Kallad

Jaha. Då ska man alltså sitta hemma å vara sjukskriven ett arbetspass då. Boring... Syster Eva ringde just och sa att det inte blir röntgen förrän på fredag, men jag hinner med ett besök till också innan dess. Så det blir svårt att komma till storstan och jobbet.

Ringde ner och det är helt fantastiskt vilken uppbackning jag får. Makalöst. Om jag känner för att jobba så får jag taxi till jobbet där nere, vilket gör att jag slipper gå trapporna och den långa gången till kontoret. Tack tack. Ska bara fixa så att jag kan lägga upp benet på en pall också så kan jag ju jobba till veckan, om det inte blir operation då vill säga.

Jo, jag är lite orolig. När läkare kliar sig i huvudet och höjer oförstående ögonbryn blir jag det. Men det behöver inte vara nåt tokallvarligt. Det behöver inte vara nåt av det som de nämnde och inte nämnde. Så jag försöker att tänka på annat.

Sotaren till exempel. Han ska komma och klättra på huset i eftermiddag. Sicken tur att all snö tog och dråsade av just precis nu då. Ett dån utan dess like fyllde rummen och i en halv mikrosekund undrade jag vad som stod på...