Underbara musik!

Jag har fått äran att lyssna på två demos. Makalöst bra saker! Jag är överförtjust och har till och med satt två femmor i betyg. Det är något alldeles utöver det vanliga i min värld det...

HÄGGA
Demo: ”Mêlée”
Betyg: 5
Hemsida: www.hegga.se

Mikael Häggkvist har gjort det igen! En underbart vacker, lustfylld och njutbar demo. Det är så tjusigt genomfört att jag blir tårögd. Denna speciella stämma med denna speciella musik, så jordnära och samtidigt så fantasifull.
Han rör sig fortfarande på samma jaktmarker som Christian Kjellvander. Men Hägga bjuder på ett större äventyr för lyssnaren. Detaljrikedomen är stor och ”Mêlée...” flyter samman med föregångaren ”Bojsenburg”. Tillsammans bildar de en makalös debut. Alternativt, ja visst. Smalt, ja kanske. Men ändå något som alla och envar kan ta till sig om man bara ger musiken en chans.
Jag är hänförd. Förtrollad av ”In a different light” med sitt hopkok av akustiska gitarrer och udda instrument och härliga refräng. ”Singalong Maybelle” med det bräckliga visslandet och den sköna tempoökningen och pianot som får mig att tänka på gamla stumfilmer. Drivet i ”In the dark” som manar mig att lyssna ännu mer intensivt. ”Sing my love”, denna vackra vaggvisa som får mig att längta efter fler liveframträdanden i intima miljöer. Och så ”Jesus and Hare....” då. Sakrala körer i stämmor, som backas upp av fågelkvitterlik flöjt. Intensiteteten ökar, närmar sig klimax. Och där lämnas lyssnaren. Hungrig efter mer,


FONZIE BOHLIN
Demo: ”Fonzie Bohlin”
Betyg: 5
Med: Stefan Randström, sång, Petter Bendelin, trummor, Anders Enerlöv, bas, Johan Nilsson, gitarr och sång.
Hemsida: www.fonziebohlin.tk

Köp! Köp! Köp! Jag tänker inte ens bli generad över den direkta uppmaningen. Fonzie Bohlin är mitt soundtrack i sommar. Kliv genast in på deras hemsida och provsmaka.
Spattigt. Punkigt. 80-taligt. Svenskt så det förslår. Och riktig, riktigt bra.
Tajt, enkelt och komplicerat på en och samma gång. Tio låtar på en demo som förtjänar att bli mer än en demo. En skiva som måste, ska och kräver att få ett större öde än så.
Fonzie Bohlin ligger på något paradoxalt vis rätt i tiden med retrokänslan. Missförstå mig inte. Det är 2000-tal, men vibbarna som pulserar fram triggar igång minnesbilder.
”Nått vackert” är en låt som gör ont. Texterna är genomgående värda att reflektera över, dubbla innebörder och fria tolkningar kommer säkerligen att skapa debatt. Jag är ingen drogromantiker, men ”att skjuta giftet” behöver inte tolkas som att knarka. Alla har vi våra egna gifter, våra egna sätt att fly. Alla kan hitta hem i en låt som ”Nått vackert”. Detsamma gäller hetsigt tempofyllda ”Flyktkola”.
Faktum är det inte finns några dåliga spår i Fonzie Bohlins verklighet. Jag har inget att invända. Trummorna i ”Det nya 80-talet” får mig att drömma vidare och jag kan inte låta bli att dansa vidare, sjungande ge mig mer!