer!

2009/02/07

Melodifestival ja

Nu kan man lyssna på max en minut vardera av aftonens bidrag.

1. Emilia ”You're my world”. Klatchig, lite girliepop från 60-talet, lite soul. Äppelkäckt och rart. Jag tänker av någon anledning på S-connections version av ”It may be winter outside”.

2. Shirley Clamp ”Med hjärtat fyllt av ljus”. Vibratokalas. Pampigt, halvballadigt. Jag gäspar.

3. Alcazar ”Stay the night”. En hit. Klockorna klämtar i bakgrunden. Jag gillar refrängen, även om jag hört det här förut.

4. Nina Söderquist ”Tick tock”. Pampig röst, fast det visste vi ju redan. Starka kvinnor-tema. Halvrockigt fast lite gammalt på nåt vis. Gillar de elektroniska ”tick tock”-rösterna.

5. Jonathan Fagerlund ”Welcome to my life”. Jösses. Sockersliskpojkpop, hoppsasteg till skoldansen i nian. Jag mår illa. Även om grabben kan sjunga.

6. Marie Serneholt ”Disconnect me”. Om texten varit på svenska skulle Nanne ha gjort den. Och jag tänker Helena Paparizou. Taktfast liksom. ”Tam tam” och vick på höften.

7. Caroline af Ugglas ”Snälla snälla”. Otis Redding. Japp. Pianot är som klippt och skuret ur en av klassikerna. Och så blås på det då. Jag gillar låten ändå. Men, det är inte nåt som Sverige kommer att skicka särskilt långt.

8. Scotts ”Jag tror på oss”. Ah well. Håll i er. Här kommer Arvingarna i ”Fångad av en stormvind”-tempo. Jag kan riktigt se dansarna göra comeback. De behöver inte ändra på koreografin det minsta.

Spunk

Just i dag slog den till, frustrationen. Jag vill ut! Jag vill gå långpromenader! Jag vill kunna ta mig dit jag ska utan en massa taxiåkande och annat trams.

Men. Jag sitter här inne jag. Det enda som saknas är hänglås på ytterdörren och galler för fönstren. Jisses...

Så i går bet jag samman och hängde med bror den yngre till stan. Efter en runda på Coop och en snabbis in på Mediamarkt var jag död. Så det blev inte mycket mer för min del. Jag satt kvar i bilen medan bror den yngre gav sig ut på allehanda äventyr, kortare sådana visserligen. Han ville väl inte att jag skulle dö av tristess där ute... Fast, där hade jag i alla fall folk att stirra på. Så det gick väldans bra.

I dag har jag dock fått igen för att jag gav efter för suget. Så, jag sitter där jag sitter. På en kökssoffa i en by där snön faller ner i stadig ström.

Jag har dock studsat upp och gjort bullar till semlorna som ska serveras till eftermiddagskaffet. Men that's it. Mer blir det inte.

Gah...

Men så tänker jag på alla de andra som har det resor värre, de som kanske aldrig kommer att bli bra. Så jag biter ihop om mina sura ord och försöker rycka upp mig. Så nu ska jag ringa runt och bjussa hit lite folk. Lockmedel har jag ju redan. Pinfärska, hembakta semlor... Komsi komsi...

2009/01/31

2009/01/29

Svenska klassiker

Kan inte sova. Men det hör ju till nu i min ålder :-) så jag kliver helt enkelt upp och lyssnar på Gunnar Wiklund, Monica Zetterlund, Anita Lindblom, Per Myrberg, Mona Wessman och alla de andra i ett mörklagt hus.

Jag vaknade innan sambons klocka satte igång. Låg på aga antar jag, funderar på hur jag ska lösa dagen. Ams begravs i dag i Härnösand. Jag ska åka ner till Stockholm en dag tidigare för att vända tillbaka dygnet på rätt köl. Behöver komma ner i hyfsad tid så att jag kan handla på nåt närbeläget utan att behöva anstränga benet för mycket. Åker jag 14:11-tåget går det bra, åker jag 18:11 går det mindre bra. Åker jag det tidigare hinner jag dock inte till Härnösand. Så jag velar.

Ska jag vara enögd och se till mitt eget bästa åker jag inte till Härnösand. Men jag vill ju visa henne min respekt. Och då borde jag sannerligen åka dit...

Jisses.

Så medan Lill-Babs sjunger ”Hör min samba” funderar jag. Hit och dit.

2009/01/28

Yippey!

Oj så trevligt det kan vara ändå att vara vaken tidigt på morgnarna! Nu har jag lyckats få hem biljetter till Tina Turner! Kanonkul!

Men, än en gång, varför måste vissa konsertbiljetter vara så satans dyra? Billigaste till detta evenemang kostar 635 och då får du skitplatser. Nästa steg upp är 805. Fortfarande skitplatser. Jag valde mittemellan bra och dåligt och hamnar på 1005, men för att få riktigt bra placering måste du hosta upp endera 1255 eller 1755. Det är lite väl dyrt om du frågar mig.

Okej, är det den största idolen i livet skulle jag lätt betala 1755. Men om det som nu är någon som det bara skulle vara väldigt trevligt att se så då backar jag...

Fast nu blev jag ju så där neggig igen! Skämmes! Jag är ju faktiskt otroligt glad!

19 april blir en rolig dag, det känner jag på mig.

2009/01/27

Knätjat

Ja, hejsan igen då... Jag har fått ett till samtal från ”sjukvården” i dag. Jag har tydligen en skada i knät ändå. Och den orsakar inflammation. Så jag ska få en kallelse till en knäspecialist på ortopeden inom en månad. Tills vidare ska jag äta voltaren och halta fram. Det ”ska inte vara någon fara” att stödja på benet, och jag ”ska kunna gå”.

Det är så märkligt. Först såg de ingenting. När jag insisterade såg de tydligen saker som de inte sett tidigare. Om jag inte varit tjurig, vad har hänt då? Och vad var det som var så svårt att se första gången? Jag fattar fan ingenting.

Ah well. Jag ska åka taxi. Låta bli trapporna. Försöka shoppa allt jag behöver där nere på en och samma dag och utnyttja kollegornas vänlighet när det gäller att hämta sidor i skrivaren. Tur att det finns vänliga själar!

Jo förresten! En annan sak som faktiskt gör mig glad än, trots att det var en vecka sedan jag fick beskedet, är att Daniel ska börja jobba på ”mitt” skift i mars. Fantastiskt! Det ser jag fram emot.

En glad överraskning!

Tina Turner ska spela i Sverige 19 april! Jag måste försöka få tag på biljetter, de släpps i morgon klockan nio.

Det är en söndag och jag jobbar, men får jag tag på biljetter ska jag banne mig söka ledigt. Det är inte varje dag The Queen lirar... Och visst vore det en kanongrej att bjuda Elo på? Hon är sannerligen ett tvättäkta Tina-fan.

Å så glad jag blir!

Tänk, jag har blivit en jojo-människa av att sitta inne och uggla som den gamla gumma jag är. *harkel*

This is a wake up call

Inbillar jag mig allt?

Har jag blivit en sån där som tror att hon har en massa fel, fast hon inte har det?

Sitter det nåt i mitt huvud, inte i mitt knä?

Jag började morgonen med att bli både arg och ledsen. En sköterska ringde och sa att det inte är några som helst fel med mig som inte är naturligt.

– Du vet att du börjar bli gammal nu och det är naturligt att knäleden inte är lika böjlig.
– Jaha, men… Kan det bli så här då över en dag bara? Att jag inte kan böja mer än till max rät vinkel, om jag tvingar det? Att jag inte kan räta ut benet helt? Att jag inte kan gå i trappor? Att jag inte kan promenera utan att leden sväller upp och blir varm?
– Ja det är klart att du har en liten skada på menisken, men det är inte någon tillräckligt stor skada för att vi ska operera, och där är ju lite vätska också, men det är inget som vi gör något åt i det här läget. Det är som sagt naturligt i din ålder.
– Nähä, så jag ska vara så här? Jag kan ju för fan inte ens gå sträckan som är till jobbet, inte ens på affärn som ligger 400 meter härifrån.
– Ja men du. Vi gör så här. Jag tittar på bilderna från mr igen med mina kollegor så hör jag av mig.
– Jaha. Ja ja... Det blir bra det.

Hon trodde nog att jag är närmare 60. Att det är okej att mina leder är utnötta. Men jag är ju för i helvete bara 33 år. Okej, det är inte ungt längre, men nog ska väl kroppen hänga med längre än så?

Det känns som att de tror att jag inbillar mig allt. Att jag är en hysterika. Men jag är inte en sådan person, jag är en sådan som härdar ut det mesta.

Just nu är jag besviken. Vansinnigt besviken.

2009/01/23

Tidig frukost

Måste skynda på lite nu, ska åka till stan om 45 minuter. Måste ladda med en ordentlig frukost, utifall jag blir sittande på sjukhuset så där länge i dag också.

Vaknade av mig själv halv sex men låg och drog mig en stund. Jag har verkligen fått udda vanor den här veckan...

Hur som. Jag vill ha svar i dag. Hoppas verkligen på att få dem också. Helst vill jag att de säger ”brosk, det tar vi bort på måndag”. Så håll tummarna för det. Och jag hoppas också att ingen fler läkare höjer förbryllade ögonbryn. Gillar inte läkare som blir överraskade i tjänsten...

Så, god morgon och ha en trevlig dag!

2009/01/20

Notering

Jag föredrar författare vars efternamn börjar på H. Uppenbarligen. Har precis packat upp de tre senaste årens bokinköp ur fem pappkassar. Och en tiondel av dem har författats av människor vars efternamn inleds med H.

Kan det bero på att jag själv har ett efternamn som inleds med H? Eller är det så att H-människorna får större utrymme i bokhyllorna på såväl bibliotek som hos bokhandlarna?

Sold!

As of 1 mars äger jag inte längre ettan i stan. Just precis i dag gjorde jag upp en affär som jag är mer än nöjd med. Praise the lord!

Kallad

Jaha. Då ska man alltså sitta hemma å vara sjukskriven ett arbetspass då. Boring... Syster Eva ringde just och sa att det inte blir röntgen förrän på fredag, men jag hinner med ett besök till också innan dess. Så det blir svårt att komma till storstan och jobbet.

Ringde ner och det är helt fantastiskt vilken uppbackning jag får. Makalöst. Om jag känner för att jobba så får jag taxi till jobbet där nere, vilket gör att jag slipper gå trapporna och den långa gången till kontoret. Tack tack. Ska bara fixa så att jag kan lägga upp benet på en pall också så kan jag ju jobba till veckan, om det inte blir operation då vill säga.

Jo, jag är lite orolig. När läkare kliar sig i huvudet och höjer oförstående ögonbryn blir jag det. Men det behöver inte vara nåt tokallvarligt. Det behöver inte vara nåt av det som de nämnde och inte nämnde. Så jag försöker att tänka på annat.

Sotaren till exempel. Han ska komma och klättra på huset i eftermiddag. Sicken tur att all snö tog och dråsade av just precis nu då. Ett dån utan dess like fyllde rummen och i en halv mikrosekund undrade jag vad som stod på...

2009/01/19

Inte ett dyft klokare

Har tillbringat 12 av dagens timmar åt att färdas till och från vårdcentraler och sjukhus, vänta, vänta och vänta, och så korta möten med vårdpersonal. Effektiv tid max en timme. Och inte fick jag några svar heller. Ska in på akut magnetröntgen i morgon eller på onsdag, de ringer och jag åker ner. Lär väl få sitta i ett väntrum några timmar till denna vecka antar jag...

Men fortsätt att montera ner vården. Dra ner bara. Gör det. Det ser ju riktigt bra ut ändå utan den där extra resursen. Verkligen...

F*n

Ah well. Jag ska alltså åka ner till stan och sjukhuset för röntgen och sen ska nån ortoped titta. Troligen har meniskel kraschat. Fan, fan, fan, fan.

Ah well. Det är bara att se glad ut. Jag är ju liksom inte döende i nåt smittsamt. Och man brukar ju bli pigg i benet när de bytt ut skiten. Typ.

Ah well. Bäst att pimpla kaffe och käka nåt innan. Vis av erfarenhet vet jag att det brukar bli att sitta länge i väntrummet.

06:15

Ännu en tidig morgon. Jag står oförstående inför mina nya vanor, men tror att det har nåt med att bli vuxen att göra. Kanske. Eller så beror det på inre oro inför dagens besök på VC i Fränsta. Ska dit med mitt krånglande knä om några timmar, och innerst inne är jag nog lite orolig för vad som ska sägas. Vi får väl se lite senare.

Har avverkat morgon-tv, men orkar inte med mer på den fronten. Har avverkat bloggar i rasande tempo, och hittat några trevliga pysselmänniskor. Ska kika runt lite till i eftermiddag, men både Mustafa och Krumelur har trevliga bloggar. Är väldans tacksam över att det finns så många bra bloggar att inspireras av. En tråkig morgon blir genast mycket mer intressant.

Sen har jag haft en massa idéer på vad jag själv vill göra, men jag får inte riktigt fart. Kan bero på statusen på mitt ben som gör att jag är så illa piskad att sitta stilla, men jag kan inte skylla allt på det. Det finns faktiskt saker jag KAN göra, trots att jag sitter med ett ben i högläge.

Har tankar om huset, om småpyssel och stora projekt. Borde kanske sätta mig och skriva ner dem så att jag är redo att kryssa av på listan när jag blir mig själv igen. Den här ska definitivt med på den listan!

2009/01/17

Love!

Jag, som har gett upp tanken på att följa serier i teverutan, älskar SVT:s funktioner som tillåter mig att titta på programmen i efterskott. Play och Playprima är vansinnigt bra. Gratis dessutom.

Eftersom jag gick och la mig vid halv sju i går kväll, sov ju bara 45 minuter natten innan, missade jag ”På spåret”. Klockan 05 i morse klev jag upp, puttrade på kaffepannan och startade datorn. Nu har jag spanat in Filip och Fredrik och tänker fortsätta med de tre avsnitten av ”De halvt dolda”. Fantastiskt vad tekniken är underbar.

2009/01/14

AMS

Els-Mari har skrivit varmt om AMS. Läs här.

2009/01/13

Elo

En kollega på konkurrenten i Sundsvall har skrivit om Elos olycka. Läs här.

2009/01/11

Mitt i natten

Klockan 03.15. Jag är vaken. Och vad mer, jag är fri från huvudvärken som plågat mig i två dygn. Spänningshuvudvärk av den grövre varianten. Jag har legat i sängen och soffan, rört på mig i max 15 minuter sedan kraschat igen.

Klockan 03.15. Jag är hungrig. Men jag lovar mig själv att inte kliva upp före fem. Eller, i alla fall inte före halv fem. Ligger ner och funderar. Räknar minuter. Kollar klockan igen. 04.15 ger jag upp och tassar ut ur sovrummet. In i köket, värmer middagsmaten som jag inte rört under två dagar. Mums... Mat... Kanske ett glas mjölk till?

Snacka om att ha totaltvänt dygnet åt heeeelt fel håll. Jag brukar gå och lägga mig nu, inte kliva upp. Nu sitter jag och undrar om jag kommer att kunna sova en timme eller om jag ska titta på första säsongen av Seinfeld...

Och jag vet precis varför jag får den här huvudvärken, men jag kan inte göra nåt åt den. Det ligger en massa elaka baciller och skvalpar och alla runt omkring är superförkylda. Jag har oroat mig fördärvad över fyra personer i min omedelbara närhet, och nu när jag vet att tre av dem är okej har spänningarna släppt.

Natten mot fredag kunde jag inte sova mer än ett par timmar och när jag på fredagen träffade Elo kändes det som att jag skulle kunna somna i hennes soffa, så skönt tyckte jag det var. Luften gick ur mig och när brorsan skjutsat hem mig tog jag mig knappt in innan jag däckade i sängen. Sedan dess har jag inte gjort mycket mer än att ligga i sängen och soffan, dricka vatten och knapra piller som jag vet inte gör nån nytta. Det enda som hjälper är sömn. I massor. Jag pratar 20 timmar.

Så det är bara att lyda.

2009/01/10

Genomtrött

Lyckades inte somna i natt. När sambon klev upp halv sex för att åka på fasterns begravning hade jag fortfarande inte lyckats. Nio ringde telefonen, upp och ut. Ner till stan. Städa lägenhet kändes inte särdeles lockande. Men lite fick jag undan i alla fall, dessutom var en spekulant och inspekterade. Får se på måndag om det blir affär eller inte. Med tanke på att jag helst slipper undan annonserande och hela baletten vore det rätt skönt.

Innan skallebanken drev mig från stan västerut i jakt på sängen hälsade jag på Elo. Det var väldans skönt att få se henne och prata lite, även om det blev en kort sväng. Men, jag lär ju ska ner endera dagen för att ta itu med städningen på riktigt, så jag får fler chanser.

Sen hem och raka spåret ner i sängen. Tre timmar senare var jag väl inte som folk är mest, men åtminstone nära på. 13 missade samtal på mobilen, och inte ett endaste har jag orkat ringa tillbaka på... Men det kommer en morgondag, och om jag kryper ner i sängen nu så kanske, kanske, kanske jag kan utnyttja den som vanlig människa.

2009/01/06

Ah well

Det känns som att året kommer att inledas med en förkylning, men det lär jag märka först på onsdag. Varför just onsdag? Jo, för då är jag ledig, och min lydiga kropp brukar se till att följa schemat när det gäller att bli sjuk. Fiffigt va?

Om jag klarar mig ska det städas och annonseras på de lediga dagarna. Måste ta itu med lyan i Sundsvall nu. Bara måste det. Måste. M-å-s-t-e.

Annars är det otäckt lugnt på jobbet. Det känns som att nåt kommer att hända snart. Troligen på onsdag. Varför just onsdag? Jo, för då är jag ledig, och de stora händelserna brukar liksom inträffa då. Eller inte alltid, men rätt ofta. 

Hm. Vad mer? Jo jag har läst ikapp en hel del oläst och log rätt mycket åt Håkans anagram. Mitt namn lämpar sig inte riktigt för den leken, men fortsätter natten att vara så här lugn kanske jag sätter mig ner med penna och papper.

2009/01/01

Just ja...

Gott nytt på er. Och sköt om er. Det är liksom viktigt.

Ams och Elo

Elo råkade illa ut vid hockeymatchen och jag har varit rätt orolig för hennes del. Men det kan fortfarande gå bra, och jag hoppas, hoppas, hoppas att det gör det.

Sen ringer de och säger att Ams inte har långt kvar att leva. I dag fick jag ett meddelande som sa att hon inte längre finns ibland oss. Det är sorgligt. Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det är skönt för hennes del. Även om jag vet att hon gärna kämpade vidare för livet. Men livet låter sig inte alltid hanteras... Hoppas att det finns trädgårdar att pyssla i och en massa trevliga saker att ta itu med och långa promenader med hundar där du är nu Ams…