2007/09/28

Weeping Willows - In The Ghetto

Jag var i Stadshusets vackra spegelsal i afton och beskådade ett av mina svenska favoritband. Weeping willows. Magnus Carlsons röst alena är nog för att göra mig lycklig. Men så fick jag också uppleva gåshud i slutet av sista extra extranumret ”Endless night”. Mäh så bra.

Nackdelen med aftonen var att många av dem som var där, närmare 550 personer, uppenbarligen inte brukar gå på konserter. De ägnade sig åt att skrika åt varandra för att sedan gapflabba. Proceduren upprepades irriterande många gånger.

Annars är jag nöjd. Betyget blir en svag fyra av fem möjliga. Det ska till mycket innan de bräcker spelningen i Åre för sju, åtta år sedan. Så är det bara. Intensiteten jag upplevde där kommer jag nog aldrig att få uppleva med WW igen.

2007/09/24

Paus

Har ingen inspiration. Det råder stiltje i tankesmedjan. Så jag fortsätter att pausa.

2007/09/11

Skrattattack

Okej. Det kanske är jag som den underliga och han som är normal, men jag skrattade som en tokig åt ett gäng av bilderna på hans sajt... Och de är inte tagna för att få folk att garva, jag intygar.

Kolla på bröllopsbilderna. Alltså. Att manipulera bilder har jag inte så mycket emot, men att lägga in brud och brudgum i träd, bilar, solglasögon, flaggor och allsköns föremål känns väldigt märkligt. Och titta på porträttet av det gamla paret, mannen i bar överkropp... Jag dööööör av skratt varje gång jag tittar. Tänk att komma hem till mormor och morfar och se den bilden på väggen över soffan i finrummet...

Jag undrar lite över vad tanken är bakom bilderna? Jag kan också manipulera bilder, men det innebär inte att jag gör allt som man kan bara för att jag kan det. Jag säger inte att alla hans bilder är på det viset, det finns vackra exempel också, men de där övermanipulerade bilderna blir bara för mycket... Sorry.

Rastlös

  • Tvättat. Check.
  • Städat. Check..
  • Lyssnat på demos och skrivit om dem. Check.
  • Druckit kaffe femtioelva gånger. Check.
  • Glott på teven. Check.
  • Ringt samtal. Check.

Jamen vad ska jag göra nu då? Guuuu så uttråkad jag är då...

2007/09/10

Ny smak

Har köpt en dosa av Moccas nya smak granatäpple. Doften och smaken påminner så strakt om något jag åt som barn, nåt godis eller ett tuggummi, men jag kan inte riktigt placera det än.

Men, jag tror inte att jag kommer att bli någon storkonsument. Jag håller mig till mint och eucalyptus. Det passar ju så bra till kaffet. ;-)

Dammsuger x 2

Jag ska dammsuga lyan, men just nu har jag så himla trevligt med Youtube. En sådan guldgruva. Kan titta på musikklipp dygnet runt och ändå hitta nya saker som förtjust får mig att klappa händerna och tindra med ögonen.

Kan meddela att det var verkligt trevligt i Ånge i lördags. En lååång natt med trevliga människor.

Finnar och ungar!

När jag var liten åkte jag Valiant med pappa och hängde mellan framsätena och sjöng med i Hurriganes alla låtar! ”Get on” och ”Roadrunner” var favoriterna. Och än i dag blir jag lycklig av att höra denna finska supergrupp! Raka rör och hemkört, äkta raggarmusik. Ah... Ljuva 70-tal...

2007/09/09

Hur?

Ja så här gjorde de duetten möjlig.

2007/09/08

Slaptones

En liten rökare att förgylla kvällen med!

”Kräka”

Nu ska vi packa ihop lite pryttlar och dra till Ånge för kräftknytkalas. 14 anmälda, några bekanta några obekanta. Packar extra tjock tröja och ett par varma strumpor, det lär dra kallt på verandan i dag. Regnet strilar ner i strida strömmar. Riktigt gråmulet och höstlikt.

Jag har meddelat mitt beslut om Sthlm också. Jag åker ner nästa år. Sex månader på en annan arbetsplats. Pirrigt... Nu ska jag försöka hitta nåt att bo i, planera sommarschema och leta vikarier för nuvarande arbetsplatsen. Jag hoppas att allt löser sig. Men det har ju en tendens att alltid reda ut sig, märkligt nog.

* ”Kräka” betyder djur, och en del kallar kräftor för just kräka. Även om jag mer förknippar uttrycket med djur som står i la'går'n.

2007/09/06

Lowest form of life...

En riktigt dålig dag på jobbet. Nicklas har fått en intervju med Lou Reed. Giganten. Legenden. Mannen som ger New York ett ansikte. Det borde vara en bra dag på jobbet. Det är bara det att Lou Reed hatar journalister. (Då kan man ju undra varför han ställer upp på en intervju, eller hur?)

Nicklas har fått en halvtimme med en levande legend som hatar journalister. Han är nervös. Mycket. Ställer sina frågor. Blir avbruten. Får konstiga kommentarer bollade till sig som han har svårt att möta.

”Vem intervjuade du sist?”

”Eh...”

”Kommer du inte ihåg?” (höjt ögonbryn och den där blicken, den där blicken...)

”Det var... Eh. En stor...”

”Så stor och du kommer inte ihåg?” (höjt ögonbryn och den där blicken, den där blicken. Igen...)

”Det var... Mary Quant!” (triumf! Jag minns!)

”Mary Quant?! Mode?” (höjt ögonbryn och den där blicken, den där blicken. Ännu en gång...)

”Eh... Yes...”

Och så försöker han styra in intervjun på fördomar, men han hinner inte formulera frågan förrän Lou Reed, giganten, säger att han inte har några fördomar men att han hatar journalister. De är ”the lowest form of life”. Framför allt de engelska. Och det är inte en fördom eftersom det är en sanning.

Okej. Vad säger man då? ”Eh. Yes. So...” Jag har inga fler frågor mr Reed. Leende till svar, ”Oh Nicklas...”.

Dokumentären är tio minuter och reportern berättar om hur han försökte att få tiden att gå så fort som möjligt. Den värsta dagen på jobbet någonsin.

Det är så hemskt när man kommer av sig så där. En del intervjuobjekt försöker rucka på reportern, skapa ostadig grund att stå på. Tappar man balansen är det kört. Toksvårt att hitta tillbaka. I've been there... En svensk herre, artist, och jag var grönare än grön. Var väl förberedd som tur var, vilket gjorde att jag faktiskt tog mig tillbaka in i intervjun igen. Han försökte slå hål på mina kunskaper, dem som han trodde att jag inte hade. Det lyste ”Unga dam, vad kan du om musik egentligen?” om honom. Han slungade ut saker från förr, men jag kunde hans musikaliska historia. Efter en halvtimme tror jag till och med att han fått en gnutta respekt för mig.

Mötte en till sådan där person i veckan. ”Unga tjejer kan ju inte musikhistoria! De snackar om gubbrock och vet inte vad det betyder ens.” Alla över samma jävla kam. Sådana gånger får jag bita mig i läppen för att inte börja rabbla år, artister, skivor, samarbeten och detaljer. ”Jag vet vem du är och vad du kan” typ...

Åter till dokumentären. Går den i repris, så se den. ”Lou Reed – Lowest form of life” i SVT, tio minuter lång och underhållande.

Sucker

Jag som inte tänkte följa fler teveserier såg i går två avsnitt av ”Heroes”. Och my så jag fastnade. Måste införskaffa på dvd. Hata reklamavbrott... Det till och med kliar lite i fingrarna, ladda ner kanske? Men nä. Vill ha en box.

Var på bio med tre vänner. Vi bokade så klart biljetter till chickfilmen ”Underbar och älskad av alla”. In på bion, rätt salong, rätt platser. Snart insåg vi att det inte var rätt film. I stället blev det ”Simpsons”. Jag och R stannade kvar, de andra två letade reda på den andra salongen och såg den film som det var tänkt att vi skulle titta på. Jag ångrar inte att jag stannade kvar. Yeez så jag skrattade. Se ”Simpsons” om du inte redan gjort det.

Hur kunde det gå så fel då? Vi gick in på Bokia och köpte biljetter, killen i kassan önskade oss en trevlig kväll och vi travade i väg för att käka och prata. Senare uppdagades att vi fått biljetter till fredag, inte torsdag. Killen i kassan var med andra ord rätt dagvill...

2007/09/03

Spännande uppdatering

Manusförfattarna bad mig tillägga att det nu är höst i Sundsvall. Jag har nämligen börjat använda strumpor igen efter en lång barfotasäsong.

Så.

Klart.

Mitt liv i ”Glamour”

Tänk om mitt liv vore som en säsong av ”Glamour”. Så många spännande episoder jag skulle ha att berätta om och tänk så många som skulle logga in bara för att se vad som händer i mitt liv just precis nu.

Jag skulle då vara dottern. Den glamourösa. Jamen självklart! Och jag skulle vara förlovad med en man (det är min tredje förlovning, eller fjärde, men jag har inte varit gift ännu) som jag älskar över allt annat. Tror jag. Men jag misstänker att min trolovade har en fling med min morsa, ja de har ett förflutet tillsammans och jag tror att det finns något där fortfarande. Än så länge är det bara misstankar, men jag ska nog komma på nåt sätt att komma underfund med hur det står till.

Att jag misstänker det här är inte så underligt. Min förre fästman har nämligen barn med min mamma, de hade en het affär bakom min rygg och jag har nyligen förlåtit kära mor för det lidande hon utsatt mig för.

Min pappa är pappa till han som är pappa till min lillebror. Det är kanske lite komplicerat men vi har rett ut det där och julaftnarna är alltid roliga i vårt hem. Pappa, ja min pappa inte brorsans pappa (som är min halvbror), försöker att bli tillsammans med mamma igen, men det har flutit mycket vatten under broarna så jag tror inte att det kommer att gå vägen. Dessutom är han lite väl gammal för henne, tycker du inte?

Halvbrorsan, ja helbrorsans pappa, har precis fått tillbaka sin förra fru. Alla trodde att hon var död, men vi var bara lurade. Hon levde hela tiden, fick en snyggare näsa och lite större rattar, innan hon tog sig hem från slottet där hon var fången av en galen beundrare. Det blev ett himla hallaballo, han var ju tvungen att välja vilken av fruarna han skulle ha. Mamma eller den gamla flamman. Ja, mamma var tillsammans med min halvbrorsa. Men rätt nyligt så visade det sig att min pappa och hans pappa inte var samma person, så egentligen är han inte min halvbrorsa. Rätt skönt faktiskt. Han är rätt snygg och jag blev lite intresserad ett tag, men tyckte att det blev lite väl komplicerat...

I alla fall så är jag kär i min kille. Jag ska bara komma på ett sätt att se om han är kär i mig eller om han är tänd på mamma.

Fast... Jag är rätt så nöjd med mitt liv som det är. Vem orkar med dessa intriger? Och vem i hela världen skriver manus? Och hur gör de för att hålla reda på alla tåtar? Vem som är ihop med vem, vem som varit med vem, vem som har barn med vem och vem som ska få barn med vem... Jag fattar inte. Och att de kan komma på nya invecklade intriger för att hålla liv i liket i årtionde efter årtionde.... My o my.

Jag kan meddela att jag slår igång teven på förmiddagen innan jag pyser till jobbet och då går det inte särskilt många program att zappa mellan. Jag hänger oroväckande väl med i både ”Glamour” och ”Hem till gården”. Fast, jag tror jag föredrar det. TIdigare var det ”Sjunde himlen” eller vad den heter, den med religiösa familjen med hundra barn och goda gärningar att uträtta varje dag... En moralkaka för mycket till kaffet...

2007/09/02

Sängläge

36 timmar senare tar jag mig äntligen upp. Mörbultad. Öm i huvudet. Torr i halsen. Kurrig i magen. Jag vinklar upp persiennerna och ser ljuset. Låter musiken flöda.

Jag har överlevt ännu en migränattack.