2008/12/26

Skönt

Faktiskt, det är väldans bra att jobba borta. Långt borta. Så där långt att man ändå inte KAN göra nåt, även om man VILL.

I dag har jag sovit. Sovit. Verkligen supersovit. Tagit igen alla timmar jag missat på hemmaplan. Om jag varit där i dag hade jag tvingat mig själv att kliva upp för att hugga tag i nåt som ska göras. Det kan jag ju inte här nere, så då är det helt okej att ligga kvar i bingen och bara njuta.

Annars var julafton trevlig. Mormor var ju där. För första gången någonsin. Hon brukar alltid fira med sin syster i barndomens Graninge. Men nu är hon inte så pigg och orkade inte med resan. Så då hämtades hon hem till Torpshammar i stället. Och det är så skönt att se henne äta ordentligt. Att se henne glädjas över sällskap. Och tänk så glad hon blev för klapparna. Morgonrocken åkte på så fort den kom ur sitt omslagspapper. :-)

Det var trevligt hela dagen lång. K kom förbi hemma hos mig i huset på kvällen och klappen till henne var också lyckad. Hon strålade verkligen. Tänk att Kent kan göra en människa så lycklig. *ruskar på huvudet* Jag har nog aldrig förstått mig på Kent. Eller så har jag bara inte orkat sätta mig in i bandets musik. Jag har fortfarande inte fått lust att göra det heller, men vem vet. Rätt som det är lyssnar jag in mig på dem också... *hrm* Det har jag ju gjort med Bowie också. Det trodde jag ju inte heller för ett antal år sedan.

Statusen på kåken då? Jo då. Det går framåt.

Vardagsrummet saknar lister. Golven ska få nya och fönstren ska inramas med bredare foder. Vi ska väl iväg och shoppa loss när jag kommer hem till veckan. Dessutom ska jag inhandla cd-förvaring. Ikeas Bestå ska det bli. Och den måste bli minst 2.40 bred. Till den ska jag ha lådor, men vet inte om jag ska ha vanliga fronter eller sådana där dörrar som man skjuter åt sidan...

Sovrummet saknar nattduksbord och sänglampor, men jag fick underbara tavlor av Elo. Utsnitt ur verk av Gustav Klimt. De blir pricken över i där inne.

Biblioteket ska få fler hyllor, och de hyllor som står där ska fyllas med böcker som står i ide på logen. Dessutom ska farfars fars gungsstol dit, men den ska hämtas i stugan först.

Kontoret. Hm. Här är det mycket kvar. Måste ha någon slags förvaring. Sambon föreslår en byrå, men jag tycker inte om att rota i travar av papper. Så jag lutar åt ett skåp eller en öppen hylla. Har inte hittat nåt jag vill ha än...

Hallen. Här behöver jag belysning och nåt till ytterkläder och skor. Jag har en spegel men är sugen på en annan modell. Vi får se... Måste titta runt lite mer innan jag bestämmer mig.

Köket. Här ska arvegodset målas. Först vitt och sedan svart så att jag kan slipa fram en härlig mix. Och så ska soffan kläs och lampan i taket flyttas. Dessutom måste jag ta itu med alla gamla lådor som är fyllda med attiraljer. Porslin och kastruller och allsköns bråte ska in i skåpen. Men jag ska sortera ut de saker jag inte vill ha kvar...

Ja. Nåt sånt är det. Och upplysningsvis: Jag har i princip fått fria händer från sambon när det gäller inredningsbiten. Han kan vara lite skeptisk till vissa idéer, men allt som oftast slutar det med att han är mer än nöjd. :-) Så jag kör inte över honom helt...

2008/12/22

Noll koll

Jag har alldeles nyss landat i huset efter en låååång repa in till stan. Hela bilen, och då menar jag hela bilen, var fullpackad. Och det var bara tre av sakerna i den som ska bli julklappar. Och de sakerna är inte stora.

Resten av lasset är saker. Pryttlar. Mattor. Tyger. Magasinskärra. Eluttag (svarta så klart ;-). Mat. Saker och saker och saker.

Bland annat följde en liten svart klocka med hem från Ikea. Inget batteri. Jag har liksom full koll på vart i huset allt står (sambon har det inte, fast han lägger å andra sidan bort sin mobil tretton gånger varje dag också =0). Frågar nån så säger jag ”lyft på den påsen, där är det” eller ”nere i källarn, hyllan längst upp ut mot vägen”. Typ.

Men nu. Nu har första låddan med nedpackade saker fått fötter och ställt sig på en plats där jag troligen aldrig kommer att finna den. Och i den låddan ligger ungefärligen ett trettiotal batterier. Jag behöver ett, men inser att det enda jag kan göra är att i morgon knata över till Kopra och shoppa nya. Dyra. Så klart.

Å andra sidan har inte tiden varit särskilt viktigt den här månaden. Allt har liksom gått av sig självt. Oj. Morgon. Måste upp. Måla. Oj. Hungrig. Måste äta. Oj. Trött. Måste sova. Och så vidare. Så, jag kanske ska avvakta på att låddan slutar tjura och kommer fram från sitt superduper-hemliga gömställe...

2008/12/21

Två laddningar


Två bilder. Orkar inte riktigt med mer i dag. :-)

Den första är på väggen som jag och Elo tapetserat i dag. Svart och silver. Den andra är på huset, från vägen sett.

Så. God natt.

2008/12/19

Åhå

Kan man tänka sig. Nu är det snart slut på arbetet för den här gången. Om dryga två timmar tar jag mig till vrån i Aspudden för ett par timmars sömn innan det bär av norrut. Med buss. Hu. 

Sist jag åkte buss fick jag gräla med chauffören. Sen svor jag på att ALDRIG åka med Y-buss igen. 

Ah well. Det är liksom ont om tågbiljetter denna fredag, så då får man göra undantag från svurna regler. 

Julklapparna är klara. Eller... Om mina bröder gör det de lovat är det klappat och klart. Gör de inte det får jag rusa in till stan på måndag för att komplettera med två paket.

Och så här är statusen på huset. Sambon fixar och trixar, men pedant som han är tar det tid. Så han har inte hunnit måla väggarna i vardagsrummet. Jag planerar för att göra det på lördag och sedan tapetsera på söndag för städning på måndag. Sen behöver jag möbler... Och så ska granen in.  Tada! It's christmas!

Men jag har inte så höga ambitioner i år. Det ska bara vara möjligt att vara i rummet. Och så ska allt skrot bort. Typ stegar och hinkar och papp. 

Jag har för övrigt snöat in på Blocket igen. Jag letar möbler för fullt. Och plock. Till min hjälp har jag kollegan Saras blogg. Den är störtskön! Spana in!

2008/12/14

Jag har ont, alltså lever jag

Efter lååånga arbetsdagar har jag nu satt mig över min egen vilja att fortsätta och i stället satt mig ner med datorn en stund. Jag har spacklat, slipat, målat, kladdat, tapetserat, lyft möbler och kartonger, flyttat på saker från en plats till en annan och tja... Stökat runt som värsta yrvädret.

Elo har varit här och hjälpt mig, enoooormt mycket. Fantastiskt att det finns så hjälpsamma människor.

Så. Nu är ETT rum klart. I alla fall med väggar och sånt. Två blodröda väggar och två ljust gråa. Fantastiskt. Färgerna är enormt bra. Möbleringen är inte nära på klar än, men jag känner att jag kan vänta tills efter jul med det. Det jag inte kan vänta med är vardagsrummet. Jag och Elo har satt upp grundtapet och nu ska det skäras längs fönster och lister. Sen ska listerna målas, torka och tejpas för att väggarna ska målas. Och tapetseras. Det blir silverfärg (riktig silverfärg alltså, inte grått) på tre väggar och svart/silver i tapeten på fondväggen.

Jag åker ju dock och jobbar i morgon så det blir till att ligga i för sambon. På fredag em kommer jag tillbaka och då vill jag få upp tapeten. Han vill sätta nya foder runt fönstren och jag hoppas då att det är klart när jag anländer. *pust*

Eh. Ja. Nu orkar jag inte tänka nåt mer. Vill bara sova... I min nya, helt fantastiska säng!

2008/12/03

Och hon kånkar och bär

Ja, jag håller på att flytta. Från en etta till fyra rum å kök. Till det lilla huset.

Det snöar. Massvis. Alla lådor är genomblöta. Men det gör inget. Jag håller ju på att flytta till nåt bra.

Jag sitter i det där som är bra nu. På golvet, med datorn på en urplockad flyttlåda. I huset finns inga möbler än. Två stolar och en uppblåsbar säng.

Men snart så. Vi åker om några minuter för att fylla ännu ett släp.

Och hon kånkar och bär.

2008/11/17

Söta drömmar

I dag har jag och sambon äntligen lagt handpenning på en sjukt dyr säng. Continental. Svensktillverkad. Sanslöst skön... Jag kommer att sova som en drottning i den. I rummet som är i det hus som ska bli vårt första gemensamt ägda hem.

Jisses. Jag kan inte riktigt fatta det. Jag ska alltså köpa hus. Va? Hur gick det till?

Fortfarande är inga papper påskrivna, men huset är tomt och städat. Det står där och väntar på oss. Vi förhandlar med två banker och det känns som att den här veckan blir avgörande i så många frågor.

Och just nu har jag fattat beslutet att prova på att sälja ettan privat. Nu måste jag bara ringa mäklaren och säga till att hans tjänster inte är intressanta, än. Får se om han fakturerar den stunden han var hit och hälsade på.

2008/11/14

Hemsökt

Jag har haft herr mäklare på besök. Och oj vad jag önskat att jag inte lyssnat på alla andras tankar om vad lyan kan tänkas dra in. Jisses. Den är värd lite och inget. Eller, på mina 8 år har den ökat med 35 stora sedlar. I alla fall enligt denne herr mäklare. De andra smålyorna som sålts runt omkring har gått för överpriser, och tja. Det är väl bara att gilla läget. ”Från ett läge till ett annat.”

Så. Då är frågan. Anlita mäklare som vill ha 18 stora sedlar och snällt betala vinstskatt på de 35 stora sedlarna ELLER sälja själv och spara de 18 stora till just den där vinstskatten?

Vet inte om jag orkar engagera mig, men det är ju stora sedlar vi talar om. Och stora sedlar kan komma till pass i det nya läget. Fram för allt med tanke på prislappen på drömsängen. Och med tanke på allt annat som ska köpas. Tapeter, färg, möbler, gardiner … Och det där topplånet som vi tänkte oss lösa in på en gång. Jisses amalia...

Ibland tycker jag inte om att vara ansvarsfull vuxen.

2008/11/13

Mäklare

I dag har jag bestämt mig för mäklare. Har ringt och bokat tid. I morgon ska ettan värderas.

Det känns sorligt faktiskt. Men, det måste ju göras. Jag kan ju inte sitta med tre boenden bara för att jag gillar min etta.

Så i morgon avgörs framtiden. Och jag hoppas att nån tar sig an lyan rätt omgående.

Vi ska skriva kontrakt i morgon också. På den lilla kåken. Den med tegelfasad. Den som vi tittar på möbler och tapeter till.

Det blir bra det här. Även om jag är både ve- och vankelmodig.

2008/11/08

Återuppstånden

Okej. Just nu är det här något som jag ägnar mig åt enbart för att jag måste försöka hålla mig vaken. Och det, mina kära, är inte det lättaste. Klev upp tidigt i morse, åkte tåg till stora staden och var på jobbet en sisådär två timmar innan arbetspassets början. Sedan kom överraskningarna slag i slag. Vi var fyra (vilket är någon för lite) som skulle få sällskap av en femte. Den femte kom, men med magsjuka. Jag vill inte sitta bredvid någon som har magsjuka, varpå den femte begav sig hem till sin säng. Den femte skulle ha tagit det sena passet, men det går ju inte att jobba från sängen så. Ja. Här sitter jag nu. 04.40. Trött som en urlakad gurka i gurkburksfabriken. Titta på teve? Nä. Läsa på nätet? Nä. Orkar inte mer, även om svenskadansband.se har en underbar bildbank.

Vad gör då en trött virrpanna? Tänker att bloggen kan behöva en uppdatering. Men vad uppdatera med? Bladder. Ja, just det. Bladder. 

Kan för övrigt meddela att jag och sambon i jakt på nya bolster provat oss fram genom säkerligen 60 olika varianter av continental-sängar. Det finns fasligt många alternativ bara i Sundsvall. Och en del är sååå sköna. Dyra. Jappedidu. Men en sån ska det bli i nya huset. Vi ska bara göra klart med alla papper. 

Jag har ägnat några timmar åt det där med att anlita mäklare också. Det är ju en djungel. Och det skiljer rätt mycket i pris mellan olika firmor. Har nästan bestämt mig, men drar mig för allt stök. Måste ju tömma ettan på en rackarns massa pryttlar innan jag kan släppa in någon med kamera. Och det är svårt när jag inte har någonstans att göra av dem, än.

Men. Allt verkar ju lösa sig elegant. 

Om man bara finge sova en stund nu. Bara en liiiten stund...

2008/11/01

Kroppsmålning

Den här fick jag av Maria. Det är INTE hennes rumpa, det är uppenbart om man vet vem Maria är.

Bilden fick mig att undra över hur det står till i världen. Vem i hela friden kommer på att måla arslet som en pumpa? Och varför? Varför? Nästa punkt i protokollet, vem skapade ett kedjebrev av denna bakdel? Hur många runtom i världen har fått mejlet där man uppmanas att skicka det vidare som en del i halloween-kriget, den som träffar flest vinner. Men vem håller räkningen?

Jag låter i alla fall denna godbit träffa er via bloggen. Vinner jag då?


2008/10/31

Jo just.

Jag har ju bytt telefon. Änteligen! Jag gillar den. Fast den är stor.

http://www.t3.com/images/variants/white-iphone-3g-uk_w606.jpg

Är du taggad?

Jag fick frågan i går. Frågan är om jag är det. Taggad. Taggsam? Vill jag tagga livet?

Det låter onekligen spännande. Men vill jag ta det nu? Hm. Ja. Kanske. Samordna. Vara den där lilla spindeln i det stora nätet. Fixa och tricksa. Söka.

Vi får se i veckan. Då ska jag möta den stora spindeln.

Om allt …

… går vägen äger jag och sambon ett hus från 1 december. Om inte nån budar över. Om inte de som ska sälja ångrar sig. Om inte nåt annat händer. Då äger vi ett hus. Ett litet ett. Ett med fasad i tegel. Ett med källare som kan göras om till nåt trevligt. Det ligger mitt i byn, med en rätt trevlig tomt.

Om jag flyttar in där. Då kommer jag att börja sjunga högt igen. Då kommer musiken att spelas högt igen. Och jag kommer att sjunga till den. Så där gapigt högt bara för att det är roligt, inte för att det låter nåt vidare. Men bara för att det är så satans roligt att sjunga. (Ja. Det starka ordet är nödvändigt, ursäkta franskan.)

I natt när jag kom hem (har jag förresten sagt att jag inte gillar vintertid? Min kropp säger ”sommartid”) låg jag och funderade över färger och möbler. Vore det inte trevligt med ett kubiskt mönster i röda toner i köket, på väggen mot vardagsrummet? Och vore det inte fantastiskt med en högglansig svart tapet som fond i vardagsrummet? Med ljust grått som bas. Och vore det inte snyggt att måla den gamla kökssoffan svart och sen komplettera med ett nymodigt bord till?

Om det inte vore så många om, om vi bara hade skrivit alla papper, om jag inte satt i storstan utan på mitt bankkontor och dealade med dem ansikte mot ansikte i stället för att sitta med luren i näven. Och om jag fick tag på mäklaren så att jag kunde sälja min lägenhet. Om... Om...

I det lilla, och rätt snygga ordet, ryms både hopp och tvivel. Jag vet inte riktigt vilket av benen jag ska stå på, så just nu svajar jag av och an.

Hopp. Ja, kanske. Eller tvivel. Det kanske inte blir nåt. Eller så blir det det.

2008/10/27

Tror

Jag ska försöka ruska liv i hjärncellerna igen. Det finns ju tankar och funderingar där inne som vill ut. Men jag har halkat efter i skrivandet. Jag, som alltid skrivit, har helt plötsligt lagt undan både penna och tangentbord.

Men jag tänker mig att nu kanske det är läge att återvända. Så här ett år senare. Ett år efter väggen, eller vad det nu var som restes i min väg.

Jag ger inga stora löften, men jag tänker i alla fall försöka.

2008/09/21

Hejdå hej


I går sa jag hejdå till Bandhagen och hellooooo Aspudden. Flyttade och städade mest hela dagen, känner av bestyren i underarmarna i dag.

Jag har verkligen haft världens flax. Svarade på några annonser när jag fick veta att ettan i Bandis är uthyrd från 1 november. Den första jag svarade på, etta med toalett och kokmöjligheter, fick jag. Killen jag hyr av sa att han fått flera hundra svar, minst. Och efter sållandet bestämde han och frugan att de vill ha en pendlande, nattarbetande norrlänning i uthyrningsdelen. Jag åkte genast hit och tittade och sa ja tack och amen.

Det är inget palats. Men det är egen ingång, en hall med igenspikad dörr till familjens bostad, en liten toalett med dusch (och ett badrumsskåp som MÅSTE vara uppsatt av en karl, i princip en deci från taket och rakt ovanför toalettstolen), ett rum med fönster i västlig riktning, en liten garderob, säng och bord och skön fåtölj. Kylskåp, mikro, vattenkokare och en platta. Visst är det bökigt att inte ha diskho, men så mycket kockar jag inte. Jag klarar mig.

Den största nackdelen är tv-utbudet. Det var fan inga kanaler alls! Så, jag måste skaffa en box. Lite vill jag kunna hänga med i tv-svängen även när jag jobbar.

Aspudden ligger dock närmre stan, mycket också. Jag är över på Söder i ett nafs. Det är väldans trevliga promenadområden och Vinterviken lär ska vara vacker. Dessutom ska jag börja åka tvärbanan till jobbet. Premiär i eftermiddag. Ska bara leta mig fram dit först...

Ah, well. Det är banne mig evigheter sedan jag haft så här mycket tur på en och samma gång. Kanske läge att tippa lotto?

2008/09/19

Takida dementerar uppgifter i Expressen

Jag såg mejlet och blev lite full i skratt. Expressen har uppgivit att Takida kan vara aktuella för Melodifestivalen. ”Detta är helt FELAKTIGT och vi vet inte vart den informationen kommer ifrån” skriver bandet i dementin.

Jag log av den här anledningen.

Oops...

2008/08/30

Sicken vecka!

Oj oj... Jag tror att det var väldigt länge sedan jag upplevde en så pass omvälvande vecka som jag gjort denna.

Vecka 35 2008.
Måndag. Hej Aftonbladet.
En kråka på kontraktet. Jag är fast anställd nyhetsredigerare från 1 oktober. Superskoj! Förhandlar lön och sånt, vilket jag är värdelös på... Men jag står på mig hyfsat i alla fall, och är väl halvnöjd med resultatet.

Ringandet startar. Meddelar dem som måste meddelas. Pratar om vem som ska ta över mitt jobb på Dagbladet. Om framtiden i stort. Hemfärd med tre timmars sömn i ryggsäcken, men jag kan inte sova. Är alldeles för uppspelt av alla tankar.

Tisdag. Hej Dagbladet. Här är min avskedsansökan.
Tömma hurtsar och lådor på saker som samlat under åtta år. Elvismuggen och ett par svartvita tidningar fick följa med hem, resten tuggades ner i återvinningen. Alla anteckningar. Alla papper från ledningsmöten och budgetsnack. Men det kändes inte det minsta vemodigt. Allt är så väldigt naturligt. Det var på tiden på något vis.

Hem, betala räkningar. Ojsan... Har jag satt in pengar på fel konto? Ojsan ojsan... ”Eh... Ursäkta, men jag tror att du fått en massa lappar som är mina. Kan du vara en ängel och pyttsa tillbaka dem till mig?”. Dumstruten på. Jag ÄR inte så slarvig. Men jag har varit distraherad och aningen trött kanske.

”Hej hyresvärd, kan jag fortsätta hyra din lya? Inte det? Ojsan... Jaha, en bekants pojk ska plugga, jamen det förstår jag. Du visste ju inte, och det gjorde inte jag heller. Nej, det är ju ett tag kvar till sista oktober, jag ska nog hitta nåt.”

Onsdag. Hej Torpshammar.
Sortera i röran efter bodelningen efter svärfar. Sambon sparar A L L T. Verkligen. Jag rensar, ”du får behålla tre av de där, resten går till Erikshjälpen”. Vi är inte färdiga på långa vägar. Besöken hos alla andra klaras av. Nu väntar...

Torsdag. Hej huset!
Enda paret på plats. Huset är fint. Ingen toppenpalats, men fint. Jag känner att jag kan trivas, tänker på att sitta på verandan och titta ut över Ljungan en solig höstkväll. Mmmm... Sambon är inte helt övertygad, garaget är för kort och måste byggas ut för att passa hans behov. Men det finns utrymme för det på gården. Tomten är brant, men har potential. Och vi kan lägga en brygga nere vid vattnet om vi frågar snällt. Tankarna snurrar. Ska vi? Ska vi? Ska vi? Lägger mig på kudden i Sundsvall på kvällen och känner hjärtat bulta vilt efter allt tänkande. Sen sömn.

Fredag. 06.10.
Ah! Försovit mig! Upp. Macka och ett glas vatten. Borsta gaddarna, ner med datorn i väskan. UT! Sen bilfärd med svärmor ner till Stockholm. Fika vid rastplats, avsläppt vid Bromma. Tunnelbana med tidtagning. Gröna linjen 19 borde funka att bo efter, nästan var som helst. In i höghuset i Bandhagen. Sooova... Upp, jobba. Fasiken så skönt. Äntligen avslappnad.

Lördag. Bandhagen.
13.00 sharp vaknar jag, lugn inombords. Jag har sovit och sovit i evigheter känns det som, fast det är egentligen bara mina vanliga åtta timmar. Jag tror att allt kommer att lösa sig. Jag hittar någonting att bo i här nere, jag har ju faktiskt gott om tid på mig. Och kanske blir det så att sambon och jag blir med hus i Torpshammar. Kanske.

Men du... Nästa vecka hoppas jag inte blir fullt lika händelserik...

2008/08/10

Huuuuu...

...jedamej!

Har kommit ”hem” från en tripp till Riga. Svisch, svosch. Trevligt, men liten båt och höga vågor på ditvägen. Fick faktiskt krypa till kojs tidigt, skallen pallade inte med att försöka räta ut böljorna.

Men Riga var tjusigt på sitt sätt. Höga spiror och roliga människor. Den där stora marknaden inrymd i zeppelinar-hangarerna var sjukt stor och innehöll en märklig mix av käk och pryttlar. De sju timmarna på land räckte dock inte till några större upptäktsfärder. Snarare en munsbit.

Sitter i Bandhagen och scrobblar musik i podden. Har städat, packat upp och packat om. Förbereder fyra dagars jobb och resa norrut mot kalas och hjortronmarker. Önskar mig en kabel beemad ner så att jag kan lägga in bilderna från kameran. Från skärgårdseskapaden, båtresan, trevliga sällskapen. Vill lägga in och lägga ut. Och så önskar jag mig ett Photoshop. Fattar inte att jag inte la in programmen efter Den Stora Kraschen, men det är lätt att vara så där vuxet efterklok. Framför allt när man var oklokt oklok från första början.

Sommaren har rusat förbi mig. Jag har snappat upp en dag här och där, men känner mig inte det minsta stressad. Jag har verkligen, verkligen och ärligt, njutit av varje dag. Jag kan inte nog påminna mig om att jag ska vara tacksam över den här chansen att förbättra för mig själv. Jag tror att jag låtit tiden springa ifatt det stressade inre. Hjärtat har hittat rytmen. Eller så är det jag som gjort det.

Och ur högtalarna tränger sig Bowie och LeMarc, Otis har jagats in i något av gigabyternas hörn, Hoffsten kikar fram och där står fanimig herr Presley också.

Jag trivs. Japp. Det gör jag.

2008/07/22

Trygghet

Jag har varit i Graninge över helgen. Fint väder och vackert sällskap. Jag njuter verkligen där uppe vid sjön. Jag kan inte förklara känslan med annat än trygghet.

Familjen kom upp på lördagen. Pappa packade in sig i framsätet och stod ut hela vägen, fram och tillbaka. Men han var trött efter äventyret. Mamma med anar jag. Turen tog nästan dubbelt så lång tid jämfört med vad den brukar ta. Broder två körde så pass lugnt att han kunde parera alla gupp, och det är en del sådana i vägarna här i norr.

Med tanke på det sistnämnda, guppen alltså, är det rätt underligt att de tänker på att sänka hastigheterna på Europavägarna till 80 och 100 när det övriga vägnätet tillåter 110 och 90 på riktigt skruttigt underlag. Jag fattar inte diskussionen ärligt talat. Ta bara vägen till Nordanede. En skitväg som inte sett en vägarbetare på många herrans år. Där utfarterna från gårdar och skogsbilvägar ligger tätt. Där kan du gasa i lagliga 90. Och mellan Liden och Indal, där får du köra 110. Det kan du inte om du inte vill studsa ner i diket. Jag lovar...

Pladder, pladder... Jag borde nog sova en stund.

Fast först ska jag bara sända en tanke till en bortgången kollega. 49 år. Märkliga värld.

Igge: Alt+C.

2008/07/16

uppåner

Det är en märklig känsla att jobba natt, ta morgontåget hem, gå och lägga sig och sen kliva upp på kvällen. Vilken dag är det? Ingen aning. Var är jag? Sundsvall, eller ..?

Förvirringen är stor varenda gång.

Samtidigt är det skönt att komma hem i stället för att åka från storstan på eftermiddagen. Sova i egna sängen. Möta aftonen i Sundsvall.

Var på bio med Elo. ”Sex and the city” var bättre än väntat. Lite för lång kanske. En tjej bakom grät konstant, en dam framför skrattade hysteriskt åt allt. Även det som inte var skoj.

Och nu har jag msn-at med den äldre brodern, sett på ”Morden i Midsomer” och hinkat isvatten.

Borde jag inte gå och lägga mig? Jag ska göra några ärenden på stan i morgon, mamma fyller år på torsdag, och sen väntar Torpshammar för ett par dagar. Vara sjuksyster. Se om päronen kan piggas upp. Är det någorlunda bra väder kanske jag kan grilla åt dem, annars vete håken...

Ledigheten kommer inte att spenderas som planerat i alla fall. Graninge får vänta. Men ibland måste familjen gå före. Och det här är ett sånt tillfälle.

En av kvinnorna höjde på ögonbrynet åt mig och mina syskon. Hon tyckte det var märkligt att vi, tre vuxna människor, fortfarande följer med våra föräldrar på utflykter och semestrar. Ännu märkligare tyckte hon att det var att vi alltid följt med utan att knota. Inte ens som tonåringar var det något mutter från vår sida. Men jag tror att det i mångt och mycket handlar om att vi delar intressen i familjen. Naturen och upplevelser är något vi gärna delar med varandra.

Jag har aldrig sett det som märkligt.

Förvirrad postning. Jag är rostig. Ringrostig. Och faktiskt, aningen trött. Så. Over and out.

2008/07/11

Omen.

Tror du på omen? Varsel? En känsla av att nu händer nåt snart.

Jag har råkat ut för det så många gånger att jag inte längre kan säga emot. När hemska saker händer i min omgivning känner jag det redan innan. En vag oro i kroppen. Sömnlöshet. Vibbarna i luften är obehagliga.

I morse hade jag skallebanken allan. Jag har inte haft någon sådan sen jag gick på tjänstledighet. Jag sov oroligare än vanligt. Drömde konstiga saker. Pirr inombords.

När telefonen ringde visste jag att nåt hänt innan jag ens hörde telefonörens röst.

Nu sitter jag här i storstan och funderar på hur allvarligt läget är. Ska jag försöka fixa ledigt och sen en biljett norrut? SJ har inga lediga platser på nåt av tågen, förutom nattåget. I morgon förmiddag möjligen. Orosmaskarna i magen krälar runt.

Kollade om ambulansen körde med sirener. Det gjorde den inte. Saftblandarna gick däremot. Alltså är det inte en prio ett. Det är bra. Än så länge.

Låt det gå bra. Jag orkar inte med elände. Eländes satans elände.

2008/07/01

Kliar

Jag har fått utslag – igen... Av ett par skor – igen... Jag undrar vad de bereder skinn med nuförtiden? Nåt elakt uppenbarligen. Mina fötter ser ut så som mina ben såg ut i vintras. Fulla av vätskande blåsor, ungefär som nässelutslag. Och det kliar nåt vansinnigt.

Ska göra en repa förbi Apoteket, men först ska jag hämta paket på Ica. Skivor i drivor från Ginza! Och sen väntar jag spänt på Traderafynden. I dag har jag scrollat runt på Ebay också... Jisses vad mycket skoj det finns... Konsumera mera. Jag är verkligen en sån där kapitalistisk och materialistisk sak som jag inte direkt önskade mig att bli. Ah, well. Så länge jag har stålars så gör det ju ingen skada. Fast... Jag ska nog låta bli att köpa saker i skinn framgent...

Har jag sagt att jag letar resor till Mexiko för övrigt? Tänkte mig två veckor i november... Lyxliv. Sol. Massor av kultur. Satt i går kväll med datorn i knät och drömde mig bort. Nu återstår två saker. Övertyga sambon om att Mexiko är målet för oss. Och boka resan snabbt. De verkar försvinna oroväckande fort...

2008/06/16

Tågplåga

Jag åker tåg. Jag tycker om att resa på rälsen. Men inte i dessa nymodigheter... Urk. Jag blir så yr i bollen på X2000, och än värre är det i dessa dubbeldäckare som sprider sig längs spårnätet.

När jag och Rakel åkte till Västerås förra veckan hamnade vi längst upp. Det var en pina, hela vägen. Nu, från Gävle till Stockholm, sitter jag i undervåningen. Lite bättre, men fortfarande en pina.

Dessutom är jag lite kranky i dag. Har sovit illa, bokade dum tågbiljett tidsmässigt och ska ju jobba i natt. Hinner precis ut till Bandhagen för att lämna väskan, kanske käka lite och dricka lite isvatten, innan det är dags att tunnelbana mig till jobbet. Inte någon sömn alls. Sova på tåget är en ren omöjlighet med tanke på hur vimmelkantig jag är i skallen.

Så. Nu tjurar jag på. Stirrar in i datorskärmen. Allt för att fokusera på något annat än den där världen som vi susar förbi i allt annat än räta vinklar.

Jag vill ha kaffe. Kan inte den där snälla killen i reklamfilmen komma och fråga om han ska handla nåt i bistrovagnen åt mig? Han som samlar bonuspoäng? Han kan få några extra av mig bara för att.

2008/06/04

Sweden rock (och saggigt nät)

Rakel och jag anlände i eftermiddags till festivalområdet. Det är soligt, men rätt blåsigt vilket är skönt på dagen men mindre kul på kvällen. Kikade lite på Airbourne, Bonafide och Fatal Smile i afton, nu sitter vi dock i stugan och inväntar sällskapet. Dagen har varit en sån där bonusdag, festivalen börjar egentligen på riktigt först i morgon.

Två lokala band är på plats, Corroded och The Citadel. Det är ju lite extra kul faktiskt! Det väntar en massa roligt de här dagarna, men jag känner redan av det där med trötta ben... Börjar man (det vill säga jag) bli för gammal för töcke hänna saker? Hm.

Har testat det portabla bredbandet och jag vill lova att det är seeeeegt i detta området. Det kan visserligen bero på att nätet stundvis slås ut av överbelastningen, men njae... Det känns aningen stenålder. Tur att presstältet erbjuder snabbare lina...

Nä, nu ska vi tända några värmeljus så att Lasse, Helen och Anders får ett fint mottagande i mörkret.

2008/05/28

Lovande prognos!

Nästa vecka är det Sweden rock. Jag flyger ner redan på onsdagen och blir kvar till söndag eftermiddag. Snacka om lyx. Är ju van att åka buss, komma ner halvdöd på torsdagen och åka hem efter sista konserten natten mot söndag.

Well. I år blir det skyhöga vuxenpoäng.

Jag blir i alla fall rätt nöjd när jag läser denna väderprognos.

Det låter som att vädret blir det gamla vanliga på SRF. Bäst att packa solkräm.

2008/05/27

Receptet

Det gick sisådär för Charlotte Perrelli. Jag är inte förvånad. Men jag har lösningen på problemet.
Det stavas T-A-K-I-D-A.

Christer Björkman och hans entourage måste tänka om inför nästa års melodifestivaler. Det fungerar inte längre med den klassiska svenska standardschlagern. Nej, nu måste vi ta in det tunga gardet. De som vet hur man bygger upp en karriär från grunden utan stöd från flådiga bolag. De som kan charma utan att kritikerna förstår ett jota. Ett jordnära hårdrocksband som vet hur man gör för att inte skrämma bort medeleuropéerna.
Personligen ser jag Takida vinna hela konkarongen nästa år. Jajamensan! Med inget mindre än en hederlig powerballad.
Enkelt upplagd, inga krångligheter. Ett lugnt intro där Robert Petterssons röst står i fokus, kanske uppbackad av en försiktig gitarr. Sedan ett parti där ljuset flödar över scenen och kompet pumpar på. (Jag ser framför mig svartvita kläder, vita strålkastarkäglor och kanske såna där snygga mickar från 50-talet) Självklart ska texten handla om kärlek. Och självklart ska slutet vara positivt. De trånande tu får varandra och lever lyckliga livet ut. En rätt klassisk schlagertext, men ändå med powerballadens vanliga twist.
Hårdrock har fungerat förut, men jag vill inte ha det hårda. I stället vill jag gröpa ur det där smetigt söta som finns i balladerna. Det där som sätter unga flickehjärtan (och för den delen gamla) i brand.
Tänk samlingsplattorna med de fantasifulla namnen ”Power ballads”, ”More power ballads” och ”Even more power ballads”. Den musiken går hem i alla delar av Europa. Jag lovar.
Och det gör Takida också. Det har de bevisat om och om igen de senaste två åren.
Ingen trodde på dem, mer än fansen och de själva.
Ändå lyckades de så bra.
Hm.... Man kanske ska slå sig på att göra en rockumentär?

Köpes!

Japp. Nu ska jag slå till. Nu när man slipper programmera om eller vad det nu är de gör, de som köper Iphone från utlandet. Jag kan i stället få köpa min nya leksak i en av Telias butiker senare i år.

Vilken tur att jag haft is i magen och hållit fast vid min gamla W810... Jag har ju faktiskt haft den i snart två år, vilket är en lång tid för mig och en mobiltelefon. Jag gillar ju nyare prylar och det kommer ju alltid en sån himla massa nya leksaker som väcker habegäret till liv.

Men den här gången kan jag med fördel sprida klyschan ”Den som väntar på nåt gott”...

2008/05/26

Nu!

Nu kommer det, regnet. Ah...

2008/05/24

Jag …

… tycker nog att det är en rätt stark uppställning i schlagern. Svårt att peka ut en vinnare. Jag gillade Norge. Men det är kanske inte en segrarlåt. Charlotte lät inte så bra i de mörkare partierna och låten är rätt, tja slät... Frankrike, kunglig låt men inte en schlagervinnare. Fast jag har fel rätt ofta.

Häromdagen exempelvis. Och det lär jag få gräma mig över ett bra tag. Lägger den missen i bagaget, den där osynliga trunken som jag släpar med mig. Den var tyngre att dra på i går än i dag i alla fall.

J och jag har promenerat runt halva Stockholm i dag. Trött i benen vill jag lova. Vi käkade i Kungshallarna vid sexsnåret, och delade på en kanna öl. 1,8 liter är mycket öl. Så Jörgen fick ta majoriteten... Två glas är mer än nog för mig.

Och nu räknas det ner till rösträkningen! Men bah... Mellanakter. Är det någonsin nåt bra som mellanakt i schlagern? I och för sig gillar jag balkanmusik. *snedtittar en stund*

Nä. Jag tar en zingo i väntan på Charlottes ödesminut.

2008/05/20

Kvarstannare

Den här veckan åker jag inte hem på mina lediga dagar. I stället stannar jag kvar i Stockholm och ska således börja njuta av alla de saker som staden har att bjuda. Umgänge i Upplands Väsby. Strosa på Söder. Njuta av god mat på (förhoppningsvis) en uteservering. Utställning (måste kika vad som är på gång just nu).

Det känns mer än bra.

Sedan kommer ett femdagarspass. På det – ledighet med Sweden rock och Rakel och Lasse och Helene och Anders och en hel hoper andra. Sommarens stora startskott. Jag längtar.

Sedan är det ju faktiskt sommar. Midsommar. Varma dagar, ljumma nätter. Sommar. Jag kan inte riktigt tro att det är sant. Lika lite som att jag kan tro på att jag faktiskt är på Aftonbladet.

Hur gick det till, egentligen?

Längtan

Jag trånar. Hela mitt inre pockar av begär. Jag vill ha regn. Ett långt sommarregn. Doft av jord och blommor och blöt asfalt. Ett sånt där regn som skjuts undan av solen. Ett sånt där regn vars enda spår är en renare luft och ett lugnt inre.

Å vad jag vill att det ska regna.

2008/05/11

Jobbar

Det har varit en fantastiskt vacker lördag i Stockholm. Eller Bandhagen. Jag kan inte uttala mig om övriga staden, men i min del av världen har det varit ljuvligt. Strålande sol. En glass på parkbänken jämte den med alkisarna som också svalkade sig.

Lugnt. Fridfullt. Avkopplande.

Och så jobb i natt. Fan vad det är roligt att jobba!

2008/05/09

Tupp

Är uppe tidigt. Har budat på Traderabiljetter och vann med ett bud på hela 16 kronor! Så nu blir det tåg 08.11. Ja, jag jobbar natt men tänkte att jag borde hinna sova några timmar i eftermiddag. Sova på tåget har visat sig vara omöjligt. Jag kan inte. Så enkelt är det med det.

Så nu ska jag dricka lite kaffe, äta nybakade baguetter och packa klart kappsäcken. I afton, innan jobbet, ska jag troligen hämta portabelt bredbandsmodem från NMT. Fast med senaste nytt och 4G är jag inte lika säker på NMT:s överläge.

2008/05/07

Coverdale

Lyssnar på Whitesnakes nya platta ”Good to be bad” och inser att jag längtar efter nationaldagshelgen. Sweden rock festival i Norje. Jösses. Det är bara en månad kvar. Sommarens startskott. Musik och trevligt sällskap. *iiiiiiih!*

Och jag är rätt överraskad över att plattan håller så pass mycket bättre klass än vad jag från början inbillade mig. Jag gillar de bluesiga riffen och David Coverdales röst. Öldrickarmusik. Åka bil i sommarnatten. Myggbett som kliar och kärleken bredvid sig.

Sommar. *iiiiiiih!*

Som jag längtat.

2008/04/29

Uppdatering

En liten en får det bli. Jag har skallebank. Mastodontus huvudvärkus.

Anyways. Jag trivs i storstan. Det är fantastiskt roligt att jobba. Att få ha tid till detaljerna. Att få göra femtio rubbar bara för att hitta den som passar bäst. Jag är inte van vid att vara så bortskämd... Och det är så ofantligt skönt att få vara det. Men visst, det blir stressigare framåt småtimmarna, självklart. Långt ifrån db-tempot dock.

Lägenheten är helt okej. Inte något palats, men fin utsikt och skön säng fungerar för mig.

Har precis köpt en tågbiljett på Tradera. Resan hem gick på 87 kronor, resan tillbaka kostar 310. Det är billigt. Och så mycket skönare att åka tåg än buss...

Jag är ju en prylnörd (byter ämne helt raskt här, japp) och igår brände jag lite drygt fem stora sedlar på en leksak och en snygg väska. En Ipod touch 32 gig och en messengerbag till min powerbook. Ah... Tänk att det är så roligt att spendera!

Ah, well. Skallebanken gör det svårt att ta ut svängarna i tankegångarna. Men jag ska nog investera i ett mobilt bredband när jag kommer ner. Kanske kommer bloggandet att ta fart igen då.

Over & out

2008/04/17

Glada jag

I morse, och då pratar vi tidigt, vaknade jag av att jag skrattade. Högt. Gapskratt som bubblade hela vägen från magen på det där sättet som gör en alldeles varm inombords. Mycket märkligt.

Men det speglar väl på något vis hur jag mår. Jag är så förbannat glad! Strålande. Makalöst. Sprittande. Fantastiskt.

De här dagarna har varit fullmatade. Jag har tagit in så många nya intryck. Försöker att avprogrammera lilla Bladet för att kunna ta in stora Bladet. Det är rätt stora skillnader om man säger som så. På måndag går jag på första passet. Första passet med nya arbetskamrater, i nya lokaler, med nya regler.

Jag är redo.

2008/04/11

Sista natten med gänget?

Så. Tryckerikillarna kom med tårta. Ett mejl från före detta chefskollegan. Tal om att jag inte kommer tillbaka. Tal om att jag måste komma tillbaka. Frågor.

Sista skickningen. Samtal från flera i tryckeriet. Och så sista larmningen.

Men hallå. Jag kommer ju tillbaka om två veckor för Vårmässan.

Lite gulligt ändå.

Nu ska jag sova.

Vi ska åka vid tio i morgon, jag har en del att packa. Tack till Elo som ryckte in och lånade ut sina tvättkunskaper när slarvsambon bokat vår tvättstuga fel vecka. Rätt tid. Helt fel fredag, det vill säga förra fredagen... Well. Allt löser sig och jag är inte bitter, även om jag var rätt trött och surmulen i morse när jag insåg missen.

Fan vad kul det här ska bli! Jag känner luften under vingarna och bara hoppas att mina förväntningar inte kommer på skam.

Stockholm. Vår. Here I come!

2008/04/10

Men fatta då!

Herreminjemonalillanufårduväländåtaochgedigduskajuflytta
förstasvängenmedgrejorpålördagochduharjuintebörjat
förberedadigdetminstaän!

Nä. Jag har inte ens tänkt på det. När jag kom hem för fyrtiofem minuter sen såg jag resväskan i hallen och inser att jag måste nog börja plocka fram lite saker. Jösses. Jag jobbar kväll torsdag och fredag och på lördag bär det ju av. Ringde sambon och fick honom att boka en tvättid. Rena kläder är ett måste... Och så är det resten. Jag vet att det finns en säng, en teve och en mindre köksmöbel. That's it. Jag bör väl ha med några attiraljer så att jag klarar kvällen och morgonen, sen kan jag rejsa runt i Sthlm och köpa det som måste köpas...

Ja. Så långt har jag kommit. Nu ska jag se två filmer som jag lovat att recensera. För det har jag ju verkeligen tid med... Pucko jag...

Men. Jag är inte stressad. Inte än. Har fortfarande inte fattat att jag tackat ja, att jag tagit tjänstledigt och således inte ska jobba på lilla bladet igen förrän i början av november. När ska den poletten klinga ner?

2008/04/05

Vårregn

Det regnar. Stora, hårda droppar. Men solen skiner. Det blir vår. I år också.

Gårdagens besked känns långt borta. Så underligt. Så märligt och konstigt och overkligt. Hoppas du hittar frid.

2008/04/03

Det är som kul ändå

Jo, nog är det det nog. Hockey alltså. Har precis kommit hem från Timrås match mot HV, och jag är nöjd trots förlusten. Bra hockey är alltid bra hockey. Så det så.

Det är däremot inte alla ”proffs” i publiken som sitter och svär och skriker fula saker om motståndarnas spelare. Framför allt är de som sitter där och skriker med små barn i sina knän bra dumma. Så det så.

Varför kan man inte bara uppskatta hockey? Måste man hata också? Eller har jag missat nåt?

2008/04/02

Tecken på att våren är nära

1. Jag såg fem motorcyklar, och hörde någon till när jag gått och lagt mig.
2. De säljer mjukglass på torget igen.
3. Jag såg minsann en kille som körde sin Saab med cabben nedfälld.
4. De har börjat sopa av gatorna i stan.
5. Min arbetskompis klagar över pollen.
6. Giffarna har spelat sin första hemmamatch i Allsvenskan. Utomhus.

Nu är det inte långt kvar till sommaren gott folk! Och tänk så jag kommer att njuta av lakritspuckar i sommarvärmen...

2008/04/01

Countdown

Fast inte till extinction i alla fall. Bara till nytt jobb i stora staden. Ja, jäsiken... Jag har inte riktigt tänkt på att det är dags snart, men det är ju inte ens två veckor kvar. Jag har inte tänkt på vad jag ska ha med mig, hur jag ska ta mig ner med stora förstapackningen... Inget sånt. Jag har bara varit nöjd över att boendet är löst och att det kommer att bli en skön vår och sommar...

I dag slog dock blixten ner när jag insåg att jag inte ska gå på nästa redaktionsmöte. Jag är ju inte på Dagbladet den 15:e! Mäh... Märkligt, minst sagt.

Jag är dock inte nervös. Ärligt. Bara förväntansfull.

2008/03/31

Men guuuud så gott!

Mumsar lakristpuck. Tänk att GB låtit mig vänta så länge på detta underbara återsmakande! Jag älskar den här glassen.

2008/03/27

Lyssnar på just nu

Jag har fastnat för The man in black, igen. Johnny Cash, gammalt och nyare. Allt. Men de här tolkningarna han gjorde, hela plattan ”American IV: The man comes around”, är underbar. ”Desperado”, ”Hurt”... Jag blir nästan gråtmild, så bra är det.

2008/03/26

Tänk så mycket som är klart!

Klappat! Färdigt! Tipptopp!

Jag har nu kommit överens med ”hyresvärden” i Stockholm. Jag har också bokat stugan för Sweden rock festival. Det enda som inte är fixat är två lediga dagar under nationaldagshelgen, men det löser sig säkerligen också.

Alltså, jag känner mig riktigt nöjd med hur den här dagen inletts. Mycket. Jag bryr mig inte ens om att mitt tidigare inlägg med Johnny Cash-videon inte dyker upp här. Det är liksom inget att hetsa upp sig över.

Och sen lyser ju solen! Vem bryr sig om att jag inte lyckades somna förrän vid halv fem? Det är ju en splendid dag!

(Hm... Jag lovar, jag kommer att landa när jag kliver in på jobbet)

2008/03/23

Dagens utsikt


Har kommit hem och sköljt av mig röklukten. Det är mer än trevligt att sitta vid sjön och lyssna på knastret från brasan.

Solen strålade, snön knarrade under fötterna och sällskapet var trevligt. Som jag har njutit.

En stund unnade jag mig att ligga ner på liggunderlaget. Jag har kunnat ligga där och stirra rakt upp i skyn i flera dagar.

Men verkligheten kallar, och faktum är att det var 26 grader kallt i natt, så det var bara att ge upp när solen försvann bakom talltopparna.

2008/03/21

Just ja!

Glad påsk!

Påsk

Jajamensan. Jag åker till paradiset i Ångermanland i eftermiddag. Tallnäset. En stor sjö. Trevligt sällskap. Skitsamma vilket väder. Snacka om rekreation. Ah... Jag längtar.

Det var en gång...

... för länge, länge sedan i staden mellan bergen. Där satt en kvinna vid sin dator flera gånger varje dag och spred sin ord på sin blogg. Men så en dag hände något. Ett illasinnat hjärnspöke förtrollade kvinnan och hon drabbades av kramp. Hon orkade inte läsa, inte lyssna eller ta in några nya intryck.

Men kvinnan har en liten röst inom sig, en liten, liten röst med enorma resurser. Varje dag talade den till henne. Tjatade och gnatade. Till och med när hon sov envisades den lilla rösten för att bryta förtrollningen.

Envisheten lönade sig. Musiken hittade tillbaka och böckerna som samlat damm på hyllorna öppnades på nytt. Nu sitter kvinnan vid sin dator och sprider sin ord igen. Och hon är så lycklig.

2008/02/19

Kl 03:00

Är precis på väg att glida in i djupare sömn när jag dras tillbaka upp mot vaken yta av musik. Högljudd musik. Där i gränslandet undrar jag över vad det är som spelas i min hjärna, men så höjs volymen ytterligare och nu råder det inga tvivel längre. Min granne är knäpp. Han spelar två låtar på maxvolym. När den andra närmar sig slutet ställer han sig vid sin egen dörr och dunkar i postinkastet. Som en ettrig, illvillig marodör i trotsåldern. Fem minuter står han så. Slammer, slammer, slammer.

Jag kliver upp. Tar sikte på hallen. När han hör min hand på dörrhandtaget slutar han lika plötsligt som han började.

Jäkla idiot.

Mitt i natten.

Jag ska ge igen...

2008/02/14

Två månader

I dag är det exakt två månader kvar. Alltså. Jag börjar ju jobba i Stockholm då. Om två månader.

Gah... Det är snart. Och fram till och med i dag hade jag ingen aning om vart jag skulle bo under de 6,5 månaderna som jag ska tillbringa där nere. Men nu, i kväll, löste det sig. Vips! Jag har en etta på tionde våningen i Bandhagen! Rätt grön linje raka spåret till jobbet. Klockers!

Behöver jag säga att jag är nöjd?

2008/01/14

Skumt

Varför, varför, varför i hela friden har jag inte investerat nio kronor i en mjölkskummare tidigare? My gosh. Jag kommer inte att kunna leva ut denna underbara Ikea-produkt. Jag är fast. Fast i skummet. Mmmmm....

2008/01/09

Jämnt skägg

Oj så nära det var att Takida kammade hem Grammis för bästa hårdrock! Jag fick nästan ta fram förstoringsglaset för att granska målfotot.

Mustasch. Kanonband. Har förtjänat en Grammis. Men synd för Takida... Det hade ju varit roligt faktiskt.

2008/01/08

Danko Jones - Cadillac

Bara så att du förstår varför jag är så glad över pressmeddelandet om DJ på Tyrol i april. Kanske inte deras bästa, men jag diggar ändå.

I'm alive and on fire (eh right... Men snart så!)

Förra året avslutades med magsjuka, det nya inleds med dunderförkylningen Allan. Den lilla rösten i mitt huvud envisas med att tjata om jobbet medan jag försöker ducka undan och styra in konversationen på andra ämnen.

Men det är snart april. Denna vecka ska jag löneförhandla och skriva kontrakt. Och i dag trillade det ner ett mejl om att Danko Jones spelar på Tyrol 8 april. Så du ser. Det börjar ta sig det här året också...

Jag har gömt mig ett tag nu. Hukat i min lya och undvikit nya intryck. Bläddrat sporadiskt i tidningarna som prasslande smugits in i mitt brevinkast. Jag har lagt böckerna på hög och skivorna har jag ställt på högkant bakom teven. Facebook? Hm. Njae. Jag har kollat av mejlen men inte engagerat mig i någonting. Jag har följt bloggare, men inte tagit mig tid att tänka igenom inläggen så pass att jag känner att jag kan kommentera dem.

Förhoppningsvis vänder det snart.