Idolize

Hopptrallalla, så var det Idol-final då. Vinnare? Jag tror Marie. Hoppas Marie. Fast jag tycker bäst om Amanda. En udda fågel som kan göra nåt annorlunda, dock icke med den där avskyvärda låten. Vinner Amanda tvingas hon dra runt med den där och säkerligen ett koppel till lika hemska låtar. Det vill jag icke. Icke.

Men, det där är å andra sidan inte någon viktig sak i dagens samhälle. Idol alltså.

Så jag såg Jan Guillou i På spåret i stället. Mycket trevligt, även om jag satt och ropade ”UMEÅ, era nötter” i min ensamhet.

Och nu är det nån Abba-grej på ettan. Jag gillar inte Abba. Har aldrig gjort. Alltså, de är värda respekt men jag gillar dem inte. Med det menar jag inte att jag tycker att de är dåliga. Det är de inte. Men jag tycker inte om dem. Ungefär som med Kent. Fast vet du, i går kom jag på mig själv med att vicka på foten åt den där nya Kent-singeln. Det är oroväckande. Kanske kommer jag att ändra uppfattning om Kent. Så där som jag brukar göra ibland när jag får anledning att omvärdera en artists alster. Som med Eldkvarn. Tyckte inte om dem. Inte alls. Fick klåda av deras version av ”Kärlekens tunga”. Men en dag hände det. Jag hörde nåt annat. Lyssnade. Tog upp några gamla plattor. Lyssnade på hela Eldkvarn-katalogen och insåg att jag haft fel förut, när jag sa att jag inte tyckte om dem.

Konstigt det där. Men jag är inte den som tjuras på i onödan. Vill jag ändra mig så fine. Kör i vind! Men får ändra sig.

Har lyssnat på Karlavagnen den här veckan också. Det är så roligt med folk ibland. Riktiga människor i stugorna. Ibland blir jag, precis som på jobbet, orolig över statusen i stugorna, men samtidigt uppskattar jag att höra resonemangen.
Som i EU-frågan.
Inringare 1:”Ja tyck int om ä.”
Radiopratare: ”Varför inte det då?”
Inringare 1: ”Nä jag tyck int om ä, de ä int nå bra mä att ha dom dära i Bryssel som bästäm en massa om oss”.
Radiopratare: ”Tänkte du på nåt särskilt då?”
Inringare 1: ”Nä, mä hä ä int bra”

Inringare 2: ”De e ju sååååå bra med EU!”
Radiopratare: ”Varför då?”
Inringare 2: ”Ja de e ju så fiiiint med samverkan och sånt där”
Radiopratare: ”Tänkte du på nåt särskilt?”
Inringare 2: ”Ja miljön och så, sen så är det så lätt att resa och så från Ståckhålm till kontinenten”

Eller han som ringde in i programmet om hur man får pengarna att räcka, han som höll föredrag om att de fattiga bara måste börja tänka annorlunda, att de ska gå på biblioteket och låna en bok av valfri idrottsledare så kommer de att tänka positivt och löööösa problemen.

Okej. Alla utvecklar inte resonemangen, de får inte chansen, det är ju trots allt ett radioprogram som har en viss tid i etern att fylla. Men ibland undrar man ju. Tycker du något, varför tycker du det? Som i EU-frågan. Är du emot eller för bara för att du är emot eller för? Vad är dina skäl till ditt ställningstagande? Det är lätt att säga ”nej” och ”ja”, men vad är det som gör att du svarar som du gör? Ibland tror jag inte att man tänker efter på sina skäl innan man tar ställning.

Flummomona. Vad tycker jag då? Att Marie ska vinna Idol, att det är okej att ändra uppfattning bara man vet varför man gör det. Eller nåt sånt flummigt.