Spunk

Just i dag slog den till, frustrationen. Jag vill ut! Jag vill gå långpromenader! Jag vill kunna ta mig dit jag ska utan en massa taxiåkande och annat trams.

Men. Jag sitter här inne jag. Det enda som saknas är hänglås på ytterdörren och galler för fönstren. Jisses...

Så i går bet jag samman och hängde med bror den yngre till stan. Efter en runda på Coop och en snabbis in på Mediamarkt var jag död. Så det blev inte mycket mer för min del. Jag satt kvar i bilen medan bror den yngre gav sig ut på allehanda äventyr, kortare sådana visserligen. Han ville väl inte att jag skulle dö av tristess där ute... Fast, där hade jag i alla fall folk att stirra på. Så det gick väldans bra.

I dag har jag dock fått igen för att jag gav efter för suget. Så, jag sitter där jag sitter. På en kökssoffa i en by där snön faller ner i stadig ström.

Jag har dock studsat upp och gjort bullar till semlorna som ska serveras till eftermiddagskaffet. Men that's it. Mer blir det inte.

Gah...

Men så tänker jag på alla de andra som har det resor värre, de som kanske aldrig kommer att bli bra. Så jag biter ihop om mina sura ord och försöker rycka upp mig. Så nu ska jag ringa runt och bjussa hit lite folk. Lockmedel har jag ju redan. Pinfärska, hembakta semlor... Komsi komsi...