Tillbaka

Ja... Det var då en bökig resa. Tiden som vi spenderat med att ta oss fram och tillbaka till Zakynthos har räckt till en resa tur-och-retur Thailand. Faktiskt.

Fast vi har haft det bra bland alla crazy engelsmän, högröstade tyskar och trevliga holländare. Jag har för övrigt sett FA-cup-final. Kan knappt tro att det är sant själv, men jag var till och med spänd. Chelsea var laget som hejades fram, Manchester har ju vunnit så mycket och alla andra verkade heja på dem. ”Come on you reds” ropades på de mest underliga dialekter. Stan vimlade av renrakade engelsmän med tatueringar och fotbollströjor. Så jag kan inte påstå att vi satt och ropade hejaramsor direkt...

Det bestående intrycket, förutom mitt beslut att aldrig åka på en båtutflykt i hela mitt liv, är att det är svårt att förstå hur några som arbetar med att informera människor kan vara så dåliga på att reda ut situationer där det enda som krävs är tydlig kommunikation. Jag var förvånad över hur dåligt resebolagets personal redde ut problemen. Allt de behövt var att prata högt och tydligt så att alla hörde, kanske skriva ett par lappar för att skapa köer som de ville ha dem. Men nej då... I stället håller man käften, eller grötar lite på danska, lågt så att alla inte hör. Och så viftar man irriterat åt folk som vill komma ombord på en buss.

600 personer och tre bussar. Den matematiken var vad som mötte oss på militärbasen vi landade på. Asfalt så långt ögat nådde och en sol som stekte med över 40 graders värme. Inte konstigt att irritationen växte.

Annars är jag mest glad över att vi har haft det så trevligt. Att vi träffat så många människor (är det inte underligt vilka förtroenden en del lämnar till personer som de inte känner?) och njutit så av att ta det lugnt.

Återkommer.