Sfären

Oj oj oj... Det är roligt att vara åskådare i bloggsfären. Ibland extra roligt. Framförallt när ordkrigen bryter ut.

Efter Glamourprinsessans utbrott har andra bloggare hängt på, och upp sig på, ordval. Och en del har verkeligen fått äta upp sina egna ordval.

Jag skrattade faktiskt högt. (förlåt...) Men jag behövde det. Så tack, från en ankdamm till en annan.

Fast... Jag håller med i sakfrågan. Ordval är viktiga. Påpekar själv alltid när någon säger ”tattare”. Hatar när det används som skällsord. Eller i extremt negativa sammanhang.

Det är en folkgrupp.

Resande.

Så heter det.

Inte ”tattare”.

Tack...

Huga

Det är 20 grader kallt. Havet kyler ännu mer. Natten lär bli både lång och kall. Kallare än någonsin tidigare denna vinter.

Slaptones värmer. ”Please don't touch” (I shake so much) Slaptones och vetekudden.

Över

Nu har han fått ro.

Ombytta roller

Vill inte byta med sambon. Inte alls. Samtidigt vill jag hjälpa. Känner mig handikappad. Elo sa att det är nog så karlarna känner sig när deras fruar/flickvänner/sambos/partners föder barn. De vill göra nåt men det finns inte så mycket att göra, mer än att vara ett stöd.

Försöker.

Oh my gooooosh

Inte blev jag överraskad direkt. Tompan var självklar, hur tråkig låten än är. Men Anna B? Ayayayaaay... Vi får hoppas att det kommer starkare låtar så att den inte tar och vinner klabbet. Då tror jag inte att jag vill se den stora finalen i Finland...

Är superdupertrött. Har varit utomhus tre dagar nu, kört hundspann, eldat, sprungit, umgåtts. Har lämnat västra och återvänt hem. Sambon är kvar där. Hans pappa är sämre igen, nu räknas dagar och kanske timmar. Jag kan inte göra så mycket mer än att stötta.

Återkommer.

Rapport

Har varit ute hela dagen, åkt hundspann och grillat mackor.

Men nu är jag åter.

Och jag lyssnar.

Elin Lanto. Hm. Temat känns igen. Har hon norpat Nannes öron också? Catchy, en sån där låt man blir galen på.

Andersson & Gibson. Simon & Garfunkel? Typ. Vackra stämmor. Trevlig akustisk gitarr. Zzzzzz...nark... Hoppla! Det händer saker i mitten. Steelguitar. Ojsan. Men texten är så infernaliskt återupprepande.

*håller i mig lite* Anna Book. Wooozaa... Schlagerdisko. Iiiiiih!

Addis Black Widow. Trevande inledning. Lite otäckt nästan... Alien har landat och väser mig i örat. Typ. Nananananandet funkar. Men njae...

Andreas Lundstedt. Shaky shaky! Väldigt mycket. Jag känner igen. Hm... Lite 70-talsdisko kombinerat med etnorytmer. Ajajaj... Och så en "stop" som Darin eller Justin.

Tommy Nilsson. Ey! Pripps blå! Trevlig melodi. En fin en bit som tanten på berget skulle säga. Zzzzzz...nark. Men refrängen säger mig att Tommy går vidare. Japp.

Sofia? Grekland. Zorba. Turkiet. Det är Elena och han med puss-pusslåten. Arkan? Tarkan? Det gillas fortfarande antar jag. Går också vidare. Zzzzz...nark.

Uno & Irma.Mer tempo än vad jag trodde från början. Hans röst tar över när de sjunger tillsammans. Inte helt oävet. Trallillall.

Jag tror på de tre sista. Men herr Lundstedt kan också kvala in. Främst tror jag på Tommy.

Obs. Jag tror. Det innebär inte att jag gillar. Basta.

Säkert!

Det är säkert, Annika Norlin på svenska är bättre än vad jag föreställt mig. Ett som är säkert är att skivan som släpps 7 februari kommer att bli väl mött.

Annika Norlin aka Hello saferide aka Säkert!

Mycket säkra texter. Underhållande. Än så länge, har bara lyssnat på de fyra första spåren so far, tycker jag om arrangemangen. Synthigt depp i ”Det kommer bara leda till nåt ont”. Me like. Det är säkert. Gitarrerna i ”Någon gång måste du bli själv”.

Det enda problemet jag har är en del av uttalen av vissa vokaler. Ibland är det a, ibland ä, ibland e. Jag kan inte säga att det är dialektalt. Snarare tror jag att hon lider av samma åkomma som jag gör. Den där när man plockar upp uttal från dem man umgås med. Det kan ibland ge vissa konsekvenser. Är det amerikanskt? Eller är det jamskan som matats med vänners dialekter? Jag vet inte, men det är nåt med uttalet...

Å! Introt till ”Sanningsdan”! I like! Spattigt, indiepoppigt! Plingplong och snabba gitarrer.

Melodi meloda

Jag åker västerut. Det är plusgrader och regn. Jag vill ha minus och snö. Och lite sol. Det blir hundspann i helgen, och om vädret är bra blir det bara så mycket trevligare.

Har planerat att lyssna på festivalbidragen på fredag, när de läggs ut på nätet. Betygsätta och tippa vinnare. Om inget oförutsett inträffar vill säga.

Tycker om att göra det. När man bara hör och inte störs av kläder och framträdande. När musiken står i fokus. Det blir så mycket tydligare vilka låtar som är starka och vilka som inte är det.

Jönköping bjuder på
1. Elin Lanto med ”Money”. Trodde att Elin gått under jorden efter sina radiohits. Jag kan fortfarande nynna på ”I won't cry”. Kan du?
2. Andersson & Gibson med ”Anything but you”. ”Catch the moon”-Stefan gjorde en trevlig liveskiva förra året, Aleena har jag noll koll på. Jag hoppas att Stefan lämnar gitarren vid sidan av scenen och bjuder lite på sig själv. Kan bli intressant faktiskt.
3. Anna Book med ”Samba sombero”. Det är omöjligt att inte ha förutfattade meningar. Såg du också på ”Så ska det låta” förstår du vad jag menar med att jag är orolig för mina trumhinnor. Och hon lär säkert dansa också... Hm. Äsch. Ska försöka att ge Anna ”ABC” en ärlig chans...
4. Addis black widdow med ”Clubbin”. Jag gillade verkligen ”Goes around, comes around”.
5. Andreas Lundstedt med ”Move”. Blir det diskobollar igen?
6. Tommy Nilsson med ”Jag tror på människan”. Å... Sååå vackert. Jag blir tårögd... (OBS! Ironi!) Eh... Well... Repeterar vad jag skrev om Anna Book. Ska försöka ge honom en ärlig chans också....
7. Sofia med ”Hypnotized”. Grekland sägs det. Okej. Men har vi inte hört det förut? Hm. Okej. Det blir nog spännande det med.
8. Uno & Irma med ”God morgon”. Det lär inte bli som Chips ”Go'morron” inte. Uno och Irma. Ja. Det är ingen oväntad kombo direkt, men det låter tråååkigt på förhand.

wtf

Hallå? Vem har ersatt Sahara Hotnights med The Sounds?

Lyssnade med ett öra på Grammisgalan, och nya Sahara Hotnights. Allt jag hörde var The Sounds.

Lång väg att gå...

... ibland känns backen lite extra lång. Benen tyngre.

Det kändes så i kväll, på vägen hem. Jag satte inget personbästa på de två kilometrarna.

I dag har vi varit förlovade i 12 år. Jag firade på jobbet. Han med att vaka hos sin far.

Rock'n'roll will never die!

Gud så kul! Jag har köpt spel till Ps2:an här hemma. Är en sucker för ”Sing star” och ”Buzz”, men det här slår allt...

Vem har sagt att man inte kan leka när man är vuxen?

Burr

Det är vinter på riktigt nu. Det var nära på 19 grader kallt, gnistrande snö och en blek sol från en ljusblå himmel i morse när jag vek upp persiennen. Vackert.

Vill ut och åka hundspann. Koka kaffe och steka kolbullar över öppen eld. Ska åka till föräldrarna nästa lediga helg. Får se om de kan uppfylla min önskan.

I afton blir det samkväm med partypatrullen. Mejlinglistan fungerar bra. Alla vill umgås. Ofantligt roligt! Så det blir takeoutmat, en öl eller två och sedan kanske en pubvistelse. Vi får se. Det ska bli trevligt hur som haver.

Ses.

Stand my ground!

Dagens låt ”I won't back down” i Johnny Cash-tappning.

Jag har skrivit brevet. Nu ska jag bara grubbla över om jag ska skicka det.

Herreminje. Jag HAR blivit velig...

Mer partaj

Hepp! Det blir baluns i helgen också. Partypatrullen, vår lilla mejlinglista, ska samlas och hitta på nåt. Skoj!

Att bo eller inte bo...

Ibland undrar jag om det är nåt fel på mig. Speciellt vid sådana tillfällen då jag inte kan bestämma mig för vad jag vill göra.

I huset där jag bor ska en tvåa säljas. En sliten och nedgången lägenhet med låg månadsavgift och lågt utgångspris. En tvåa med riktigt kök. En större hall. Stora garderober. Balkong, men med sämre utsikt än den jag har nu.

Jag har bott i ettan länge nu. Så lång tid att det tillfälliga känns permanent. Nu öppnar sig dörren till ett nytt tillfälligt boende. Större. Med möjligheter. Ett objekt att lägga ned lite möda i, möda som sedan kan löna sig vid en försäljning.

Och ändå kan jag inte bestämma mig. Har drabbats av velighet... Hatar det.

En sak till!

Om man när man säger ”Hej! Hur går det för dig då?” får svaret ”Skriver du om det i tidningen?”, är det läge att rannsaka sig själv då?

Fast du. Vet du. Jag brukar inte skriva om sånt i tidningen. Inte sådana där artiga utbytesfraser med gamla bekanta. Det är väl rätt ointressant... För allt utom ”jag mötte Lassie-spalten” kanske...

Och till mig försvar i det här specifika fallet ska sägas att personen som fick frågan har genomgått intensiv mediaträning det gångna året... Så det var nog inte bara min fråga som framkallade svaret.

Poppigt vemod

Kan rekommendera Isolation years nya album, ”Sign, sign”. Poppigt vemod. Lovely!

En sån dag...

”En zingo!”

M&U har utökat sin familj med en dotter, en vacker liten tösabit.

Elo smsade och erbjöd skjuts två gånger i morse. Jag är ledig. ;-) Tanken var omåttligt god, det tillstår jag.

Och så kom då inbjudan. Ett party som jag efter noga övervägande säger nej tack till. Ska sätta mig ner och formulera ett brev till inbjudaren så att personen kanske kan fatta till slut.

Orkar inte mer. Så är det bara. Är trött på att bli behandlad på det här viset. Har annat för mig. Och ett löfte vid nyår från min sida är att umgås med trevliga, vänliga och roliga människor som kan få mig att må bättre.

Det var en underlig förmiddag. Har monaihallen hamnat hos Alice i underlandet månne?

Overkligt...

Var på kryssning i går. I alla fall känns det som om man hamnat på en färja till Finland när man kliver in på Aveny.

Missförstå mig inte nu. Jag hade riktigt roligt. Men hela tillställningen präglades av en overklighetskänsla. Det händer inte. Ungefär så.

Var ut med ett antal arbetskamrater. Två förfester. En hos Ugglan med kämpen från isen. En hos nyhetsnäsan och hennes sambo. Vid tolv åkte vi in på stan.

Entré. Hårdrockarna samsades i den mindre baren. Innanför dunkande ost-ostmusiken för ett snudd på tomt dansgolv. Övervåningen var lite mer folkfylld. Hits från 70-, 80-, 90- och 2000-talet mixades sönder och samman och coverbandet som avlöste verkade inte vilja kliva av scenen.

Här finns människor av alla de slag. Seriösa dansörer (styrdans vill säga), drängfulla skoteråkare (och jag är icke dömande, umgås själv med rara skoteråkare, så det så), fnittriga flickor, tafsande herrar (jo då, minst en närgången herre råkar man på vareviga gång på Aveny), arga damer (såg ett riktigt catfight faktiskt), glidare snajdad upp till tänderna. Ja, du förstår säkert.

I går fanns där också en bläckfiskdam, en söt tjej som kramade allt i sin väg. Ordentligt också. Hon log mot alla, till och med utanför stället efter stängning.

Där fanns coverbandet som avslutade med tåget. Hallå! Tåget! Jag menar, det har man väl inte sett sedan grisfesten på Mallis. Men vi hakade på. Är man på kryssning så är man på kryssning. Då får man ta seden dit man kommer.

Det var, ja... Overkligt. Vet inte hur jag bättre ska beskriva det.

Och i dag, när persiennen åkte upp satte den där känslan in igen. Snö, snö, snö. Över allt snö. I vanliga fall har jag utsikt över hela stan från min balkong. Nu ser jag knappt gräsmattan här bakom.

Nya toner

Lyssnar på Weeping willows nya singel ”The burden”, producerad av Andy Bell.

Det är naket. Gitarrer där man hör fingrar som glider mot strängar. Jag älskar det ljudet, det som uppstår mellan ackorden, när fingrarna söker sig från ett grepp till ett annat.

De har lämnat blippbloppandet och det elektroniska från de senaste två skivorna. Det är tillbaka till början på något vis. Inte med det pampiga, bara det sorgliga. Och jag tycker om det med.

Här kan du också höra.

Dagens...

...fynd

Fast med sju armar. Touchdimmer och tjusig.
En String sac från Herstal.
Pris? 400 riksdaler.
I love Blocket...

Dagens…

… låt. ”A change would do you good” med Sheryl Crow.

Gott nytt på dig!

//M

Informationsteknologi

Jag har problem att skriva ordet information. Det blir, 9 gånger av 10, infromation. Förstå att skriva a-, b- och c-uppsatser inom kommunikationsvetenskap och alltid om INFORMATION. Gick informationsprogrammet här i Sundsvall så jag har skrivit ordet några gånger. Allt som oftast fel...

Sitter och pular med mina datorer, eller snarare innehållet i dem. Tänker säkra allt. Vill inte tappa bort något i onödiga krascher... Vis kvinna lär av egen erfarenhet, eller något sådant.

Det är en skön helg. Kopplar av. Njuter. Laddar upp och om. I morgon blir det en mindre tillställning hos R och M. Så pass liten att det bara blir fyra personer. Mycket bra. Vi lär spela ”Guitar hero”, sjunga en massa ”Sing star”, lattja med ”Buzz” och kanske även avverka ett par vanliga sällskapsspel. Men tänk så mycket skoj man kan ha med de moderna uppfinningarna. Älskar dessa små tekniska pryttlar.

IT. Ah. Så skönt med förkortningar...

Uggla!

Uno Svenningsson & Irma Schultz Keller. *gäsp*

Sebastian. *gäääsp*

The Ark. *heeey vad är det här? Vilken lattjo liten pryl*

Magnus Uggla *now you're talking!*

De fyra ässen har presenterats. Jokrarna inför den kommande följetongen Melodifestivalen, eller hur man skapar hype kring rätt trist musik.

Spontana reaktionen är att Uggla kan bli skoj, liksom The Ark. OM, jag säger OM de får rätt låtar. Annars kan det bli stora pannkaksmissödet.

Uno och Irma är båda väldigt trevliga personer, men Uno får mig att somna med sin musik. Sebastian känns inte så het längre, men med lite tur kan han vända det innan det blir dags att inta scenen. The Ark kan bli den stora skrällen, en sådan som kammar hem segern. Det tror jag inte om Uggla, däremot kan han bidra med stor underhållning som den folkkära diva han faktiskt är.

So it's over

It's over for now.

Julen kom och försvann i en grisblink. Jag hängde inte med för fem öre.

Men jag hade trevligt under den korta stund som julen varade.

Lördag och julafton tillbringades med mamma och pappa och bröderna. Ett gästspel hos svärmor hann jag också med.

Juldagen ner till stan igen. Förfest i hamnen, sedan Aveny. Ensam tjej i sällskapet sedan väninnan hoppat av. Igen. Förvånas inte längre, orkar inte heller bry mig särskilt mycket. Det blev dans, skratt, samtal och tja. Det var en trevlig afton.

Annandagen. Film på teve. Fanny och Alexander avbröts för Göta kanal. Sedan lämnades jag ensam med min klapp. Boxen som jag trånat efter ett tag. Carrie har underhållit mig från Manhattan under kvällen.

Det var snabbresumén. Den snabba resumén av den snabba helgen.

Kratta löv...

God jul på er!

Här är det varmt och grönt. Otroligt... Vet ni. Mamma och pappas granne var ute på förmiddagen och krattade löv. På julafton... Jisses...

Men ändå. Det är jul. Jag njuter.

yadda yadda

Tänk, ibland känns livet som ”Tomten är far till alla barnen”, och då är jag inte ens del i en sådan där familj med korskopplade släktband.

Men jag lider med sambon. Det är inte enkelt att få ihop 'et om man säger som så. Framför allt inte när man själv är den enda som kompromissar. Poor guy.

För första gången kommer det släkt till min familj på jul. Då snackar vi första gången på mina 31 levnadsår. Min farbror är ensam och hörde sig för om det var okej. Självklart. Men vad köpa åt honom då? Jag som varit hyfsat klar med alla mina klappar (förutom en som inte levererats från internetbutiken och två kompletteringar) lääänge nu. Hjälper ju till och med alla andra att handla för tjyven!

Ska se om jag kan få klart de små detaljerna i morgon.

Dessutom har jag uppenbarligen årets tuffaste mission. Fixa riktiga vaniljpraliner till gottbordet. De blir alltmer sällsynta, de söta delikatesserna. Överallt frodas de där fejkade sakerna som inte alls är goda. De ska vara mörka, med ett speciellt mönster i botten, och så ska de vara oregelbundna i formen och inte helt svampiga i konsistensen.

Se! Jag sa att det var tufft! ;-)

Äsch. Jag överdriver. Världen går inte under om de inte finns med i utbudet.

Det finns de som har det värre. Mycket också dessvärre... *skänker en tanke*

EN annan detalj. Jag måste verkligen ta mig samman och fundera över årets bästa skivor. 10 styckna. Tufft..

Pyssel

Har varit hos mamma ett par dagar. I dag har jag hjälpt till med en del stök inför helgen. Bakat pepparkakor, kokat knäck och bakat världens godaste saffranskaka.

Och så har vi lyssnat på julmusik via Pandora.com. Så fort de första tonerna klingade ut i rummet började snöflingorna att singla ner från himlen. Vi stod i fönstret och bara gapade av förvåning. En sådan tajming har jag aldrig varit med om tidigare.

Vanilla...

...ice, ice baby.

Jamjam. Vaniljglöggen var mycket god. Kanske för att den värmdes så lång stund att den dunstade, men den var mycket god. Mycket godare än Dufvenkroks konjakglögg. Å andra sidan fungerar B-L-O-S-S-A:s glögg, inte den starkaste då, fortfarande kanon.

Har många funderingar. Ugglans sms gjorde inte direkt saken enklare...

Ska jag...Ska jag inte...

Well. Ingen har någonsin försökt att lura i mig att livet ska vara enkelt.

Pump up the volume

Julmusiken flödar. Insåg att jag har närmare 300 spår julmusik i min dator. Jag behöver knappast fylla på med fler... ;-)

*funderar* Tro om nån av damerna hinner läsa här innan de dyker upp? Neeej, inte då. Tänkte bara skvallra om att lilla lägenheten just nu ser ut som ett enda stort garnnystan. Har slagit in fyndklapparna som jag hittade på vägen hem från klippningen, fäst cirkus femtio meter klappsnöre på vart och ett. I andra änden har jag satt fast fina namnlappar så nu är det bara för vännerna att nysta sig fram till tidernas snyggaste klappar. *skrattar för mig själv* Herregud så fula pryttlar man kan hitta...

Nåväl. De där småklapparna är ju inte huvudsaken. Vi ska byta andra klappar med varandra. Inte dyrare än en femtiolapp, men det är ju inte priset som är det viktiga. Huvudsaken är att vi har trevligt.

Har plockat fram två olika glöggsorter. Två till är på ingång. Jag har köpt en flaska jag inte provat tidigare. Dufvenkrooks vaniljglögg. Det låter intressant. Får rapportera om hur den smakar senare.

Ha en underbar kväll!

Burn

Nån försökte alltså tutta eld på bocken i natt. Well... Nu vet vi att den är impregnerad. Bra reklam. Smart marknadsföring.

I kväll ska vi dricka glögg, tjejerna och jag. Ska bli mycket trevligt, om jag bara lyckas hålla mig vaken. Skulle klippa mig i morse, klev upp sju och stökade på innan jag gick ner till halv nio. Det visade sig raskt att jag var en timme för tidig... Bittert med tanke på att jag var grinfärdig när jag klev upp. En timme till i sängen hade varit ljuvt.

Är i alla fall nysnaggad. De tog kort på frisyren, vill lägga ut på hemsidan... *S* Spejsat för att vara jag. Men vi får se om jag trivs.

Nu ska jag hinka kaffe, dammsuga och lägga in fler julplattor i Itunes.

//M

Ovanligt

Visst är det. Men jag är trött.

Förutom det kan jag säga att jag fastnat för femmans ”Ugly Betty” med alla sina klyschor. Den är trevlig.

Men...

...jag har i alla fall lagt ut 200 inlägg under www.monaihallen.blogspot.com

Så det så.

Hur kommer det sig? Ja, det kan man ju undra. Tänk alla andra som sitter och knappar på sina tangentbord världen över och bloggar på precis som jag. Vilka ska läsa? Vilka läser?

Skriver vi enbart för att våra egon vill det?

För min del handlar det om ett grundläggande behov. Jag vill uttrycka mig. Jag är en ordjunkie, addicted to words. Ord är min drog. För evigt fast i träsket.

Mitt yrkesval är ingen slump. Titt som tätt hör jag ”ja, jag är journalist för att jag tycker om att skriva”. Somliga fnyser åt det, höjer rösten och säger ”jag är journalist för att jag vill FÖRÄNDRA VÄÄÄRLDEN”. Well, tillåt mig höja på båda ögonbrynen.

Fast båda skälen är bättre än ”jag vill liksom ba jobba me nåt inom media”.

Kändisskap. Bah. Det är inte alls det jag trånar efter. Det är inte jag för fem röda smultronören.

Nu jobbar jag visserligen inte som skrivande journalist. Jag städar upp efter andra. Packar samman pryttlarna till ibland tilltalande paket. Ibland blir det raka motsatsen, men det beror på dåliga förutsättningar =O) och inte på yours truly... *harkel* (Och jag skriver ju en del, recensioner och krönikor och lite annat smått och gott)

Tillbaka till kärnan. Varför blogga/vem ska läsa.

Jag bloggar för att jag tycker om att skriva. Kanske kan jag tipsa någon om nåt användbart eller njutbart. Jag gillar idén med bloggar, att det är så enkelt att göra något som är relativt lättillgängligt. (Även om jag nu vill göra om min blogg själv, men jag är för lat för att lära mig hur man kodar själv...)

Men vem ska läsa?

Hm. Tricky fråga det där. Jag tipsar några av mina vänner, men långt ifrån alla (snarare en femtedel) vet om att jag bloggar. Sedan spelar det inte så stor roll. Det handlar inte om att jag har ett behov av att vara läst. Jag skulle blogga även om ingen läste det jag skrev. Är glad så länge jag slipper bli förföljd av gäckande gastar som D.E...

Bad blogger

Jajamensan. Jag vet. Jag är en dålig bloggare. Uppdaterar sällan, håller dålig koll.

Jag skyller på vädret. Vädret och Fuglesang.

Japp. Så är det.

På besök i vargarnas hägn

En sträv tunga mot min kind.
Fem par nyfikna ögon som iakttar.
Gula. Gröna. Bruna.

Blicken är intensiv. Fokuserad. ”Vem är du, vad tänker du göra här?”
En svans viftar. En tass mot mitt ben. ”Klia mer, tack.”
När frågorna är utredda och behovet av mina kliande fingrar mättat vänder sig vargen om och går sin väg. Kurar ihop sig i solskenet och somnar.
Men den iakttar fortfarande. Ögonen är slutna men vad jag och de andra i hägnet tar oss för följs ändå. Vaksamt.
Vi är inkräktarna. Gästerna. Det här är deras hemviste.
När vi går upp på bergknallen är vargarna snart där. Ritualen börjar om från början. ”Klia mer, tack.”
Ledarvargen ser till att hans vargbröder sköter sig. Efter en halvtimme ser jag skillnaderna dem emellan. Skiftningarna i pälsen. Ögonens särarter. Ett ärr, en annorlunda svanstipp. Och hållningen.
Den som står lägst i rang ligger och latar sig i solskenet. Han gör inte mycket väsen av sig, mer än när han vill bli kliad. En annan håller sig hela tiden i bakgrunden, står bland träden och ser på oss. Han är inte social i dag.
Jag är på besök i ett av Kolmårdens tre varghägn. Fem varghannar, alla sex år gamla, möter gruppen när vi ledsagas in av djurskötaren Tina. Hon har fött upp dessa vargar sedan de var två dagar gamla. I rangordningen står hon över dem. Tromb, flockens regent, testar gränserna. Tuggar nyfiket på innehållet i en av besökarnas byxfickor. Får skäll. Morrar tillbaka. Tuggar lite till. Får mer mothugg. Så håller de på i en halvtimma innan Tromb ger upp, erkänner Tinas överhet.
När vi visas in har jag svårt att koncentrera mig på vad Tina säger. Allt jag ser är dessa stolta djur som väntar på att välkomna oss. Jag sätter mig på huk och låter dem slicka på mitt ansikte. Nosa på mina kläder och stryka sig mot mig för att snappa upp mina främmande dofter. De går runt på samma vis till oss alla. Två av dem stannar kvar och vill bli klappade medan de andra drar sig tillbaka.
Djurskötaren berättar för oss om vargen som art, om dess historia och särdrag. Om forskning och framtid och förhoppningar.
En av besökarna är jägare. Diskussionen tar fart. Vem har rätt att bestämma över vem? Ska människan bidra till vargens fortlevnad när vi en gång utrotat den? Är vargen bättre viltvårdare än jägaren? Hur många vargar är tillräckligt? Varför tillåter inte Naturvårdsverket att de invandrade vargarna får hjälpas ner till de vargtäta områdena i Sverige och Norge? Och hur ska tjuvjakten hindras?
Det är inga enkla frågor. Konflikterna är stora. Men Tina är påläst. Hon bemöter och informerar.
Men jag har svårt att koncentrera mig på vad som sägs. Jag är mer intresserad av vad vargarna gör.
Sätter mig på huk igen och låter vargen komma fram.
Kliar på de korthåriga benen, rör den långa nosen och breda pannan. Känner den varma, sträva tungan mot min haka. Andedräkterna möts. Hans är luktfri, liksom pälsen.
När två timmar passerat är jag stel i benen av hukandet.
Men jag känner mig stärkt. Smått lyckorusig. Att möta vargar på det här viset är en naturupplevelse utöver det vanliga. Jag vill tillbaka dit igen. Till vargarna och deras vaksamma blickar.

Well

Jag lyssnar på julmusik. Svär över lamporna i adventsljusstaken. Putsar fönster. Hänger stjärnan. Konstaterar att det inte finns en rimlig chans att få plats för alla tomtar i år heller. Ännu en jul i ettan. Bah. Inte vad jag tänkt mig direkt.

Plockar med dem jag tagit ner från vinden. Vänder och vrider. Hittar ingen som helst inspiration. Får veta att jag måste jobba i morgon. Känner mest uppgivenhet. Men det löser sig. Det ordnar sig. Det är snart jul. Jag SKA bara vara ledig. Så det så. Tänker ha åtta lediga dagar. Ska ha. Vill ha. Måste ha. Kräver.

Men, jag ropar inte det där jävla ”hejet” den här gången. Lovar. Ska göra det när jag återvänder från ledigheten i stället.

Elvis sjunger ”Well it's christmas time pretty baby and the snow is falling down. Well you'll be a real good little girl, 'caus santa claus is back in town”.

Jag ska genast bättra mig. Och se där. Det börjar se lite...julmysigt ut även här. Glögg någon?

Samla tankarna

Jag har ju träffat vargarna i Kolmården. En makalös upplevelse. Jag ska samla tankarna och skriva något vettigt om det så snart jag orkar. Ska skriva en text till tidningen också.

Tog en miljon bilder med den kassa kameran, några blev rätt okej faktiskt.

Och just nu låter det rätt lockande att byta yrke. Djurskötare med rovdjur som specialitet. En sån underbar framtid. Se så harmoniskt... Jag vill tillbaka dit ner. Snart. Och kanske stannar jag kvar där för alltid.

Dagens lärdom

Ropa aldrig hej innan du hoppat över bäcken.

Sant, väääldigt sant. När ett problem är löst dyker nästa upp. Jag är trött på problem. Vill ha ro. Arbetsro. Kanske en lååång semester... Ah.

Buzz

Jag har haft en massa skoj saker för mig! Träffat människor (ja rara A, det var kanonkul att änteligen träffas), spelat spel i Sthlm med U&M och urgulliga ungen (ja, även jag gillar snälla ungar som är så snälla som den här ungen), promenixat i storstan och handlat pärlor på Pärlshoppen (sicket paradis!), och en massa annat. Ja, så har jag ju jobbat också.

Men det slutar inte här. I morgon åker jag söderöver ännu en gång, denna resa blir med mor och far till Kolmården. Jag ska få träffa vargarna! *lycklig som en snäll unge i Sthlm*

Vi lovar att det är en mäktig känsla att få möta vargarna på riktigt nära håll! Nu har du möjlighet att umgås med och vara nära dessa fascinerande djur i deras hägn en hel timme. Djurskötaren finns förstås med för att berätta om vargarna och svara på dina frågor.

Vargarna vill gärna hälsa och deras tassar är inte alltid nytvättade. Ta därför på dig oömma kläder, undvik skinn och mocka. Eftersom de är nyfikna på allt som "hänger och dinglar" är det bäst att lämna stora örhängen, långa halsband och liknande hemma. Göm snoddar och annat som hänger ut från kläderna.

Glöm inte att ta med dig kameran!

Minimiålder 15 år. Max 15 personer per grupp.




(Det här ovan är ett utdrag från www.kolmarden.se)

Jag ska minsann tala om för er hur det hela förlöpte. Om jag kommer hem. Kanske jag stannar och blir djurskötare...

Magiska nuffror

Det här har inget med bandet Magic numbers att göra, bara med magiska siffror...

Var bara tvungen efter att ha läst Deepeds inlägg. Så jag testade kärleksnumerologin på mig och sambon. Han är person 1 och jag person 2. I verkligheten är det nog tvärtom ;-). Vi har varit ett par i *tänker efter* snart 13 år... Oh my.

Kompatibilitetsanalys för Person 1 och Person 2
	På pappret verkar det här vara en bra kombination. Femmans stabilitet och sjuans variation borde fungera bra tillsammans, men tyvärr är så inte fallet. Sjuan kan verka flirtig och har lätt för att komma i kontakt med andra personer. Detta är verkligen inte något som passar femman. Femman har ofta en sida som är mycket svartsjuk och denna är inte lätt att bli av med. Detta kan leda till många gräl och det som annars kunde vara en bra kombination förmörkas. Om detta skall fungera måste sjuan försöka att undvika situationer där svartsjuka kan uppstå, och femmor måste bearbeta dessa sidor hos sig själva. Samstämmighet: 30%

Split vision

Ja. Det är då sant det. Minst sagt. Människor mår dåligt, och jag kan inget göra åt det. Stötta, ja visst. Men inte ta bort. Inte hela. Kanske lindra en aning. Men inget mer. Det är oerhört frustrerande. Blir otålig, det kliar i hela mig. Vill göra mer.

Samtidigt är jag nervös. Ska ha min första träff med Skånetösen. Vi har haft kontakt i... ja... många år nu, men aldrig träffats. Vi har inte ens talat i telefon med varandra. Desto mer via epost och chattar. Hon är i stan och vi ska ut och äta middag, sedan ska vi promenera hem till mig. Har varit och handlat och funderat på vad hon tycker om. Glass. Okej. Gillar hon pepparkakor? Jag köper. Ost och kex? Vi tar det med. Frukt? Plocka i påsen bara. Hm.. Läsk? Vilken sort? Vi tar tre olika. Så nu har jag fullt i skåpen... ;-)

I morgon åker jag och sambon till Lapplands Väsby (det är inte mitt påfund, M säger det heeela tiden, urstockholmare som han är) för att hälsa på familjen i deras nya hus, tittar på pojke som blivit stor och på ny mage som växer. Det ska bli så roligt.

Men... samtidigt kan jag inte släppa tankarna på den som mår dåligt... Split vision.

Europe har uppdaterat sig

Jepp. Det är sant. Nya plattan är den bästa de någonsin gjort. Och då skräder jag icke med orden. Konserten då? Jag är kluven, men den var med beröm godkänd.

Har lagt ut en recension på Dagbladets hemsida, men jag kommer nog att uppdatera den till papperstidningen. Det är inte varje dag man har chansen att fundera en gång till över sina formuleringar. Lyxigt värre...

Andra bloggar om: Europe

Tillägg

”Travelin' band” i superdupertempo är ack så lovely! Sällskapet för stunden är John Fogerty himself. Jag ler. Fånflinar.

Dagens sväng!

Jerry Lee Lewis platta”Last man standing” är ett bevis på att gamla gubbar fortfarande kan vara vitala. Dagens låt är utan tvivel ”Pink Cadillac” där The Killer duetterar med Bruce Springsteen.

För övrigt ska kvällen spenderas i Sporthallen där Europe ska recenseras.

Andra bloggar om: Jerry Lee Lewis, The Killer

Links

Linus ger mig roliga länkar titt som tätt. Den här sidan hade jag missat om det inte vore för honom. Tack!

Klicka in och lyssna på Hello Saferides jullåt. Jag har beställt hela den där julskivan faktiskt... ;-)

Konsert

Har varit och sett Sundström i kväll. Läs här om du vill ha ett längre omdöme än detta: Kanonkul! Jag trivdes verkeligen. Strängen är makalös. Hederos och Ramsby också. Å så Hernestam. Kul att se gamla trummisar återvända till ursprunget... ;-)

Skvaller

Hm... Alltid, eller i varje fall ofta, när det pratas om skvaller läggs gärna ”kärringar” till. Skvallerkärringar alltså.

Hur kommer det då sig att de största profilerna inom skvallerbranschen är män? Kan missa massor av namn så här i den sena timmen, men jag tänker framför allt på exemplar som Hans Schimoda, Daniel Nyhlén och Johan T Lindwall. Namn som jag vaskar fram ur minnet väldans lätt, medan jag får rota runt rätt länge för att plocka fram ett kvinnligare dito. Stora profiler inom den ädlaste av genres, skvallerjournalistiken. Den säljer, o ja, den säljer. Upplagorna ökar så självklart är det rätt att satsa om man vill tjäna stora klövers.

Expressen försöker att skapa en ny profil inom området, Johnny Axelsson ”nöjesreporter med den bästa kollen på kändisarna”. Han har en egen ”skvallerblogg” på expressen.se. Har läst den, rätt kvickt gjort och inte så mycket skoj om du frågar mig. Men så är jag inte överdrivet intresserad av vilka som går på krogen vid Stureplan och inte heller av om Madde firar med svägerskan eller ej.

Men åter till frågan. Varför epitetet ”skvallerkärringar”? Teorier någon? Och vad kallar man männen som skapat sig ett leverne på skvallret?

Andra bloggar om: skvaller


PS. Det är visst det som är melodin för framtiden. Skvaller och icke att förglömma, mode. Ack ljuva värld... Vars är u på väg... Yta, yta och så lite extra blankpolerad yta.

Äh. Jag är bara grinig... Har varit hos tandläkaren så det förklarar aaallt. DS.

Danny boy

Jajajjajaj... Snickelisnack. Vad betyder det egentligen för världen, det här ”chockbeskedet” att Danny åkte ur ”Idol”? Inte mycket. Inte mycket alls. Men, folk är upprörda, ledsna och ilskna. I typ en vecka, sedan är det där glömt när nästa ”Idol” röstas bort.

Jag såg programmet i går. Idol-Erik gjorde en mycket bra version av ”Knockin' on heavens door”. Idol-Markus var aptrist med Oasis. Idol-Cissi balanserar på en tunn lina. Hon kan om hon vill, men för det mesta låter det bara underligt. Hon har en egen röst, ett eget uttryck men släpper inte fram det utan envisas med att låta guttural. Idol-Johan. Well... Han är söt och så, men det räcker inte hela vägen alla gånger. Idol-Felicia är ett ämne för producenterna. Det är en sådan där person som kan gå all the way med rätt folk i bakgrunden. Inte sådan musik som jag gillar, själlös och opersonlig, men perfekt för radio och disko. Du vet vad jag menar.

Idol-Danny då? Men snälla nån... Val av låt... Har de inte lärt sig något? Jag tyckte att det lät tråkigt, träligt och boring. Boys II men bygger sina låtar på stämmor och nyanserade röster. Utan dessa är låtarna väldigt slätstrukna. Det blev så med Idol-Danny. En duktig kille som säkerligen kan bli nåt utanför Idolstudion, men nån Idolvinnare är han inte.

Men tänk en stund till nu, alla ni som är upprörda. Vad har teveprogrammet ”Idol” bidragit med? Mer än ett par radiohits alltså.

En sak, och en sak alena. Darin.

Mer är det inte.

Darin är en framtida storhet. Jag uppskattar kanske inte riktigt den musiken, men det är en mycket begåvad kille som lätt skulle kunna lägga världen för sina fötter.

En annan sak som jag kom att tänka på i går framför teven. Vi zappade till ”Doobidoo” och såg klippen på unga män. Tomas Ledin och Jerry Williams bland andra. Det fick mig att grubbla. Vad hände med Ledin? Hans budskap försvann någonstans på vägen och byttes ut till mellanmjölk och jordgubbar. Och varför har inte Jerry Williams slagit större utomlands? Han är ett unikum i Sverige, har en rackarns röst som räcker långt och en närvaro på scenen som är få förunnat. Klippet i går var från tidigt 70-tal och visade en vital ung man med järnspikar i rösten. Det är samma visa som med Björn Skifs. Han hade också möjligheten men efter toppen med Blåblues blev det inte mycket mer där heller.

Visst är det märkligt.

Andra bloggar om: idol, idoler, Jerry Williams, Tomas Ledin, Björn Skifs

Svårt att slåss mot vädergudarna

Ja gott folk. Snön kom, så som den alltid gör. Och herreminje vad den ställer till det.

Samma visa varje gång. Varje år. Bilar åker av. Bussar blockerar vägar. Snöröjarna kommer inte fram i trafiken på grund av allt som står i vägen. Tågspåren snöar igen. Folk blir stående på perronger, i stationer eller sittande i bilar och bussar.

Läste Virtanens blogg där han hävdade att vore Sthlm NY skulle borgmästaren få avgå. Jag håller inte med. Inte alls.

Snön kommer alltid. Skillnaden i år är att det stormar rätt friskt. Vanligt snöfall klarar tågtrafiken av, inte när drivorna piskas samman till hårda vallar.

Vi hade problem i trafiken i Sundsvall i går. Avåkningar kommer vi aldrig i från vid första snön. Det finns alltid några optimister som tror och hoppas att de ska hinna lägga om till vinterdäck innan snön kommer, men lik förbenat gör de inte det.

Så de åker av.

Jag har läst massor av inlägg som säger något som liknar det här: ”Ja ni sthlmare kan inte hantera det här med snö ni. Så fort det kommer ett par centimeter så blir ni rådlösa. Här i Norrland däremot kan det komma en halv en meter utan att det märks i trafiken”.

Jo då. Det märks visst. Det finns optimister i hela detta avlånga land och varje år överraskas de och ställer till det för andra trafikanter.

I år fick optimisterna sällskap av riktigt vresiga vädergudar. Då är det svårt att vara förberedd... Och det är svårt att ploga vägar som blockeras av fordon eller driver igen med snö på fem röda sekunder.

Pratade med pappa som satt fast i Gävle, ett ställe som är vida känt bland oss som åker E4 eller nyttjar tågtrafiken. Där, precis vid knölen ut i havet, är det alltid problem med snön. Precis där piskas snön fram extra hårt varje år. Han satt på ett tåg som inte fick rulla längre och sa precis som jag ”Men det snöar i alla fall! Vintern är häääär”.

Alltid nåt positivt mitt i allt det vita. Snart blir det hundspann. Grillning. Kaffepannan som puttrar över öppen eld. Långfillingar och tjocksockar. Mmmmm...

”It's a marshmallow world in the winter, when snow comes to cover the ground. It's time for play, it's a whipped cream day, I wait for it the whole year round!”

Andra bloggar om: snö

* *** * ** * *** * * * * *

Minusgrader. Går trottoaren ner mot stan, väljer att kliva på vattenpölarna bara för att få höra sprakandet av bräcklig is som krackelerar. Det doftar snö. På vägen hem igen kan jag smaka på årets första nedsinglande flingor och gräset känns så där underbart krispigt när jag kliver på det.

Behöver jag säga att jag älskar vintern?

Enjoy the silence

Jag har varit tyst. Trött. Fundersam.

Åker bort över helgen. Ska umgås med söta, underbara Kolan. Längtar redan.

Återkommer.

For sentimental reasons....

Min mormor har bränt sina kärleksbrev.
Gulnade kuvert, sammanlänkade av ett rött sidenband.
Ark fyllda av sirliga bokstäver i bläck.
Hon öppnade luckan och lade dem utan tvekan på den brinnande veden. Stängde vredet utan ånger.
Min mormor har bränt sina kärleksbrev. Alla hemligheter är raderade. Fraser fyllda av hopp, längtan är för evigt borta. Bevarade i hennes minne den tid hon har kvar.

Ödesmättad. Vacker. En scen som kan inleda filmer och romaner. Den har etsat sig fast.

Jag är nyfiken på de där orden. Hur de formulerats. Vad som sagts mellan raderna.

Längtan. Kärlek. Böner. Komplimanger.

Från vilka? Och vad hände med dem som skrev breven. Fanns där några från morfar?

Det är hennes sak. Hennes beslut. Hennes känslor. Hon har bestämt sig för att inte låta orden i breven leva vidare, mer än i hennes minne. Jag respekterar det. Men kan ändå inte låta bli att undra över dem, de där breven som hon brände i Paradiset en vacker sommarkväll då varmvattnet värmdes enbart för diskningens skull.

Vatten som kanske blev lite extra varmt då kärleksfulla ord lagts på brasan.

En dröm för skivmonster

Jag vill ha sådana här. I mängder... Tänk vilken ordning jag skulle få på min skivsamling, som för tillfället inte ryms i sin helhet i lilla ettan...

3,50 stycket vid stororder. Levereras i lådor om 400 styck... Me need a lot of boxes...

Andra bloggar om: cd-förvaring

Ledig

Är änteligen hemma efter fyra sjuka dagar på jobbet. Vikarielöst gör det svårt att vara hemma när man är sjuk och det ska göras bilagor.

Så i dag har jag förmiddagsfikat, sett på filmer och pratat i telefon med Rache om bröder och kärlekar. Och en massa annat. Vi SKA åka på vår trettioårsresa. Så det så. Jag ska bara hitta vikarier först...

Sedan så lyssnar jag på två demos. En från Odd och en från tsamuelsson. Tänk så mycket jag tycker om att få lyssna på demos. Mmmm...

Andra bloggar om: Odd, tsamuelsson, demos, vikarier

Kommer ni ihåg?

Gör ni det? Minns ni hur det var då Ny demokrati tågade in i riksdagen? Då när Birgit Friggebo sjöng ”We shall overcome” och Lasermannen var ämnet för löpsedlarna?

Jag gör det. Jag kommer ihåg sabotaget i Ånge där någon skurit sönder pressenningen som tjänstgjorde som ishall och hur personerna som gjort detta också klottrat vedervärdiga bokstäver. V A M.

Och nu har jag den där känslan igen. En otäck liten bubblande föraning.

Läs det här:

För den svenska nationens del gäller följande: svensk är den som av sig själv och som av andra uppfattas som svensk. I praktiken innebär detta ett slags öppen svenskhet, med möjlighet för människor med annat ursprung att tillhöra den svenska nationen. Dock, nationstillhörighet är inte detsamma som medborgarskap. Att helt uppgå i en nation kan ta flera generationer. Däremot ska medborgarskap kunna erhållas även av icke-svenskar, så länge detta inte leder till en allvarlig kränkning av den nationalistiska principen. I huvudsak ska dock svenskt medborgarskap vara ett privilegium avsett för svenskar.

De dummaste kommentarerna som just nu florerar i vårt älskade samhälle är ”jamen jag har ju läst broschyren och de vill ju samma saker som vad s vill ju”.

Jag vill ruska om dem. Tvinga dem att sitta med ett lexikon och en historiebok när de läser sd:s program, inte nån tillrättalagd och glättad broschyr.

Flera generationer. Vem avgör? Jag frågar igen, VEM avgör?

Jag har råkat på en person som stod för djupt rotade nationalistiska åsikter. Sådana som inte bara är ”heja Sverige, nu tar vi VM-guld” eller ”vilket fint land vi har, det ska vi vara rädda om” utan sådana som tar sig uttryck i hat gentemot andra nationaliteter. Och med det även ett hat mot annorlunda personer som är svenskar (även om de i generationer ansetts vara ett bottenskrap). Jag pratar om etniska minoriteter som funnits i det här landet i urminnes tider, som samer. Jag pratar om etniska minoriteter som inte accepterats fullt ut ens av regeringen förrän det senaste decenniet, såsom resande. Jag pratar om romer, zigenare eller för all del Tornedalingarna med sin meänkieli.

Han hatade allt det där. Vi skulle värna om det svenska. Allt det jag räknade upp var inte svenskt, även om det funnits i vårt land sedan 1500-talet eller 1600-talet. Således är inte jag heller svensk. På mammas sida var det invandrade svedjefinnar, det finns en och annan vallon i släktträdet och hejsan hoppsan, en resande minsann. Så jag är inte svensk. Men vem fan är då det? Har vi några riktiga svenskar alls här? Är vi inte alla 15:e generationens invandrare om vi kör lite släktforskning?

Ja. Jag är arg. Och rädd. Och en massa andra saker...

Jag blir fortfarande kall när jag tänker på mannen med de gravt skadade nationalistiska åsikterna.

Och jag vet att han gläds åt de politiska framgångarna.

Livsnödvändig

En länk du inte kan klara dig utan. Det gäller att hålla räkningen...

Förlorad...

ANNA TERNHEIM
”Separation road”
(Stockholm records/Universal)
Betyg: 5

Jag sitter i soffan och bara tittar tomt ut i luften. Jag är knockad. Anna Ternheims andra album har berört mig på ett sätt inte många andra artister lyckats med tidigare.
Genom den 35 minuter långa resan ligger nerven ytligt. Det vibrerar av något, under huden, nära hjärtat. Det är ömtåligt, samtidigt enormt starkt.
Melankoli. Stråkar. Pampiga arrangemang. Och så rösten. Anna Ternheims egna stämma, egna ord. Starka ord, bräckliga ord.
Får jag svära? Det här är så förbannat bra. Så utomordentligt berörande att jag häpnar. Jag tyckte om ”Somebody outside” och epn ”Shoreline ep”. Men det här, det här måste jag bara älska. Förutsättningslöst.
Texter om ensamhet, separationer kanske rent av död. Ändå blir det inte deprimerande. Hoppet finns där. Arrangemangen går från mäktiga till sparsmakade. Skivan blir en varierad kompott som jag vill sleva i mig, om och om igen, tills dess att ingenting finns kvar mer än minnet av det där underbart bitterljuva.
Anna Ternheim har utvecklats till något beroendeframkallande som jag redan nu längtar efter nytt material ifrån. Fler låtar som ”Today is a good day” med sin akustiska gitarr och läckra körer, fler som ”Such a lonely soul” med sitt sorgsna piano och sina sparsmakade trummor, fler som eklektiska ”One to blame”.
Årets bästa? I min värld kan det vara den bästa skivan på flera år.

Andra bloggar om: Anna Ternheim

Studiebesök

Har varit ute i Birsta och hälsat på i tryckeriet i kväll tillsammans med två kompanjoner. Det är alltid lika häftigt att se hur data på en skärm ploppar ut på plåtar som sätts i en maskin som kletar färg på papper och skär och häftar och buntar till en riktig tidning. Makalöst...

Doften av trycksvärtan slår emot på en gång när man gläntar på dörren in till huset. Dunket av pressen slår igenom väggarna. Rasslet från banorna. Ja. Tänk att det blir en färdig produkt varenda dag... Utkörd till tanterna och farbröderna i glesbygden, de alldeles underbara avkrokarna.

Pamp

Anna Ternheim, den lilla näpna stämma, omger sig av pampiga ljudbilder den här gången. Det är häftigt. Kontrasterna drar fram texterna och jag är än så länge hopplöst förälskad i ”Separation road”.

Andra bloggar om: Anna Ternheim

Stråkar

Anna Ternheims nya. En låt senare.

”Snyft... Det är så vackert med stråkar.”

Som sagt. Jag bör sova innan jag lyssnar på mer musik.

Sentimental

Lyssnar på ”Bra dagar (en skiva till Totta)” och blir lite rörd faktiskt. Familjen Ronanders insats, liksom Pluras, LeMarcs och Bengt Skogholts är känslosamma. Ärligt. Scoccos version av ”Sex fot under”. Hm. Ja. Jag ska lyssna när jag inte är sömnmosig och lättrörd. Men det känns ändå ärligt. Uppriktigt. Vänskapligt.

Back off bitch!

Oj! Jag har varit en sådan där människa som jag aldrig trott att jag skulle kunna vara! En sådan där som säger ifrån om maten är kall på restaurangen eller som säger till bartendern som är otrevlig. En sådan har jag varit!

Jag och Elo var på kalas i veckan. Hon fick sin present, en kväll på spa med middag och hotellövernattning. Mycket trevligt kan tyckas (det är bra att ge bort presenter som man själv kan följa med och njuta av ;-). Men vi reagerade båda på det totalt oproffsiga bemötandet vi fick. Totalt ointresse. Vi var till besvär. Och skäll fick vi också.

Jag tar rätt så mycket. Tycker inte att det är någon idé att reta upp sig i onödan. Men jag fick spel. I efterhand så klart! När personalen gått hem. Så jag har i veckan kommit på mig med att fundera. Vore det min personal skulle jag som chef vilja veta vad som försiggår. När personalen skrämmer bort kunderna är det ju illa. (Det var fler kunder som reagerade på samma saker som vi gjorde, så jag var inte extra känslig.)

Så, i går skrev jag ett mejl. Skrev hur jag uppfattade det hela. Att vi fick vår vistelse till vissa delar förstörd. Vi var där för att koppla av, inte för att bli utsatta för detta. Skrev under med namn och telefonnummer. I dag, för en knapp timme sedan, ringde telefonen. En mycket ledsen tösabit förklarade sig. Och jag fick genast dåligt samvete, som å andra sidan gick över rätt så snart eftersom jag faktiskt inte alls överreagerat.

Men jag tackade nej till en gratis vistelse. Det var inte för att få några nya behandlingar som jag klagat. Jag ville bara att de ska tänka sig för. Hur man bemöter kunder är avgörande för en framtida verksamhet.

Ny platta!

Ja, så trevligt det låter! Läser hos Mickeorgel att Weeping Willows ska släppa ny platta. Skoj!

BAM!

Kolla in Marbles nya video ”Bam!” här.

Najs!

Andra bloggar om: Marble, musikvideos

Frihet

Jag är ledig i dag. Lovade att sova tills dess att sängen ramlade ner från taket (har loftsäng). Sov rejält länge, låg och drog mig i evigheter. Ofantligt skönt. Men sängen är så pass välgjord att den omöjligt kan ramla ner, oavsett om det drar fram en tromb eller om en bomb briserar. Allt annat kan ramla samman, men inte sängen. Det känns tryggt.

Så vadan göra med en dag som denna? Vila? Jajamen. Plocka lite prylar och få lite rena ytor igen? Jajamen. Dammsuga? Öh... Nej... Inte i dag.

Jag lyssnar för fullt på Eva Eastwoods sjätte platta som släpps i dagarna. Damen har släppt rockabillyn *buuhuu* och satsar på modernare sydstatstongångar. En nypa country, en nypa blues, en nypa dansband. Men, jag kan inte säga så mycket mer ännu. Har inte plöjt igenom alla 14 låtar än.

16.04. dagen har rusat fram fort. Kan tänkas att det är jag som är seg med tanke på mastodontsovningen. Har roat mig med att titta på personvalskryssen på val.se. Mycket intressant. Än så länge har kommunerna i Medelpad inte redovisat kommunvalet, men de börjar närma sig totalen för riksdagsvalet i alla fall.

I Sundsvall råder det polsk riksdag, eller nåt i stil med kalabaliken i Bender. Läs här. Summan av det hela är att vänstern kan tänka sig att leka med borgarna, medan centern kan tänka sig att samsas med sossarna. Och miljöpartiet är öppet för alla förslag, så länge Sverigedemokraterna (som kan få en vågmästarroll beroende på vilka partier som tar kontrollen över fullmäktige) hålls utanför. Eh... Ja. Förvirrande. Förhandlingar pågår på flera fronter. Jag hoppas att de kommer överens snart... Och att den allians som tillträder i fullmäktige inte blir en alltför ohelig sådan...

Living next door to...

Om Kaos bor granne med Gud så antar jag att de bor i mitt kvarter.

Ljuvliga toner!

Har egentligen inte tid, men... Kan inte låta er förbli ovetande om denna hemsida (om du nu inte redan hittat dit vill säga och jag ohjälpligt hamnat på efterkälken när det gäller att upptäcka underbara hemsidor). www.pandora.com. Wow! Skriv in en låt eller artist, låt sedan Pandoras musikfyllda box öppnas och vräka ut sina gyllene korn i dina högtalare. Me like. Me like a lot!

Chip & Dale

Var nöjd med
Allt som livet ger
Och allt det som du kring dig ser
Glöm bort bekymmer, sorger och besvär!
Var glad och nöjd
För vet du vad
En björntjänst gör ju ingen glad
Var nöjd med livet som vi lever här

Jag har sett på Piff & Puffs härliga äventyr med Kalle Anka, ”Trädtrubbel” från 1950. Genast känns allt mycket bättre. Ah...

Hatten av för Kepz

KEPZ
”Omog1”
(Soundcarrier)
Betyg: 3

Dansmusik från Jämtland.
Kan det vara något det? Ja, faktiskt.
Kepz förenar underhållande texter med kompetent sväng. För min del känns det mer som en variant på bandet Sverige. Det är countryinfluenser, lite alkoholintag och dess konsekvenser, romantiska bilder från ett vackert landskap och funder-ingar kring storstaden och kärleken.
Vemodigt med budskap. Och ja, det går att dansa styrdans till.
Kepz viker av från dagens dansbandsutbud och riktar in sig på 70- talet, då fler dansband vågade vara lite udda och göra sånger om alla möjliga konstigheter.
Och de gör det bra. Saxofon-erna får plats, basgångarna likaså. När musiken tystnat sitter jag och tänker på ”Man måste förtjäna att bo kvar”. Så typiskt norrländskt, så rackarns bra, och jag inser att jag håller tummarna för att Kepz kan göra sig ett namn som lever kvar länge.

Andra bloggar om: Kepz

Alla vägar bär till musiken

Jag är upptäcktsresande.
Tropikhatten sitter på plats, jag har karta och kompass i fickan och en machete i näven.
Kartan är fylld med vita, outforskade områden.
Vilken väg jag än väljer så fylls mina öron med musik.

Nej då. Jag är inte ute i djungeln i sällskap med bröderna Dal på jakt efter professor Drövels hemlighet. Jag befinner mig vid min dator med myspace på skärmen. Här finns en till synes otömlig källa. Myspace.com är paradiset på jorden för den som gillar musik.
Utbudet där ökar varje dag och det finns lassvis med band och artister att upptäcka.
Jag tänker ta er med på en liten resa. Så packa väskan, för nu bär det av.
Vi börjar här, Folding a firehose. Här kamperar Petter Södrin, Mikael Häggkvist, Joakim Labraaten, Per Andersson och Mattias Johansson med sitt senaste projekt, Folding a firehose. Idel bekanta namn för den som intresserat sig för Sundsvalls musikliv de senaste åren.
Fyra låtar ligger ute att njuta av. Trummor, gitarr, bas och synthar i en ljuvlig kombination i enbart starka låtar. Oberoende pop som i ett skarpt läge kan ge skivkontrakt. Jag älskar det. Framför allt ”Concerned” och ”Underneath your bed” som kan vara två av årets bästa låtar. Bitterljuva ”Want you around” känns lite rörig, men bitarna faller på plats och jag konstaterar än en gång att Medelpad har fött upp briljanta konstnärer.
Härifrån kan jag välja 94 olika stigar genom att klicka på några av bandets vänner. The Confusions, Nicolai Dunger, Paul McCartney (!), Calexico, Ane Brun eller ... Ja ... Jag hamnar hos Goatpoacher. En Sundsvallskvintett bestående av Grubb, Jens, Albin, Jerker och Rickard. Här finns en låt för nedladdning, ”Mug o’ grog”. Tungt svängande rock med starka bluesinfluenser, högst njutbart. Jag hoppas hitta fler låtar här snart.
Färden går vidare genom musikdjungeln. Nästa stopp blir här där Thomas Björling, Nils Andersson, Fredrik Lindholm, Patrik Andersson och Simon Olaussons band Elevendays lagt ut två låtar. Emotionell rock där skönsång bryts av ett och annat growlliknande skrik, inte gutturalt utan klarare. ”To the bottom” har en stark refräng och varierad melodi. ”You hide” påminner mycket om ”To the bottom” men består av mycket lugnare partier.
Klick, klick och jag hamnar hos dödsmetallande David Olgarsson, Emil Andersson, Magnus Svärd, Ragnar Hedtjärn och Oscar Nilsson. Det vill säga hos Ignis. Melodiöst med kompetent sång i ”Refuse” och ”Schizophrenia”.
En trumvirvel senare hamnar jag i lugnare marker. Leif Elverstig. Här kan jag trivas i skir alternativ popmusik. Fyra låtar laddar jag ner. Det pinglar om ”Every warm degree”, tinglar och tindrar. Vemodiga gitarrer och en mild stämma gör att det blir extra njutbart.

Myspace är en gåva till musikälskare. Jag kan tänka mig att det också är en guldgruva för skivbolagen. Så här enkelt har det aldrig tidigare varit att hitta musik. Och det finns en rad artister som faktiskt fått skivkontrakt efter att ha engagerat sig på myspace.
Se bara på Lily Allen och nu senast The tallest man on earth som har en helt underbar gåva att dela med sig av i form av amerikansk folkmusik.
Lyssna och njut.

Men vad är det för fel?

Blir galen! Min Airport express basestation har lagt av. Lampan har lagt ner, inte ett livstecken. Läste på diverse forum att det uppenbarligen inte är någon längre livstid, dryga året är vad man får uppenbarligen. Skitprylar! Jag betalar inte 1 500 spänn för att saker ska gå sönder... *morr*

Well, tänkte jag och drog ut kabeln, pulade in sladden för ethernet rätt in i burken i stället. Surfa kan jag ändå, även om det inte blir trådlöst. Ha! Icke då. Min bärbara lilla raring vägrar kännas vid nån sladd. Så nu sitter jag här vid min gamle vapendragare och håller tummarna för att den raringen håller hela vägen ut.

I morgon ska jag ner på Apples butik på stan och ifrågasätta saker och ting...

Andra bloggar om: apple, airport, teknik

Blowin' in the wind

Min nattsömn flög all världens väg. Det stormar i Sundsvall. Min speedade hjärna kunde inte koppla av till stormens alla ljud. Tankarna slingrar sig åt fel håll i en motsträvig skalle. Hu... Jag kommer att vara på dåligt humör i eftermiddag...

Ångrar

Nej, dagens låt är ”It ain't me babe” där Johnny och June sjunger så ljuvt tillsammans.

Dagens låt

Hemma hos mig är dagens låt ”Turn on your love right” framförd av The Righteous Brothers.

Yer so bad...

Ooooh... Scary... Idol-juryn är splittrad. Hemska tanke! Å hej vilken skräll... Ja! Jag är ironisk.

Andra bloggar om: Idol

Jag trodde...

...att det skulle vara en enkel match att hitta en driven redigerare den här tiden på året. Ack så jag bedrog mig... Om det bara var en så skulle det kanske vara lite enklare, men som det är nu behöver jag flera... Och alla är redan upptagna. Eller på väg någon annanstans.

Kloning är nog inte så tokigt när det kommer till kritan...

Nix

Har varit en sån där jobbig en en i dag. Vi har tvingats nixa sedan vi flyttade till stan. Det ringde så förbenat många telefonförsäljare att det blev besvärande. Efter nixningen har det avtagit men så fort någon ringer så skyndar jag mig att ”vi har nixat” innan de hunnit igenom halva presentationen. I dag har det ringt två sådana. Båda avbröts innan de kommit till första inandningen...

Det är som skönt när de inte ringer. Samtidigt känns det elakt. De ska ju också tjäna sina pengar. Men det är ett aber det där med telefonförsäljare. Så är det bara... Jag vill inte bli påprackad någon religion vid min dörr, och jag vill inte tvingas lyssna till någon som vill få mig att prenumerera på kalsonger, vitaminer eller tubsockor. Vill jag ha något kan jag minsann fixa det själv.


Andra bloggar om: telefonförsäljare

Mortal combat

Vem vinner duellen? Reinfeldt eller Persson? Båda i svarta kostymer och röda utropstecken i form av slipsar.

De är båda goda talare. De kan sin retorik. Men vad säger de egentligen? Pratar de så att alla begriper? Svarar de på frågorna? Eller glider de bara undan som skuggboxare...

De säger så många fina saker. Lovar stort. Samtidigt gör de vad de kan för att meja ner varandra... Jag tycker att den applåderande och stundvis skrattande publiken är störande. Hade hellre sett dem ensamma i duellen. Utan stöttning från likasinnade, speciellt utvalda kamrater som hejar på tupparna i fajten.

Hjälper det att se en sådan här duell om man är tveksam? Jag visste redan innan programmet vilket parti jag ska lägga min röst på. Jag tänker inte falla för personröstandet. Men den som inte bestämt sig, ser de på programmet? Påverkas de?

Hm. Bryr sig folk över huvud taget om politiken? Eller har politik blivit nåt som inte längre engagerar...

Jag har hört och skrämts av påfallande många: ”Jag bryr mig inte, det spelar ändå ingen roll vad jag tycker. Ingen lyssnar ändå.” Politik borde vara nåt som alla engagerar sig i. Den påverkar hur allas våra liv kommer att se ut i framtiden.

Vilket alternativ som är bäst vete gudarna... Eller den som är bra på att spå i kaffesump...

Andra bloggar om: valduell, Persson, Reinfeldt

määän....

guuuu va det laggar på Blogger i dag... *tröttnar*

I två år...

...höll jag och sambon på att titta på det här huset. Vi har pratat, tittat och pratat igen. Men till slut kom vi överens om att den summan som begärdes inte var rimlig.

Trots det suger det till när jag ser annonsen... Hm...

Jobb ändå

Jag sitter och lyssnar på skivor. Ska recensera fyra styckna den här veckan. Mando Diao, Blowball, Miguelito och Kepz.

Sitter och småler åt just Kepz faktiskt. Ett dansband från Jämtland där Mattias Warg i spetsen till och med har gjort en dokumentär om dansband. Den visades rätt nyligen på SVT men jag missade hela början tyvärr.

Är ingen dansbandsfan direkt, men Kepz har nåt speciellt med det där jämtländska. Förutom humorn finns där också en viss samhällskritik, eller kritik mot dem som inte förmår uppskatta det vackra i landskapet här uppe.

Ska lyssna lite mer innan jag ger något slutomdöme.

Andra bloggar om: Kepz

Bara måste

Jag har aldrig varit på någon seans, även om jag är nyfiken på fenomenet. I Sundsvall är det en stor rörelse, det hålls enskilda sittningar och storseanser väldigt många gånger varje månad, så förr eller senare ska jag ta mig i kragen och besöka en sådan. För jag är som sagt nyfiken.

Jag tror på andens livskraft, men är osäker på vad den består i. Vet inte riktigt vad jag tror på, om det finns nåt efter detta, eller om speglingar av starka personligheter stannar kvar eller vad... Finns poltergeist eller är det inbillning? Ja, du förstår säkert resonemanget. Jag vet helt enkelt inte. Är drömmarna, där farmor bestämt talar om för mig att det är läge att kolla upp en person, (en person som verkligen hade problem just då, men det var jag inte medveten om), bara drömmar eller kanske det undermedvetna som varnar?

Jaja... Hur som haver. En vän var på seans i veckan. Hennes pappa hälsade till henne från andra sidan. Hon vet inte heller om hon tror och blev generad. Var lite skeptiskt avvaktande, vilket jag förstår. Har människan som ”förmedlar” ett sätt som gör att hon/han kan klura ut privata saker?

Efter att ha mött sökande människor måste de ju ha lärt sig att läsa av dem. Se vem som söker vad. Vem som är mest mottaglig, vem som tvivlar. De måste ju också förr eller senare lyckas fiska fram rätt detaljer. ”Jag ser en lekplats, har du en lekplats. Nähä... Men någon annan i din familj kanske har en lekplats. Ja precis! Jag ser en kvinna. Hon är gråhårig...”

Sedan ringer min vän sin mamma som genast säger ”men hu så otäckt, jag blir mörkrädd jag”· Efter en kort stund tillägger hon aningen syrligt ”Mäh! Hälsade han inte till mig!” varpå min vän brister ut i skratt.

Jag skrattade en bra stund åt mammakommentaren. Jag skulle inte vilja vara pappaanden om man säger så... Han får nog hålla sig undan ett tag... ;-)

Men tänk om... Tänk om... Det är fascinerande. När jag var i tonåren plöjde jag faktaböcker om det paranormala. Men jag har fortfarande inte bestämt mig för vad jag tror på.

Andra bloggar om: spöken, andar, seans, paranormala

It's only make belive

Vem ska man tro på, tro på, tro på när, tro på när allt är så här...

Ja. Trovärdigheten har skadats. Både för politikerna och för journalisterna, framför allt efter det senaste ”avslöjandet” om att Expressen-reportern hade tillgång till SAP:s nätverk och dessutom loggat in...

Jag förstår att det finns ett förakt för politiker och journalister. Det finns så många som spelar fult och falskt. Det gör att alla inom de här grupperna får lida.

”Jahaaaa... Du är en sådan där journalist du.... Jaja... Det vet man ju vad sådana som du sysslar med....”

Sedan blicken som mäter från topp till tå, från tå till topp. Avfärdandet.

Ja... Vem ska man tro på?

Fotboll

Jag kan inte låta bli att undra över vad som egentligen har hänt i Göteborg. Zlatan, Mellberg och Chippen har skickats hem efter att ha brutit en överenskommelse och i stället gjort stan i en timme. Kort runda kan tyckas... Det ligger nåt i luften.

Our house

Nej, det blir inte det huset. Budgivningen är uppe på 1,6 millar nu och om man ska gå högre än så bör man tänka på allt som ska göras i huset. Det är rätt så mycket och stora pengar det handlar om. Så vi får fortsätta leta.

Förr eller senare blir det hus. Så det så.

Vacker utan spackel

Jag har sett ”Idol” i veckan. Kan inte låta bli att titta på dessa underbara/skrämmande människor. Säga vad man säga vill. Underhållning är det. Oavsett om det är rätt/fel av juryn att såga som de gör.

Aftonbladets artikel är väldigt tunn, men om det stämmer så är Hillson inte riktigt med i spelet, den här gången heller. Stackarn... Han ska väl vara glad att någon minns honom i dagsläget med tanke på hur hans karriär sett ut på sistone.

Höjdaren? Det måste vara japanen från Härnösand som var med i avsnittet från Umeå. Han var oemotståndligt charmig.

Andra bloggar om: Idol

TIttar på teve

Ibland när jag kommer hem på kvällarna är det så skönt att ha nåt bandat på videon. Nåt program som inte kräver så mycket tankeverksamhet. Äntligen börjar hösten att tåga in och med den alla teve-serier. Femman är bra. Där finns nästan alltid nåt att banda. Är det inte någon smårolig sitcom finns alltid någon version av ”CSI”. Sist drömde jag visserligen mardrömmar på grund av ”CSI” och boken ”Flickan som lekte med elden” (båda innehöll just precis samma afton personer som tränger sig in i sovande människors bostäder och sitter och tittar på de sött sovande tills dess att de vaknar...) men det är ändå bara så skönt att slappa till. Koppla bort alla tankar på jobb och annat.

I afton hann vi med lite teve på jobbet också. ”Idol” är igång. Jag tycker fortfarande att jurymedlemmarna är onödigt hårda i sina kommentarer, men vissa personer får mig att grubbla över om de verkligen inte är medvetna om att de inte alls är särskilt bra på att sjunga. Jag menar, lite självinsikt besitter väl varje människa? Eller? Jag hoppas då det. Somliga är dock på audition enbart för att vara med i teve, de gör det som en ploj. Men andra. De är stenallvarliga. Och så blir de sågade. Det finns många sätt att säga till någon att de inte bör syssla med det de gör.

I kväll kom jag och Jerka överens om att om vi skulle vara tvungna att välja ut någon i juryn så skulle vi båda välja Clabbe. Han verkar vara den som är mest omtänksam av de fyra, kläcker inte ur sig spontant elaka saker för att vara jävlig... Men vi kan ha fel. Det lär visa sig.

Jag skriver själv recensioner. Och ja, jag har också varit elak. Någon gång har jag klivit över gränsen och ångrat mig. Andra gånger får man försöka fundera över om det är personen eller musiken man skriver om. Och om de två går att sära på. Jag kan fortfarande tycka att en person är bra även om musiken suger, eller att musiken är bra men att den som framför den inte är det. Men det gäller att tänka sig för. Det är ingen enkel sak det där med tyckande...

I vissa fall kan jag bli bitter. Otroligt. Enormt. När somliga, nämner inga namn, får chansen bara för att de har gjort sig kända på ett eller annat vis (de kanske lever på riktigt gamla meriter som inte håller längre eller har varit med i nåt obskyrt teveprogram). Det kan läggas ut vansinniga summor pengar på att prångla ut musik som är totalt intetsägande med sådana personer, medan andra som har så mycket kvalitet att erbjuda inte får den möjligheten på grund av att de inte har någon berömmelse att luta sig emot... Musikindustrin kan verkligen vara ett ruttet kretslopp. Kanske är det lika bra att de blivande/ickeblivande idolerna på fyran får lära sig det...

Äsch. Nu flummar jag runt igen...

Ska nog sova i stället... ;-)

Förresten! I eftermiddag ska jag på husvisning. Sambon kan tyvärr inte komma ifrån, men jag ska kolla för oss båda. Håll tummarna för att det är ett bra hus, så att vi änteligen kan få lite fart på flyttandet... Vi har bott i lilla ettan lääänge nu.

RIde the lightning

Jisses Amalia vilket oväder som drog fram över Sundsvall i går... Jag väcktes efter 06 av en hejdundrande smäll, sedan fortsatte en förgrymmad asagud att cirkulera över landskapet resten av dagen. Vid halv nio på kvällen dundrade han loss ordentligt och mörklade hela Sundsvall (nåja, så när som på kasinot och postens sorteringscentral då). Vi blev instängda på jobbet då strömmen gick och oron över hur alla servrar skulle må om eller när strömmen kom tillbaka växte...

Lite mysigt var det nog i alla fall. Levande ljus och mörkt ute, jag gillar ju åskväder... Vädrets makter kan vara ofantligt respektingivande och andlöst vackra (när de inte förstör alltför mycket),

Så gårdagen blev lång. Natten kändes dock kort... Jag har drömt mardrömmar om snart sett varenda människa. Så om jag hoppar till och ser nervös ut vid anblicken av era ansikten, oroa er inte. Det är bara resterna av mardrömmarna som dröjer sig kvar.

/M

Joråvars

Det var trevligt. Mycket till och med. Aktiva Rache har till och med fixat en mejlinglista så att vi ska kunna ropa till om vi vill ha mer trevligheter för oss och vill ha sällis. ;-) Skoj.

Träffade Ugglan som upplyste om att han hittat min blogg, men inte har han gjort sin stämma hörd här inte... Fegis... Han hotar mig med att han bara kan vara tillsammans med tjejer på jobbet, vilket gör att pressen på mig är oerhörd. Jag måste med andra ord kirra in en tösabit som kan vara lämplig för honom för att kunna locka honom tillbaka... Eller nåt sånt... Nån som har några lämpliga att tillgå? (Jag skämtar bara... Lovar. Fast tips är ju alltid bra... ;o)

Ska sova. Måste klura ut en krönika som inte blir för tungskriven i morgon. Har en del skivor att lyssna på, funderar på om det är läge för en demoversion men vet inte. Har massor av band på myspace att skriva om också, men jag känner att jag måste lyssna lite mer och ännu mer aktivt för att göra dem rättvisa.

Men hä lös sä allti.
/M

Nu blir det kuligt

Japp. Damerna kommer en efter en. Jag fixar lite mittemellanmat och har hittat ett par lekar vi kan ägna oss åt. Sen blir det stan med middag och ett par öl eller drinkar. Jag hoppas på att få en superkul kväll trots att jag missar Fonzie Bohlin.

I've got Cash

Ja, artisten för i dag är ingen mindre än mannen, myten, legenden Johnny Cash. Jag frossar. Slukar allt (jaja...nästan i alla fall). Dammsuger och kastar lasso med sladden, får tårar i ögonen åt en massa sentimentala texter. ”Get rythm”...Lyssnar för fullt på ”American III” och ”American IV”. Cash är mer än country. Jag lovar.

Nöjd

Nu är jag belåten. Min burk, som återuppstått från de döda, har fyllts på med allt nödvändigt. Det är sååå ljuvligt!

Tänk om jag kunde...

...skriva böcker som Stieg Larsson... Håller på med ”Flickan som lekte med elden” just nu och kan inte sluta. Jag tycker som om hans sätt, hans språk, hans research. Allt. Synd att han inte finns i livet och kan skriva fler böcker...

Jag gick av mitt pass för tjugo minuter sen. Woha. Ledigt, ledigt. Det ska bli skönt, sa tösen som jobbat ett helt pass efter semestern... Eh.. Men det ska bli trevligt, skönt och allt det där.

Förresten. På vägen hem från jobbet hamnade jag mitt i en rafflande polisjakt. Tre killar på en moppe, två av boysen utan hjälm, möter polisbil på gatan. Polisen svänger efter dem, konstaterar att tre på en moppe (som för övrigt var utan baklykta och hade fladdrande framlykta) är minst en för mycket. Två sekunder senare kommer två mörkklädda ynglingar i full galopp över gräsmattan och sneddar ner över slänten vidare mot räddning undan polisen.

Jajamen, det kan vara spännande att promenera hem sena kvällar.

//M

Krockelikrock

Det är inte sant... Men gosse så bedrövligt... Jag ska ha tjejfest tillsammans med två kompisar nästa helg. Lördag 26:e. Japp. Vi har bjudit sju vänner vardera så inalles blir vi rätt många.

Då kommer meddelandet från Fisso...

Nu när du är tillbaka på jobbet får du bege dig till Ånge 26/8 Fonzie Bohlin skall spela på Mittlandiafestivalen.

Jamen hallå där... Jag vill ju se det bandet! Och så spelar de nästan hemma... Och så kan jag inte gå... För jag kan ju inte lämna tjejgänget i sticket? Eller? Inte kan jag väl ändå det... Hm...

Bah....

Dunderbrak

Å så var man åter i vardagen då. Makalöst motigt. Störande till och med.

Massor av problem att lösa. Svåra grejor som ser omöjliga ut. Men, jag är vis av erfarenheter (buntvis), och vet att alla problem går att ordna till på bästa (eller näst bästa ibland) sätt. Även om det sitter grinigt åt. (Okej, nu räknar jag inte in alla stora kriser i världen i det där att allt går att fixa, även om jag är rätt säker på att om bara alla tjuriga människor släppte lite på sina fasta principer så skulle de kriserna också gå att nysta upp.) Ibland hatar jag verkligen att vara schemaansvarig. (Men det är rätt så skoj att trixa och fixa och hitta nya former som fungerar bättre än de gamla, Ugglan säger att jag är den enda som han vet tänker i färgglada rutor i nya kombinationer när någon börjar diskutera scheman, och det gör jag ju)

Jaja. Jag ska meddela allt från Yran så snart jag bara hittar orken att ta upp mina noteringar. Lite sent kan tyckas men jag har ju faktiskt varit ledig.

Ljuvliga ledighet. *drömmer mig bort* Har fiskat. Har umgåtts. Spelat massor av sällskapsspel. Lyssnat på musik. Har hostat och febrat. Har skrattat och njutit. Varit turist på hemmaplan, eller i stugorna. Det finns massor att se. Massor att göra. Och jag behöver inte ens lämna länet. Nice.

Just nu jobbar jag. Eller, jag tar en paus. Har botaniserat på myspace och hittat en massa att skriva om till min nästa krönika. Fortsätt att tipsa mig om band som jag inte får missa. Jag uppskattar det verkligen!

Drömde mardrömmar i natt. Sådana som man tvingar sig själv att vakna upp ifrån. Känner mig lite off om jag ska vara ärlig. Orkar inte riktigt tänka tankarna vägen ut.

Återkommer.

Semester!

Jag står vid sjön i paradiset och njuter av semesterns sista dagar. Det har varit underbara veckor även om jag däckade under av en förkylning nu i veckan. Men, jag trivs med livet ändå. Var tvungen att testa blogga från mobilen. Vi ses i veckan.

Final

Nu är det nedräkning. En kväll kvar. Jag är superdupertrött men rätt nöjd ändå. Jag hinner inte se allt jag vill, men det jag ser är bra. Cardigans var kanon, Dropkick murphys också. Jamie Cullum överraskade och Hello Saferide var njutbar. Ja... Det finns en massa att rabbla. Men det tar jag på hemmaplan.

Solen lyser. Det regnar överallt, men vi har klarat oss bra. Ett par skurar bara. Hoppas det håller i sig.

I kväll: Håkan Hellström, Atomic Swing, I'm from Barcelona, Sonora universal, Veronica Maggio, Ossler, Setherial, Starsailor, Thåström, Nullskattesnylterne... Jag tror jag hinner allt i kväll... *harkel*

Nedräkning

Helt plötsligt har jag tappat geisten. Bah... Orkar inte. Vill stanna hemma. Träffade Elo i kväll och hon känner precis likadant. Med andra ord: Det kommer att bli kanonkul! Ja. Det är så det är. När man är på sämst humör och inte alls vill, då får man roligt. Inga förväntningar alls.

Torsdagens program för monaihallen: Eldkvarn, Electric eel shock, Bandstarter, Mon roe, Dammit Vanessa, Corduroy kings, Hedda.

Det är det preliminära. Men det lär ändras... Ska springa förbi och spana efter lokala Medelpadingar på Takida och The Kritstet utseende också. Kan vara bra att vimla lite, det är alltid kul bilder.

Ma råkes!

The heat is on

Men jag klagar inte! Värmerekord i Torpshammar. Det är där jag är. ;-)

Vad jag gör? Tja... Lagar mat, bakar... Solsting? Hm... Troligen. Men jag har varit ute sedan halv nio i morse så jag tycker att det är okej att krypa in så här framåt kvällen. Å äta måste vi.

Styran? Den var trevlig. Träffade en massa människor jag inte sett på länge. Umgicks, skrattade, skålade. Trivdes riktigt bra. Har en del anekdoter att förtälja, men dem spar jag ett tag. Nu ska jag kolla till min marängrabarberkaka, rabarbersoppan och färskpotatisen som jag kokar till korvstroganoffen som jag gjorde för en stund sedan...

Jo! Jag har hittat det enda lediga hotellrummet i Östersund så det blir Yran! :-)

John Blund

Jag fick ett sent besök från John Blund i natt, eller tidigt om man föredrar att kalla 04.00 för morgon. Så. Jag sov. Missade tåget till Västra. Men som tur är går det två turer åt samma håll denna lördag. Så jag hinner ta den senare.

Det är något som heter Fränstastyran i min gamla hemby. I går spelade Takida där och ungdomstältet stoltserade med akter som The grand opening. Det missade jag då. Jag var och såg Kjellvander och Winnerbäck i Sundsvall i stället. Skrev två recensioner till dagens tidning men har redan ångrat mitt betyg på Winnerbäck. Han borde ha fått en fyra, inte en trea. Well... Det är så dags nu.

Anyways. Jag åker snart västerut. Det blir Styran i kväll med sambon och vänner. Jag hoppas på uppehåll och trevliga stunder. I fjol jobbade jag den här helgen så det var första gången under dessa tio år som jag helt och hållet missade Styran. Annars brukar Kakorina och jag gå, fast först brukar vi ha världens baluns hemma hos mig. Det är snudd på att jag blir lite vemodig. På sätt och vis saknar jag mitt boende där uppe, i alla fall sådana här gånger.

Sen så är det helt plötsligt osäkert med Yran också... Lars-Råger har glömt vårt samtal om boende och nu finns ingen plats. Tror han. Håller tummarna så det knakar att han löser det. Det är ju liksom lite svårt att få tag på hotellrum nu, samma vecka som kalaset börjar... Jaja. Jag får väl tälta i värsta fall... *huuuuu....*

Nej men Monaihallen! Vad är det du sitter här och gör? Neggar du? *rycker mig själv i örat* Du har ju semester! Du har all tid i världen att göra det du vill! Gnällmomma! Dessutom, ja faktiskt, så är det sommar där ute. Så sluta gnöla och ge dig ut! Du hinner ta en prommis innan du ska åka tåg. Sjas!

Andra bloggar om: Fränstastyran, Storsjöyran