Tefatsögon och fågelholkar

Minerna var enorma. Insåg inte först vad som föranlett dem. Det tog en stund innan jag insåg att de inte förstod språket jag talade.

”Jag brukar också köjas när det är så äckligt.”

Hade ingen aning om att jag var så dialektal. Vilka delar av landet har befolkning som begriper ordet ”köjas”? Hur dialektalt är det?

Att skånskan inte förstod vad jag menade när jag sa att det är jobbigt med kusar som surrar runt omkring öronen, är inte märkligt. Kusar för henne är hästar. Kusar för mig är småsvejan, myggor och knott. Enerverande saker som man kan fäkta sig fördärvad över. Hästar fäktar jag inte så ofta åt, vill inte att de ska stegra sig och råka plocka med mig i fallet.

Dialekter är fascinerande. Jag trodde i min enfald att jag var rätt så bra på vad som är dialektalt. Inte då. Men jag är stolt att säga att jag inte pratar som Sönsvallarna gör. Det vill säga, ersätter u med ö enligt klassiska ”hur många fågelarter som börjar på Ö kan du nämna? Örn, öggla och öndölat”. Inte än i alla fall.