2006/01/18

Fobi

Jag är extremt rädd för ormar. Vansinnigt. Hysteriskt. Det är ingen överdrift. Jag kan inte ens se dem på teve. När jag var liten kunde jag inte ens bläddra i skolboken med övningen att skriva ”orm”. Så fort jag ser en orm upplever jag en doft som är svår att förklara. Det är väl nåt som slår till i hjärnan, nåt som skriker ut ”FARA!!”.

Jag är ofta ute i naturen, och rätt vad det är stöter man ju på dessa varelser. En av dessa gånger hade jag sällskap av familjen. Det var soligt. Jag gick på stigen i godan ro, stampandes så klart för att eventuella ormar ska hinna känna vibrationerna i marken och fly undan. Jag hejdade mig mitt i steg, foten var rakt ovanför en ihoprullad, fet huggorm. Paniken slog till, alla rationella tankar raderades och jag sprang helt plötsligt runt, runt, runt en stor tall, gallskrikande.

Så rädd är jag.

Nu har jag stora problem med teven. Just nu ringlar det en otäck jäkel i rutan, titt som tätt, på reklamkanalerna. Nåt så innerligt avskyvärt! Jag dyker på mitt zappverktyg, håller för ögonen och trycker frenetiskt.

TV3. Den förnöjsamma känslan som ”Sex and the city” framkallar försvinner direkt när kallduschen kommer. Över till femman, snabbt. Vad fan är det där då? Samma jäkla orm! Jag bli galen!!!

Andra bloggar om:

3 comments:

Unknown said...

Hmmm... Jag hade ingen aning om att du har sån fobi för ormar. Har du funderat på "fobiövervinningsterapi"? Eller vad det kan heta med ett fint ord.

Vakaren said...

Så, då är jag inte ensam om att ha de tankarna. Har allvarliga problem att köra förbi en ensam snok på en öde skogsväg, trots att jag sitter i en bil

Mona said...

Nä du Vakaren. Du är inte ensam. Inte jag heller. Vi är många rädda människor.... ;-)