Tack Anna Ottosson för din ärlighet. Och grattis till bronset! Jag lyssnade på hennes kommentar alldeles nyss. Frågan var vad hon kände när Anja åkt. Svaret: ”Jag blev glad, ledsen Anja, men så är det. Hon har ju en massa medaljer, jag har ingen. Och vi tävlar ju faktiskt mot varandra.” Jag blev glad över svaret. Inget hycklande.
Men, faktum kvarstår. Ingen av de andra slalomdamerna har samma tåga som Anja. Hon blir förbannad när hon inte vinner, och det är därför hon är så bra. Hon har en drivkraft utöver det normala. Jag skulle inte gilla att spela sällskapsspel med henne...
För övrigt kan jag tipsa om en skiva som jag lyssnar ofta på, trots att det måste vara två år sedan den släpptes och trots att det är mer en killskiva... Cirera ”Honestly – I love you *cough*”. En ung man som sjunger sanningar, en sån kille som är bitter efter uppbrottet från sin fake vegetarian ex-girlfriend. Den är riktigt, riktigt bra. Me like.
Andra bloggar om: Anna Ottosson, Cirera, musik
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment