I dag har jag och sambon äntligen lagt handpenning på en sjukt dyr säng. Continental. Svensktillverkad. Sanslöst skön... Jag kommer att sova som en drottning i den. I rummet som är i det hus som ska bli vårt första gemensamt ägda hem.
Jisses. Jag kan inte riktigt fatta det. Jag ska alltså köpa hus. Va? Hur gick det till?
Fortfarande är inga papper påskrivna, men huset är tomt och städat. Det står där och väntar på oss. Vi förhandlar med två banker och det känns som att den här veckan blir avgörande i så många frågor.
Och just nu har jag fattat beslutet att prova på att sälja ettan privat. Nu måste jag bara ringa mäklaren och säga till att hans tjänster inte är intressanta, än. Får se om han fakturerar den stunden han var hit och hälsade på.
skip to main |
skip to sidebar
monaihallen. That's me. Bosatt i Torpshammar/Stockholm. Tycker mycket om musik och böcker, djur och natur. Och min familj och mina vänner.
3 comments:
Hej!!
Hoppas att det inte är Carpe Diem... Vi ska få hem en gubbe därifrån imorgon, för våra såna sängar har blivit hängmattor på bara några år! :-/ Vi som räknade med att de var livstidsinveteringar, typ. Så dåligt!!!
Nej, inte Carpe diem. Men den sängen var med i diskussionen. Fast jag övertygade sambon om att Sverigesängen var bäst. Hoppas bara att jag får rätt...
Ja, det är en livstidsinvestering och jag räknar med att de ska hålla. Det gör man ju när man köper nåt så dyrt. Annars kan man ju lika gärna köpa på Jysk och byta ut dem vart femte år...
Förhandla bort topplånet. de säger att det inte går men det gör det. Och det lönar sig!!
Post a Comment