tittut

*harkel*

Jag är ingen talare, men...

Eh.

Jag är ju ingen bloggare heller, men...

Var börjar man egentligen? Förlåt mig. Glöm ”man”:et i den frågan.

Jag omformulerar mig.

Var börjar jag någonstans?

Ska jag dra mitt livs historia? Eller ska jag berätta om mina dagar? Eller ska jag berätta om mina drömmar? Min ljusa framtid?

Eller ska jag bara vara tyst? Lägga ner innan jag börjat?

Okej. Jag gör så här. Jag börjar om. Glöm det där andra. Jag tar det från början.

Hej!
Du har nu hittat in till min alldeles färska, nya lilla bloggyta. Min vrå i den oändliga webbsfären. Här tänker jag mig att jag ska kunna lufta allt möjligt. Omöjligt också. Jag har massor av ord som vill krypa fram, bubbla upp till ytan, rytas ut över världshaven.

Jag har dock en del som håller mig tillbaka. Eller. Massor som håller mig tillbaka. Först och främst är det min försiktighet. Jag törs inte riktigt, vet inte vad jag vågar dela med mig av. Hm.

Sen är det alla dem runt omkring mig. De har inte direkt bett om att få bli utlämnade. Uthängda. Utpekade.

Men jag tänker försöka ändå. Någonstans. Börja i ena änden. Nysta mig framåt. När tråden trasslar till sig får jag väl se till att reda ut det då, där på plats. Ta hänsyn eftersom.

*sänker rösten och viskar* Å andra sidan är det ingen som vet om att jag skriver här ännu...