Jobbar

Det har varit en fantastiskt vacker lördag i Stockholm. Eller Bandhagen. Jag kan inte uttala mig om övriga staden, men i min del av världen har det varit ljuvligt. Strålande sol. En glass på parkbänken jämte den med alkisarna som också svalkade sig.

Lugnt. Fridfullt. Avkopplande.

Och så jobb i natt. Fan vad det är roligt att jobba!

Tupp

Är uppe tidigt. Har budat på Traderabiljetter och vann med ett bud på hela 16 kronor! Så nu blir det tåg 08.11. Ja, jag jobbar natt men tänkte att jag borde hinna sova några timmar i eftermiddag. Sova på tåget har visat sig vara omöjligt. Jag kan inte. Så enkelt är det med det.

Så nu ska jag dricka lite kaffe, äta nybakade baguetter och packa klart kappsäcken. I afton, innan jobbet, ska jag troligen hämta portabelt bredbandsmodem från NMT. Fast med senaste nytt och 4G är jag inte lika säker på NMT:s överläge.

Coverdale

Lyssnar på Whitesnakes nya platta ”Good to be bad” och inser att jag längtar efter nationaldagshelgen. Sweden rock festival i Norje. Jösses. Det är bara en månad kvar. Sommarens startskott. Musik och trevligt sällskap. *iiiiiiih!*

Och jag är rätt överraskad över att plattan håller så pass mycket bättre klass än vad jag från början inbillade mig. Jag gillar de bluesiga riffen och David Coverdales röst. Öldrickarmusik. Åka bil i sommarnatten. Myggbett som kliar och kärleken bredvid sig.

Sommar. *iiiiiiih!*

Som jag längtat.

Uppdatering

En liten en får det bli. Jag har skallebank. Mastodontus huvudvärkus.

Anyways. Jag trivs i storstan. Det är fantastiskt roligt att jobba. Att få ha tid till detaljerna. Att få göra femtio rubbar bara för att hitta den som passar bäst. Jag är inte van vid att vara så bortskämd... Och det är så ofantligt skönt att få vara det. Men visst, det blir stressigare framåt småtimmarna, självklart. Långt ifrån db-tempot dock.

Lägenheten är helt okej. Inte något palats, men fin utsikt och skön säng fungerar för mig.

Har precis köpt en tågbiljett på Tradera. Resan hem gick på 87 kronor, resan tillbaka kostar 310. Det är billigt. Och så mycket skönare att åka tåg än buss...

Jag är ju en prylnörd (byter ämne helt raskt här, japp) och igår brände jag lite drygt fem stora sedlar på en leksak och en snygg väska. En Ipod touch 32 gig och en messengerbag till min powerbook. Ah... Tänk att det är så roligt att spendera!

Ah, well. Skallebanken gör det svårt att ta ut svängarna i tankegångarna. Men jag ska nog investera i ett mobilt bredband när jag kommer ner. Kanske kommer bloggandet att ta fart igen då.

Over & out

Glada jag

I morse, och då pratar vi tidigt, vaknade jag av att jag skrattade. Högt. Gapskratt som bubblade hela vägen från magen på det där sättet som gör en alldeles varm inombords. Mycket märkligt.

Men det speglar väl på något vis hur jag mår. Jag är så förbannat glad! Strålande. Makalöst. Sprittande. Fantastiskt.

De här dagarna har varit fullmatade. Jag har tagit in så många nya intryck. Försöker att avprogrammera lilla Bladet för att kunna ta in stora Bladet. Det är rätt stora skillnader om man säger som så. På måndag går jag på första passet. Första passet med nya arbetskamrater, i nya lokaler, med nya regler.

Jag är redo.

Sista natten med gänget?

Så. Tryckerikillarna kom med tårta. Ett mejl från före detta chefskollegan. Tal om att jag inte kommer tillbaka. Tal om att jag måste komma tillbaka. Frågor.

Sista skickningen. Samtal från flera i tryckeriet. Och så sista larmningen.

Men hallå. Jag kommer ju tillbaka om två veckor för Vårmässan.

Lite gulligt ändå.

Nu ska jag sova.

Vi ska åka vid tio i morgon, jag har en del att packa. Tack till Elo som ryckte in och lånade ut sina tvättkunskaper när slarvsambon bokat vår tvättstuga fel vecka. Rätt tid. Helt fel fredag, det vill säga förra fredagen... Well. Allt löser sig och jag är inte bitter, även om jag var rätt trött och surmulen i morse när jag insåg missen.

Fan vad kul det här ska bli! Jag känner luften under vingarna och bara hoppas att mina förväntningar inte kommer på skam.

Stockholm. Vår. Here I come!

Men fatta då!

Herreminjemonalillanufårduväländåtaochgedigduskajuflytta
förstasvängenmedgrejorpålördagochduharjuintebörjat
förberedadigdetminstaän!

Nä. Jag har inte ens tänkt på det. När jag kom hem för fyrtiofem minuter sen såg jag resväskan i hallen och inser att jag måste nog börja plocka fram lite saker. Jösses. Jag jobbar kväll torsdag och fredag och på lördag bär det ju av. Ringde sambon och fick honom att boka en tvättid. Rena kläder är ett måste... Och så är det resten. Jag vet att det finns en säng, en teve och en mindre köksmöbel. That's it. Jag bör väl ha med några attiraljer så att jag klarar kvällen och morgonen, sen kan jag rejsa runt i Sthlm och köpa det som måste köpas...

Ja. Så långt har jag kommit. Nu ska jag se två filmer som jag lovat att recensera. För det har jag ju verkeligen tid med... Pucko jag...

Men. Jag är inte stressad. Inte än. Har fortfarande inte fattat att jag tackat ja, att jag tagit tjänstledigt och således inte ska jobba på lilla bladet igen förrän i början av november. När ska den poletten klinga ner?

Vårregn

Det regnar. Stora, hårda droppar. Men solen skiner. Det blir vår. I år också.

Gårdagens besked känns långt borta. Så underligt. Så märligt och konstigt och overkligt. Hoppas du hittar frid.

Det är som kul ändå

Jo, nog är det det nog. Hockey alltså. Har precis kommit hem från Timrås match mot HV, och jag är nöjd trots förlusten. Bra hockey är alltid bra hockey. Så det så.

Det är däremot inte alla ”proffs” i publiken som sitter och svär och skriker fula saker om motståndarnas spelare. Framför allt är de som sitter där och skriker med små barn i sina knän bra dumma. Så det så.

Varför kan man inte bara uppskatta hockey? Måste man hata också? Eller har jag missat nåt?

Tecken på att våren är nära

1. Jag såg fem motorcyklar, och hörde någon till när jag gått och lagt mig.
2. De säljer mjukglass på torget igen.
3. Jag såg minsann en kille som körde sin Saab med cabben nedfälld.
4. De har börjat sopa av gatorna i stan.
5. Min arbetskompis klagar över pollen.
6. Giffarna har spelat sin första hemmamatch i Allsvenskan. Utomhus.

Nu är det inte långt kvar till sommaren gott folk! Och tänk så jag kommer att njuta av lakritspuckar i sommarvärmen...

Countdown

Fast inte till extinction i alla fall. Bara till nytt jobb i stora staden. Ja, jäsiken... Jag har inte riktigt tänkt på att det är dags snart, men det är ju inte ens två veckor kvar. Jag har inte tänkt på vad jag ska ha med mig, hur jag ska ta mig ner med stora förstapackningen... Inget sånt. Jag har bara varit nöjd över att boendet är löst och att det kommer att bli en skön vår och sommar...

I dag slog dock blixten ner när jag insåg att jag inte ska gå på nästa redaktionsmöte. Jag är ju inte på Dagbladet den 15:e! Mäh... Märkligt, minst sagt.

Jag är dock inte nervös. Ärligt. Bara förväntansfull.

Men guuuud så gott!

Mumsar lakristpuck. Tänk att GB låtit mig vänta så länge på detta underbara återsmakande! Jag älskar den här glassen.

Lyssnar på just nu

Jag har fastnat för The man in black, igen. Johnny Cash, gammalt och nyare. Allt. Men de här tolkningarna han gjorde, hela plattan ”American IV: The man comes around”, är underbar. ”Desperado”, ”Hurt”... Jag blir nästan gråtmild, så bra är det.

Tänk så mycket som är klart!

Klappat! Färdigt! Tipptopp!

Jag har nu kommit överens med ”hyresvärden” i Stockholm. Jag har också bokat stugan för Sweden rock festival. Det enda som inte är fixat är två lediga dagar under nationaldagshelgen, men det löser sig säkerligen också.

Alltså, jag känner mig riktigt nöjd med hur den här dagen inletts. Mycket. Jag bryr mig inte ens om att mitt tidigare inlägg med Johnny Cash-videon inte dyker upp här. Det är liksom inget att hetsa upp sig över.

Och sen lyser ju solen! Vem bryr sig om att jag inte lyckades somna förrän vid halv fem? Det är ju en splendid dag!

(Hm... Jag lovar, jag kommer att landa när jag kliver in på jobbet)

Dagens utsikt

Har kommit hem och sköljt av mig röklukten. Det är mer än trevligt att sitta vid sjön och lyssna på knastret från brasan.

Solen strålade, snön knarrade under fötterna och sällskapet var trevligt. Som jag har njutit.

En stund unnade jag mig att ligga ner på liggunderlaget. Jag har kunnat ligga där och stirra rakt upp i skyn i flera dagar.

Men verkligheten kallar, och faktum är att det var 26 grader kallt i natt, så det var bara att ge upp när solen försvann bakom talltopparna.

Just ja!

Glad påsk!

Påsk

Jajamensan. Jag åker till paradiset i Ångermanland i eftermiddag. Tallnäset. En stor sjö. Trevligt sällskap. Skitsamma vilket väder. Snacka om rekreation. Ah... Jag längtar.

Det var en gång...

... för länge, länge sedan i staden mellan bergen. Där satt en kvinna vid sin dator flera gånger varje dag och spred sin ord på sin blogg. Men så en dag hände något. Ett illasinnat hjärnspöke förtrollade kvinnan och hon drabbades av kramp. Hon orkade inte läsa, inte lyssna eller ta in några nya intryck.

Men kvinnan har en liten röst inom sig, en liten, liten röst med enorma resurser. Varje dag talade den till henne. Tjatade och gnatade. Till och med när hon sov envisades den lilla rösten för att bryta förtrollningen.

Envisheten lönade sig. Musiken hittade tillbaka och böckerna som samlat damm på hyllorna öppnades på nytt. Nu sitter kvinnan vid sin dator och sprider sin ord igen. Och hon är så lycklig.

Kl 03:00

Är precis på väg att glida in i djupare sömn när jag dras tillbaka upp mot vaken yta av musik. Högljudd musik. Där i gränslandet undrar jag över vad det är som spelas i min hjärna, men så höjs volymen ytterligare och nu råder det inga tvivel längre. Min granne är knäpp. Han spelar två låtar på maxvolym. När den andra närmar sig slutet ställer han sig vid sin egen dörr och dunkar i postinkastet. Som en ettrig, illvillig marodör i trotsåldern. Fem minuter står han så. Slammer, slammer, slammer.

Jag kliver upp. Tar sikte på hallen. När han hör min hand på dörrhandtaget slutar han lika plötsligt som han började.

Jäkla idiot.

Mitt i natten.

Jag ska ge igen...

Två månader

I dag är det exakt två månader kvar. Alltså. Jag börjar ju jobba i Stockholm då. Om två månader.

Gah... Det är snart. Och fram till och med i dag hade jag ingen aning om vart jag skulle bo under de 6,5 månaderna som jag ska tillbringa där nere. Men nu, i kväll, löste det sig. Vips! Jag har en etta på tionde våningen i Bandhagen! Rätt grön linje raka spåret till jobbet. Klockers!

Behöver jag säga att jag är nöjd?