Han e inte kung

Lägger ut den nu. Men är inte nöjd. Har filurat och ångrat, skrivit till, tagit bort och ändrat. Började att gå in på de enskilda spåren, insåg att det blev för elakt för att kunna tryckas. Gick tillbaka till ursprunget.

”Here's Johnny!” (Jo jag ÄR pappa upp i dan – ibland...)


RICHARD HERREY
”Jag e kung”
Miramis
Betyg: +
Egentligen vill jag ge Richard Herrey ett överkryssat minus i betyg. Den här skivan skulle aldrig ha kommit i närheten av en butik om det inte vore för att namnet på artisten redan är känt. Det är hans enda styrka, namnet.
Skivan i sig är dåligt genomarbetad, låtarna känns slarvigt ihopskramlade och texterna får Tomas Ledin att resa sig stoltare än tidigare. Det är så mycket trams att man blir alldeles matt. Musiken? Schlagerdansbandmedengnuttagitarrock. En dålig sådan. Det är infantilt till och med! Här har man valt en musikstil och tillämpat den, utan att lägga ner någon eftertanke. Praktexemplaren är ”Jag vill vara din man” och ”Jag e kung”. Inte ens Bert Karlsson skulle släppa ut något dylikt från sitt kära Mariann.
Sånginsatsen ska vi inte prata om tror jag, för jag blir bara upprörd. Jag tänker på alla dem som faktiskt kan bidra med nåt av värde på skivmarknaden, men som inte får chansen, medan en avdankad herre med gyllene skor på sitt samvete genast bereds utrymme. Det är så förbannat orättvist. Då måste jag ändå medge att jag gillade Herreys anno 1984. Anno 2006 kan däremot ingen påstå att Herrey är kung...

Andra bloggar om: Herrey, musik, recension