The worrying kind

Jag är lite av en ”worrying kind” så här timmarna efter Eurovision song contest.
Var är denna musiktävling på väg?
Och vad ska vi göra för att få slippa undan ”crazy-trenden”?

Till att börja med vill jag slå fast att vinnarlåten ”Molitva” var en värdig vinnare. Marija Serifovic var en av mina favoriter. Å andra sidan hade jag inte särskilt många sådana i lördagens startfält.
Att Ukrainas ”Dancing lasha tumbai” med Verka Serduchka kom tvåa har jag däremot mycket, MYCKET svårt att förstå.
Visst är jag besviken över att The Ark inte fick fler röster, men samtidigt är det ju bara att acceptera att kulturkrocken är stor när det gäller musik. Invånarna i öststaterna har inte alls samma smak som invånarna i väst. Det är bara att ta en titt i turnéplanerna för vilka band som helst som är stora hä. De gör inte många spelningar i öst. Och de som är stora där, spelar ytterst sällan här. Gör de det är det på mindre scener inför människor med specialintresse.
Att tjata om kompisröstningar är att kasta sten i glashus. Så har det alltid varit, och kommer alltid att vara. Vi röstar på våra nordiska grannar, varför ska inte de få rösta på sina grannländer?
Glitter och glamour, pampiga framträdanden, falsksång och skönsång. Usla låtar, några guldkorn. Så brukar det vara. En del av de där usla låtarna uppnår med åren kultstatus.
Men när dessa galna inslag plockar hem fler röster än de bidrag som faktiskt har något mer än bara knasigheter att bjuda på, då blir jag bekymrad. Ukrainas låt var inte bara dålig, den var vansinnigt usel.
Aftonbladet körde en omröstning på vilka crazy artister vi kan tänkas skicka till kvalet nästa år. Bland de 14 alternativen fanns akter som Günther, Crazy frog, Rednex, Peter Siepen, Grynet, Babsan, Dr Bombay och Ronny & Ragge. Natten mot söndag toppades listan av raggarna från Byhåla.
I en kommentar säger Peter Settman: ”om Lordi kunde vinna förra året och ett julgranspynt nästan kan vinna i år så borde faktiskt två stycken små raggers från byhåla kunna ta hem det”.
Jag tror honom...
Andra hetsiga debattörer menar att det enda vettiga är att göra två separata tävlingar, en för väst och en för öst. De menar med andra ord att vi ska resa muren igen. Att det kalla kriget är välkommet. Jag håller inte med dem.
Har vi gett oss in i den här leken så får vi faktiskt tåla sura resultat.
Däremot kanske det är dags att införa juryn igen. Ta ifrån folket deras veto och plocka ihop grupper med musikintresserade i alla deltagande länder.
Då riskerar man å andra sidan att intresset avtar.
Fast... Ta en titt på valfri singellista här i kära Svea rike. Du lär hitta både en och två crazy-akter där också. Och det, kära läsare, har du varit med att ställa till med.
Vi kanske ska lägga ner den där stenen i stället för att klirra rutorna.


Förresten så var Kristian Luuk underbart underhållande med sina små inlägg. Han kan det här med humor.


Andra bloggar om: Melodifestivalen, The Ark, ESC, Kristian Luuk