Det sista andetaget

Nu är kampen över för lilla mormor. 22.13 var plågan över. Frid.

Jag satt med henne hela natten mot i går och i kväll hann jag vara med i tre timmar. När någon av oss satt med henne blev hon lugnare. Så även i kväll. När jag, mamma och bröderna kom in slappnade hon av. Vi satt runt hennes säng och pratade, höll hennes hand och bara var där. Vi lyssnade på andningen som förändrades så den sista timmen, och vi hörde hennes sista andetag. Det som gav henne frid. Tog bort resten av smärtan som hon fått dras med under så lång tid, helt i onödan.

Men jag ska inte börja med det där nu igen. I stället måste jag ge en enorm eloge till Mellannorrlands hospice. Helt fantastiskt ställe med lugn atmosfär. Charmig och avslappnad personal som vet precis hur man ger stöd åt såväl döende som anhöriga.

Jag är glad att jag lämnade jobbet och åkte hem för att vara vid mormors sida.

Nu är det bara resten kvar. Det där världsliga.

Men det blir en annan dag.

Nu varvar jag ner i stället. Och tänker varma tankar om mormor och morfar.