2007/05/30
För övrigt...
...är jag lycklig över att kunna dricka vatten direkt från kranen och att vi kan spola ner papper i toalettstolen. Det känns lyxigt och fräscht. Så tänker jag varenda gång jag kommer hem från platser där färskvatten är en lyxvara.
Älskar
Ljusa sommarnätter.
Syrenernas doft.
Nyklippta gräsmattor.
Rabarber. Späda stjälkar med smak av sommaren som ska komma.
I natt stod jag i köket och rev skalet av stjälkarna, skar dem i bitar, lade dem i kokande vatten. I morse kunde jag njuta av rabarbersoppan.
Kall och läskande.
Smaken lockar fram minnen från barndomen i Tallnäset. Mormor på trappen, ”äta!”, kusinerna trängs kring bordet, mumsar på skivor av tjälmjölkslimpa, doppar i kall soppa.
Jag älskar rabarber.
Syrenernas doft.
Nyklippta gräsmattor.
Rabarber. Späda stjälkar med smak av sommaren som ska komma.
I natt stod jag i köket och rev skalet av stjälkarna, skar dem i bitar, lade dem i kokande vatten. I morse kunde jag njuta av rabarbersoppan.
Kall och läskande.
Smaken lockar fram minnen från barndomen i Tallnäset. Mormor på trappen, ”äta!”, kusinerna trängs kring bordet, mumsar på skivor av tjälmjölkslimpa, doppar i kall soppa.
Jag älskar rabarber.
2007/05/23
Tillbaka
Ja... Det var då en bökig resa. Tiden som vi spenderat med att ta oss fram och tillbaka till Zakynthos har räckt till en resa tur-och-retur Thailand. Faktiskt.
Fast vi har haft det bra bland alla crazy engelsmän, högröstade tyskar och trevliga holländare. Jag har för övrigt sett FA-cup-final. Kan knappt tro att det är sant själv, men jag var till och med spänd. Chelsea var laget som hejades fram, Manchester har ju vunnit så mycket och alla andra verkade heja på dem. ”Come on you reds” ropades på de mest underliga dialekter. Stan vimlade av renrakade engelsmän med tatueringar och fotbollströjor. Så jag kan inte påstå att vi satt och ropade hejaramsor direkt...
Det bestående intrycket, förutom mitt beslut att aldrig åka på en båtutflykt i hela mitt liv, är att det är svårt att förstå hur några som arbetar med att informera människor kan vara så dåliga på att reda ut situationer där det enda som krävs är tydlig kommunikation. Jag var förvånad över hur dåligt resebolagets personal redde ut problemen. Allt de behövt var att prata högt och tydligt så att alla hörde, kanske skriva ett par lappar för att skapa köer som de ville ha dem. Men nej då... I stället håller man käften, eller grötar lite på danska, lågt så att alla inte hör. Och så viftar man irriterat åt folk som vill komma ombord på en buss.
600 personer och tre bussar. Den matematiken var vad som mötte oss på militärbasen vi landade på. Asfalt så långt ögat nådde och en sol som stekte med över 40 graders värme. Inte konstigt att irritationen växte.
Annars är jag mest glad över att vi har haft det så trevligt. Att vi träffat så många människor (är det inte underligt vilka förtroenden en del lämnar till personer som de inte känner?) och njutit så av att ta det lugnt.
Återkommer.
Fast vi har haft det bra bland alla crazy engelsmän, högröstade tyskar och trevliga holländare. Jag har för övrigt sett FA-cup-final. Kan knappt tro att det är sant själv, men jag var till och med spänd. Chelsea var laget som hejades fram, Manchester har ju vunnit så mycket och alla andra verkade heja på dem. ”Come on you reds” ropades på de mest underliga dialekter. Stan vimlade av renrakade engelsmän med tatueringar och fotbollströjor. Så jag kan inte påstå att vi satt och ropade hejaramsor direkt...
Det bestående intrycket, förutom mitt beslut att aldrig åka på en båtutflykt i hela mitt liv, är att det är svårt att förstå hur några som arbetar med att informera människor kan vara så dåliga på att reda ut situationer där det enda som krävs är tydlig kommunikation. Jag var förvånad över hur dåligt resebolagets personal redde ut problemen. Allt de behövt var att prata högt och tydligt så att alla hörde, kanske skriva ett par lappar för att skapa köer som de ville ha dem. Men nej då... I stället håller man käften, eller grötar lite på danska, lågt så att alla inte hör. Och så viftar man irriterat åt folk som vill komma ombord på en buss.
600 personer och tre bussar. Den matematiken var vad som mötte oss på militärbasen vi landade på. Asfalt så långt ögat nådde och en sol som stekte med över 40 graders värme. Inte konstigt att irritationen växte.
Annars är jag mest glad över att vi har haft det så trevligt. Att vi träffat så många människor (är det inte underligt vilka förtroenden en del lämnar till personer som de inte känner?) och njutit så av att ta det lugnt.
Återkommer.
2007/05/14
TUR!! Självklart...
Jamen visst serru. Strejk i Grekland. Tidigarelagt flyg. Tåg? Nä. Buss? Nä. Okej, tvinga nån att köra oss till Arlanda. Okej. Kul. Skitkul.
Men självklart ska det vara så. Nån vill inte att jag åker. Det är en hint. Men jag ger fanimig inte upp så lätt.
Men självklart ska det vara så. Nån vill inte att jag åker. Det är en hint. Men jag ger fanimig inte upp så lätt.
Take off
Fem grader varmt. Regnigt och knallgrå himmel. Tänk så skönt att lämna landet för värme och avkoppling. En vecka... Ah...
2007/05/13
The worrying kind
Jag är lite av en ”worrying kind” så här timmarna efter Eurovision song contest.
Var är denna musiktävling på väg?
Och vad ska vi göra för att få slippa undan ”crazy-trenden”?
Till att börja med vill jag slå fast att vinnarlåten ”Molitva” var en värdig vinnare. Marija Serifovic var en av mina favoriter. Å andra sidan hade jag inte särskilt många sådana i lördagens startfält.
Att Ukrainas ”Dancing lasha tumbai” med Verka Serduchka kom tvåa har jag däremot mycket, MYCKET svårt att förstå.
Visst är jag besviken över att The Ark inte fick fler röster, men samtidigt är det ju bara att acceptera att kulturkrocken är stor när det gäller musik. Invånarna i öststaterna har inte alls samma smak som invånarna i väst. Det är bara att ta en titt i turnéplanerna för vilka band som helst som är stora hä. De gör inte många spelningar i öst. Och de som är stora där, spelar ytterst sällan här. Gör de det är det på mindre scener inför människor med specialintresse.
Att tjata om kompisröstningar är att kasta sten i glashus. Så har det alltid varit, och kommer alltid att vara. Vi röstar på våra nordiska grannar, varför ska inte de få rösta på sina grannländer?
Glitter och glamour, pampiga framträdanden, falsksång och skönsång. Usla låtar, några guldkorn. Så brukar det vara. En del av de där usla låtarna uppnår med åren kultstatus.
Men när dessa galna inslag plockar hem fler röster än de bidrag som faktiskt har något mer än bara knasigheter att bjuda på, då blir jag bekymrad. Ukrainas låt var inte bara dålig, den var vansinnigt usel.
Aftonbladet körde en omröstning på vilka crazy artister vi kan tänkas skicka till kvalet nästa år. Bland de 14 alternativen fanns akter som Günther, Crazy frog, Rednex, Peter Siepen, Grynet, Babsan, Dr Bombay och Ronny & Ragge. Natten mot söndag toppades listan av raggarna från Byhåla.
I en kommentar säger Peter Settman: ”om Lordi kunde vinna förra året och ett julgranspynt nästan kan vinna i år så borde faktiskt två stycken små raggers från byhåla kunna ta hem det”.
Jag tror honom...
Andra hetsiga debattörer menar att det enda vettiga är att göra två separata tävlingar, en för väst och en för öst. De menar med andra ord att vi ska resa muren igen. Att det kalla kriget är välkommet. Jag håller inte med dem.
Har vi gett oss in i den här leken så får vi faktiskt tåla sura resultat.
Däremot kanske det är dags att införa juryn igen. Ta ifrån folket deras veto och plocka ihop grupper med musikintresserade i alla deltagande länder.
Då riskerar man å andra sidan att intresset avtar.
Fast... Ta en titt på valfri singellista här i kära Svea rike. Du lär hitta både en och två crazy-akter där också. Och det, kära läsare, har du varit med att ställa till med.
Vi kanske ska lägga ner den där stenen i stället för att klirra rutorna.
Förresten så var Kristian Luuk underbart underhållande med sina små inlägg. Han kan det här med humor.
Andra bloggar om: Melodifestivalen, The Ark, ESC, Kristian Luuk
Var är denna musiktävling på väg?
Och vad ska vi göra för att få slippa undan ”crazy-trenden”?
Till att börja med vill jag slå fast att vinnarlåten ”Molitva” var en värdig vinnare. Marija Serifovic var en av mina favoriter. Å andra sidan hade jag inte särskilt många sådana i lördagens startfält.
Att Ukrainas ”Dancing lasha tumbai” med Verka Serduchka kom tvåa har jag däremot mycket, MYCKET svårt att förstå.
Visst är jag besviken över att The Ark inte fick fler röster, men samtidigt är det ju bara att acceptera att kulturkrocken är stor när det gäller musik. Invånarna i öststaterna har inte alls samma smak som invånarna i väst. Det är bara att ta en titt i turnéplanerna för vilka band som helst som är stora hä. De gör inte många spelningar i öst. Och de som är stora där, spelar ytterst sällan här. Gör de det är det på mindre scener inför människor med specialintresse.
Att tjata om kompisröstningar är att kasta sten i glashus. Så har det alltid varit, och kommer alltid att vara. Vi röstar på våra nordiska grannar, varför ska inte de få rösta på sina grannländer?
Glitter och glamour, pampiga framträdanden, falsksång och skönsång. Usla låtar, några guldkorn. Så brukar det vara. En del av de där usla låtarna uppnår med åren kultstatus.
Men när dessa galna inslag plockar hem fler röster än de bidrag som faktiskt har något mer än bara knasigheter att bjuda på, då blir jag bekymrad. Ukrainas låt var inte bara dålig, den var vansinnigt usel.
Aftonbladet körde en omröstning på vilka crazy artister vi kan tänkas skicka till kvalet nästa år. Bland de 14 alternativen fanns akter som Günther, Crazy frog, Rednex, Peter Siepen, Grynet, Babsan, Dr Bombay och Ronny & Ragge. Natten mot söndag toppades listan av raggarna från Byhåla.
I en kommentar säger Peter Settman: ”om Lordi kunde vinna förra året och ett julgranspynt nästan kan vinna i år så borde faktiskt två stycken små raggers från byhåla kunna ta hem det”.
Jag tror honom...
Andra hetsiga debattörer menar att det enda vettiga är att göra två separata tävlingar, en för väst och en för öst. De menar med andra ord att vi ska resa muren igen. Att det kalla kriget är välkommet. Jag håller inte med dem.
Har vi gett oss in i den här leken så får vi faktiskt tåla sura resultat.
Däremot kanske det är dags att införa juryn igen. Ta ifrån folket deras veto och plocka ihop grupper med musikintresserade i alla deltagande länder.
Då riskerar man å andra sidan att intresset avtar.
Fast... Ta en titt på valfri singellista här i kära Svea rike. Du lär hitta både en och två crazy-akter där också. Och det, kära läsare, har du varit med att ställa till med.
Vi kanske ska lägga ner den där stenen i stället för att klirra rutorna.
Förresten så var Kristian Luuk underbart underhållande med sina små inlägg. Han kan det här med humor.
Andra bloggar om: Melodifestivalen, The Ark, ESC, Kristian Luuk
2007/05/12
Humor...
Fick mig ett gott skratt när jag läste följande notis i konkurrenten.
Det där meddelandet har jag också fått från skojfriska vänner. Det är ett mms med ljudfil... Försökte hitta det på nätet så att du ska kunna höra, men lyckades inte.
Hur som haver låter det som när man ringer upp en automatiserad kundtjänst. ”Tryck 1 för att avbeställa, tryck 2 för att konfirmera din beställning.”
Tycker synd om kvinnan som inte förstod att någon behagade skoja med henne.
Det där meddelandet har jag också fått från skojfriska vänner. Det är ett mms med ljudfil... Försökte hitta det på nätet så att du ska kunna höra, men lyckades inte.
Hur som haver låter det som när man ringer upp en automatiserad kundtjänst. ”Tryck 1 för att avbeställa, tryck 2 för att konfirmera din beställning.”
Tycker synd om kvinnan som inte förstod att någon behagade skoja med henne.
2007/05/11
S/V
För tredje gången under mina år som nc har jag varit med om att få ut en tidning i svart/vitt. Det är inte roligt... Men vad gör man när tekniken sviker och alla idéer till lösningar faller? Jag har just avverkat en teknikomläggning med massiva arbetsinsatser. Och då, andra dagen med nya systemet så fuckar repron ur... Är det en hint om nåt? Alltså... Den där veckan på Grekland är nödvändig och så hett efterlängtad nu. Tur att det är avresa om TVÅ arbetsdagar. Två dagar till. Jag menar, vad mer kan hända nu? (Jag vet att man inte ska säga så, jinxningar och allt vad skrock är, men en trött hjärna som denna lever ändå på ”the edge”) Två dagar.
2007/05/09
2007/05/08
Efterlysning
Nån som vet vad som hänt med mickeorgel? Undrar om han byggt bo någon annanstans... Sidan har inte uppdaterats sedan i december, samma sak gäller med hans myspace.
Andra bloggar om: mickeorgel
Andra bloggar om: mickeorgel
2007/05/07
In i dimman
I morgon inleds slutfasen. På onsdag är det skarpt läge. Jag ska bara lite först. Precis som Alfons Åberg.
Så jag lär inte vara särdeles online de kommande dagarna. Tänkte mig att jag skulle hinna titta på alla bidragen till Eurovision song contest på lördag. Passar ju bra då jag ska tvätta inför utlandsresan. En resa som jag just blev lite nervös inför. Det var ju ett skalv där i dag, 5.3 på Richterskalan. Men då är ju det avklarat, nu är det lugnt antar jag. Eller försöker att intala mig i alla fall.
*delete*
Äsch... Får återkomma i det jag tänker på senare. Har funderingar på anonymiteten. På bloggandet. På hela det här snacket om ”näthat”. Men orkar inte sortera ut de tankarna. Hjärnan är för fokuserad på det som kommer i morgon.
Så jag lär inte vara särdeles online de kommande dagarna. Tänkte mig att jag skulle hinna titta på alla bidragen till Eurovision song contest på lördag. Passar ju bra då jag ska tvätta inför utlandsresan. En resa som jag just blev lite nervös inför. Det var ju ett skalv där i dag, 5.3 på Richterskalan. Men då är ju det avklarat, nu är det lugnt antar jag. Eller försöker att intala mig i alla fall.
*delete*
Äsch... Får återkomma i det jag tänker på senare. Har funderingar på anonymiteten. På bloggandet. På hela det här snacket om ”näthat”. Men orkar inte sortera ut de tankarna. Hjärnan är för fokuserad på det som kommer i morgon.
2007/05/06
Varg! Passa er!!
Ja herrejösses... Jag trodde i min enfald att Arne Weise kan något om djur. Jag trodde fel. Aftonbladet och Expressen skriver om hur Weise ”attackeras” i Kolmårdens hägn.
Men hallå... Jag blir alldeles matt. Titta själv på bilderna som Expressen lagt ut. En av vargarna hoppar upp på Weise, som tappar balansen och faller till marken. En av de andra vargarna ser ut att vilja slicka honom i mungipan, något som vargar gör när de bekantar sig. De hälsar!
Jag har själv varit i hägnet. Alfahannen Tromb morrade, men inte åt oss utan åt de andra i flocken för att hålla dem på plats. Visa vem som bestämmer. Ett helt normalt beteende bland vargar. Några av vargarna var nyfikna, närgångna. Hoppade upp och nosade, slickade på kinder och händer. Jag var inte det minsta rädd, bara fascinerad. Och än en gång undrade jag över varför folk i allmänhet är så rädda för dessa djur, varför de hatas.
Den här typen av rubriksättning är något som enbart bidrar till att spä på fördomarna om rovdjuren.
Och Arne Weise. SKÄMS på dig, gamla karl'n!
Uppdatering: Självklart ska man ha respekt för vargar, precis som man ska ha respekt för allehanda djur i naturen. Men har man bara ett uns förståelse för hur naturen fungerar så kan man också undvika att utsätta sig för faror. Jag är dock mer rädd för att bli sparkad av en älgko som försvarar sin älgkalv än att bli attackerad av vargar. Rovdjur, liksom andra djur, är skygga. Friska individer söker inte upp människor. De undviker oss.
Andra bloggar om: Arne Weise, vargar
Men hallå... Jag blir alldeles matt. Titta själv på bilderna som Expressen lagt ut. En av vargarna hoppar upp på Weise, som tappar balansen och faller till marken. En av de andra vargarna ser ut att vilja slicka honom i mungipan, något som vargar gör när de bekantar sig. De hälsar!
Jag har själv varit i hägnet. Alfahannen Tromb morrade, men inte åt oss utan åt de andra i flocken för att hålla dem på plats. Visa vem som bestämmer. Ett helt normalt beteende bland vargar. Några av vargarna var nyfikna, närgångna. Hoppade upp och nosade, slickade på kinder och händer. Jag var inte det minsta rädd, bara fascinerad. Och än en gång undrade jag över varför folk i allmänhet är så rädda för dessa djur, varför de hatas.
Den här typen av rubriksättning är något som enbart bidrar till att spä på fördomarna om rovdjuren.
Och Arne Weise. SKÄMS på dig, gamla karl'n!
Uppdatering: Självklart ska man ha respekt för vargar, precis som man ska ha respekt för allehanda djur i naturen. Men har man bara ett uns förståelse för hur naturen fungerar så kan man också undvika att utsätta sig för faror. Jag är dock mer rädd för att bli sparkad av en älgko som försvarar sin älgkalv än att bli attackerad av vargar. Rovdjur, liksom andra djur, är skygga. Friska individer söker inte upp människor. De undviker oss.
Andra bloggar om: Arne Weise, vargar
2007/05/05
Skugge, en skugga i bloggosfären
Linda Skugge lägger ner bloggandet på grund av elaka kommentarer och hot. Well. Hot ska vi inte acceptera. Elaka kommentarer, det hör tyvärr till livet.
Men att sluta blogga på grund av det, vad ger det för signaler? Hon ger upp. Viker sig. Lägger ner.
Jag har läst hennes blogg väldigt sporadiskt, jag kommer troligen inte att sakna den. Det jag däremot kommer att sakna är den debatt som hon faktiskt skapar inom bloggosfären. Hennes skugga lär ligga kvar en bra stund framöver. Framför allt genom dem som håller hennes fana högt, de som hyllar allt hon gör och säger.
De är rätt många. Jag kan nog drista mig till att påstå att hennes fans är väldigt många, och rätt så ofta högljudda. Varför valde då Skugge att lyssna på de anonyma och inte på dem som hyllar? Tänk om alla artister eller band runt om i världen skulle sluta bara för att det finns folk som inte tycker om dem? För att folk säger elaka saker?
Världen består alltid av dem som inte tycker likadant. Personangrepp är väl inte så där vansinnigt roliga, det håller jag med om, men på något vis måste väl de kunna motas undan? Eller nonchaleras.
Att lägga ned, tja... Näe. Men då är jag å andra sidan inte i Skugges sits.
Andra bloggar om: Skugge
Men att sluta blogga på grund av det, vad ger det för signaler? Hon ger upp. Viker sig. Lägger ner.
Jag har läst hennes blogg väldigt sporadiskt, jag kommer troligen inte att sakna den. Det jag däremot kommer att sakna är den debatt som hon faktiskt skapar inom bloggosfären. Hennes skugga lär ligga kvar en bra stund framöver. Framför allt genom dem som håller hennes fana högt, de som hyllar allt hon gör och säger.
De är rätt många. Jag kan nog drista mig till att påstå att hennes fans är väldigt många, och rätt så ofta högljudda. Varför valde då Skugge att lyssna på de anonyma och inte på dem som hyllar? Tänk om alla artister eller band runt om i världen skulle sluta bara för att det finns folk som inte tycker om dem? För att folk säger elaka saker?
Världen består alltid av dem som inte tycker likadant. Personangrepp är väl inte så där vansinnigt roliga, det håller jag med om, men på något vis måste väl de kunna motas undan? Eller nonchaleras.
Att lägga ned, tja... Näe. Men då är jag å andra sidan inte i Skugges sits.
Andra bloggar om: Skugge
Sweet dreams
Har gått igenom alla plattorna. Sorterat, så klart, och dammat av. Plockat, fnittrat förtjust, och sedan burit upp allt i förrådet. Sorry vinylspelaren. Det finns icke plats i lilla ettan för dig. Och Hemnet har inte direkt bjudit på några klipp de senaste dagarna, så du får sjå dig...
Har frenetiskt läst av bostadsmarknaden det senaste halvåret. Det börjar bli lite paniskt nu faktiskt. Trångt, litet och jag saknar en del av mina pryttlar som står nerpackade sedan två år tillbaka. Drygt två till och med. Mina böcker. Mina hyllor. Mitt fina porslin.
Det har till och med gått så långt att jag börjar titta på andra lägenheter. Och tomter. Ja, sådana som man köper och sedan bygger ett eget hus på.
Men jag vill ha ett hus!! Nu!!
Har frenetiskt läst av bostadsmarknaden det senaste halvåret. Det börjar bli lite paniskt nu faktiskt. Trångt, litet och jag saknar en del av mina pryttlar som står nerpackade sedan två år tillbaka. Drygt två till och med. Mina böcker. Mina hyllor. Mitt fina porslin.
Det har till och med gått så långt att jag börjar titta på andra lägenheter. Och tomter. Ja, sådana som man köper och sedan bygger ett eget hus på.
Men jag vill ha ett hus!! Nu!!
2007/05/04
Scud någon?
En värmesökande, en sån man kan söka målet genom väggar med.
Just nu. Precis nu. Drömmer en dröm om en sådan. Värmesökande. Riktar den snett uppåt. Lite mer åt vänster. Lock! Där är målet. *kapofffff* Ah... Så ja. Pianot har tystnat. För evigt.
Fatta. Piano kan vara vackert och njutbart. Men inte när en människa plinkar sig fram genom låtarna. Hakar upp sig, börjar om, hakar upp sig, börjar om igen... Framför allt inte när man ligger hemma från jobbet med migrän i stora portionen.
Så, åter till frågan. Scud någon?
Just nu. Precis nu. Drömmer en dröm om en sådan. Värmesökande. Riktar den snett uppåt. Lite mer åt vänster. Lock! Där är målet. *kapofffff* Ah... Så ja. Pianot har tystnat. För evigt.
Fatta. Piano kan vara vackert och njutbart. Men inte när en människa plinkar sig fram genom låtarna. Hakar upp sig, börjar om, hakar upp sig, börjar om igen... Framför allt inte när man ligger hemma från jobbet med migrän i stora portionen.
Så, åter till frågan. Scud någon?
2007/05/02
Folk!
Fan så irriterande... Men vad gör man? Om en person sårar en annan, om och om igen, ska man då ingripa? Eller ska man stå vid sidan om och svära tyst för sig själv? Personen i fråga verkar tamefan inte fatta att det är dags att lägga av heller...
Hon kan inte låta honom vara ifred heller. Ringer, kommer förbi, visar upp nya pojkar. Ringer igen. Trugar, lockar och pockar. Och han, han är så snäll. Har inte begrepp att säga ”nej”. Har aldrig haft. Kommer aldrig att få. I stället mår han dåligt. Uselt. Och där står en annan som ett fån och försöker handfallet stötta. Ge råd utan att lägga sig i för mycket. Blir så FRUSTRERAD... Har suttit med telefonen och tänkt, nu ringer jag henne. Ringer för att be henne att backa en stund. Be att hon låter honom få andrum. Men det kanske är att gå över gränsen.
Samtidigt. Kan jag låta bli?
Det vette håken det...
Hon kan inte låta honom vara ifred heller. Ringer, kommer förbi, visar upp nya pojkar. Ringer igen. Trugar, lockar och pockar. Och han, han är så snäll. Har inte begrepp att säga ”nej”. Har aldrig haft. Kommer aldrig att få. I stället mår han dåligt. Uselt. Och där står en annan som ett fån och försöker handfallet stötta. Ge råd utan att lägga sig i för mycket. Blir så FRUSTRERAD... Har suttit med telefonen och tänkt, nu ringer jag henne. Ringer för att be henne att backa en stund. Be att hon låter honom få andrum. Men det kanske är att gå över gränsen.
Samtidigt. Kan jag låta bli?
Det vette håken det...
Subscribe to:
Posts (Atom)
