manslaughter

”Du kommer att mörda nån i dag.”

Sambons kommentar i morse säger rätt så mycket om mitt temperament för dagen.

Nä. Det var inte färdigt i går. Toastolen stod i hallen. Jag kunde inte sova.

Snurrelisnurr, snurr, snurr. Snurrelisnurr. Jag vred mig runt i sängen. Sömnlös. Vaknade sju, efter ett par timmars blundande. Slumrande. Då, klockan sju, visslades det i mitt badrum. Borr, borr. Bank, bank. Omöjligt att fly undan. Så jag tog mig ner till källaren. Duschade i doften av blöta spånplattor. Urk.

Sen. När jag kom upp var kaffet färdigtputtrat. Klunk, klunk. Klunk, klunk, klunk. Sambon tassade in på försiktiga fötter.

”Har du sovit någonting? Eh... Nähä...”

Nio var det slutvisslat. Tyst i lägenheten. Jag la mig på soffan för att bli uppryckt ur dvalan av telefonen.

”Hej det är jag. Du jag undrar hur jag ska öppna den här filen, mitt program verkar ha lagt av, vad ska jag göra?”

Dämpad ilska. ”Ja, du kan ju prova att ringa datasupporten i stället för till mig...”

Jag gav upp. Puttrade mer kaffe i perkulatorn. Hörde visslaren skramla i dörren.

”Eh. Hur går det? Får jag nån toalett i dag?”

”Jajamensan! I eftermiddag är det klart, men snickaren och elektrikern kommer först nästa vecka. Badrummet kan du använda ändå, men du får vänta på att allt blir färdigt.”

Lite muntrare: ”Åh... Så... Så... Så skönt.”

Jag läääängtar hem nu. Å så jag ska sova. På golvet i mitt badrum.