yadda yadda

Tänk, ibland känns livet som ”Tomten är far till alla barnen”, och då är jag inte ens del i en sådan där familj med korskopplade släktband.

Men jag lider med sambon. Det är inte enkelt att få ihop 'et om man säger som så. Framför allt inte när man själv är den enda som kompromissar. Poor guy.

För första gången kommer det släkt till min familj på jul. Då snackar vi första gången på mina 31 levnadsår. Min farbror är ensam och hörde sig för om det var okej. Självklart. Men vad köpa åt honom då? Jag som varit hyfsat klar med alla mina klappar (förutom en som inte levererats från internetbutiken och två kompletteringar) lääänge nu. Hjälper ju till och med alla andra att handla för tjyven!

Ska se om jag kan få klart de små detaljerna i morgon.

Dessutom har jag uppenbarligen årets tuffaste mission. Fixa riktiga vaniljpraliner till gottbordet. De blir alltmer sällsynta, de söta delikatesserna. Överallt frodas de där fejkade sakerna som inte alls är goda. De ska vara mörka, med ett speciellt mönster i botten, och så ska de vara oregelbundna i formen och inte helt svampiga i konsistensen.

Se! Jag sa att det var tufft! ;-)

Äsch. Jag överdriver. Världen går inte under om de inte finns med i utbudet.

Det finns de som har det värre. Mycket också dessvärre... *skänker en tanke*

EN annan detalj. Jag måste verkligen ta mig samman och fundera över årets bästa skivor. 10 styckna. Tufft..