Trött, förväntansfull

Min hjärna har saggat till sig. Kroppen har förvandlats till bly. Sängen känns lååångt borta... Ska försöka ta mig samman och kliva upp, borsta tänderna, krypa upp och ner under täcket. Måste ta mig samman... *gäspar stoooort*

I morgon spelar Hägga på Tinells i Sundsvall. Ska ta mig dit och lyssna faktiskt. Det kan bli riktigt trevligt.

Så här skrev jag om hans demo:
HÄGGA
Demo: ”Bojsenburg”
Betyg: 4

Mikael Häggkvist har lämnat Leif Karate och har spelat in en ytterst charmig liten skiva. Akustiskt, med hans röst och texter i centrum. Han får mina tankar att flyga till USA, till södern. Det är inte så att det är bluegrass, country eller blues han bjuder lyssnaren på, det är snarare en känsla. En vitmålad veranda med gungstol där man kan sitta och gunga, spela banjo och vissla i lugn och ro. Intrycket är också just det där med lugnet. Hägga förmedlar en trygghet i sin musik. Det är lugnt, utan att vara tråkigt och förutsägbart. Han är en sagoberättare, som bjuder på överraskningar i lugnet. Sådana som får en storögt titta upp och spänt vänta på fortsättningen. För det här kommer att få en fortsättning.
Det är inte någon publikfriande musik, men det är en sådan som kan få väldigt hängivna fans. Musik som ger något mer än underhållning för stunden. Musik som skapar beroende.

Tyvärr hittade jag ingen hemsida, så vitt jag förstår har han inte lagt upp nån än... Synd för er som inte hört honom – än.

Andra bloggar om: Musik, Hägga