Året om

J har skottat av balkongen i dag. Tjocka bitar följde med över kanten, ner på gräsmattan. Sådana som jag som liten minns att jag använde för att bygga snöborgar. Kompakta stycken snö.

Det kom en stor dämp strax innan jul. Löst puder som singlade ner över Sundsvall. Efter snön kom kylan. Minusgrader som jagat samman det lösa pudret till kompakt snöyta.

Jag trivs med kylan och snöns knarrande under skorna. Det är rofyllt på något vis.

I nyår flydde jag och J undan med mina bröder till en liten bovall norr om hembyn. Strömlöst land. Vi åkte skoter upp dit, kälkarna var lastade med värmeljus, ved, marschaller, fyrverkerier, öl och mat. Varma sovsäckar och liggunderlag upptog nästan en hel kälke.

Vi eldade, pappa och mamma kom upp och lagade kolbullar som vi åt med nykokt lingonsylt. Värmen steg. Överallt stod tända ljus. Vid farstukvisten flammade marschallerna. Utifrån såg det så underbart idylliskt ut. Ljuvligt stillsamt.

Snön som omgav oss hjälpte till med att öka på stämningen.

Jag är en lyckligt lottad människa som bor i ett land där man förutom fred och frihet kan njuta av fyra årstider. Naturens skiftningar. Fyra perioder som går in i varandra.

Jag njuter av varenda en av dem. Våren, sommaren, hösten, vintern.

Under vintern tänker jag att vintern är min favorit! När takdroppet och fågelkvittret tilltar vänder jag ansiktet mot solen och känner att våren, våren är nog den period jag gillar allra mest. Sedan, då de ljusa sommarnätternas värme smeker bara axlar, kan jag för mitt liv inte förstå hur vintern och våren kunde vara favoriter. När så löven singlar till backen och luften fylls av multnande dofter, går jag där på gräsmattan och sparkar i lövhögarna som ett lyckligt barn och bara njuter.

Sedan börjar det om. Och det gör även mina tankar om årstiderna.