Jo just

Jag har ju inte skrivit något om vad som hände med papperet som lämnades in.

Det var inga roliga dagar av väntan. Alla spekulerade. Den har lämnat in. Och den. Men inte den. Och det räknades. Si och så många har sökt. Och 'du klarar dig'.

Sen kom mejlet. Kallelse till möte. Ansikte mot ansikte. Jag var hemma i byn. Ringde. Mejlade. Väntade.

När så samtalet kom blev jag så glad och lättad att allt jag kunde göra var jubla.

Jag får jobba kvar på världens bästa arbetsplats.

Och jag är så tacksam.