Fan så irriterande... Men vad gör man? Om en person sårar en annan, om och om igen, ska man då ingripa? Eller ska man stå vid sidan om och svära tyst för sig själv? Personen i fråga verkar tamefan inte fatta att det är dags att lägga av heller...
Hon kan inte låta honom vara ifred heller. Ringer, kommer förbi, visar upp nya pojkar. Ringer igen. Trugar, lockar och pockar. Och han, han är så snäll. Har inte begrepp att säga ”nej”. Har aldrig haft. Kommer aldrig att få. I stället mår han dåligt. Uselt. Och där står en annan som ett fån och försöker handfallet stötta. Ge råd utan att lägga sig i för mycket. Blir så FRUSTRERAD... Har suttit med telefonen och tänkt, nu ringer jag henne. Ringer för att be henne att backa en stund. Be att hon låter honom få andrum. Men det kanske är att gå över gränsen.
Samtidigt. Kan jag låta bli?
Det vette håken det...
skip to main |
skip to sidebar
monaihallen. That's me. Bosatt i Torpshammar/Stockholm. Tycker mycket om musik och böcker, djur och natur. Och min familj och mina vänner.
2 comments:
Utan att veta nånting om nån av de inblandade... är det inte han, den drabbade, som behöver lite stödjande uppmärksamhet?
Hon verkar ju pocka och locka efter fler ögon menar jag. Så varför gå henne till mötes?
Ja du Per... Det är svårt. Han stöttas. Och pushas... Men han är ju bara för snäll för sitt eget bästa. Ett helgon. Och nej, jag överdriver inte. Har i alla fall inte ringt donnan. Står över. Passar. Lägger fokus på helgonet. Utan att döma, utan pekpinnar. Han måste ju välja sitt liv själv, och om hans val är att vara ett j**la helgon så får han väl vara det då. Även om jag önskar att han kunde vara lite vassare emellanåt.
Post a Comment