06:15

Ännu en tidig morgon. Jag står oförstående inför mina nya vanor, men tror att det har nåt med att bli vuxen att göra. Kanske. Eller så beror det på inre oro inför dagens besök på VC i Fränsta. Ska dit med mitt krånglande knä om några timmar, och innerst inne är jag nog lite orolig för vad som ska sägas. Vi får väl se lite senare.

Har avverkat morgon-tv, men orkar inte med mer på den fronten. Har avverkat bloggar i rasande tempo, och hittat några trevliga pysselmänniskor. Ska kika runt lite till i eftermiddag, men både Mustafa och Krumelur har trevliga bloggar. Är väldans tacksam över att det finns så många bra bloggar att inspireras av. En tråkig morgon blir genast mycket mer intressant.

Sen har jag haft en massa idéer på vad jag själv vill göra, men jag får inte riktigt fart. Kan bero på statusen på mitt ben som gör att jag är så illa piskad att sitta stilla, men jag kan inte skylla allt på det. Det finns faktiskt saker jag KAN göra, trots att jag sitter med ett ben i högläge.

Har tankar om huset, om småpyssel och stora projekt. Borde kanske sätta mig och skriva ner dem så att jag är redo att kryssa av på listan när jag blir mig själv igen. Den här ska definitivt med på den listan!

Love!

Jag, som har gett upp tanken på att följa serier i teverutan, älskar SVT:s funktioner som tillåter mig att titta på programmen i efterskott. Play och Playprima är vansinnigt bra. Gratis dessutom.

Eftersom jag gick och la mig vid halv sju i går kväll, sov ju bara 45 minuter natten innan, missade jag ”På spåret”. Klockan 05 i morse klev jag upp, puttrade på kaffepannan och startade datorn. Nu har jag spanat in Filip och Fredrik och tänker fortsätta med de tre avsnitten av ”De halvt dolda”. Fantastiskt vad tekniken är underbar.

AMS

Els-Mari har skrivit varmt om AMS. Läs här.

Elo

En kollega på konkurrenten i Sundsvall har skrivit om Elos olycka. Läs här.

Mitt i natten

Klockan 03.15. Jag är vaken. Och vad mer, jag är fri från huvudvärken som plågat mig i två dygn. Spänningshuvudvärk av den grövre varianten. Jag har legat i sängen och soffan, rört på mig i max 15 minuter sedan kraschat igen.

Klockan 03.15. Jag är hungrig. Men jag lovar mig själv att inte kliva upp före fem. Eller, i alla fall inte före halv fem. Ligger ner och funderar. Räknar minuter. Kollar klockan igen. 04.15 ger jag upp och tassar ut ur sovrummet. In i köket, värmer middagsmaten som jag inte rört under två dagar. Mums... Mat... Kanske ett glas mjölk till?

Snacka om att ha totaltvänt dygnet åt heeeelt fel håll. Jag brukar gå och lägga mig nu, inte kliva upp. Nu sitter jag och undrar om jag kommer att kunna sova en timme eller om jag ska titta på första säsongen av Seinfeld...

Och jag vet precis varför jag får den här huvudvärken, men jag kan inte göra nåt åt den. Det ligger en massa elaka baciller och skvalpar och alla runt omkring är superförkylda. Jag har oroat mig fördärvad över fyra personer i min omedelbara närhet, och nu när jag vet att tre av dem är okej har spänningarna släppt.

Natten mot fredag kunde jag inte sova mer än ett par timmar och när jag på fredagen träffade Elo kändes det som att jag skulle kunna somna i hennes soffa, så skönt tyckte jag det var. Luften gick ur mig och när brorsan skjutsat hem mig tog jag mig knappt in innan jag däckade i sängen. Sedan dess har jag inte gjort mycket mer än att ligga i sängen och soffan, dricka vatten och knapra piller som jag vet inte gör nån nytta. Det enda som hjälper är sömn. I massor. Jag pratar 20 timmar.

Så det är bara att lyda.

Genomtrött

Lyckades inte somna i natt. När sambon klev upp halv sex för att åka på fasterns begravning hade jag fortfarande inte lyckats. Nio ringde telefonen, upp och ut. Ner till stan. Städa lägenhet kändes inte särdeles lockande. Men lite fick jag undan i alla fall, dessutom var en spekulant och inspekterade. Får se på måndag om det blir affär eller inte. Med tanke på att jag helst slipper undan annonserande och hela baletten vore det rätt skönt.

Innan skallebanken drev mig från stan västerut i jakt på sängen hälsade jag på Elo. Det var väldans skönt att få se henne och prata lite, även om det blev en kort sväng. Men, jag lär ju ska ner endera dagen för att ta itu med städningen på riktigt, så jag får fler chanser.

Sen hem och raka spåret ner i sängen. Tre timmar senare var jag väl inte som folk är mest, men åtminstone nära på. 13 missade samtal på mobilen, och inte ett endaste har jag orkat ringa tillbaka på... Men det kommer en morgondag, och om jag kryper ner i sängen nu så kanske, kanske, kanske jag kan utnyttja den som vanlig människa.

Ah well

Det känns som att året kommer att inledas med en förkylning, men det lär jag märka först på onsdag. Varför just onsdag? Jo, för då är jag ledig, och min lydiga kropp brukar se till att följa schemat när det gäller att bli sjuk. Fiffigt va?

Om jag klarar mig ska det städas och annonseras på de lediga dagarna. Måste ta itu med lyan i Sundsvall nu. Bara måste det. Måste. M-å-s-t-e.

Annars är det otäckt lugnt på jobbet. Det känns som att nåt kommer att hända snart. Troligen på onsdag. Varför just onsdag? Jo, för då är jag ledig, och de stora händelserna brukar liksom inträffa då. Eller inte alltid, men rätt ofta. 

Hm. Vad mer? Jo jag har läst ikapp en hel del oläst och log rätt mycket åt Håkans anagram. Mitt namn lämpar sig inte riktigt för den leken, men fortsätter natten att vara så här lugn kanske jag sätter mig ner med penna och papper.

Just ja...

Gott nytt på er. Och sköt om er. Det är liksom viktigt.

Ams och Elo

Elo råkade illa ut vid hockeymatchen och jag har varit rätt orolig för hennes del. Men det kan fortfarande gå bra, och jag hoppas, hoppas, hoppas att det gör det.

Sen ringer de och säger att Ams inte har långt kvar att leva. I dag fick jag ett meddelande som sa att hon inte längre finns ibland oss. Det är sorgligt. Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det är skönt för hennes del. Även om jag vet att hon gärna kämpade vidare för livet. Men livet låter sig inte alltid hanteras... Hoppas att det finns trädgårdar att pyssla i och en massa trevliga saker att ta itu med och långa promenader med hundar där du är nu Ams…

Skönt

Faktiskt, det är väldans bra att jobba borta. Långt borta. Så där långt att man ändå inte KAN göra nåt, även om man VILL.

I dag har jag sovit. Sovit. Verkligen supersovit. Tagit igen alla timmar jag missat på hemmaplan. Om jag varit där i dag hade jag tvingat mig själv att kliva upp för att hugga tag i nåt som ska göras. Det kan jag ju inte här nere, så då är det helt okej att ligga kvar i bingen och bara njuta.

Annars var julafton trevlig. Mormor var ju där. För första gången någonsin. Hon brukar alltid fira med sin syster i barndomens Graninge. Men nu är hon inte så pigg och orkade inte med resan. Så då hämtades hon hem till Torpshammar i stället. Och det är så skönt att se henne äta ordentligt. Att se henne glädjas över sällskap. Och tänk så glad hon blev för klapparna. Morgonrocken åkte på så fort den kom ur sitt omslagspapper. :-)

Det var trevligt hela dagen lång. K kom förbi hemma hos mig i huset på kvällen och klappen till henne var också lyckad. Hon strålade verkligen. Tänk att Kent kan göra en människa så lycklig. *ruskar på huvudet* Jag har nog aldrig förstått mig på Kent. Eller så har jag bara inte orkat sätta mig in i bandets musik. Jag har fortfarande inte fått lust att göra det heller, men vem vet. Rätt som det är lyssnar jag in mig på dem också... *hrm* Det har jag ju gjort med Bowie också. Det trodde jag ju inte heller för ett antal år sedan.

Statusen på kåken då? Jo då. Det går framåt.

Vardagsrummet saknar lister. Golven ska få nya och fönstren ska inramas med bredare foder. Vi ska väl iväg och shoppa loss när jag kommer hem till veckan. Dessutom ska jag inhandla cd-förvaring. Ikeas Bestå ska det bli. Och den måste bli minst 2.40 bred. Till den ska jag ha lådor, men vet inte om jag ska ha vanliga fronter eller sådana där dörrar som man skjuter åt sidan...

Sovrummet saknar nattduksbord och sänglampor, men jag fick underbara tavlor av Elo. Utsnitt ur verk av Gustav Klimt. De blir pricken över i där inne.

Biblioteket ska få fler hyllor, och de hyllor som står där ska fyllas med böcker som står i ide på logen. Dessutom ska farfars fars gungsstol dit, men den ska hämtas i stugan först.

Kontoret. Hm. Här är det mycket kvar. Måste ha någon slags förvaring. Sambon föreslår en byrå, men jag tycker inte om att rota i travar av papper. Så jag lutar åt ett skåp eller en öppen hylla. Har inte hittat nåt jag vill ha än...

Hallen. Här behöver jag belysning och nåt till ytterkläder och skor. Jag har en spegel men är sugen på en annan modell. Vi får se... Måste titta runt lite mer innan jag bestämmer mig.

Köket. Här ska arvegodset målas. Först vitt och sedan svart så att jag kan slipa fram en härlig mix. Och så ska soffan kläs och lampan i taket flyttas. Dessutom måste jag ta itu med alla gamla lådor som är fyllda med attiraljer. Porslin och kastruller och allsköns bråte ska in i skåpen. Men jag ska sortera ut de saker jag inte vill ha kvar...

Ja. Nåt sånt är det. Och upplysningsvis: Jag har i princip fått fria händer från sambon när det gäller inredningsbiten. Han kan vara lite skeptisk till vissa idéer, men allt som oftast slutar det med att han är mer än nöjd. :-) Så jag kör inte över honom helt...

Noll koll

Jag har alldeles nyss landat i huset efter en låååång repa in till stan. Hela bilen, och då menar jag hela bilen, var fullpackad. Och det var bara tre av sakerna i den som ska bli julklappar. Och de sakerna är inte stora.

Resten av lasset är saker. Pryttlar. Mattor. Tyger. Magasinskärra. Eluttag (svarta så klart ;-). Mat. Saker och saker och saker.

Bland annat följde en liten svart klocka med hem från Ikea. Inget batteri. Jag har liksom full koll på vart i huset allt står (sambon har det inte, fast han lägger å andra sidan bort sin mobil tretton gånger varje dag också =0). Frågar nån så säger jag ”lyft på den påsen, där är det” eller ”nere i källarn, hyllan längst upp ut mot vägen”. Typ.

Men nu. Nu har första låddan med nedpackade saker fått fötter och ställt sig på en plats där jag troligen aldrig kommer att finna den. Och i den låddan ligger ungefärligen ett trettiotal batterier. Jag behöver ett, men inser att det enda jag kan göra är att i morgon knata över till Kopra och shoppa nya. Dyra. Så klart.

Å andra sidan har inte tiden varit särskilt viktigt den här månaden. Allt har liksom gått av sig självt. Oj. Morgon. Måste upp. Måla. Oj. Hungrig. Måste äta. Oj. Trött. Måste sova. Och så vidare. Så, jag kanske ska avvakta på att låddan slutar tjura och kommer fram från sitt superduper-hemliga gömställe...

Två laddningar

Två bilder. Orkar inte riktigt med mer i dag. :-)

Den första är på väggen som jag och Elo tapetserat i dag. Svart och silver. Den andra är på huset, från vägen sett.

Så. God natt.

Åhå

Kan man tänka sig. Nu är det snart slut på arbetet för den här gången. Om dryga två timmar tar jag mig till vrån i Aspudden för ett par timmars sömn innan det bär av norrut. Med buss. Hu. 

Sist jag åkte buss fick jag gräla med chauffören. Sen svor jag på att ALDRIG åka med Y-buss igen. 

Ah well. Det är liksom ont om tågbiljetter denna fredag, så då får man göra undantag från svurna regler. 

Julklapparna är klara. Eller... Om mina bröder gör det de lovat är det klappat och klart. Gör de inte det får jag rusa in till stan på måndag för att komplettera med två paket.

Och så här är statusen på huset. Sambon fixar och trixar, men pedant som han är tar det tid. Så han har inte hunnit måla väggarna i vardagsrummet. Jag planerar för att göra det på lördag och sedan tapetsera på söndag för städning på måndag. Sen behöver jag möbler... Och så ska granen in.  Tada! It's christmas!

Men jag har inte så höga ambitioner i år. Det ska bara vara möjligt att vara i rummet. Och så ska allt skrot bort. Typ stegar och hinkar och papp. 

Jag har för övrigt snöat in på Blocket igen. Jag letar möbler för fullt. Och plock. Till min hjälp har jag kollegan Saras blogg. Den är störtskön! Spana in!

Jag har ont, alltså lever jag

Efter lååånga arbetsdagar har jag nu satt mig över min egen vilja att fortsätta och i stället satt mig ner med datorn en stund. Jag har spacklat, slipat, målat, kladdat, tapetserat, lyft möbler och kartonger, flyttat på saker från en plats till en annan och tja... Stökat runt som värsta yrvädret.

Elo har varit här och hjälpt mig, enoooormt mycket. Fantastiskt att det finns så hjälpsamma människor.

Så. Nu är ETT rum klart. I alla fall med väggar och sånt. Två blodröda väggar och två ljust gråa. Fantastiskt. Färgerna är enormt bra. Möbleringen är inte nära på klar än, men jag känner att jag kan vänta tills efter jul med det. Det jag inte kan vänta med är vardagsrummet. Jag och Elo har satt upp grundtapet och nu ska det skäras längs fönster och lister. Sen ska listerna målas, torka och tejpas för att väggarna ska målas. Och tapetseras. Det blir silverfärg (riktig silverfärg alltså, inte grått) på tre väggar och svart/silver i tapeten på fondväggen.

Jag åker ju dock och jobbar i morgon så det blir till att ligga i för sambon. På fredag em kommer jag tillbaka och då vill jag få upp tapeten. Han vill sätta nya foder runt fönstren och jag hoppas då att det är klart när jag anländer. *pust*

Eh. Ja. Nu orkar jag inte tänka nåt mer. Vill bara sova... I min nya, helt fantastiska säng!

Och hon kånkar och bär

Ja, jag håller på att flytta. Från en etta till fyra rum å kök. Till det lilla huset.

Det snöar. Massvis. Alla lådor är genomblöta. Men det gör inget. Jag håller ju på att flytta till nåt bra.

Jag sitter i det där som är bra nu. På golvet, med datorn på en urplockad flyttlåda. I huset finns inga möbler än. Två stolar och en uppblåsbar säng.

Men snart så. Vi åker om några minuter för att fylla ännu ett släp.

Och hon kånkar och bär.

Söta drömmar

I dag har jag och sambon äntligen lagt handpenning på en sjukt dyr säng. Continental. Svensktillverkad. Sanslöst skön... Jag kommer att sova som en drottning i den. I rummet som är i det hus som ska bli vårt första gemensamt ägda hem.

Jisses. Jag kan inte riktigt fatta det. Jag ska alltså köpa hus. Va? Hur gick det till?

Fortfarande är inga papper påskrivna, men huset är tomt och städat. Det står där och väntar på oss. Vi förhandlar med två banker och det känns som att den här veckan blir avgörande i så många frågor.

Och just nu har jag fattat beslutet att prova på att sälja ettan privat. Nu måste jag bara ringa mäklaren och säga till att hans tjänster inte är intressanta, än. Får se om han fakturerar den stunden han var hit och hälsade på.

Hemsökt

Jag har haft herr mäklare på besök. Och oj vad jag önskat att jag inte lyssnat på alla andras tankar om vad lyan kan tänkas dra in. Jisses. Den är värd lite och inget. Eller, på mina 8 år har den ökat med 35 stora sedlar. I alla fall enligt denne herr mäklare. De andra smålyorna som sålts runt omkring har gått för överpriser, och tja. Det är väl bara att gilla läget. ”Från ett läge till ett annat.”

Så. Då är frågan. Anlita mäklare som vill ha 18 stora sedlar och snällt betala vinstskatt på de 35 stora sedlarna ELLER sälja själv och spara de 18 stora till just den där vinstskatten?

Vet inte om jag orkar engagera mig, men det är ju stora sedlar vi talar om. Och stora sedlar kan komma till pass i det nya läget. Fram för allt med tanke på prislappen på drömsängen. Och med tanke på allt annat som ska köpas. Tapeter, färg, möbler, gardiner … Och det där topplånet som vi tänkte oss lösa in på en gång. Jisses amalia...

Ibland tycker jag inte om att vara ansvarsfull vuxen.

Mäklare

I dag har jag bestämt mig för mäklare. Har ringt och bokat tid. I morgon ska ettan värderas.

Det känns sorligt faktiskt. Men, det måste ju göras. Jag kan ju inte sitta med tre boenden bara för att jag gillar min etta.

Så i morgon avgörs framtiden. Och jag hoppas att nån tar sig an lyan rätt omgående.

Vi ska skriva kontrakt i morgon också. På den lilla kåken. Den med tegelfasad. Den som vi tittar på möbler och tapeter till.

Det blir bra det här. Även om jag är både ve- och vankelmodig.

Återuppstånden

Okej. Just nu är det här något som jag ägnar mig åt enbart för att jag måste försöka hålla mig vaken. Och det, mina kära, är inte det lättaste. Klev upp tidigt i morse, åkte tåg till stora staden och var på jobbet en sisådär två timmar innan arbetspassets början. Sedan kom överraskningarna slag i slag. Vi var fyra (vilket är någon för lite) som skulle få sällskap av en femte. Den femte kom, men med magsjuka. Jag vill inte sitta bredvid någon som har magsjuka, varpå den femte begav sig hem till sin säng. Den femte skulle ha tagit det sena passet, men det går ju inte att jobba från sängen så. Ja. Här sitter jag nu. 04.40. Trött som en urlakad gurka i gurkburksfabriken. Titta på teve? Nä. Läsa på nätet? Nä. Orkar inte mer, även om svenskadansband.se har en underbar bildbank.

Vad gör då en trött virrpanna? Tänker att bloggen kan behöva en uppdatering. Men vad uppdatera med? Bladder. Ja, just det. Bladder. 

Kan för övrigt meddela att jag och sambon i jakt på nya bolster provat oss fram genom säkerligen 60 olika varianter av continental-sängar. Det finns fasligt många alternativ bara i Sundsvall. Och en del är sååå sköna. Dyra. Jappedidu. Men en sån ska det bli i nya huset. Vi ska bara göra klart med alla papper. 

Jag har ägnat några timmar åt det där med att anlita mäklare också. Det är ju en djungel. Och det skiljer rätt mycket i pris mellan olika firmor. Har nästan bestämt mig, men drar mig för allt stök. Måste ju tömma ettan på en rackarns massa pryttlar innan jag kan släppa in någon med kamera. Och det är svårt när jag inte har någonstans att göra av dem, än.

Men. Allt verkar ju lösa sig elegant. 

Om man bara finge sova en stund nu. Bara en liiiten stund...

Kroppsmålning

Den här fick jag av Maria. Det är INTE hennes rumpa, det är uppenbart om man vet vem Maria är.

Bilden fick mig att undra över hur det står till i världen. Vem i hela friden kommer på att måla arslet som en pumpa? Och varför? Varför? Nästa punkt i protokollet, vem skapade ett kedjebrev av denna bakdel? Hur många runtom i världen har fått mejlet där man uppmanas att skicka det vidare som en del i halloween-kriget, den som träffar flest vinner. Men vem håller räkningen?

Jag låter i alla fall denna godbit träffa er via bloggen. Vinner jag då?