Love in Siberia

Åh huva. Har fått Laban på hjärnan. Jag pratar in om den tecknade vovven utan en av 80-talets artister. Var han inte från Danmark tro, eller har mitt minne korkat ihop? Hm.

Det och alla möjliga italienska diskodängor. Scotch och sånt. Kommer ni ihåg de där lp-skivorna som var fullsmetade med den sortens musik? Maxmix, eller var det Mixmax? Jaja... En av mina kusiner var dj och hade alla de där. Jag tyckte att det var så roligt då, nu lyssnar jag inte aktivt men kan glatt skutta om det råkar vara partaj.

Minns när han spelade Alphavilles ”Forever young” och Foreigners ”I wanna know what love is”. Hur jag ogillade Alphavilles sångare som påminde mig om en otäck kille i skolan och hur pappa snudd på spelade sönder Foreigners singel. Det är evigheter sedan, och ändå kommer jag så väl ihåg det.

Jag har många sådana minnen av musik. Olika låtar och artister triggar olika minnesbilder. Skoldanser. Bilturer i baksätet, där jag halvhängde fram mellan pappas och mammas säten. Sjungande såklart. Svenglish på hög nivå.

När jag blev lite äldre, började på högstadiet, så ringde jag och Henrik varandra och spelade låtar i telefonen. ”Hör den här då! Visst är den bra” eller ”Vet du vad det här är då?”. Lååånga samtal. EMF ”Unbelivable”. Snap. KLF. Guns'n'roses.

Jag spelade in kassettband som jag hade med mig överallt. Olika band för olika tillfällen och stämningar. Band med rock, band med partajlåtar, band med lugna sovalåtar. Sådana band som Ann spelade på sin stereo, en sådan som bytte sida på bandet när den kommit till slutet av de 45 minutrarna på C90-bandets A-sida. ”Regn hos mig” med Orup var en perfekt sova-låt.

Tänk så mycket tommare livet skulle vara utan musiken. Ibland är jag extra tacksam över att jag har min hörsel i behåll.

Andra bloggar om: musik