2007/01/31

Säkert!

Det är säkert, Annika Norlin på svenska är bättre än vad jag föreställt mig. Ett som är säkert är att skivan som släpps 7 februari kommer att bli väl mött.

Annika Norlin aka Hello saferide aka Säkert!

Mycket säkra texter. Underhållande. Än så länge, har bara lyssnat på de fyra första spåren so far, tycker jag om arrangemangen. Synthigt depp i ”Det kommer bara leda till nåt ont”. Me like. Det är säkert. Gitarrerna i ”Någon gång måste du bli själv”.

Det enda problemet jag har är en del av uttalen av vissa vokaler. Ibland är det a, ibland ä, ibland e. Jag kan inte säga att det är dialektalt. Snarare tror jag att hon lider av samma åkomma som jag gör. Den där när man plockar upp uttal från dem man umgås med. Det kan ibland ge vissa konsekvenser. Är det amerikanskt? Eller är det jamskan som matats med vänners dialekter? Jag vet inte, men det är nåt med uttalet...

Å! Introt till ”Sanningsdan”! I like! Spattigt, indiepoppigt! Plingplong och snabba gitarrer.

Melodi meloda

Jag åker västerut. Det är plusgrader och regn. Jag vill ha minus och snö. Och lite sol. Det blir hundspann i helgen, och om vädret är bra blir det bara så mycket trevligare.

Har planerat att lyssna på festivalbidragen på fredag, när de läggs ut på nätet. Betygsätta och tippa vinnare. Om inget oförutsett inträffar vill säga.

Tycker om att göra det. När man bara hör och inte störs av kläder och framträdande. När musiken står i fokus. Det blir så mycket tydligare vilka låtar som är starka och vilka som inte är det.

Jönköping bjuder på
1. Elin Lanto med ”Money”. Trodde att Elin gått under jorden efter sina radiohits. Jag kan fortfarande nynna på ”I won't cry”. Kan du?
2. Andersson & Gibson med ”Anything but you”. ”Catch the moon”-Stefan gjorde en trevlig liveskiva förra året, Aleena har jag noll koll på. Jag hoppas att Stefan lämnar gitarren vid sidan av scenen och bjuder lite på sig själv. Kan bli intressant faktiskt.
3. Anna Book med ”Samba sombero”. Det är omöjligt att inte ha förutfattade meningar. Såg du också på ”Så ska det låta” förstår du vad jag menar med att jag är orolig för mina trumhinnor. Och hon lär säkert dansa också... Hm. Äsch. Ska försöka att ge Anna ”ABC” en ärlig chans...
4. Addis black widdow med ”Clubbin”. Jag gillade verkligen ”Goes around, comes around”.
5. Andreas Lundstedt med ”Move”. Blir det diskobollar igen?
6. Tommy Nilsson med ”Jag tror på människan”. Å... Sååå vackert. Jag blir tårögd... (OBS! Ironi!) Eh... Well... Repeterar vad jag skrev om Anna Book. Ska försöka ge honom en ärlig chans också....
7. Sofia med ”Hypnotized”. Grekland sägs det. Okej. Men har vi inte hört det förut? Hm. Okej. Det blir nog spännande det med.
8. Uno & Irma med ”God morgon”. Det lär inte bli som Chips ”Go'morron” inte. Uno och Irma. Ja. Det är ingen oväntad kombo direkt, men det låter tråååkigt på förhand.

2007/01/30

wtf

Hallå? Vem har ersatt Sahara Hotnights med The Sounds?

Lyssnade med ett öra på Grammisgalan, och nya Sahara Hotnights. Allt jag hörde var The Sounds.

2007/01/28

Lång väg att gå...

... ibland känns backen lite extra lång. Benen tyngre.

Det kändes så i kväll, på vägen hem. Jag satte inget personbästa på de två kilometrarna.

I dag har vi varit förlovade i 12 år. Jag firade på jobbet. Han med att vaka hos sin far.

2007/01/20

Rock'n'roll will never die!

Gud så kul! Jag har köpt spel till Ps2:an här hemma. Är en sucker för ”Sing star” och ”Buzz”, men det här slår allt...

Vem har sagt att man inte kan leka när man är vuxen?

http://gadgets.branchez-vous.com/archives/Guitar%20hero.gif

Burr

Det är vinter på riktigt nu. Det var nära på 19 grader kallt, gnistrande snö och en blek sol från en ljusblå himmel i morse när jag vek upp persiennen. Vackert.

Vill ut och åka hundspann. Koka kaffe och steka kolbullar över öppen eld. Ska åka till föräldrarna nästa lediga helg. Får se om de kan uppfylla min önskan.

I afton blir det samkväm med partypatrullen. Mejlinglistan fungerar bra. Alla vill umgås. Ofantligt roligt! Så det blir takeoutmat, en öl eller två och sedan kanske en pubvistelse. Vi får se. Det ska bli trevligt hur som haver.

Ses.

2007/01/16

Stand my ground!

Dagens låt ”I won't back down” i Johnny Cash-tappning.

Jag har skrivit brevet. Nu ska jag bara grubbla över om jag ska skicka det.

Herreminje. Jag HAR blivit velig...

Mer partaj

Hepp! Det blir baluns i helgen också. Partypatrullen, vår lilla mejlinglista, ska samlas och hitta på nåt. Skoj!

Att bo eller inte bo...

Ibland undrar jag om det är nåt fel på mig. Speciellt vid sådana tillfällen då jag inte kan bestämma mig för vad jag vill göra.

I huset där jag bor ska en tvåa säljas. En sliten och nedgången lägenhet med låg månadsavgift och lågt utgångspris. En tvåa med riktigt kök. En större hall. Stora garderober. Balkong, men med sämre utsikt än den jag har nu.

Jag har bott i ettan länge nu. Så lång tid att det tillfälliga känns permanent. Nu öppnar sig dörren till ett nytt tillfälligt boende. Större. Med möjligheter. Ett objekt att lägga ned lite möda i, möda som sedan kan löna sig vid en försäljning.

Och ändå kan jag inte bestämma mig. Har drabbats av velighet... Hatar det.

En sak till!

Om man när man säger ”Hej! Hur går det för dig då?” får svaret ”Skriver du om det i tidningen?”, är det läge att rannsaka sig själv då?

Fast du. Vet du. Jag brukar inte skriva om sånt i tidningen. Inte sådana där artiga utbytesfraser med gamla bekanta. Det är väl rätt ointressant... För allt utom ”jag mötte Lassie-spalten” kanske...

Och till mig försvar i det här specifika fallet ska sägas att personen som fick frågan har genomgått intensiv mediaträning det gångna året... Så det var nog inte bara min fråga som framkallade svaret.

Poppigt vemod

Kan rekommendera Isolation years nya album, ”Sign, sign”. Poppigt vemod. Lovely!

En sån dag...

”En zingo!”

M&U har utökat sin familj med en dotter, en vacker liten tösabit.

Elo smsade och erbjöd skjuts två gånger i morse. Jag är ledig. ;-) Tanken var omåttligt god, det tillstår jag.

Och så kom då inbjudan. Ett party som jag efter noga övervägande säger nej tack till. Ska sätta mig ner och formulera ett brev till inbjudaren så att personen kanske kan fatta till slut.

Orkar inte mer. Så är det bara. Är trött på att bli behandlad på det här viset. Har annat för mig. Och ett löfte vid nyår från min sida är att umgås med trevliga, vänliga och roliga människor som kan få mig att må bättre.

Det var en underlig förmiddag. Har monaihallen hamnat hos Alice i underlandet månne?

2007/01/14

Overkligt...

Var på kryssning i går. I alla fall känns det som om man hamnat på en färja till Finland när man kliver in på Aveny.

Missförstå mig inte nu. Jag hade riktigt roligt. Men hela tillställningen präglades av en overklighetskänsla. Det händer inte. Ungefär så.

Var ut med ett antal arbetskamrater. Två förfester. En hos Ugglan med kämpen från isen. En hos nyhetsnäsan och hennes sambo. Vid tolv åkte vi in på stan.

Entré. Hårdrockarna samsades i den mindre baren. Innanför dunkande ost-ostmusiken för ett snudd på tomt dansgolv. Övervåningen var lite mer folkfylld. Hits från 70-, 80-, 90- och 2000-talet mixades sönder och samman och coverbandet som avlöste verkade inte vilja kliva av scenen.

Här finns människor av alla de slag. Seriösa dansörer (styrdans vill säga), drängfulla skoteråkare (och jag är icke dömande, umgås själv med rara skoteråkare, så det så), fnittriga flickor, tafsande herrar (jo då, minst en närgången herre råkar man på vareviga gång på Aveny), arga damer (såg ett riktigt catfight faktiskt), glidare snajdad upp till tänderna. Ja, du förstår säkert.

I går fanns där också en bläckfiskdam, en söt tjej som kramade allt i sin väg. Ordentligt också. Hon log mot alla, till och med utanför stället efter stängning.

Där fanns coverbandet som avslutade med tåget. Hallå! Tåget! Jag menar, det har man väl inte sett sedan grisfesten på Mallis. Men vi hakade på. Är man på kryssning så är man på kryssning. Då får man ta seden dit man kommer.

Det var, ja... Overkligt. Vet inte hur jag bättre ska beskriva det.

Och i dag, när persiennen åkte upp satte den där känslan in igen. Snö, snö, snö. Över allt snö. I vanliga fall har jag utsikt över hela stan från min balkong. Nu ser jag knappt gräsmattan här bakom.

2007/01/09

Nya toner

Lyssnar på Weeping willows nya singel ”The burden”, producerad av Andy Bell.

Det är naket. Gitarrer där man hör fingrar som glider mot strängar. Jag älskar det ljudet, det som uppstår mellan ackorden, när fingrarna söker sig från ett grepp till ett annat.

De har lämnat blippbloppandet och det elektroniska från de senaste två skivorna. Det är tillbaka till början på något vis. Inte med det pampiga, bara det sorgliga. Och jag tycker om det med.

Här kan du också höra.