Har skrikit, slagits och klösts i natt. Sambon var rätt uppjagad.
Vid tresnåret i natt vaknade han, och troligen ett gäng grannar, av att jag skrek. Gallskrek. Illskrek. För allt vad mina lungor förmådde. Jag skrek länge. Han försökte få mig att vakna, men jag bara slog efter honom och skrek.
I morse när jag duschade insåg jag att jag klöst sönder mina ben.
Jag är sömngångare, men det kan gå år emellan mina tillfällen. Har vaknat i hallen på väg ut, har vaknat vid kylskåpet när jag svept ett juicepaket. Har pratat, skrikit, hotat, skrattat. Allt i sömnen. Minns inte mycket av dessa sejourer dagen efter, mer än nåt drömlikt vid horisonten.
Det var dock länge sedan jag var aggressiv. Kanske jag ska gå i någon sorts drömterapi? ;-)
Och tänk. Vilken tur att vi inte hade skräckfilmskavalkaden i går kväll som vi tänkt oss. Vem vet hur natten slutat då....
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment