Jag gör det. Jag kommer ihåg sabotaget i Ånge där någon skurit sönder pressenningen som tjänstgjorde som ishall och hur personerna som gjort detta också klottrat vedervärdiga bokstäver. V A M.
Och nu har jag den där känslan igen. En otäck liten bubblande föraning.
Läs det här:
För den svenska nationens del gäller följande: svensk är den som av sig själv och som av andra uppfattas som svensk. I praktiken innebär detta ett slags öppen svenskhet, med möjlighet för människor med annat ursprung att tillhöra den svenska nationen. Dock, nationstillhörighet är inte detsamma som medborgarskap. Att helt uppgå i en nation kan ta flera generationer. Däremot ska medborgarskap kunna erhållas även av icke-svenskar, så länge detta inte leder till en allvarlig kränkning av den nationalistiska principen. I huvudsak ska dock svenskt medborgarskap vara ett privilegium avsett för svenskar.
De dummaste kommentarerna som just nu florerar i vårt älskade samhälle är ”jamen jag har ju läst broschyren och de vill ju samma saker som vad s vill ju”.
Jag vill ruska om dem. Tvinga dem att sitta med ett lexikon och en historiebok när de läser sd:s program, inte nån tillrättalagd och glättad broschyr.
Flera generationer. Vem avgör? Jag frågar igen, VEM avgör?
Jag har råkat på en person som stod för djupt rotade nationalistiska åsikter. Sådana som inte bara är ”heja Sverige, nu tar vi VM-guld” eller ”vilket fint land vi har, det ska vi vara rädda om” utan sådana som tar sig uttryck i hat gentemot andra nationaliteter. Och med det även ett hat mot annorlunda personer som är svenskar (även om de i generationer ansetts vara ett bottenskrap). Jag pratar om etniska minoriteter som funnits i det här landet i urminnes tider, som samer. Jag pratar om etniska minoriteter som inte accepterats fullt ut ens av regeringen förrän det senaste decenniet, såsom resande. Jag pratar om romer, zigenare eller för all del Tornedalingarna med sin meänkieli.
Han hatade allt det där. Vi skulle värna om det svenska. Allt det jag räknade upp var inte svenskt, även om det funnits i vårt land sedan 1500-talet eller 1600-talet. Således är inte jag heller svensk. På mammas sida var det invandrade svedjefinnar, det finns en och annan vallon i släktträdet och hejsan hoppsan, en resande minsann. Så jag är inte svensk. Men vem fan är då det? Har vi några riktiga svenskar alls här? Är vi inte alla 15:e generationens invandrare om vi kör lite släktforskning?
Ja. Jag är arg. Och rädd. Och en massa andra saker...
Jag blir fortfarande kall när jag tänker på mannen med de gravt skadade nationalistiska åsikterna.
Och jag vet att han gläds åt de politiska framgångarna.
No comments:
Post a Comment