Avdankad och dammig...

Yeppedidioda. That's me. Får ju inte till något på den här bloggen. Tänker inga samlade tankar och tja... Det resulterar i noll inlägg.

Gillar det inte. En blogg är en blogg och ska således uppdateras. Helst flera gånger om dagen. Jag vet ju själv hur det är, jag tröttnar på att gå in och titta om det uppdaterats om det inte händer nya saker. Vissa bloggar undantagna, en del håller jag koll på veckovis i stället bara för att jag gillar det som skrivs när det slutligen skrivs. Men andra fimpas.

Men jag kan i alla fall tipsa om Sofia Karlssons nya skiva. ”Visor från vinden”. Hon tar svenska visor med sig in i framtiden. Det hon gör för den skatten är samma sak som Allison Krauss och Gillian Welch för det amerikanska arvet. Jag älskar det. Lyssna också på ”Svarta ballader” där hon riktar in sig på Dan Andersson allena. Kanske lite höstigt, men ändå njutbart. Och vem har sagt att det inte är okej med vårdepressioner?

Och jo! Jag har reagerat på en sak som debatterats hos Deepedition. Det handlar om Laleh, en artist jag hyser stor respekt för.

Såg henne för första gången på Storsjöyran för ett antal år sedan. Det var kvällens första konsert och på något sätt fastnade jag framför scenen med ett gäng nyfikna åskådare. Hon förförde oss med sitt rättframma och samtidigt blyga sätt. Hennes röst, len och trolsk, samtidigt fylld av vasst bett. Hon sjöng ballader på engelska och svenska, och hon framförde visor som lika väl skulle kunna ha gjort av Cornelis Vreeswijk. Spännvidden var enorm, utan att det för den sakens skull spretade iväg.

Hon har integritet och vågar gå emot kommersiella krafter. Det finns en styrka där som imponerar.

Tänk om fler vågade vara som Laleh.

Andra bloggar om: Laleh, Sofia Karlsson