Timmar

Det tog tid att åka buss Sundsvall-Norje-Sundsvall. Hemfärden var dessutom nonstop. Tror aldrig att min rumpa varit så trött förut.

Men festivalen var härlig. Stämningen är underbar. Musiken bra, sällskapet trevligt. Jajemen. Jag kommer att åka tillbaka till Sweden rock, men det är osäkert om jag någonsin orkar åka buss dit igen.

Jag är dock aningen besviken på årets lineup. Den var ärligt talat lite trist. Jag fick två aha-upplevelser, och de brukar vara fler. Krux var en femma konsertmässigt, The Answer var också klockers. Men i övrigt... Njae. Jag kanske är bortskämd, kräsen. Men förväntningarna är skyhöga, och det brukar inte vara några problem att få dem uppfyllda.

Jag såg 30-40 band. Hela konserter med många, bitar av andra. En låt här, en låt där. En del fastnade jag vid, andra lämnades rätt snart.

Aerosmith var en besvikelse. Rent estetiskt var det en mycket bra konsert, men spellistan var då inte det. Att köra ballad på ballad på ballad gör det inte för mig.

Scorpions. Ja, vad ska man säga? Bandet är tyngre, och resor bättre än sångaren Klaus Meine.

Heaven & hell. Så nära Sabbath man kan komma och en upplevelse live.

Jag orkar inte räkna upp dem alla, men se gärna Krux live. En smältdegel ur den svenska hårdrockssfären. Sååååå bra!