Lyssnar på Weeping willows nya singel ”The burden”, producerad av Andy Bell.
Det är naket. Gitarrer där man hör fingrar som glider mot strängar. Jag älskar det ljudet, det som uppstår mellan ackorden, när fingrarna söker sig från ett grepp till ett annat.
De har lämnat blippbloppandet och det elektroniska från de senaste två skivorna. Det är tillbaka till början på något vis. Inte med det pampiga, bara det sorgliga. Och jag tycker om det med.
Här kan du också höra.
skip to main |
skip to sidebar
monaihallen. That's me. Bosatt i Torpshammar/Stockholm. Tycker mycket om musik och böcker, djur och natur. Och min familj och mina vänner.
No comments:
Post a Comment