Det strövar en odalman i min hjärnas vindlingar.
Han planterar frön i dess fåror.
Där ligger de och gror tills nattfrosten nyper dem.
Nyper dem ömsint, släcker livet innan det funnit medvetande.
Solen strålar. Väcker slumrande frön, de som hamnat långt ner i myllan. De som undkommit ömsinta nypor. Livslusten får dem att slå rot, suga näring och skjuta skott mot friheten.
Jag väntar. Tålamodet tryter. Vill skörda. Men icke. Stiltje, precis som en kvav natt i högsommaren där det enda som hörs är myggor som inar och storspovens sorgesång.
skip to main |
skip to sidebar
monaihallen. That's me. Bosatt i Torpshammar/Stockholm. Tycker mycket om musik och böcker, djur och natur. Och min familj och mina vänner.
No comments:
Post a Comment