Ibland undrar jag om det är nåt fel på mig. Speciellt vid sådana tillfällen då jag inte kan bestämma mig för vad jag vill göra.
I huset där jag bor ska en tvåa säljas. En sliten och nedgången lägenhet med låg månadsavgift och lågt utgångspris. En tvåa med riktigt kök. En större hall. Stora garderober. Balkong, men med sämre utsikt än den jag har nu.
Jag har bott i ettan länge nu. Så lång tid att det tillfälliga känns permanent. Nu öppnar sig dörren till ett nytt tillfälligt boende. Större. Med möjligheter. Ett objekt att lägga ned lite möda i, möda som sedan kan löna sig vid en försäljning.
Och ändå kan jag inte bestämma mig. Har drabbats av velighet... Hatar det.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment