2006/09/06

Bara måste

Jag har aldrig varit på någon seans, även om jag är nyfiken på fenomenet. I Sundsvall är det en stor rörelse, det hålls enskilda sittningar och storseanser väldigt många gånger varje månad, så förr eller senare ska jag ta mig i kragen och besöka en sådan. För jag är som sagt nyfiken.

Jag tror på andens livskraft, men är osäker på vad den består i. Vet inte riktigt vad jag tror på, om det finns nåt efter detta, eller om speglingar av starka personligheter stannar kvar eller vad... Finns poltergeist eller är det inbillning? Ja, du förstår säkert resonemanget. Jag vet helt enkelt inte. Är drömmarna, där farmor bestämt talar om för mig att det är läge att kolla upp en person, (en person som verkligen hade problem just då, men det var jag inte medveten om), bara drömmar eller kanske det undermedvetna som varnar?

Jaja... Hur som haver. En vän var på seans i veckan. Hennes pappa hälsade till henne från andra sidan. Hon vet inte heller om hon tror och blev generad. Var lite skeptiskt avvaktande, vilket jag förstår. Har människan som ”förmedlar” ett sätt som gör att hon/han kan klura ut privata saker?

Efter att ha mött sökande människor måste de ju ha lärt sig att läsa av dem. Se vem som söker vad. Vem som är mest mottaglig, vem som tvivlar. De måste ju också förr eller senare lyckas fiska fram rätt detaljer. ”Jag ser en lekplats, har du en lekplats. Nähä... Men någon annan i din familj kanske har en lekplats. Ja precis! Jag ser en kvinna. Hon är gråhårig...”

Sedan ringer min vän sin mamma som genast säger ”men hu så otäckt, jag blir mörkrädd jag”· Efter en kort stund tillägger hon aningen syrligt ”Mäh! Hälsade han inte till mig!” varpå min vän brister ut i skratt.

Jag skrattade en bra stund åt mammakommentaren. Jag skulle inte vilja vara pappaanden om man säger så... Han får nog hålla sig undan ett tag... ;-)

Men tänk om... Tänk om... Det är fascinerande. När jag var i tonåren plöjde jag faktaböcker om det paranormala. Men jag har fortfarande inte bestämt mig för vad jag tror på.

Andra bloggar om: , , ,

1 comment:

Anneli said...

Hej Mona!
Jag förstår din skeptsis och undran över det mediala!! Fortsätt vara skeptisk - men inte negativ, om du förstår skillnaden!
Själv har jag gått och blivit medium... (absolut inte plannerat)!! Och jag vet att det finns lurendrejare som är jättebra på att "läsa" folk och på så sätt klura ut vad de vill höra. Men alla är inte såna!! När jag har en seans eller privatsittning har jag ingen aning om vad min mottagare vill höra - det kan jag försäkra dig!
Ett tips: Om/när du går till ett medium; var kritisk!! Säger han/hon bara allmänna saker eller bara pratar om sånt som inte går att kolla (typ tidigare liv, guider eller framtiden), så är det bäst att dra som en avlöning!! När man går till ett medium ska man få BEVIS! T ex: "Jag har en dam här som känns som din mormor. Hon ser ut så här... Till sättet var hon.... Det känns som att hon bodde...." o s v. Om andekontakten har ett meddelande till dig så ska det vara förståeligt och inte bara massa rappakalja! Om det stämmer till minst 80 % det mediumet säger är det ett bra medium!! Annars; försök med nån annan!!
Titta gärna in till min blogg:
http://annelismediala.blogspot.com
Kärlek och Ljus!! //Anneli.