Men...

...jag har i alla fall lagt ut 200 inlägg under www.monaihallen.blogspot.com

Så det så.

Hur kommer det sig? Ja, det kan man ju undra. Tänk alla andra som sitter och knappar på sina tangentbord världen över och bloggar på precis som jag. Vilka ska läsa? Vilka läser?

Skriver vi enbart för att våra egon vill det?

För min del handlar det om ett grundläggande behov. Jag vill uttrycka mig. Jag är en ordjunkie, addicted to words. Ord är min drog. För evigt fast i träsket.

Mitt yrkesval är ingen slump. Titt som tätt hör jag ”ja, jag är journalist för att jag tycker om att skriva”. Somliga fnyser åt det, höjer rösten och säger ”jag är journalist för att jag vill FÖRÄNDRA VÄÄÄRLDEN”. Well, tillåt mig höja på båda ögonbrynen.

Fast båda skälen är bättre än ”jag vill liksom ba jobba me nåt inom media”.

Kändisskap. Bah. Det är inte alls det jag trånar efter. Det är inte jag för fem röda smultronören.

Nu jobbar jag visserligen inte som skrivande journalist. Jag städar upp efter andra. Packar samman pryttlarna till ibland tilltalande paket. Ibland blir det raka motsatsen, men det beror på dåliga förutsättningar =O) och inte på yours truly... *harkel* (Och jag skriver ju en del, recensioner och krönikor och lite annat smått och gott)

Tillbaka till kärnan. Varför blogga/vem ska läsa.

Jag bloggar för att jag tycker om att skriva. Kanske kan jag tipsa någon om nåt användbart eller njutbart. Jag gillar idén med bloggar, att det är så enkelt att göra något som är relativt lättillgängligt. (Även om jag nu vill göra om min blogg själv, men jag är för lat för att lära mig hur man kodar själv...)

Men vem ska läsa?

Hm. Tricky fråga det där. Jag tipsar några av mina vänner, men långt ifrån alla (snarare en femtedel) vet om att jag bloggar. Sedan spelar det inte så stor roll. Det handlar inte om att jag har ett behov av att vara läst. Jag skulle blogga även om ingen läste det jag skrev. Är glad så länge jag slipper bli förföljd av gäckande gastar som D.E...