Lovande prognos!

Nästa vecka är det Sweden rock. Jag flyger ner redan på onsdagen och blir kvar till söndag eftermiddag. Snacka om lyx. Är ju van att åka buss, komma ner halvdöd på torsdagen och åka hem efter sista konserten natten mot söndag.

Well. I år blir det skyhöga vuxenpoäng.

Jag blir i alla fall rätt nöjd när jag läser denna väderprognos.

Det låter som att vädret blir det gamla vanliga på SRF. Bäst att packa solkräm.

Receptet

Det gick sisådär för Charlotte Perrelli. Jag är inte förvånad. Men jag har lösningen på problemet.
Det stavas T-A-K-I-D-A.

Christer Björkman och hans entourage måste tänka om inför nästa års melodifestivaler. Det fungerar inte längre med den klassiska svenska standardschlagern. Nej, nu måste vi ta in det tunga gardet. De som vet hur man bygger upp en karriär från grunden utan stöd från flådiga bolag. De som kan charma utan att kritikerna förstår ett jota. Ett jordnära hårdrocksband som vet hur man gör för att inte skrämma bort medeleuropéerna.
Personligen ser jag Takida vinna hela konkarongen nästa år. Jajamensan! Med inget mindre än en hederlig powerballad.
Enkelt upplagd, inga krångligheter. Ett lugnt intro där Robert Petterssons röst står i fokus, kanske uppbackad av en försiktig gitarr. Sedan ett parti där ljuset flödar över scenen och kompet pumpar på. (Jag ser framför mig svartvita kläder, vita strålkastarkäglor och kanske såna där snygga mickar från 50-talet) Självklart ska texten handla om kärlek. Och självklart ska slutet vara positivt. De trånande tu får varandra och lever lyckliga livet ut. En rätt klassisk schlagertext, men ändå med powerballadens vanliga twist.
Hårdrock har fungerat förut, men jag vill inte ha det hårda. I stället vill jag gröpa ur det där smetigt söta som finns i balladerna. Det där som sätter unga flickehjärtan (och för den delen gamla) i brand.
Tänk samlingsplattorna med de fantasifulla namnen ”Power ballads”, ”More power ballads” och ”Even more power ballads”. Den musiken går hem i alla delar av Europa. Jag lovar.
Och det gör Takida också. Det har de bevisat om och om igen de senaste två åren.
Ingen trodde på dem, mer än fansen och de själva.
Ändå lyckades de så bra.
Hm.... Man kanske ska slå sig på att göra en rockumentär?

Köpes!

Japp. Nu ska jag slå till. Nu när man slipper programmera om eller vad det nu är de gör, de som köper Iphone från utlandet. Jag kan i stället få köpa min nya leksak i en av Telias butiker senare i år.

Vilken tur att jag haft is i magen och hållit fast vid min gamla W810... Jag har ju faktiskt haft den i snart två år, vilket är en lång tid för mig och en mobiltelefon. Jag gillar ju nyare prylar och det kommer ju alltid en sån himla massa nya leksaker som väcker habegäret till liv.

Men den här gången kan jag med fördel sprida klyschan ”Den som väntar på nåt gott”...

Nu!

Nu kommer det, regnet. Ah...

Jag …

… tycker nog att det är en rätt stark uppställning i schlagern. Svårt att peka ut en vinnare. Jag gillade Norge. Men det är kanske inte en segrarlåt. Charlotte lät inte så bra i de mörkare partierna och låten är rätt, tja slät... Frankrike, kunglig låt men inte en schlagervinnare. Fast jag har fel rätt ofta.

Häromdagen exempelvis. Och det lär jag få gräma mig över ett bra tag. Lägger den missen i bagaget, den där osynliga trunken som jag släpar med mig. Den var tyngre att dra på i går än i dag i alla fall.

J och jag har promenerat runt halva Stockholm i dag. Trött i benen vill jag lova. Vi käkade i Kungshallarna vid sexsnåret, och delade på en kanna öl. 1,8 liter är mycket öl. Så Jörgen fick ta majoriteten... Två glas är mer än nog för mig.

Och nu räknas det ner till rösträkningen! Men bah... Mellanakter. Är det någonsin nåt bra som mellanakt i schlagern? I och för sig gillar jag balkanmusik. *snedtittar en stund*

Nä. Jag tar en zingo i väntan på Charlottes ödesminut.

Kvarstannare

Den här veckan åker jag inte hem på mina lediga dagar. I stället stannar jag kvar i Stockholm och ska således börja njuta av alla de saker som staden har att bjuda. Umgänge i Upplands Väsby. Strosa på Söder. Njuta av god mat på (förhoppningsvis) en uteservering. Utställning (måste kika vad som är på gång just nu).

Det känns mer än bra.

Sedan kommer ett femdagarspass. På det – ledighet med Sweden rock och Rakel och Lasse och Helene och Anders och en hel hoper andra. Sommarens stora startskott. Jag längtar.

Sedan är det ju faktiskt sommar. Midsommar. Varma dagar, ljumma nätter. Sommar. Jag kan inte riktigt tro att det är sant. Lika lite som att jag kan tro på att jag faktiskt är på Aftonbladet.

Hur gick det till, egentligen?

Längtan

Jag trånar. Hela mitt inre pockar av begär. Jag vill ha regn. Ett långt sommarregn. Doft av jord och blommor och blöt asfalt. Ett sånt där regn som skjuts undan av solen. Ett sånt där regn vars enda spår är en renare luft och ett lugnt inre.

Å vad jag vill att det ska regna.

Jobbar

Det har varit en fantastiskt vacker lördag i Stockholm. Eller Bandhagen. Jag kan inte uttala mig om övriga staden, men i min del av världen har det varit ljuvligt. Strålande sol. En glass på parkbänken jämte den med alkisarna som också svalkade sig.

Lugnt. Fridfullt. Avkopplande.

Och så jobb i natt. Fan vad det är roligt att jobba!

Tupp

Är uppe tidigt. Har budat på Traderabiljetter och vann med ett bud på hela 16 kronor! Så nu blir det tåg 08.11. Ja, jag jobbar natt men tänkte att jag borde hinna sova några timmar i eftermiddag. Sova på tåget har visat sig vara omöjligt. Jag kan inte. Så enkelt är det med det.

Så nu ska jag dricka lite kaffe, äta nybakade baguetter och packa klart kappsäcken. I afton, innan jobbet, ska jag troligen hämta portabelt bredbandsmodem från NMT. Fast med senaste nytt och 4G är jag inte lika säker på NMT:s överläge.

Coverdale

Lyssnar på Whitesnakes nya platta ”Good to be bad” och inser att jag längtar efter nationaldagshelgen. Sweden rock festival i Norje. Jösses. Det är bara en månad kvar. Sommarens startskott. Musik och trevligt sällskap. *iiiiiiih!*

Och jag är rätt överraskad över att plattan håller så pass mycket bättre klass än vad jag från början inbillade mig. Jag gillar de bluesiga riffen och David Coverdales röst. Öldrickarmusik. Åka bil i sommarnatten. Myggbett som kliar och kärleken bredvid sig.

Sommar. *iiiiiiih!*

Som jag längtat.

Uppdatering

En liten en får det bli. Jag har skallebank. Mastodontus huvudvärkus.

Anyways. Jag trivs i storstan. Det är fantastiskt roligt att jobba. Att få ha tid till detaljerna. Att få göra femtio rubbar bara för att hitta den som passar bäst. Jag är inte van vid att vara så bortskämd... Och det är så ofantligt skönt att få vara det. Men visst, det blir stressigare framåt småtimmarna, självklart. Långt ifrån db-tempot dock.

Lägenheten är helt okej. Inte något palats, men fin utsikt och skön säng fungerar för mig.

Har precis köpt en tågbiljett på Tradera. Resan hem gick på 87 kronor, resan tillbaka kostar 310. Det är billigt. Och så mycket skönare att åka tåg än buss...

Jag är ju en prylnörd (byter ämne helt raskt här, japp) och igår brände jag lite drygt fem stora sedlar på en leksak och en snygg väska. En Ipod touch 32 gig och en messengerbag till min powerbook. Ah... Tänk att det är så roligt att spendera!

Ah, well. Skallebanken gör det svårt att ta ut svängarna i tankegångarna. Men jag ska nog investera i ett mobilt bredband när jag kommer ner. Kanske kommer bloggandet att ta fart igen då.

Over & out

Glada jag

I morse, och då pratar vi tidigt, vaknade jag av att jag skrattade. Högt. Gapskratt som bubblade hela vägen från magen på det där sättet som gör en alldeles varm inombords. Mycket märkligt.

Men det speglar väl på något vis hur jag mår. Jag är så förbannat glad! Strålande. Makalöst. Sprittande. Fantastiskt.

De här dagarna har varit fullmatade. Jag har tagit in så många nya intryck. Försöker att avprogrammera lilla Bladet för att kunna ta in stora Bladet. Det är rätt stora skillnader om man säger som så. På måndag går jag på första passet. Första passet med nya arbetskamrater, i nya lokaler, med nya regler.

Jag är redo.

Sista natten med gänget?

Så. Tryckerikillarna kom med tårta. Ett mejl från före detta chefskollegan. Tal om att jag inte kommer tillbaka. Tal om att jag måste komma tillbaka. Frågor.

Sista skickningen. Samtal från flera i tryckeriet. Och så sista larmningen.

Men hallå. Jag kommer ju tillbaka om två veckor för Vårmässan.

Lite gulligt ändå.

Nu ska jag sova.

Vi ska åka vid tio i morgon, jag har en del att packa. Tack till Elo som ryckte in och lånade ut sina tvättkunskaper när slarvsambon bokat vår tvättstuga fel vecka. Rätt tid. Helt fel fredag, det vill säga förra fredagen... Well. Allt löser sig och jag är inte bitter, även om jag var rätt trött och surmulen i morse när jag insåg missen.

Fan vad kul det här ska bli! Jag känner luften under vingarna och bara hoppas att mina förväntningar inte kommer på skam.

Stockholm. Vår. Here I come!

Men fatta då!

Herreminjemonalillanufårduväländåtaochgedigduskajuflytta
förstasvängenmedgrejorpålördagochduharjuintebörjat
förberedadigdetminstaän!

Nä. Jag har inte ens tänkt på det. När jag kom hem för fyrtiofem minuter sen såg jag resväskan i hallen och inser att jag måste nog börja plocka fram lite saker. Jösses. Jag jobbar kväll torsdag och fredag och på lördag bär det ju av. Ringde sambon och fick honom att boka en tvättid. Rena kläder är ett måste... Och så är det resten. Jag vet att det finns en säng, en teve och en mindre köksmöbel. That's it. Jag bör väl ha med några attiraljer så att jag klarar kvällen och morgonen, sen kan jag rejsa runt i Sthlm och köpa det som måste köpas...

Ja. Så långt har jag kommit. Nu ska jag se två filmer som jag lovat att recensera. För det har jag ju verkeligen tid med... Pucko jag...

Men. Jag är inte stressad. Inte än. Har fortfarande inte fattat att jag tackat ja, att jag tagit tjänstledigt och således inte ska jobba på lilla bladet igen förrän i början av november. När ska den poletten klinga ner?

Vårregn

Det regnar. Stora, hårda droppar. Men solen skiner. Det blir vår. I år också.

Gårdagens besked känns långt borta. Så underligt. Så märligt och konstigt och overkligt. Hoppas du hittar frid.

Det är som kul ändå

Jo, nog är det det nog. Hockey alltså. Har precis kommit hem från Timrås match mot HV, och jag är nöjd trots förlusten. Bra hockey är alltid bra hockey. Så det så.

Det är däremot inte alla ”proffs” i publiken som sitter och svär och skriker fula saker om motståndarnas spelare. Framför allt är de som sitter där och skriker med små barn i sina knän bra dumma. Så det så.

Varför kan man inte bara uppskatta hockey? Måste man hata också? Eller har jag missat nåt?

Tecken på att våren är nära

1. Jag såg fem motorcyklar, och hörde någon till när jag gått och lagt mig.
2. De säljer mjukglass på torget igen.
3. Jag såg minsann en kille som körde sin Saab med cabben nedfälld.
4. De har börjat sopa av gatorna i stan.
5. Min arbetskompis klagar över pollen.
6. Giffarna har spelat sin första hemmamatch i Allsvenskan. Utomhus.

Nu är det inte långt kvar till sommaren gott folk! Och tänk så jag kommer att njuta av lakritspuckar i sommarvärmen...

Countdown

Fast inte till extinction i alla fall. Bara till nytt jobb i stora staden. Ja, jäsiken... Jag har inte riktigt tänkt på att det är dags snart, men det är ju inte ens två veckor kvar. Jag har inte tänkt på vad jag ska ha med mig, hur jag ska ta mig ner med stora förstapackningen... Inget sånt. Jag har bara varit nöjd över att boendet är löst och att det kommer att bli en skön vår och sommar...

I dag slog dock blixten ner när jag insåg att jag inte ska gå på nästa redaktionsmöte. Jag är ju inte på Dagbladet den 15:e! Mäh... Märkligt, minst sagt.

Jag är dock inte nervös. Ärligt. Bara förväntansfull.

Men guuuud så gott!

Mumsar lakristpuck. Tänk att GB låtit mig vänta så länge på detta underbara återsmakande! Jag älskar den här glassen.

Lyssnar på just nu

Jag har fastnat för The man in black, igen. Johnny Cash, gammalt och nyare. Allt. Men de här tolkningarna han gjorde, hela plattan ”American IV: The man comes around”, är underbar. ”Desperado”, ”Hurt”... Jag blir nästan gråtmild, så bra är det.