2007/08/30
Men människa...
Att skaffa barn för att man ska kunna hålla sig nykter och drogfri verkar vara en galen väg att välja. Tokigt galen. Undrar om hon var nykter när hon kom på den strålande planen?
Om jag var man...
Ja. Vad finns att säga? Jag är tokig i kvinnans röst. Har precis sett att hon ska spela i Europa igen. Danmark. Okej, där har de hajat att hon har en röst och låtar som är värda att uppmärksammas. Här? O nej. Hennes upptempo gör rösten mest rättvisa, men balladerna kan vara nog så sugande. Såg henne på Storsjöyran för, låt se, tre år sedan kanske och blev frälst omedelbums.
Asocial!
”Men jag HAR ju ett liv. Och jag kallar dem som jag lärt känna via nätet för vänner eftersom att de ÄR vänner. Jag lovar dig, många av dem känner jag bättre än vad jag känner dig. Jag menar verkligen känner. Jag behöver inte veta hur någon ser ut, vilken färg ögonen har eller hur långa de är, för att känna dem. Den kontakt jag fått med mina nätvänner är djup. Jag har sett, ja SETT, sidor hos dem som jag kanske inte skulle ha fått se om vi suttit öga mot öga i stället för skärm mot skärm. Vad är det förresten som säger att jag är asocial? Jag har utbyte med fler människor varje dag än vad du har som ringer en vän en gång i veckan. Hur ofta träffar du dina vänner? Hur ofta pratar du med dem? Just det. Då och då. Men vet du, jag har faktiskt kontakt med flera av mina riktiga vänner, som du så fint kallar dem för, via nätet också. Jag sitter inte bara och knattrar ner ord till folk som jag inte träffat, så det så. Och vet du, jag HAR träffat några av dem som jag fått kontakt med via nätet och det visade sig att de var högst trevliga i verkliga livet också. Så det så! Jag sitter inte heller vid min burk dagarna i ända, jag går utanför dörren. Fikar med vänner på stan, går på bio, spelar sällskapsspel, tar en öl på krogen. Jag vill påstå att MITT liv är bra mycket rikare än ditt, du som vägrar att ta den virtuella världen på allvar. Den existerar och i den finns så mycket att upptäcka om man bara vågar öppna korpgluggarna och ta den till sig. Och om du nu inte vill det, okej för mig, men döm inte ut alla som vill det.”
”Okej. Men du kommer inte att övertyga mig. Jag tror inte på det där tramset. Men du. Vad sa du att det där bandet hette, du spelade en låt för mig som var så bra. Har du skivan?”
”Nä. Jag har ingen skiva. Men du kan ju gå ut på nätet och Myspace.com... Om du nu törs...”
Phu...
Nu, en kopp kaffe.
2007/08/28
I want it all
Shake it babe
Fotograf?!
Utlovat
Det var konflikten som fick mig att bestämma mig. Hoppas innerligt att parterna kommit överens tills på måndag. Känner mig lite som ett barn som slits mellan bråkande föräldrar. Jag förstår båda sidorna. Jag vill att lönerna ska höjas och jag vill att upphovsrätten stärks. Samtidigt är jag, och många av mina arbetskamrater, mån om att tidningen ska bli så bra som möjligt varje dag. Men om jag måste gå hem en och en halv timme tidigare från jobbet så hinner jag inte med allt jag vanligtvis hinner. Alltså blir läsarna lidande, och det är något jag tycker mycket illa om. Upptrappningen som är på gång gör också att vi inte får hantera material som producerats utanför redaktionen. Väder, serier, insändare, debattmaterial, inrikes- och utrikesmaterial, nöjesnyheter, sport. Och tevetablåerna. Jag vet inte hur vi löser allt. Även om vi brukar förproducera sidor så lär vi knappast hinna med allt. Så det känns rätt skönt att slippa undan en del av konflikten...
Denna sista vecka, höstens första, har jag för mig själv. Sambon har återvänt till arbetet. De flesta av vännerna är också tillbaka i verkligheten. Har en massa fixande att stå i, tänker tända ljus och lyssna på musik, njuta av lugnet. Organisera, bläddra igenom travar av skivor och tidningar. Försöka få någon ordning i kaoset.
Kaos. Just det. Jag har varit på bröllop. Svågern har slagit till och gjort sin sambo till en ärbar kvinna. En vacker ceremoni, jag tycker verkligen om prästerna i Torps församling (och jag tycker det är lite smålustigt att de heter From i efternamn). Eva sa många vackra och tänkvärda ord.
Men röran innan... Geeeee... Min sambo var så stressad att han först vägrade att åka till stugan förra veckan. Han skulle inte hinna med sig. Men efter massiva påtryckningar gav han med sig. EN dag skulle han nog kunna åka bort. Det slutade med att vi tillbringade tre underbara dagar i Höga kusten. Soliga, varma, ljuva och avkopplande dagar i trevligt sällskap. Dessutom fixade han ny skjorta, slips, finskor och tuff jacka, högst överraskande, i Kramfors.
Och jag tror att det var en bra uppladdning för honom. Han var toastmaster och planeringen var minutiöst genomförd. Schemat var tajt och det var snudd på omöjligt att prata med honom. Ferrig blick och osammanhängande svar. Ett tag trodde jag att det var han som skulle gå altargången fram, så hyperstressad var han. Inte förrän vid tvåsnåret natten mot söndag släppte det. Då var allt överstökat, ja förutom festen då, och hans blick blev med ens fokuserad och stadig.
Vad mer? Ja just det... Mitt beslut. Hm... Tja... Jag suger på den karamellen några dagar till. Men jag återkommer i andra ärenden innan dess.
2007/08/21
Patience
Så du ser. Du har underliga saker att se fram emot, om du låter tålamodet styra. ;-)
2007/08/16
Töcken
Har bläddrat i veckans skörd av tidningar. Packat upp, tvättat och efter varje moment har jag kraschat i soffan.
Var hemma fyra i morse. Deadbeat och mörbultad i kroppen. Har sovit, men inte på långa vägar tillräckligt. Ska minsann jobba på den biten i natt.
Halmstad var trevligt, Göteborg likaså. Marstrand var regnigt men fascinerande. Har varit tråkig enligt sällskapet, men han har lärt sig en del om vårt vackra land. Tycker om att ta in kunskaper om platserna jag besöker, det finns så mycket som man inte vet något om.
Vi var ut med glidarna i Halmstad. Det var som att vara med i en komedi. Jösses så jag skrattade. De är ena riktiga lirare. Flådiga bilar, slickefrisyrer, unga flickor, stålar i massor och resvanor en annan inte ens kan fantisera om. Och de var på riktigt... Otroligt...
Återkommer senare, eller möjligen i morgon.
Och just det! I dag är det 30 år sedan Elvis dog. Har beslutat mig för att göra den där tatueringen nu. En fem centimeters-Elvis ur ”Jailhouse rock”. Ja! Jag vet... Jag är galen.
2007/08/09
Letar...
Jag har sett till att tältet plockas med. Moskoselkåtan är enkel att sätta upp. Och det är en bra nödlösning om vi blir stående rådvilla i låt oss säga Mora, dividerande om vad vi ska göra och vart vi ska åka... Hör ni nåt på nyheterna om en ”31-årig kvinna tappade förståndet och jagade sin 34-årige sambo till skogs i går eftermiddag” så vet ni vad det handlar om...
2007/08/08
View
Skulle behöva photoshoppa lite för att få fram solstrålarna som silar ner över stan, men har ju inte installerat efter förra kraschen... Så det får gå så här.
Laddar upp med tvättmaskin och ompackning för vidare färd. Vart? Ingen aning. Vi ska bara åka någonstans. En stad, en by, en ingenstans. Vart som helst. En kort kommaivägtillsammans-sväng.
Har precis kommit hem från paradiset. Sena nätter, eller tidiga morgnar. Är trött, men ändå avslappnad. Såg SJF:s varsel och tänkte att det kanske är över innan min semester är slut. Låt oss hoppas det...
2007/08/06
Up and away!
2007/08/04
Nödvändigt ont?
Samtidigt som det är tråkigt njuter organisatören som bor inuti mig... Göra listor. Färgscheman. Plocka med pärmar... Det är en perversion... Måste vara. Tänker på Ugglan som kommenterade det hela med att ”jag känner ingen annan som börjar tänka i färger när det talas om schemaförslag”. Det är lite otäckt... Jag tycker OM att skissa på nya scheman. Plocka runt, lägga om, tänka på konsekvenser. Jag kanske borde ha blivit administratör i stället...
Åh så ljuvt!
Om du inte har vett att uppskatta Roy Orbison gör du det definitivt efter att ha sett den här spelningen. En sådan röst. En sådan jäkla röst. Det ser inte ens ut som att han tar i, ändå droppar det ut toner som få människor i världen kan klämma ur sig. Oy...
Snöat in
Jag har en tendens att snöa in på de stora sångarna från förr. Olika sångare för olika faser i livet. Otis Redding, Sam Cooke, Buddy Holly är stadigt återkommande tillsammans med Elvis Presley. Och den här herren. Roy Orbison. The voice of an angel... Klippet visar Bono som efter att ha lyssnat på soundtracket till David Lynch film ”Blue velvet” vaknade med en melodi i huvudet. En som han gav till Roy Orbison. ”Mystery girl” är en av mina favoriter. En av många.
Men klippet är roligt. Titta själv!
(Och jag veeet... Det är bara det att jag inte kommit mig för tidigare, så nu får ni stå ut med att jag postar allt som ni bara MÅSTE se från Youtube... Det lär bli en del klassiker. ;-)
besök
Och så finns det de som säger att man inte kan lära känna folk över nätet. *fnyyyyyys* Bullshit.
Snubblade över en annan blogg i går, en gammal klasskamrat som jag inte sett på många långa år. Undrar om det finns fler därute som bloggar i det tysta? *snokar vidare*
2007/08/03
Bojkott!
Jo. Kanske. Okej. Jag behöver hjälp.... Men vissa sidor av min personlighet vill jag låta vara orörda.
2007/08/01
Namne
Roligast av allt är att jag har en namne som är involverad i BFI, Bokbranschens finansieringsinstitut AB (BFI). Jag undrar om hon också googlat på sitt namn och sett att det skrivits bokrecensioner av en annan Mona Hallén? Och jag undrar om någon annan sett det och frågat henne om hon ägnar sig åt att recensera böcker vid sidan av sitt jobb i BFI? För det ser onekligen lite komiskt ut...
Jag har fått mejl som ska till henne också. Märkligt nog har hon också en Comhem-adress. Så jag har blivit bjuden på en del lyxiga golfresor i varma länder. Första gången det hände blev jag mäkta förvånad. Jag golfar inte. Har aldrig varit intresserad av det heller. Och jag umgås inte direkt med den typen av människor som äger golfbanor runtom i världen.
Tänk om hon också fått mejl som hon inte ska ha? Typ, inbjudningar till hårdrocksmässor. Kan tänka mig att hon hoppar till vid sitt skrivbord där på Lidingö innan hon raskt förpassar mejlet till papperskorgen...
De senaste felaktiga mejlen har jag snällt svarat på och meddelat vilken adress de egentligen var tänkta att skickas till. Men en bråkdels sekund har jag funderat på att svara ja tack. Tänk att styra ut sig i Guns-tischa, trasiga jeans och en dödskallescarf och bara dyka upp vid golfbanan och presentera sig...
Sådant sitter jag och småler åt när jag har tråkigt och inte kan sova. När alla blogginlägg är lästa, och jag tröttnat på att stryka omkring på nätet i jakt på nåt underhållande.