monaihallen

Taa-daaa!

2010-09-07T13:47:00.008+02:00

Trilla inte baklänges nu.

Men jag tänkte skriva ett litet inlägg.

Faktiskt.

Jag kan inte påstå att jag saknat bloggandet. Ibland kanske. En text eller en idé väcks i huvudet och jag hinner tänka att det här kanske jag ska skriva om på bloggen. Sedan är tanken som bortblåst. Alltså har mitt behov av att skriva minskat. Märkligt. Jag som alltid behövt skriva för att må bra.

Vad har ersatt?

Ingen aning. Kanske är det så att jag får ut allt det kreativa i redigeringen på jobbet. Gudarna ska veta att jag gjort rätt mycket på sistone. Eller så är det en sådan där ”fas” i livet. Om tre-fyra månader kanske det kliar i fingrarna igen.

Men så här har sommaren varit:

Jag började med att gå på AC/DC med bröder, sambo och vän. Mycket trevligt. Missade ju Sweden rock i år igen. Tänker dock ta igen det till sommaren. Hoppas jag.

Sen åkte jag hem. Vilade upp mig efter det där bröllopet som jag jobbade med. Det där stora. Promenad i myggig skog med Aslan. Han växer...

Jag har tvättat och hängt ut. Finns nästan inget som är mer lyxigt än att få lägga sig i en nybäddad säng där sängkläderna fått hänga ute i den ljuva sommarluften och torkat.

Jag har travat ved. För den lär jag behöva i vinter.

Jag har utrotat myror i Nora. Det var många att ta sig an, men skam den som ger sig.

Som belöning för det hårda arbetet vankades det utflykt till Röhällorna och klapperstensfälten och vågorna och vindarna. Ljuvligt.

Sen var vi visst och köpte en ny bil. Minsann. Det tog bara några månader att hitta en som sambon kunde acceptera. Observera att det är en touring (det vill säga kombi för alla som inte talar BMW:ska). Nu kan vovven få följa med också. Det ska bara införskaffas en sån där bur och platsmattor.

Jag hann vara två svängar i paradiset också. Tallnäset är världens bästa ställe.

Och där var det en del sol också. Älskar mitt paradis.

Vi åkte en del bil. Framför allt sena kvällar. Norrland är fantastiskt med sina sommarnätter.

Och sen regnade det. Och regnade. Men det gör inget. Jag gillar nederbörd.

Nästan jämt alltså. Inte när det kommer 39,5 millimeter på några timmar när man är på festival. Tackar min lyckliga stjärna för dubbla regnponchos och vattentäta skor. Men oj så lerigt det blev.

Musiken var bra. Bäst var Iggy & The Stooges.

Så efter allt det där blöta åkte Rakel och jag till Cypern. En vecka under en parasoll med massor av böcker att läsa. Härligt.

Det är råttår i år. Så till den milda grad att pappa och mamma hämtat en liten kattonge vid namn Hilbert. Han har väldigt roliga tassar. En extra tå på varendaste en av dem. Skeppskatt var det här!

Har inlett ett projekt så här när hösten kryper inpå knutarna. Projekt släktvägg. Tänker fylla väggen med gamla och nya foton.

Ja vovvar är en del av familjen. Kanske inte herr varg då... Men de andra. Går igenom lådvis med negativ och bläddrar i gamla fotoalbum. Det är trivsamt.

Så. Det var sommaren i korta drag.

Nu laddar vi för hösten. Jag inleder med att göra upp en liten brasa.

Vi ses.

Det var en gång…

2010-03-15T15:55:00.007+01:00

…en blogg. Som övergavs. Inte medvetet. Men ändå.

Det har varit intensiva perioder. Och det känns som att det fortsätter. Jag trivs i dessa ändå.

Jag har i alla fall köpt mig en riktig kamera nu. I helgen var jag ute i två timmar med tre valpar och kom hem med 500 bilder... Måste ju öva upp mig igen. Det var evigheter sedan jag fotade. Verkligen eeeevigheter. Och när jag langade in resultatet i datorn insåg jag att jag måste skaffa Photoshop hemma. Mitt fotograferande behöver hjälpas upp om man säger som så...

Här är i alla fall ett smakprov från en helt vanlig vecka på byn:

Balto spanar ut över nejden och tycks vara djupt försjunken i tankar.

Aslan vill ut. Alaska verkar dock vara rätt nöjd.

Balto kan det där med att sitta fint. Speciellt om det vankas läckerheter som tack.

Apache är en vacker dam.

Apache och Aslan är noga med att se till så att sällskapet inte försvinner alltför långt bort.

Men när de rejsar är det svårt att få dem att stanna...

Aslan i snön. Full fart framåt, så länge benen bär.

Tittar lite för närgånget på kameran, och det hela slutar så klart med en blöt puss på objektivet...

Äntligen är lysknappen på plats... Svart ska det vara. Så klart.

Och golvet fick vi på plats lagom till jul.

Detta är något av det vanligaste tidsfördrivet denna vinter. Eldning. Eldning. Eldning. Och så lite sotning på det.

Men vem vill sitta inne när det är så här vackert uppe på berget?

Ledig

2009-09-07T14:47:00.001+02:00

Tänka sig. Nu sitter jag på tåget igen. På väg hem. Ledig. Fredag jobb igen.

Funderar över om jag ska ge mig på golvet i morgon. Släpa ut möbler och alla skivor. Slipa foder runt dörrarna. Måla på lite och sen ut med nytt vackert golv i valnöt, tre-stav.

Eller om jag väntar till nästa ledighet då jag har en helg med en ledig sambo...

Det är lätt att skjuta saker framför sig. Jag vill inte det, men samtidigt vägrar jag åka hemifrån på fredag morgon om allt bara är halvgjort. Då tar jag hellre å syr gardiner och målar om en soffa i stället. Det vet jag att jag hinner med i alla fall.

Vi får se vad mannen tycker. Om vi lägger golv ska jag försöka komma ihåg att visa lite bilder. Jag tror verkligen att det kommer bli superbt!

Semesterslut

2009-09-02T13:05:00.001+02:00

I dag är det arbete igen. Väntar in tåget mot stora staden. Märkligt. Det känns som att jag inte ska det, som att ledigheten borde fortsätta.

Avslutade det hela med att köpa golv, lister, foder å färg. Höstens ledigheter är räddade å långt ifrån göralösa.

Är dessutom mäkta nöjd över att sambon insett att vi måste måla om i hallen. Jag vet ju det att han måste få tid på sig att fundera i eget tempo. Det är bara att vänta in honom och sen behöver jag inte argumentera mer. ;0)

Semester

2009-08-21T23:54:00.001+02:00

Sitter nu i stugan i Nora och lyssnar till björkvedsknaster. Varmt inne, regn och rusk ute.

Jag tycker om den lena värmen som järnspisen sprider. Det känns som att jag kommer att somna gott om en timme eller så, lyssnande till det där knastret.

Ah... Semester...

Snabbsemester

2009-08-15T11:48:00.005+02:00

Nu har vi kommit hem efter en minst sagt intensiv vecka. Göteborg-Madonna-Trelleborg-båttur-Rostock-Lübeck-Danmark-Ljungby-Vingåker-hemma... Trevligt om än väldigt komprimerat.

Men jag hinner inte mer än hem innan jag börjar planera för nya saker. Det är ju kallt! Det är ju höst! Redan! Så, jag vill hoppa på ett plan och ta mig till nån varm ö. En vecka bara. Men jag behöver lite sol och värme och sköna böcker i skuggan. Om så bara för en vecka. Nu ska sambon bestämma sig för om han vill följa med eller inte. Gärna lite raskt så att jag hinner boka en sista-minuten från Sundsvall. Det är dock inte alltid så lätt för pojkstackarn... Det tar tid att fundera igenom alla varianter, ska/ska inte, vad missar jag/vad ska jag göra i stället.

Dessutom ska vi hinna med att välja ut ett nytt parkettgolv, nya lister, nya foder till fönster, skrapa och lasera om altanen, åka till Nora, Graninge och Fågelsjö.

Tur att det är någon vecka till kvar av semestern... :-)

Jag har lite andra småprojekt på gång här hemma också. Det viktigaste av dem är Operation belysning. Har ränt runt på loppisar och auktioner och hittat en del guldkorn. Ett av dem:

Trearmad golvlampa med skärmar som ska kläs om, de tålde inte en försiktig tvätt... Och dessutom vill jag dra om kablarna i den för att vara säker på att allt är fräscht...

Jag undrar lite över vem som gjort lampan. Hittade följande stämpel undertill:

Aningen suddigt, jag vet, men den riktiga kameran ligger i Elos bil i Sundsvall...

Hå hå ja jaaaa

2009-08-04T23:10:00.001+02:00

Här packas det. Oj oj. I morgon jobb i storstan, lördag tåg därifrån till Göteborg för Madonnakonser, sen båt till Kiel på söndag, sen bil i Tyskland på måndag och sen... Ja. Sen får vi se var vi hamnar.

Kan tänkas att det blir Danmark. Eller mer Tyskland. Inget bokat, inget bestämt. Men det blir semester några dagar med sambo och Elo. Det jag vet är att vi ska vara tillbaka i Sundsvall på torsdag.

I dag har jag åkt bil med svägerskan. De djupa skogarna i Jämtland har dammsugits på loppisar och i Kälarne var vi in på en fantastisk tygbutik. Enormt utbud!

Jag kom hem med gardiner till sex fönster och en härlig taklampa!

Älska loppisar!

Jo just

2009-07-27T17:26:00.001+02:00

Jag har ju inte skrivit något om vad som hände med papperet som lämnades in.

Det var inga roliga dagar av väntan. Alla spekulerade. Den har lämnat in. Och den. Men inte den. Och det räknades. Si och så många har sökt. Och 'du klarar dig'.

Sen kom mejlet. Kallelse till möte. Ansikte mot ansikte. Jag var hemma i byn. Ringde. Mejlade. Väntade.

När så samtalet kom blev jag så glad och lättad att allt jag kunde göra var jubla.

Jag får jobba kvar på världens bästa arbetsplats.

Och jag är så tacksam.

Mobil blogg

2009-07-27T15:49:00.001+02:00

Testar olika verktyg i min Iphone. Om bloggandet ska väckas till liv bör jag nog använda mobilen.

Åker tåg. Lyssnar på två tjejer i tioårsåldern. De fnissar om Brolle som har ett snyggt smil och om Gröna Lund och om sms till grabbar. De har sommarlov.

Jag saknar det lovet. Hela månader av upptåg och umgänge och veckor i Graninge och i fjällen. Skrubbsår och myggbett. Sockerdricka och Mariekex. Smultron och blåbär.

Och jag inser att jag längtar efter min semester. Sju arbetsdagar kvar. Sen nära på fyra veckor ledig tid.

Man hinner inte lika mycket som under ett helt sommarlov, men nog är det allt bra fantastiskt med betalda fria dagar.

Glöm inte var du läste det först...

2009-07-21T00:22:00.002+02:00

Jag sitter och söker på nätet efter teorier om vem som döljer sig bakom pseudonymen Lars Kepler. Rätt många har rätt olika teorier. Och väldigt många bloggare som kommer med en udda fågel avslutar sina inlägg med ett ”glöm inte var du läste det först”.

Jag måste säga att marknadsföringen av ”Hyptnotisören” är fenomenalt genomförd. Boken diskuteras av varenda lässugen människa. Vi pratade om den långt innan den var tryckt, när ett manus på 70 sidor borgat för ett rekordstort förskott. Sist jag hörde något var det uppe i nio miljoner.

Och jag funderar också. Jag måste ta mig en vända till bokhandeln och köpa mig ett exemplar innan jag funderat färdigt, men så här tror jag i alla fall:

• Det är en person som redan är känd. (Summan som betalats ut skulle inte gått till någon okänd skrivbordsnötande svennebanan.)
• Denne person vill inte röra samman rollerna. Kanske är han/hon någon inom kultureliten som inte vill dras ”ner i deckarröran” med alla diskussioner om ”fin och ful” litteratur.
• Personen kan således redan ha givit ut böcker under sitt eget namn, men när deckarlusten pockade på var det bara att fixa nytt namn. Äpplen och päron ska icke blandas. Typ.

Jag gissar på någon som vanliga dödliga bokläsare inte hört talas om, men som alla på DN Kultur har stenkoll på.

Eller så är det någon heeelt annan.

Jag har en lista med namn, men den sparar jag. Vill ju läsa boken först.

Fast jag lutar åt en kvinna.

(Och jag återkommer nog i veckan med en uppdatering om allt annat som hänt i den monaihallenska sfären)

Beslutet

2009-05-19T14:47:00.002+02:00

Det är i sanning en grå jäkla tisdag. I dag ska ansökan om avgångsvederlag lämnas in. Jag, som står bland de tio sista (eller första, om man ser det så) på Las-listan har egentligen bara ett val: Att söka.

Så, efter att ha kollat upp allt en vända till, ringt facket som gått på arbetsgivaren i fråga om hur många månader det ska bli totalt, så faxades papperet in i dag.

Jag vill verkligen inte sluta på Aftonbladet, men som det ser ut så är det inte mycket jag kan göra.

Jag hoppas dock att många fler än 100 söker, och att jag i så fall får stanna ändå...

För jag vill inte sluta...

Om det nu ändå blir så är jag arbetslös för första gången i mitt liv. Jag räknar inte de få dagarna efter Expressen, då när jag blev värvad till Länstidningen i Östersund.

Vad ska jag göra? Ett: Ta körkort. Jag bor i Medelpads inland och om jag ska börja frilansa måste jag ju ta mig runt utan att behöva förlita mig på kollektivtrafiken.

Två: Fixa trädgården. Den behöver ett nappatag.

Tre: Kanske bygga en liten stuga i Graninge. Det skulle definitivt vara rätt underbart.

Fyra: Starta eget. Det finns mycket som jag skulle kunna göra, och det verkar som om det finns intresse av att hyra in mina tjänster som redigerare. Jag har en massa uppslag på reportage som jag kanske kan lyckas sälja in till tidningar runt om. Dessutom finns det massor av möjliga arbetsgivare som vill ha hjälp med olika broschyrer och annat... Eller varför inte starta en redigeringspool? Hm. Ja, det finns mycket jag skulle kunna göra.

Vad som blir vete gudarna.

Vi får väl se.

Nu får jag bara vänta och se vad som händer med de där papperslapparna som lämnades in i dag.

Det sista andetaget

2009-05-08T00:39:00.002+02:00

Nu är kampen över för lilla mormor. 22.13 var plågan över. Frid.

Jag satt med henne hela natten mot i går och i kväll hann jag vara med i tre timmar. När någon av oss satt med henne blev hon lugnare. Så även i kväll. När jag, mamma och bröderna kom in slappnade hon av. Vi satt runt hennes säng och pratade, höll hennes hand och bara var där. Vi lyssnade på andningen som förändrades så den sista timmen, och vi hörde hennes sista andetag. Det som gav henne frid. Tog bort resten av smärtan som hon fått dras med under så lång tid, helt i onödan.

Men jag ska inte börja med det där nu igen. I stället måste jag ge en enorm eloge till Mellannorrlands hospice. Helt fantastiskt ställe med lugn atmosfär. Charmig och avslappnad personal som vet precis hur man ger stöd åt såväl döende som anhöriga.

Jag är glad att jag lämnade jobbet och åkte hem för att vara vid mormors sida.

Nu är det bara resten kvar. Det där världsliga.

Men det blir en annan dag.

Nu varvar jag ner i stället. Och tänker varma tankar om mormor och morfar.

Uppdatering

2009-04-12T22:23:00.002+02:00

Jag är fortfarande topp tunnor rasande över hur vården kan missa något sådant som drabbat min mormor. Flera gånger dessutom.

Nu ligger hon på sjukhuset. Hon får i alla fall smärtlindring. Men det är så mycket annat som kunnat bli gjort om hon bara hade fått hjälpen hon bad om. Första gången. Eller andra gången. Eller varför inte tredje gången?

Nä du. Bli inte gammal. Se till att självdö utan att ställa till med för mycket elände för samhället. Helst ska du inte kosta några pengar heller.

Ja, arg är det minsta man kan säga att jag är.

Annars har jag det bra ändå. Försöker få så mycket tid som möjligt med mormor, men just nu orkar hon inte så långa stunder. Försöker tänka på annat när jag inte är med henne eller mamma. Allt för att inte gå omkring och koka av ilska.

Så i går kväll åkte jag med sambon och yngsta brodern till stan och lyssnade på Dan Reed. Akustiskt i mer än en och en halv timme. Helt fantastiskt bra.

Det är sådant man behöver. Lisor för själen. Andningsutrymmen där allt annat trängs undan.

I kväll är det feber i soffan och därför lite tevetittande. Ovanligt för mig nu för tiden det där med teve.

Så, nu återgår jag till mitt isvatten och nån rulle på rutan.

Life moves in mysterious ways

2009-03-20T04:17:00.002+01:00

Jag har tänkt en massa tankar. De snurrar runt här inne, innanför pannbenet, men vill inte rinna vidare ner i fingrarna, ut på tangentbordet, in i datorn.

Livet fortsätter. Går vidare. Dagar följer dagar.

Försöker finnas till för dem som behöver det så mycket just nu, men räcker inte till. Känner att jag backar, ofrivilligt. Ryggar undan från det hemska, det som är just nu och det som obönhörligen närmar sig. Och från det som jag fasar för efteråt.

Rycker tag i mig själv. Jagar på. Tvingar mig att möta det som jag är rädd för. Jobbiga tankar. Sådana som bearbetar det som kommer att hända. Jag vet inte om de gör någon nytta egentligen. Plågar jag bara mig själv? Målar jag upp en mörkare framtid för att på vis skona mig själv när dagen kommer?

Kanske.

Kanske inte.

Men det är skönt att jobba. Då blir fokus något helt annat. Då släpper alla andra tankar. Nästan i alla fall. De gömmer sig bakom hörnet. Lurpassar.

Tänker mycket. För mycket. På vad jag kan göra. På vad jag borde göra. På det jag inte gjort.

Bearbetning.

Jag vill inte att det ska ta slut. Även om det gör ont att se det onda. Men det onda är ändå lättare att möta än slutet. Det definitiva.

Tänker på det farmor sa till mig sista gången vi sågs, dagen före midsommarafton. Då när vi åt jordgubbar och hon försökte truga på mig ovispad grädde till de syrliga bären. Då när hon vinkade så från balkongen.

”Det är inte roligt att bli gammal Mona.”

Nej farmor. Jag tror dig. Jag har sett det ännu en gång på kort tid.

Och jag blir så arg. På vården som fungerar så dåligt här i Västernorrland. På stora saker som missas alltför lätt. På hur man som sjuk måste slåss för att få rätt hjälp. På att man alltid, ALLTID, måste stå på sig.

Anmäla? Ja visst. Men det hjälper ju inte nu. Det kanske gör att nästa inte missas. Men det är ju långt ifrån säkert.

Jag har hört om alltför många sådana missar på så kort tid. Läst dödsannonser och tänkt att, va fan ska det vara så här för.

Men ja. Det är nuet som gäller. Att räcka till för dem som behöver det så mycket. Det andra får jag ta itu med sedan.

Melo!

2009-02-21T15:49:00.002+01:00

Leksand. Här har ni min dom.

1. ”You're not alone”, BWO. Den enminutare som ligger ute för lyssning känns minst sagt aningen lam. Ballad. Seeegt. Men tjusiga detaljer i bakgrunden, precis som Bard alltid lyxar till det med. Gospel. Okej. Jag vet inte jag...

2. ”Alla”, Sofia. Etnodiskoballad. Nej nu får de väl ändå ge sig. Det fungerar inte längre. Även om rösten är väldigt vacker. Och även om låten är stark i sig själv. Skulle de skalat av det som gör den etno skulle det här vara väldigt mycket vassare.

3. ”Här för mig själv”, Maja Gullstrand. Lisa Ekdahl? Nej vänta, det är ju hon barfotadamen med röda håret, hon från Fame Factory. Det är inte helt dåligt, även om rösten är både nasal och barnslig. Feelgood i lugn och ro. Men Eurovision? Eh, nä.

4. ”Du vinner över mig”, Mikael Rickfors. ”Vingar” är tillbaka. På riktigt. Det är samma upplägg. Jag trodde det skulle vara sämre, men ärligt talat. De som älskar ”Vingar” kan rösta den här låten åtminstone till andra omgången. Faktiskt.

5. ”Baby goodbye”, EMD. Visslingar och rop. De går vidare, hur illa de än uppträder i afton. Låten är inte heller helt oäven, den är troligen vassast i fältet hittills, men precis som med förra veckans Måns vet jag att den kommer att spelas tills jag kräks.

6. ”Så vill stjärnorna”, Molly Sandén. Årets Sanna. Ballad. Klassiskt snitt. Svenskt bidrag. Vacker sång. Men för fanken Sverige! Har vi inte försökt med det här en miljon gånger? Bah...

7. ”I got you”, Rigo & The Topaz feat Red fox. Jag gillar Rigo. Sommar och sol och en god drink vid poolen, vänner som dansar. Det är en skön stämning. Går det hem hos er andra? Tveksamt.

8. ”The Queen”, Velvet. Skaka rumpa-musik, starka damer tar kontrollen. Trummor i massor. Sen stuns-stuns... Självförtroende. En hit, helt klart.

Vilka tror jag då på? Innan jag lyssnade, då jag bara visste vilka som skulle vara med, tyckte jag att det såg enkelt ut. Ett klent startfält. BWO, EMD, Velvet och Molly vidare i nån form. Men nu när jag lyssnat...

Rickfors kan skrälla. Nej jag skämtar inte. Han är den mörke mannen i kortleken som kan ställa till det för de andra. Mollys låt förtjänar egentligen inte att gå vidare.

Jag tror nog ändå att EMD går vidare raka spåret till Globen. Sen kan BWO se sig snuvad på konfekten av Velvet. I stället blir det andra chansen. Sista andra chansen? Jag drar till med Micke, i alla fall fram tills jag sett aftonens framträdande. Sen tror jag att internationella juryn plockar ut Sofia.

Skellefteå

2009-02-14T13:52:00.003+01:00

Jag lyssnar på minutsnuttarna av aftonens bidrag.

1. ”Never been here before”, Jennifer Brown. Souligt och segt. Skönsång. Lite trist första gången, men det är en låt som växer till sig. Inte en vinnare i långa loppet.

2. ”Show me heaven”, Lili & Susie. Powowow... De har inte tagit många kliv sedan 80-talet. Men det finns en driv. Jag gungar i takt med refrängen. Fastän jag inte alls vill... Jisses. Jag har blivit hjärntvättad av sambon. Så är det.

3. ”Kärlekssång från mig”, Markoolio. Nej men hugaligen. Men Markoolio... Ska det här vara nån form av ironi? Ja tydligen. Går det hem? Nä.

4. ”It's my life”, Amy Diamond. Samma visa som tidigare år. Stooch-stooch i bakgrunden, och så en snäll röst i bästa topplistestil. Gäsp.

5. ”1000 miles”, H.E.A.T. 80-tal var det ja. Men det är en stark låt, halvballadig så där. Jag gillar även här refrängen. Men så är jag ju pudelrockare i själen... ;-)

6. ”Jag ska slåss i dina kvarter”, Lasse Lindh & bandet. Jag har alltid gillat Härnösandspojken som lånar en del från både Hellman och Hellström. Jag trivs i den här svenska skolan, och så även denna gång. Jag kommer att lyssna mer på Lasse, fast jag kommer nog inte rösta fram bidraget till Eurovision.

7. ”Hope & glory”, Måns Zelmerlöw. Jag fasar alltid för Zelmerlöws låtar. Jo, jag vet att de kommer att spelas sönder och samman i evigheter evigheter och att jag kommer att utveckla hat med tiden... Så även i denna uptemposchlager. Vinnarpotential. O ja. Kommer jag att rösta? Nej.

8. ”What if”, Cookies n beans. Den här har jag sett fram emot mest. Frida Öhrn! Älska! Och bluegrass/country kan vara fantastiskt om det tas på rätt sätt. Och det gör den här trion! Jag vill att de går vidare. Refrängen är mycket njutbar. Och å vad jag tycker om...

Måns går vidare raka spåret till Globen, och jag hoppas och tror på Cookies. Sen kan väl både Lili & Susie och H.E.A.T få göra upp i andra chansen. Fast, Lili & Susie KAN mycket väl bli Måns sällskap.

Men det är bara vad jag tror efter tjuvlyssningen. Jag kan ändra mig heeeelt när jag tittar i afton i sällskap av fem sköna damer!

Melodifestival ja

2009-02-07T11:49:00.003+01:00

Nu kan man lyssna på max en minut vardera av aftonens bidrag.

1. Emilia ”You're my world”. Klatchig, lite girliepop från 60-talet, lite soul. Äppelkäckt och rart. Jag tänker av någon anledning på S-connections version av ”It may be winter outside”.

2. Shirley Clamp ”Med hjärtat fyllt av ljus”. Vibratokalas. Pampigt, halvballadigt. Jag gäspar.

3. Alcazar ”Stay the night”. En hit. Klockorna klämtar i bakgrunden. Jag gillar refrängen, även om jag hört det här förut.

4. Nina Söderquist ”Tick tock”. Pampig röst, fast det visste vi ju redan. Starka kvinnor-tema. Halvrockigt fast lite gammalt på nåt vis. Gillar de elektroniska ”tick tock”-rösterna.

5. Jonathan Fagerlund ”Welcome to my life”. Jösses. Sockersliskpojkpop, hoppsasteg till skoldansen i nian. Jag mår illa. Även om grabben kan sjunga.

6. Marie Serneholt ”Disconnect me”. Om texten varit på svenska skulle Nanne ha gjort den. Och jag tänker Helena Paparizou. Taktfast liksom. ”Tam tam” och vick på höften.

7. Caroline af Ugglas ”Snälla snälla”. Otis Redding. Japp. Pianot är som klippt och skuret ur en av klassikerna. Och så blås på det då. Jag gillar låten ändå. Men, det är inte nåt som Sverige kommer att skicka särskilt långt.

8. Scotts ”Jag tror på oss”. Ah well. Håll i er. Här kommer Arvingarna i ”Fångad av en stormvind”-tempo. Jag kan riktigt se dansarna göra comeback. De behöver inte ändra på koreografin det minsta.

Spunk

2009-02-07T11:41:00.002+01:00

Just i dag slog den till, frustrationen. Jag vill ut! Jag vill gå långpromenader! Jag vill kunna ta mig dit jag ska utan en massa taxiåkande och annat trams.

Men. Jag sitter här inne jag. Det enda som saknas är hänglås på ytterdörren och galler för fönstren. Jisses...

Så i går bet jag samman och hängde med bror den yngre till stan. Efter en runda på Coop och en snabbis in på Mediamarkt var jag död. Så det blev inte mycket mer för min del. Jag satt kvar i bilen medan bror den yngre gav sig ut på allehanda äventyr, kortare sådana visserligen. Han ville väl inte att jag skulle dö av tristess där ute... Fast, där hade jag i alla fall folk att stirra på. Så det gick väldans bra.

I dag har jag dock fått igen för att jag gav efter för suget. Så, jag sitter där jag sitter. På en kökssoffa i en by där snön faller ner i stadig ström.

Jag har dock studsat upp och gjort bullar till semlorna som ska serveras till eftermiddagskaffet. Men that's it. Mer blir det inte.

Gah...

Men så tänker jag på alla de andra som har det resor värre, de som kanske aldrig kommer att bli bra. Så jag biter ihop om mina sura ord och försöker rycka upp mig. Så nu ska jag ringa runt och bjussa hit lite folk. Lockmedel har jag ju redan. Pinfärska, hembakta semlor... Komsi komsi...

Testar!

2009-01-31T16:14:00.000+01:00

Svårt: Nanoblogga!

Svenska klassiker

2009-01-29T07:15:00.002+01:00

Kan inte sova. Men det hör ju till nu i min ålder :-) så jag kliver helt enkelt upp och lyssnar på Gunnar Wiklund, Monica Zetterlund, Anita Lindblom, Per Myrberg, Mona Wessman och alla de andra i ett mörklagt hus.

Jag vaknade innan sambons klocka satte igång. Låg på aga antar jag, funderar på hur jag ska lösa dagen. Ams begravs i dag i Härnösand. Jag ska åka ner till Stockholm en dag tidigare för att vända tillbaka dygnet på rätt köl. Behöver komma ner i hyfsad tid så att jag kan handla på nåt närbeläget utan att behöva anstränga benet för mycket. Åker jag 14:11-tåget går det bra, åker jag 18:11 går det mindre bra. Åker jag det tidigare hinner jag dock inte till Härnösand. Så jag velar.

Ska jag vara enögd och se till mitt eget bästa åker jag inte till Härnösand. Men jag vill ju visa henne min respekt. Och då borde jag sannerligen åka dit...

Jisses.

Så medan Lill-Babs sjunger ”Hör min samba” funderar jag. Hit och dit.

Yippey!

2009-01-28T09:37:00.002+01:00

Oj så trevligt det kan vara ändå att vara vaken tidigt på morgnarna! Nu har jag lyckats få hem biljetter till Tina Turner! Kanonkul!

Men, än en gång, varför måste vissa konsertbiljetter vara så satans dyra? Billigaste till detta evenemang kostar 635 och då får du skitplatser. Nästa steg upp är 805. Fortfarande skitplatser. Jag valde mittemellan bra och dåligt och hamnar på 1005, men för att få riktigt bra placering måste du hosta upp endera 1255 eller 1755. Det är lite väl dyrt om du frågar mig.

Okej, är det den största idolen i livet skulle jag lätt betala 1755. Men om det som nu är någon som det bara skulle vara väldigt trevligt att se så då backar jag...

Fast nu blev jag ju så där neggig igen! Skämmes! Jag är ju faktiskt otroligt glad!

19 april blir en rolig dag, det känner jag på mig.

Knätjat

2009-01-27T14:12:00.002+01:00

Ja, hejsan igen då... Jag har fått ett till samtal från ”sjukvården” i dag. Jag har tydligen en skada i knät ändå. Och den orsakar inflammation. Så jag ska få en kallelse till en knäspecialist på ortopeden inom en månad. Tills vidare ska jag äta voltaren och halta fram. Det ”ska inte vara någon fara” att stödja på benet, och jag ”ska kunna gå”.

Det är så märkligt. Först såg de ingenting. När jag insisterade såg de tydligen saker som de inte sett tidigare. Om jag inte varit tjurig, vad har hänt då? Och vad var det som var så svårt att se första gången? Jag fattar fan ingenting.

Ah well. Jag ska åka taxi. Låta bli trapporna. Försöka shoppa allt jag behöver där nere på en och samma dag och utnyttja kollegornas vänlighet när det gäller att hämta sidor i skrivaren. Tur att det finns vänliga själar!

Jo förresten! En annan sak som faktiskt gör mig glad än, trots att det var en vecka sedan jag fick beskedet, är att Daniel ska börja jobba på ”mitt” skift i mars. Fantastiskt! Det ser jag fram emot.

En glad överraskning!

2009-01-27T10:45:00.000+01:00

Tina Turner ska spela i Sverige 19 april! Jag måste försöka få tag på biljetter, de släpps i morgon klockan nio.

Det är en söndag och jag jobbar, men får jag tag på biljetter ska jag banne mig söka ledigt. Det är inte varje dag The Queen lirar... Och visst vore det en kanongrej att bjuda Elo på? Hon är sannerligen ett tvättäkta Tina-fan.

Å så glad jag blir!

Tänk, jag har blivit en jojo-människa av att sitta inne och uggla som den gamla gumma jag är. *harkel*

This is a wake up call

2009-01-27T09:04:00.002+01:00

Inbillar jag mig allt?

Har jag blivit en sån där som tror att hon har en massa fel, fast hon inte har det?

Sitter det nåt i mitt huvud, inte i mitt knä?

Jag började morgonen med att bli både arg och ledsen. En sköterska ringde och sa att det inte är några som helst fel med mig som inte är naturligt.

– Du vet att du börjar bli gammal nu och det är naturligt att knäleden inte är lika böjlig.
– Jaha, men… Kan det bli så här då över en dag bara? Att jag inte kan böja mer än till max rät vinkel, om jag tvingar det? Att jag inte kan räta ut benet helt? Att jag inte kan gå i trappor? Att jag inte kan promenera utan att leden sväller upp och blir varm?
– Ja det är klart att du har en liten skada på menisken, men det är inte någon tillräckligt stor skada för att vi ska operera, och där är ju lite vätska också, men det är inget som vi gör något åt i det här läget. Det är som sagt naturligt i din ålder.
– Nähä, så jag ska vara så här? Jag kan ju för fan inte ens gå sträckan som är till jobbet, inte ens på affärn som ligger 400 meter härifrån.
– Ja men du. Vi gör så här. Jag tittar på bilderna från mr igen med mina kollegor så hör jag av mig.
– Jaha. Ja ja... Det blir bra det.

Hon trodde nog att jag är närmare 60. Att det är okej att mina leder är utnötta. Men jag är ju för i helvete bara 33 år. Okej, det är inte ungt längre, men nog ska väl kroppen hänga med längre än så?

Det känns som att de tror att jag inbillar mig allt. Att jag är en hysterika. Men jag är inte en sådan person, jag är en sådan som härdar ut det mesta.

Just nu är jag besviken. Vansinnigt besviken.

Tidig frukost

2009-01-23T05:59:00.002+01:00

Måste skynda på lite nu, ska åka till stan om 45 minuter. Måste ladda med en ordentlig frukost, utifall jag blir sittande på sjukhuset så där länge i dag också.

Vaknade av mig själv halv sex men låg och drog mig en stund. Jag har verkligen fått udda vanor den här veckan...

Hur som. Jag vill ha svar i dag. Hoppas verkligen på att få dem också. Helst vill jag att de säger ”brosk, det tar vi bort på måndag”. Så håll tummarna för det. Och jag hoppas också att ingen fler läkare höjer förbryllade ögonbryn. Gillar inte läkare som blir överraskade i tjänsten...

Så, god morgon och ha en trevlig dag!

Notering

2009-01-20T20:01:00.002+01:00

Jag föredrar författare vars efternamn börjar på H. Uppenbarligen. Har precis packat upp de tre senaste årens bokinköp ur fem pappkassar. Och en tiondel av dem har författats av människor vars efternamn inleds med H.

Kan det bero på att jag själv har ett efternamn som inleds med H? Eller är det så att H-människorna får större utrymme i bokhyllorna på såväl bibliotek som hos bokhandlarna?

Sold!

2009-01-20T15:38:00.000+01:00

As of 1 mars äger jag inte längre ettan i stan. Just precis i dag gjorde jag upp en affär som jag är mer än nöjd med. Praise the lord!

Kallad

2009-01-20T12:38:00.002+01:00

Jaha. Då ska man alltså sitta hemma å vara sjukskriven ett arbetspass då. Boring... Syster Eva ringde just och sa att det inte blir röntgen förrän på fredag, men jag hinner med ett besök till också innan dess. Så det blir svårt att komma till storstan och jobbet.

Ringde ner och det är helt fantastiskt vilken uppbackning jag får. Makalöst. Om jag känner för att jobba så får jag taxi till jobbet där nere, vilket gör att jag slipper gå trapporna och den långa gången till kontoret. Tack tack. Ska bara fixa så att jag kan lägga upp benet på en pall också så kan jag ju jobba till veckan, om det inte blir operation då vill säga.

Jo, jag är lite orolig. När läkare kliar sig i huvudet och höjer oförstående ögonbryn blir jag det. Men det behöver inte vara nåt tokallvarligt. Det behöver inte vara nåt av det som de nämnde och inte nämnde. Så jag försöker att tänka på annat.

Sotaren till exempel. Han ska komma och klättra på huset i eftermiddag. Sicken tur att all snö tog och dråsade av just precis nu då. Ett dån utan dess like fyllde rummen och i en halv mikrosekund undrade jag vad som stod på...

Inte ett dyft klokare

2009-01-19T23:10:00.003+01:00

Har tillbringat 12 av dagens timmar åt att färdas till och från vårdcentraler och sjukhus, vänta, vänta och vänta, och så korta möten med vårdpersonal. Effektiv tid max en timme. Och inte fick jag några svar heller. Ska in på akut magnetröntgen i morgon eller på onsdag, de ringer och jag åker ner. Lär väl få sitta i ett väntrum några timmar till denna vecka antar jag...

Men fortsätt att montera ner vården. Dra ner bara. Gör det. Det ser ju riktigt bra ut ändå utan den där extra resursen. Verkligen...

F*n

2009-01-19T11:31:00.001+01:00

Ah well. Jag ska alltså åka ner till stan och sjukhuset för röntgen och sen ska nån ortoped titta. Troligen har meniskel kraschat. Fan, fan, fan, fan.

Ah well. Det är bara att se glad ut. Jag är ju liksom inte döende i nåt smittsamt. Och man brukar ju bli pigg i benet när de bytt ut skiten. Typ.

Ah well. Bäst att pimpla kaffe och käka nåt innan. Vis av erfarenhet vet jag att det brukar bli att sitta länge i väntrummet.

06:15

2009-01-19T07:55:00.002+01:00

Ännu en tidig morgon. Jag står oförstående inför mina nya vanor, men tror att det har nåt med att bli vuxen att göra. Kanske. Eller så beror det på inre oro inför dagens besök på VC i Fränsta. Ska dit med mitt krånglande knä om några timmar, och innerst inne är jag nog lite orolig för vad som ska sägas. Vi får väl se lite senare.

Har avverkat morgon-tv, men orkar inte med mer på den fronten. Har avverkat bloggar i rasande tempo, och hittat några trevliga pysselmänniskor. Ska kika runt lite till i eftermiddag, men både Mustafa och Krumelur har trevliga bloggar. Är väldans tacksam över att det finns så många bra bloggar att inspireras av. En tråkig morgon blir genast mycket mer intressant.

Sen har jag haft en massa idéer på vad jag själv vill göra, men jag får inte riktigt fart. Kan bero på statusen på mitt ben som gör att jag är så illa piskad att sitta stilla, men jag kan inte skylla allt på det. Det finns faktiskt saker jag KAN göra, trots att jag sitter med ett ben i högläge.

Har tankar om huset, om småpyssel och stora projekt. Borde kanske sätta mig och skriva ner dem så att jag är redo att kryssa av på listan när jag blir mig själv igen. Den här ska definitivt med på den listan!

Love!

2009-01-17T07:31:00.002+01:00

Jag, som har gett upp tanken på att följa serier i teverutan, älskar SVT:s funktioner som tillåter mig att titta på programmen i efterskott. Play och Playprima är vansinnigt bra. Gratis dessutom.

Eftersom jag gick och la mig vid halv sju i går kväll, sov ju bara 45 minuter natten innan, missade jag ”På spåret”. Klockan 05 i morse klev jag upp, puttrade på kaffepannan och startade datorn. Nu har jag spanat in Filip och Fredrik och tänker fortsätta med de tre avsnitten av ”De halvt dolda”. Fantastiskt vad tekniken är underbar.

AMS

2009-01-14T23:30:00.000+01:00

Els-Mari har skrivit varmt om AMS. Läs här.

Elo

2009-01-13T19:53:00.001+01:00

En kollega på konkurrenten i Sundsvall har skrivit om Elos olycka. Läs här.

Mitt i natten

2009-01-11T04:56:00.002+01:00

Klockan 03.15. Jag är vaken. Och vad mer, jag är fri från huvudvärken som plågat mig i två dygn. Spänningshuvudvärk av den grövre varianten. Jag har legat i sängen och soffan, rört på mig i max 15 minuter sedan kraschat igen.

Klockan 03.15. Jag är hungrig. Men jag lovar mig själv att inte kliva upp före fem. Eller, i alla fall inte före halv fem. Ligger ner och funderar. Räknar minuter. Kollar klockan igen. 04.15 ger jag upp och tassar ut ur sovrummet. In i köket, värmer middagsmaten som jag inte rört under två dagar. Mums... Mat... Kanske ett glas mjölk till?

Snacka om att ha totaltvänt dygnet åt heeeelt fel håll. Jag brukar gå och lägga mig nu, inte kliva upp. Nu sitter jag och undrar om jag kommer att kunna sova en timme eller om jag ska titta på första säsongen av Seinfeld...

Och jag vet precis varför jag får den här huvudvärken, men jag kan inte göra nåt åt den. Det ligger en massa elaka baciller och skvalpar och alla runt omkring är superförkylda. Jag har oroat mig fördärvad över fyra personer i min omedelbara närhet, och nu när jag vet att tre av dem är okej har spänningarna släppt.

Natten mot fredag kunde jag inte sova mer än ett par timmar och när jag på fredagen träffade Elo kändes det som att jag skulle kunna somna i hennes soffa, så skönt tyckte jag det var. Luften gick ur mig och när brorsan skjutsat hem mig tog jag mig knappt in innan jag däckade i sängen. Sedan dess har jag inte gjort mycket mer än att ligga i sängen och soffan, dricka vatten och knapra piller som jag vet inte gör nån nytta. Det enda som hjälper är sömn. I massor. Jag pratar 20 timmar.

Så det är bara att lyda.

Genomtrött

2009-01-10T01:28:00.002+01:00

Lyckades inte somna i natt. När sambon klev upp halv sex för att åka på fasterns begravning hade jag fortfarande inte lyckats. Nio ringde telefonen, upp och ut. Ner till stan. Städa lägenhet kändes inte särdeles lockande. Men lite fick jag undan i alla fall, dessutom var en spekulant och inspekterade. Får se på måndag om det blir affär eller inte. Med tanke på att jag helst slipper undan annonserande och hela baletten vore det rätt skönt.

Innan skallebanken drev mig från stan västerut i jakt på sängen hälsade jag på Elo. Det var väldans skönt att få se henne och prata lite, även om det blev en kort sväng. Men, jag lär ju ska ner endera dagen för att ta itu med städningen på riktigt, så jag får fler chanser.

Sen hem och raka spåret ner i sängen. Tre timmar senare var jag väl inte som folk är mest, men åtminstone nära på. 13 missade samtal på mobilen, och inte ett endaste har jag orkat ringa tillbaka på... Men det kommer en morgondag, och om jag kryper ner i sängen nu så kanske, kanske, kanske jag kan utnyttja den som vanlig människa.

Ah well

2009-01-06T02:00:00.002+01:00

Det känns som att året kommer att inledas med en förkylning, men det lär jag märka först på onsdag. Varför just onsdag? Jo, för då är jag ledig, och min lydiga kropp brukar se till att följa schemat när det gäller att bli sjuk. Fiffigt va?

Om jag klarar mig ska det städas och annonseras på de lediga dagarna. Måste ta itu med lyan i Sundsvall nu. Bara måste det. Måste. M-å-s-t-e.

Annars är det otäckt lugnt på jobbet. Det känns som att nåt kommer att hända snart. Troligen på onsdag. Varför just onsdag? Jo, för då är jag ledig, och de stora händelserna brukar liksom inträffa då. Eller inte alltid, men rätt ofta.

Hm. Vad mer? Jo jag har läst ikapp en hel del oläst och log rätt mycket åt Håkans anagram. Mitt namn lämpar sig inte riktigt för den leken, men fortsätter natten att vara så här lugn kanske jag sätter mig ner med penna och papper.

Just ja...

2009-01-01T22:18:00.001+01:00

Gott nytt på er. Och sköt om er. Det är liksom viktigt.

Ams och Elo

2009-01-01T22:14:00.002+01:00

Elo råkade illa ut vid hockeymatchen och jag har varit rätt orolig för hennes del. Men det kan fortfarande gå bra, och jag hoppas, hoppas, hoppas att det gör det.

Sen ringer de och säger att Ams inte har långt kvar att leva. I dag fick jag ett meddelande som sa att hon inte längre finns ibland oss. Det är sorgligt. Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det är skönt för hennes del. Även om jag vet att hon gärna kämpade vidare för livet. Men livet låter sig inte alltid hanteras... Hoppas att det finns trädgårdar att pyssla i och en massa trevliga saker att ta itu med och långa promenader med hundar där du är nu Ams…

Skönt

2008-12-26T19:13:00.002+01:00

Faktiskt, det är väldans bra att jobba borta. Långt borta. Så där långt att man ändå inte KAN göra nåt, även om man VILL.

I dag har jag sovit. Sovit. Verkligen supersovit. Tagit igen alla timmar jag missat på hemmaplan. Om jag varit där i dag hade jag tvingat mig själv att kliva upp för att hugga tag i nåt som ska göras. Det kan jag ju inte här nere, så då är det helt okej att ligga kvar i bingen och bara njuta.

Annars var julafton trevlig. Mormor var ju där. För första gången någonsin. Hon brukar alltid fira med sin syster i barndomens Graninge. Men nu är hon inte så pigg och orkade inte med resan. Så då hämtades hon hem till Torpshammar i stället. Och det är så skönt att se henne äta ordentligt. Att se henne glädjas över sällskap. Och tänk så glad hon blev för klapparna. Morgonrocken åkte på så fort den kom ur sitt omslagspapper. :-)

Det var trevligt hela dagen lång. K kom förbi hemma hos mig i huset på kvällen och klappen till henne var också lyckad. Hon strålade verkligen. Tänk att Kent kan göra en människa så lycklig. *ruskar på huvudet* Jag har nog aldrig förstått mig på Kent. Eller så har jag bara inte orkat sätta mig in i bandets musik. Jag har fortfarande inte fått lust att göra det heller, men vem vet. Rätt som det är lyssnar jag in mig på dem också... *hrm* Det har jag ju gjort med Bowie också. Det trodde jag ju inte heller för ett antal år sedan.

Statusen på kåken då? Jo då. Det går framåt.

Vardagsrummet saknar lister. Golven ska få nya och fönstren ska inramas med bredare foder. Vi ska väl iväg och shoppa loss när jag kommer hem till veckan. Dessutom ska jag inhandla cd-förvaring. Ikeas Bestå ska det bli. Och den måste bli minst 2.40 bred. Till den ska jag ha lådor, men vet inte om jag ska ha vanliga fronter eller sådana där dörrar som man skjuter åt sidan...

Sovrummet saknar nattduksbord och sänglampor, men jag fick underbara tavlor av Elo. Utsnitt ur verk av Gustav Klimt. De blir pricken över i där inne.

Biblioteket ska få fler hyllor, och de hyllor som står där ska fyllas med böcker som står i ide på logen. Dessutom ska farfars fars gungsstol dit, men den ska hämtas i stugan först.

Kontoret. Hm. Här är det mycket kvar. Måste ha någon slags förvaring. Sambon föreslår en byrå, men jag tycker inte om att rota i travar av papper. Så jag lutar åt ett skåp eller en öppen hylla. Har inte hittat nåt jag vill ha än...

Hallen. Här behöver jag belysning och nåt till ytterkläder och skor. Jag har en spegel men är sugen på en annan modell. Vi får se... Måste titta runt lite mer innan jag bestämmer mig.

Köket. Här ska arvegodset målas. Först vitt och sedan svart så att jag kan slipa fram en härlig mix. Och så ska soffan kläs och lampan i taket flyttas. Dessutom måste jag ta itu med alla gamla lådor som är fyllda med attiraljer. Porslin och kastruller och allsköns bråte ska in i skåpen. Men jag ska sortera ut de saker jag inte vill ha kvar...

Ja. Nåt sånt är det. Och upplysningsvis: Jag har i princip fått fria händer från sambon när det gäller inredningsbiten. Han kan vara lite skeptisk till vissa idéer, men allt som oftast slutar det med att han är mer än nöjd. :-) Så jag kör inte över honom helt...

Noll koll

2008-12-22T22:43:00.002+01:00

Jag har alldeles nyss landat i huset efter en låååång repa in till stan. Hela bilen, och då menar jag hela bilen, var fullpackad. Och det var bara tre av sakerna i den som ska bli julklappar. Och de sakerna är inte stora.

Resten av lasset är saker. Pryttlar. Mattor. Tyger. Magasinskärra. Eluttag (svarta så klart ;-). Mat. Saker och saker och saker.

Bland annat följde en liten svart klocka med hem från Ikea. Inget batteri. Jag har liksom full koll på vart i huset allt står (sambon har det inte, fast han lägger å andra sidan bort sin mobil tretton gånger varje dag också =0). Frågar nån så säger jag ”lyft på den påsen, där är det” eller ”nere i källarn, hyllan längst upp ut mot vägen”. Typ.

Men nu. Nu har första låddan med nedpackade saker fått fötter och ställt sig på en plats där jag troligen aldrig kommer att finna den. Och i den låddan ligger ungefärligen ett trettiotal batterier. Jag behöver ett, men inser att det enda jag kan göra är att i morgon knata över till Kopra och shoppa nya. Dyra. Så klart.

Å andra sidan har inte tiden varit särskilt viktigt den här månaden. Allt har liksom gått av sig självt. Oj. Morgon. Måste upp. Måla. Oj. Hungrig. Måste äta. Oj. Trött. Måste sova. Och så vidare. Så, jag kanske ska avvakta på att låddan slutar tjura och kommer fram från sitt superduper-hemliga gömställe...

Två laddningar

2008-12-21T21:12:00.002+01:00

Två bilder. Orkar inte riktigt med mer i dag. :-)

Den första är på väggen som jag och Elo tapetserat i dag. Svart och silver. Den andra är på huset, från vägen sett.

Så. God natt.

Åhå

2008-12-19T01:25:00.002+01:00

Kan man tänka sig. Nu är det snart slut på arbetet för den här gången. Om dryga två timmar tar jag mig till vrån i Aspudden för ett par timmars sömn innan det bär av norrut. Med buss. Hu.

Sist jag åkte buss fick jag gräla med chauffören. Sen svor jag på att ALDRIG åka med Y-buss igen.

Ah well. Det är liksom ont om tågbiljetter denna fredag, så då får man göra undantag från svurna regler.

Julklapparna är klara. Eller... Om mina bröder gör det de lovat är det klappat och klart. Gör de inte det får jag rusa in till stan på måndag för att komplettera med två paket.

Och så här är statusen på huset. Sambon fixar och trixar, men pedant som han är tar det tid. Så han har inte hunnit måla väggarna i vardagsrummet. Jag planerar för att göra det på lördag och sedan tapetsera på söndag för städning på måndag. Sen behöver jag möbler... Och så ska granen in. Tada! It's christmas!

Men jag har inte så höga ambitioner i år. Det ska bara vara möjligt att vara i rummet. Och så ska allt skrot bort. Typ stegar och hinkar och papp.

Jag har för övrigt snöat in på Blocket igen. Jag letar möbler för fullt. Och plock. Till min hjälp har jag kollegan Saras blogg. Den är störtskön! Spana in!

Jag har ont, alltså lever jag

2008-12-14T20:51:00.002+01:00

Efter lååånga arbetsdagar har jag nu satt mig över min egen vilja att fortsätta och i stället satt mig ner med datorn en stund. Jag har spacklat, slipat, målat, kladdat, tapetserat, lyft möbler och kartonger, flyttat på saker från en plats till en annan och tja... Stökat runt som värsta yrvädret.

Elo har varit här och hjälpt mig, enoooormt mycket. Fantastiskt att det finns så hjälpsamma människor.

Så. Nu är ETT rum klart. I alla fall med väggar och sånt. Två blodröda väggar och två ljust gråa. Fantastiskt. Färgerna är enormt bra. Möbleringen är inte nära på klar än, men jag känner att jag kan vänta tills efter jul med det. Det jag inte kan vänta med är vardagsrummet. Jag och Elo har satt upp grundtapet och nu ska det skäras längs fönster och lister. Sen ska listerna målas, torka och tejpas för att väggarna ska målas. Och tapetseras. Det blir silverfärg (riktig silverfärg alltså, inte grått) på tre väggar och svart/silver i tapeten på fondväggen.

Jag åker ju dock och jobbar i morgon så det blir till att ligga i för sambon. På fredag em kommer jag tillbaka och då vill jag få upp tapeten. Han vill sätta nya foder runt fönstren och jag hoppas då att det är klart när jag anländer. *pust*

Eh. Ja. Nu orkar jag inte tänka nåt mer. Vill bara sova... I min nya, helt fantastiska säng!

Och hon kånkar och bär

2008-12-03T12:52:00.003+01:00

Ja, jag håller på att flytta. Från en etta till fyra rum å kök. Till det lilla huset.

Det snöar. Massvis. Alla lådor är genomblöta. Men det gör inget. Jag håller ju på att flytta till nåt bra.

Jag sitter i det där som är bra nu. På golvet, med datorn på en urplockad flyttlåda. I huset finns inga möbler än. Två stolar och en uppblåsbar säng.

Men snart så. Vi åker om några minuter för att fylla ännu ett släp.

Och hon kånkar och bär.

Söta drömmar

2008-11-17T00:54:00.002+01:00

I dag har jag och sambon äntligen lagt handpenning på en sjukt dyr säng. Continental. Svensktillverkad. Sanslöst skön... Jag kommer att sova som en drottning i den. I rummet som är i det hus som ska bli vårt första gemensamt ägda hem.

Jisses. Jag kan inte riktigt fatta det. Jag ska alltså köpa hus. Va? Hur gick det till?

Fortfarande är inga papper påskrivna, men huset är tomt och städat. Det står där och väntar på oss. Vi förhandlar med två banker och det känns som att den här veckan blir avgörande i så många frågor.

Och just nu har jag fattat beslutet att prova på att sälja ettan privat. Nu måste jag bara ringa mäklaren och säga till att hans tjänster inte är intressanta, än. Får se om han fakturerar den stunden han var hit och hälsade på.

Hemsökt

2008-11-14T11:10:00.004+01:00

Jag har haft herr mäklare på besök. Och oj vad jag önskat att jag inte lyssnat på alla andras tankar om vad lyan kan tänkas dra in. Jisses. Den är värd lite och inget. Eller, på mina 8 år har den ökat med 35 stora sedlar. I alla fall enligt denne herr mäklare. De andra smålyorna som sålts runt omkring har gått för överpriser, och tja. Det är väl bara att gilla läget. ”Från ett läge till ett annat.”

Så. Då är frågan. Anlita mäklare som vill ha 18 stora sedlar och snällt betala vinstskatt på de 35 stora sedlarna ELLER sälja själv och spara de 18 stora till just den där vinstskatten?

Vet inte om jag orkar engagera mig, men det är ju stora sedlar vi talar om. Och stora sedlar kan komma till pass i det nya läget. Fram för allt med tanke på prislappen på drömsängen. Och med tanke på allt annat som ska köpas. Tapeter, färg, möbler, gardiner … Och det där topplånet som vi tänkte oss lösa in på en gång. Jisses amalia...

Ibland tycker jag inte om att vara ansvarsfull vuxen.

Mäklare

2008-11-13T14:32:00.003+01:00

I dag har jag bestämt mig för mäklare. Har ringt och bokat tid. I morgon ska ettan värderas.

Det känns sorligt faktiskt. Men, det måste ju göras. Jag kan ju inte sitta med tre boenden bara för att jag gillar min etta.

Så i morgon avgörs framtiden. Och jag hoppas att nån tar sig an lyan rätt omgående.

Vi ska skriva kontrakt i morgon också. På den lilla kåken. Den med tegelfasad. Den som vi tittar på möbler och tapeter till.

Det blir bra det här. Även om jag är både ve- och vankelmodig.

Återuppstånden

2008-11-08T04:35:00.002+01:00

Okej. Just nu är det här något som jag ägnar mig åt enbart för att jag måste försöka hålla mig vaken. Och det, mina kära, är inte det lättaste. Klev upp tidigt i morse, åkte tåg till stora staden och var på jobbet en sisådär två timmar innan arbetspassets början. Sedan kom överraskningarna slag i slag. Vi var fyra (vilket är någon för lite) som skulle få sällskap av en femte. Den femte kom, men med magsjuka. Jag vill inte sitta bredvid någon som har magsjuka, varpå den femte begav sig hem till sin säng. Den femte skulle ha tagit det sena passet, men det går ju inte att jobba från sängen så. Ja. Här sitter jag nu. 04.40. Trött som en urlakad gurka i gurkburksfabriken. Titta på teve? Nä. Läsa på nätet? Nä. Orkar inte mer, även om svenskadansband.se har en underbar bildbank.

Vad gör då en trött virrpanna? Tänker att bloggen kan behöva en uppdatering. Men vad uppdatera med? Bladder. Ja, just det. Bladder.

Kan för övrigt meddela att jag och sambon i jakt på nya bolster provat oss fram genom säkerligen 60 olika varianter av continental-sängar. Det finns fasligt många alternativ bara i Sundsvall. Och en del är sååå sköna. Dyra. Jappedidu. Men en sån ska det bli i nya huset. Vi ska bara göra klart med alla papper.

Jag har ägnat några timmar åt det där med att anlita mäklare också. Det är ju en djungel. Och det skiljer rätt mycket i pris mellan olika firmor. Har nästan bestämt mig, men drar mig för allt stök. Måste ju tömma ettan på en rackarns massa pryttlar innan jag kan släppa in någon med kamera. Och det är svårt när jag inte har någonstans att göra av dem, än.

Men. Allt verkar ju lösa sig elegant.

Om man bara finge sova en stund nu. Bara en liiiten stund...

Kroppsmålning

2008-11-01T15:46:00.004+01:00

Den här fick jag av Maria. Det är INTE hennes rumpa, det är uppenbart om man vet vem Maria är.

Bilden fick mig att undra över hur det står till i världen. Vem i hela friden kommer på att måla arslet som en pumpa? Och varför? Varför? Nästa punkt i protokollet, vem skapade ett kedjebrev av denna bakdel? Hur många runtom i världen har fått mejlet där man uppmanas att skicka det vidare som en del i halloween-kriget, den som träffar flest vinner. Men vem håller räkningen?

Jag låter i alla fall denna godbit träffa er via bloggen. Vinner jag då?

Jo just.

2008-10-31T15:56:00.002+01:00

Jag har ju bytt telefon. Änteligen! Jag gillar den. Fast den är stor.

Är du taggad?

2008-10-31T15:52:00.002+01:00

Jag fick frågan i går. Frågan är om jag är det. Taggad. Taggsam? Vill jag tagga livet?

Det låter onekligen spännande. Men vill jag ta det nu? Hm. Ja. Kanske. Samordna. Vara den där lilla spindeln i det stora nätet. Fixa och tricksa. Söka.

Vi får se i veckan. Då ska jag möta den stora spindeln.

Om allt …

2008-10-31T15:39:00.002+01:00

… går vägen äger jag och sambon ett hus från 1 december. Om inte nån budar över. Om inte de som ska sälja ångrar sig. Om inte nåt annat händer. Då äger vi ett hus. Ett litet ett. Ett med fasad i tegel. Ett med källare som kan göras om till nåt trevligt. Det ligger mitt i byn, med en rätt trevlig tomt.

Om jag flyttar in där. Då kommer jag att börja sjunga högt igen. Då kommer musiken att spelas högt igen. Och jag kommer att sjunga till den. Så där gapigt högt bara för att det är roligt, inte för att det låter nåt vidare. Men bara för att det är så satans roligt att sjunga. (Ja. Det starka ordet är nödvändigt, ursäkta franskan.)

I natt när jag kom hem (har jag förresten sagt att jag inte gillar vintertid? Min kropp säger ”sommartid”) låg jag och funderade över färger och möbler. Vore det inte trevligt med ett kubiskt mönster i röda toner i köket, på väggen mot vardagsrummet? Och vore det inte fantastiskt med en högglansig svart tapet som fond i vardagsrummet? Med ljust grått som bas. Och vore det inte snyggt att måla den gamla kökssoffan svart och sen komplettera med ett nymodigt bord till?

Om det inte vore så många om, om vi bara hade skrivit alla papper, om jag inte satt i storstan utan på mitt bankkontor och dealade med dem ansikte mot ansikte i stället för att sitta med luren i näven. Och om jag fick tag på mäklaren så att jag kunde sälja min lägenhet. Om... Om...

I det lilla, och rätt snygga ordet, ryms både hopp och tvivel. Jag vet inte riktigt vilket av benen jag ska stå på, så just nu svajar jag av och an.

Hopp. Ja, kanske. Eller tvivel. Det kanske inte blir nåt. Eller så blir det det.

Tror

2008-10-27T14:09:00.002+01:00

Jag ska försöka ruska liv i hjärncellerna igen. Det finns ju tankar och funderingar där inne som vill ut. Men jag har halkat efter i skrivandet. Jag, som alltid skrivit, har helt plötsligt lagt undan både penna och tangentbord.

Men jag tänker mig att nu kanske det är läge att återvända. Så här ett år senare. Ett år efter väggen, eller vad det nu var som restes i min väg.

Jag ger inga stora löften, men jag tänker i alla fall försöka.

Hejdå hej

2008-09-21T13:41:00.002+02:00

I går sa jag hejdå till Bandhagen och hellooooo Aspudden. Flyttade och städade mest hela dagen, känner av bestyren i underarmarna i dag.

Jag har verkligen haft världens flax. Svarade på några annonser när jag fick veta att ettan i Bandis är uthyrd från 1 november. Den första jag svarade på, etta med toalett och kokmöjligheter, fick jag. Killen jag hyr av sa att han fått flera hundra svar, minst. Och efter sållandet bestämde han och frugan att de vill ha en pendlande, nattarbetande norrlänning i uthyrningsdelen. Jag åkte genast hit och tittade och sa ja tack och amen.

Det är inget palats. Men det är egen ingång, en hall med igenspikad dörr till familjens bostad, en liten toalett med dusch (och ett badrumsskåp som MÅSTE vara uppsatt av en karl, i princip en deci från taket och rakt ovanför toalettstolen), ett rum med fönster i västlig riktning, en liten garderob, säng och bord och skön fåtölj. Kylskåp, mikro, vattenkokare och en platta. Visst är det bökigt att inte ha diskho, men så mycket kockar jag inte. Jag klarar mig.

Den största nackdelen är tv-utbudet. Det var fan inga kanaler alls! Så, jag måste skaffa en box. Lite vill jag kunna hänga med i tv-svängen även när jag jobbar.

Aspudden ligger dock närmre stan, mycket också. Jag är över på Söder i ett nafs. Det är väldans trevliga promenadområden och Vinterviken lär ska vara vacker. Dessutom ska jag börja åka tvärbanan till jobbet. Premiär i eftermiddag. Ska bara leta mig fram dit först...

Ah, well. Det är banne mig evigheter sedan jag haft så här mycket tur på en och samma gång. Kanske läge att tippa lotto?

Takida dementerar uppgifter i Expressen

2008-09-19T11:41:00.002+02:00

Jag såg mejlet och blev lite full i skratt. Expressen har uppgivit att Takida kan vara aktuella för Melodifestivalen. ”Detta är helt FELAKTIGT och vi vet inte vart den informationen kommer ifrån” skriver bandet i dementin.

Jag log av den här anledningen.

Oops...

Sicken vecka!

2008-08-30T16:02:00.002+02:00

Oj oj... Jag tror att det var väldigt länge sedan jag upplevde en så pass omvälvande vecka som jag gjort denna.

Vecka 35 2008.
Måndag. Hej Aftonbladet.
En kråka på kontraktet. Jag är fast anställd nyhetsredigerare från 1 oktober. Superskoj! Förhandlar lön och sånt, vilket jag är värdelös på... Men jag står på mig hyfsat i alla fall, och är väl halvnöjd med resultatet.

Ringandet startar. Meddelar dem som måste meddelas. Pratar om vem som ska ta över mitt jobb på Dagbladet. Om framtiden i stort. Hemfärd med tre timmars sömn i ryggsäcken, men jag kan inte sova. Är alldeles för uppspelt av alla tankar.

Tisdag. Hej Dagbladet. Här är min avskedsansökan.
Tömma hurtsar och lådor på saker som samlat under åtta år. Elvismuggen och ett par svartvita tidningar fick följa med hem, resten tuggades ner i återvinningen. Alla anteckningar. Alla papper från ledningsmöten och budgetsnack. Men det kändes inte det minsta vemodigt. Allt är så väldigt naturligt. Det var på tiden på något vis.

Hem, betala räkningar. Ojsan... Har jag satt in pengar på fel konto? Ojsan ojsan... ”Eh... Ursäkta, men jag tror att du fått en massa lappar som är mina. Kan du vara en ängel och pyttsa tillbaka dem till mig?”. Dumstruten på. Jag ÄR inte så slarvig. Men jag har varit distraherad och aningen trött kanske.

”Hej hyresvärd, kan jag fortsätta hyra din lya? Inte det? Ojsan... Jaha, en bekants pojk ska plugga, jamen det förstår jag. Du visste ju inte, och det gjorde inte jag heller. Nej, det är ju ett tag kvar till sista oktober, jag ska nog hitta nåt.”

Onsdag. Hej Torpshammar.
Sortera i röran efter bodelningen efter svärfar. Sambon sparar A L L T. Verkligen. Jag rensar, ”du får behålla tre av de där, resten går till Erikshjälpen”. Vi är inte färdiga på långa vägar. Besöken hos alla andra klaras av. Nu väntar...

Torsdag. Hej huset!
Enda paret på plats. Huset är fint. Ingen toppenpalats, men fint. Jag känner att jag kan trivas, tänker på att sitta på verandan och titta ut över Ljungan en solig höstkväll. Mmmm... Sambon är inte helt övertygad, garaget är för kort och måste byggas ut för att passa hans behov. Men det finns utrymme för det på gården. Tomten är brant, men har potential. Och vi kan lägga en brygga nere vid vattnet om vi frågar snällt. Tankarna snurrar. Ska vi? Ska vi? Ska vi? Lägger mig på kudden i Sundsvall på kvällen och känner hjärtat bulta vilt efter allt tänkande. Sen sömn.

Fredag. 06.10.
Ah! Försovit mig! Upp. Macka och ett glas vatten. Borsta gaddarna, ner med datorn i väskan. UT! Sen bilfärd med svärmor ner till Stockholm. Fika vid rastplats, avsläppt vid Bromma. Tunnelbana med tidtagning. Gröna linjen 19 borde funka att bo efter, nästan var som helst. In i höghuset i Bandhagen. Sooova... Upp, jobba. Fasiken så skönt. Äntligen avslappnad.

Lördag. Bandhagen.
13.00 sharp vaknar jag, lugn inombords. Jag har sovit och sovit i evigheter känns det som, fast det är egentligen bara mina vanliga åtta timmar. Jag tror att allt kommer att lösa sig. Jag hittar någonting att bo i här nere, jag har ju faktiskt gott om tid på mig. Och kanske blir det så att sambon och jag blir med hus i Torpshammar. Kanske.

Men du... Nästa vecka hoppas jag inte blir fullt lika händelserik...

Huuuuu...

2008-08-10T15:56:00.002+02:00

...jedamej!

Har kommit ”hem” från en tripp till Riga. Svisch, svosch. Trevligt, men liten båt och höga vågor på ditvägen. Fick faktiskt krypa till kojs tidigt, skallen pallade inte med att försöka räta ut böljorna.

Men Riga var tjusigt på sitt sätt. Höga spiror och roliga människor. Den där stora marknaden inrymd i zeppelinar-hangarerna var sjukt stor och innehöll en märklig mix av käk och pryttlar. De sju timmarna på land räckte dock inte till några större upptäktsfärder. Snarare en munsbit.

Sitter i Bandhagen och scrobblar musik i podden. Har städat, packat upp och packat om. Förbereder fyra dagars jobb och resa norrut mot kalas och hjortronmarker. Önskar mig en kabel beemad ner så att jag kan lägga in bilderna från kameran. Från skärgårdseskapaden, båtresan, trevliga sällskapen. Vill lägga in och lägga ut. Och så önskar jag mig ett Photoshop. Fattar inte att jag inte la in programmen efter Den Stora Kraschen, men det är lätt att vara så där vuxet efterklok. Framför allt när man var oklokt oklok från första början.

Sommaren har rusat förbi mig. Jag har snappat upp en dag här och där, men känner mig inte det minsta stressad. Jag har verkligen, verkligen och ärligt, njutit av varje dag. Jag kan inte nog påminna mig om att jag ska vara tacksam över den här chansen att förbättra för mig själv. Jag tror att jag låtit tiden springa ifatt det stressade inre. Hjärtat har hittat rytmen. Eller så är det jag som gjort det.

Och ur högtalarna tränger sig Bowie och LeMarc, Otis har jagats in i något av gigabyternas hörn, Hoffsten kikar fram och där står fanimig herr Presley också.

Jag trivs. Japp. Det gör jag.

Trygghet

2008-07-22T01:13:00.003+02:00

Jag har varit i Graninge över helgen. Fint väder och vackert sällskap. Jag njuter verkligen där uppe vid sjön. Jag kan inte förklara känslan med annat än trygghet.

Familjen kom upp på lördagen. Pappa packade in sig i framsätet och stod ut hela vägen, fram och tillbaka. Men han var trött efter äventyret. Mamma med anar jag. Turen tog nästan dubbelt så lång tid jämfört med vad den brukar ta. Broder två körde så pass lugnt att han kunde parera alla gupp, och det är en del sådana i vägarna här i norr.

Med tanke på det sistnämnda, guppen alltså, är det rätt underligt att de tänker på att sänka hastigheterna på Europavägarna till 80 och 100 när det övriga vägnätet tillåter 110 och 90 på riktigt skruttigt underlag. Jag fattar inte diskussionen ärligt talat. Ta bara vägen till Nordanede. En skitväg som inte sett en vägarbetare på många herrans år. Där utfarterna från gårdar och skogsbilvägar ligger tätt. Där kan du gasa i lagliga 90. Och mellan Liden och Indal, där får du köra 110. Det kan du inte om du inte vill studsa ner i diket. Jag lovar...

Pladder, pladder... Jag borde nog sova en stund.

Fast först ska jag bara sända en tanke till en bortgången kollega. 49 år. Märkliga värld.

Igge: Alt+C.

uppåner

2008-07-16T01:55:00.002+02:00

Det är en märklig känsla att jobba natt, ta morgontåget hem, gå och lägga sig och sen kliva upp på kvällen. Vilken dag är det? Ingen aning. Var är jag? Sundsvall, eller ..?

Förvirringen är stor varenda gång.

Samtidigt är det skönt att komma hem i stället för att åka från storstan på eftermiddagen. Sova i egna sängen. Möta aftonen i Sundsvall.

Var på bio med Elo. ”Sex and the city” var bättre än väntat. Lite för lång kanske. En tjej bakom grät konstant, en dam framför skrattade hysteriskt åt allt. Även det som inte var skoj.

Och nu har jag msn-at med den äldre brodern, sett på ”Morden i Midsomer” och hinkat isvatten.

Borde jag inte gå och lägga mig? Jag ska göra några ärenden på stan i morgon, mamma fyller år på torsdag, och sen väntar Torpshammar för ett par dagar. Vara sjuksyster. Se om päronen kan piggas upp. Är det någorlunda bra väder kanske jag kan grilla åt dem, annars vete håken...

Ledigheten kommer inte att spenderas som planerat i alla fall. Graninge får vänta. Men ibland måste familjen gå före. Och det här är ett sånt tillfälle.

En av kvinnorna höjde på ögonbrynet åt mig och mina syskon. Hon tyckte det var märkligt att vi, tre vuxna människor, fortfarande följer med våra föräldrar på utflykter och semestrar. Ännu märkligare tyckte hon att det var att vi alltid följt med utan att knota. Inte ens som tonåringar var det något mutter från vår sida. Men jag tror att det i mångt och mycket handlar om att vi delar intressen i familjen. Naturen och upplevelser är något vi gärna delar med varandra.

Jag har aldrig sett det som märkligt.

Förvirrad postning. Jag är rostig. Ringrostig. Och faktiskt, aningen trött. Så. Over and out.

Omen.

2008-07-11T15:51:00.002+02:00

Tror du på omen? Varsel? En känsla av att nu händer nåt snart.

Jag har råkat ut för det så många gånger att jag inte längre kan säga emot. När hemska saker händer i min omgivning känner jag det redan innan. En vag oro i kroppen. Sömnlöshet. Vibbarna i luften är obehagliga.

I morse hade jag skallebanken allan. Jag har inte haft någon sådan sen jag gick på tjänstledighet. Jag sov oroligare än vanligt. Drömde konstiga saker. Pirr inombords.

När telefonen ringde visste jag att nåt hänt innan jag ens hörde telefonörens röst.

Nu sitter jag här i storstan och funderar på hur allvarligt läget är. Ska jag försöka fixa ledigt och sen en biljett norrut? SJ har inga lediga platser på nåt av tågen, förutom nattåget. I morgon förmiddag möjligen. Orosmaskarna i magen krälar runt.

Kollade om ambulansen körde med sirener. Det gjorde den inte. Saftblandarna gick däremot. Alltså är det inte en prio ett. Det är bra. Än så länge.

Låt det gå bra. Jag orkar inte med elände. Eländes satans elände.

Kliar

2008-07-01T14:10:00.003+02:00

Jag har fått utslag – igen... Av ett par skor – igen... Jag undrar vad de bereder skinn med nuförtiden? Nåt elakt uppenbarligen. Mina fötter ser ut så som mina ben såg ut i vintras. Fulla av vätskande blåsor, ungefär som nässelutslag. Och det kliar nåt vansinnigt.

Ska göra en repa förbi Apoteket, men först ska jag hämta paket på Ica. Skivor i drivor från Ginza! Och sen väntar jag spänt på Traderafynden. I dag har jag scrollat runt på Ebay också... Jisses vad mycket skoj det finns... Konsumera mera. Jag är verkligen en sån där kapitalistisk och materialistisk sak som jag inte direkt önskade mig att bli. Ah, well. Så länge jag har stålars så gör det ju ingen skada. Fast... Jag ska nog låta bli att köpa saker i skinn framgent...

Har jag sagt att jag letar resor till Mexiko för övrigt? Tänkte mig två veckor i november... Lyxliv. Sol. Massor av kultur. Satt i går kväll med datorn i knät och drömde mig bort. Nu återstår två saker. Övertyga sambon om att Mexiko är målet för oss. Och boka resan snabbt. De verkar försvinna oroväckande fort...

Tågplåga

2008-06-16T15:25:00.000+02:00

Jag åker tåg. Jag tycker om att resa på rälsen. Men inte i dessa nymodigheter... Urk. Jag blir så yr i bollen på X2000, och än värre är det i dessa dubbeldäckare som sprider sig längs spårnätet.

När jag och Rakel åkte till Västerås förra veckan hamnade vi längst upp. Det var en pina, hela vägen. Nu, från Gävle till Stockholm, sitter jag i undervåningen. Lite bättre, men fortfarande en pina.

Dessutom är jag lite kranky i dag. Har sovit illa, bokade dum tågbiljett tidsmässigt och ska ju jobba i natt. Hinner precis ut till Bandhagen för att lämna väskan, kanske käka lite och dricka lite isvatten, innan det är dags att tunnelbana mig till jobbet. Inte någon sömn alls. Sova på tåget är en ren omöjlighet med tanke på hur vimmelkantig jag är i skallen.

Så. Nu tjurar jag på. Stirrar in i datorskärmen. Allt för att fokusera på något annat än den där världen som vi susar förbi i allt annat än räta vinklar.

Jag vill ha kaffe. Kan inte den där snälla killen i reklamfilmen komma och fråga om han ska handla nåt i bistrovagnen åt mig? Han som samlar bonuspoäng? Han kan få några extra av mig bara för att.

Sweden rock (och saggigt nät)

2008-06-04T22:10:00.003+02:00

Rakel och jag anlände i eftermiddags till festivalområdet. Det är soligt, men rätt blåsigt vilket är skönt på dagen men mindre kul på kvällen. Kikade lite på Airbourne, Bonafide och Fatal Smile i afton, nu sitter vi dock i stugan och inväntar sällskapet. Dagen har varit en sån där bonusdag, festivalen börjar egentligen på riktigt först i morgon.

Två lokala band är på plats, Corroded och The Citadel. Det är ju lite extra kul faktiskt! Det väntar en massa roligt de här dagarna, men jag känner redan av det där med trötta ben... Börjar man (det vill säga jag) bli för gammal för töcke hänna saker? Hm.

Har testat det portabla bredbandet och jag vill lova att det är seeeeegt i detta området. Det kan visserligen bero på att nätet stundvis slås ut av överbelastningen, men njae... Det känns aningen stenålder. Tur att presstältet erbjuder snabbare lina...

Nä, nu ska vi tända några värmeljus så att Lasse, Helen och Anders får ett fint mottagande i mörkret.

Lovande prognos!

2008-05-28T01:31:00.002+02:00

Nästa vecka är det Sweden rock. Jag flyger ner redan på onsdagen och blir kvar till söndag eftermiddag. Snacka om lyx. Är ju van att åka buss, komma ner halvdöd på torsdagen och åka hem efter sista konserten natten mot söndag.

Well. I år blir det skyhöga vuxenpoäng.

Jag blir i alla fall rätt nöjd när jag läser denna väderprognos.

Det låter som att vädret blir det gamla vanliga på SRF. Bäst att packa solkräm.

Receptet

2008-05-27T22:56:00.001+02:00

Det gick sisådär för Charlotte Perrelli. Jag är inte förvånad. Men jag har lösningen på problemet.
Det stavas T-A-K-I-D-A.

Christer Björkman och hans entourage måste tänka om inför nästa års melodifestivaler. Det fungerar inte längre med den klassiska svenska standardschlagern. Nej, nu måste vi ta in det tunga gardet. De som vet hur man bygger upp en karriär från grunden utan stöd från flådiga bolag. De som kan charma utan att kritikerna förstår ett jota. Ett jordnära hårdrocksband som vet hur man gör för att inte skrämma bort medeleuropéerna.
Personligen ser jag Takida vinna hela konkarongen nästa år. Jajamensan! Med inget mindre än en hederlig powerballad.
Enkelt upplagd, inga krångligheter. Ett lugnt intro där Robert Petterssons röst står i fokus, kanske uppbackad av en försiktig gitarr. Sedan ett parti där ljuset flödar över scenen och kompet pumpar på. (Jag ser framför mig svartvita kläder, vita strålkastarkäglor och kanske såna där snygga mickar från 50-talet) Självklart ska texten handla om kärlek. Och självklart ska slutet vara positivt. De trånande tu får varandra och lever lyckliga livet ut. En rätt klassisk schlagertext, men ändå med powerballadens vanliga twist.
Hårdrock har fungerat förut, men jag vill inte ha det hårda. I stället vill jag gröpa ur det där smetigt söta som finns i balladerna. Det där som sätter unga flickehjärtan (och för den delen gamla) i brand.
Tänk samlingsplattorna med de fantasifulla namnen ”Power ballads”, ”More power ballads” och ”Even more power ballads”. Den musiken går hem i alla delar av Europa. Jag lovar.
Och det gör Takida också. Det har de bevisat om och om igen de senaste två åren.
Ingen trodde på dem, mer än fansen och de själva.
Ändå lyckades de så bra.
Hm.... Man kanske ska slå sig på att göra en rockumentär?

Köpes!

2008-05-27T22:50:00.002+02:00

Japp. Nu ska jag slå till. Nu när man slipper programmera om eller vad det nu är de gör, de som köper Iphone från utlandet. Jag kan i stället få köpa min nya leksak i en av Telias butiker senare i år.

Vilken tur att jag haft is i magen och hållit fast vid min gamla W810... Jag har ju faktiskt haft den i snart två år, vilket är en lång tid för mig och en mobiltelefon. Jag gillar ju nyare prylar och det kommer ju alltid en sån himla massa nya leksaker som väcker habegäret till liv.

Men den här gången kan jag med fördel sprida klyschan ”Den som väntar på nåt gott”...

Nu!

2008-05-26T18:24:00.001+02:00

Nu kommer det, regnet. Ah...

Jag …

2008-05-24T23:02:00.002+02:00

… tycker nog att det är en rätt stark uppställning i schlagern. Svårt att peka ut en vinnare. Jag gillade Norge. Men det är kanske inte en segrarlåt. Charlotte lät inte så bra i de mörkare partierna och låten är rätt, tja slät... Frankrike, kunglig låt men inte en schlagervinnare. Fast jag har fel rätt ofta.

Häromdagen exempelvis. Och det lär jag få gräma mig över ett bra tag. Lägger den missen i bagaget, den där osynliga trunken som jag släpar med mig. Den var tyngre att dra på i går än i dag i alla fall.

J och jag har promenerat runt halva Stockholm i dag. Trött i benen vill jag lova. Vi käkade i Kungshallarna vid sexsnåret, och delade på en kanna öl. 1,8 liter är mycket öl. Så Jörgen fick ta majoriteten... Två glas är mer än nog för mig.

Och nu räknas det ner till rösträkningen! Men bah... Mellanakter. Är det någonsin nåt bra som mellanakt i schlagern? I och för sig gillar jag balkanmusik. *snedtittar en stund*

Nä. Jag tar en zingo i väntan på Charlottes ödesminut.

Kvarstannare

2008-05-20T21:02:00.002+02:00

Den här veckan åker jag inte hem på mina lediga dagar. I stället stannar jag kvar i Stockholm och ska således börja njuta av alla de saker som staden har att bjuda. Umgänge i Upplands Väsby. Strosa på Söder. Njuta av god mat på (förhoppningsvis) en uteservering. Utställning (måste kika vad som är på gång just nu).

Det känns mer än bra.

Sedan kommer ett femdagarspass. På det – ledighet med Sweden rock och Rakel och Lasse och Helene och Anders och en hel hoper andra. Sommarens stora startskott. Jag längtar.

Sedan är det ju faktiskt sommar. Midsommar. Varma dagar, ljumma nätter. Sommar. Jag kan inte riktigt tro att det är sant. Lika lite som att jag kan tro på att jag faktiskt är på Aftonbladet.

Hur gick det till, egentligen?

Längtan

2008-05-20T20:43:00.002+02:00

Jag trånar. Hela mitt inre pockar av begär. Jag vill ha regn. Ett långt sommarregn. Doft av jord och blommor och blöt asfalt. Ett sånt där regn som skjuts undan av solen. Ett sånt där regn vars enda spår är en renare luft och ett lugnt inre.

Å vad jag vill att det ska regna.

Jobbar

2008-05-11T01:45:00.002+02:00

Det har varit en fantastiskt vacker lördag i Stockholm. Eller Bandhagen. Jag kan inte uttala mig om övriga staden, men i min del av världen har det varit ljuvligt. Strålande sol. En glass på parkbänken jämte den med alkisarna som också svalkade sig.

Lugnt. Fridfullt. Avkopplande.

Och så jobb i natt. Fan vad det är roligt att jobba!

Tupp

2008-05-09T06:33:00.002+02:00

Är uppe tidigt. Har budat på Traderabiljetter och vann med ett bud på hela 16 kronor! Så nu blir det tåg 08.11. Ja, jag jobbar natt men tänkte att jag borde hinna sova några timmar i eftermiddag. Sova på tåget har visat sig vara omöjligt. Jag kan inte. Så enkelt är det med det.

Så nu ska jag dricka lite kaffe, äta nybakade baguetter och packa klart kappsäcken. I afton, innan jobbet, ska jag troligen hämta portabelt bredbandsmodem från NMT. Fast med senaste nytt och 4G är jag inte lika säker på NMT:s överläge.

Coverdale

2008-05-07T18:50:00.002+02:00

Lyssnar på Whitesnakes nya platta ”Good to be bad” och inser att jag längtar efter nationaldagshelgen. Sweden rock festival i Norje. Jösses. Det är bara en månad kvar. Sommarens startskott. Musik och trevligt sällskap. *iiiiiiih!*

Och jag är rätt överraskad över att plattan håller så pass mycket bättre klass än vad jag från början inbillade mig. Jag gillar de bluesiga riffen och David Coverdales röst. Öldrickarmusik. Åka bil i sommarnatten. Myggbett som kliar och kärleken bredvid sig.

Sommar. *iiiiiiih!*

Som jag längtat.

Uppdatering

2008-04-29T13:58:00.002+02:00

En liten en får det bli. Jag har skallebank. Mastodontus huvudvärkus.

Anyways. Jag trivs i storstan. Det är fantastiskt roligt att jobba. Att få ha tid till detaljerna. Att få göra femtio rubbar bara för att hitta den som passar bäst. Jag är inte van vid att vara så bortskämd... Och det är så ofantligt skönt att få vara det. Men visst, det blir stressigare framåt småtimmarna, självklart. Långt ifrån db-tempot dock.

Lägenheten är helt okej. Inte något palats, men fin utsikt och skön säng fungerar för mig.

Har precis köpt en tågbiljett på Tradera. Resan hem gick på 87 kronor, resan tillbaka kostar 310. Det är billigt. Och så mycket skönare att åka tåg än buss...

Jag är ju en prylnörd (byter ämne helt raskt här, japp) och igår brände jag lite drygt fem stora sedlar på en leksak och en snygg väska. En Ipod touch 32 gig och en messengerbag till min powerbook. Ah... Tänk att det är så roligt att spendera!

Ah, well. Skallebanken gör det svårt att ta ut svängarna i tankegångarna. Men jag ska nog investera i ett mobilt bredband när jag kommer ner. Kanske kommer bloggandet att ta fart igen då.

Over & out

Glada jag

2008-04-17T21:48:00.002+02:00

I morse, och då pratar vi tidigt, vaknade jag av att jag skrattade. Högt. Gapskratt som bubblade hela vägen från magen på det där sättet som gör en alldeles varm inombords. Mycket märkligt.

Men det speglar väl på något vis hur jag mår. Jag är så förbannat glad! Strålande. Makalöst. Sprittande. Fantastiskt.

De här dagarna har varit fullmatade. Jag har tagit in så många nya intryck. Försöker att avprogrammera lilla Bladet för att kunna ta in stora Bladet. Det är rätt stora skillnader om man säger som så. På måndag går jag på första passet. Första passet med nya arbetskamrater, i nya lokaler, med nya regler.

Jag är redo.

Sista natten med gänget?

2008-04-11T23:54:00.003+02:00

Så. Tryckerikillarna kom med tårta. Ett mejl från före detta chefskollegan. Tal om att jag inte kommer tillbaka. Tal om att jag måste komma tillbaka. Frågor.

Sista skickningen. Samtal från flera i tryckeriet. Och så sista larmningen.

Men hallå. Jag kommer ju tillbaka om två veckor för Vårmässan.

Lite gulligt ändå.

Nu ska jag sova.

Vi ska åka vid tio i morgon, jag har en del att packa. Tack till Elo som ryckte in och lånade ut sina tvättkunskaper när slarvsambon bokat vår tvättstuga fel vecka. Rätt tid. Helt fel fredag, det vill säga förra fredagen... Well. Allt löser sig och jag är inte bitter, även om jag var rätt trött och surmulen i morse när jag insåg missen.

Fan vad kul det här ska bli! Jag känner luften under vingarna och bara hoppas att mina förväntningar inte kommer på skam.

Stockholm. Vår. Here I come!

Men fatta då!

2008-04-10T00:14:00.003+02:00

Herreminjemonalillanufårduväländåtaochgedigduskajuflytta
förstasvängenmedgrejorpålördagochduharjuintebörjat
förberedadigdetminstaän!

Nä. Jag har inte ens tänkt på det. När jag kom hem för fyrtiofem minuter sen såg jag resväskan i hallen och inser att jag måste nog börja plocka fram lite saker. Jösses. Jag jobbar kväll torsdag och fredag och på lördag bär det ju av. Ringde sambon och fick honom att boka en tvättid. Rena kläder är ett måste... Och så är det resten. Jag vet att det finns en säng, en teve och en mindre köksmöbel. That's it. Jag bör väl ha med några attiraljer så att jag klarar kvällen och morgonen, sen kan jag rejsa runt i Sthlm och köpa det som måste köpas...

Ja. Så långt har jag kommit. Nu ska jag se två filmer som jag lovat att recensera. För det har jag ju verkeligen tid med... Pucko jag...

Men. Jag är inte stressad. Inte än. Har fortfarande inte fattat att jag tackat ja, att jag tagit tjänstledigt och således inte ska jobba på lilla bladet igen förrän i början av november. När ska den poletten klinga ner?

Vårregn

2008-04-05T14:09:00.001+02:00

Det regnar. Stora, hårda droppar. Men solen skiner. Det blir vår. I år också.

Gårdagens besked känns långt borta. Så underligt. Så märligt och konstigt och overkligt. Hoppas du hittar frid.

Det är som kul ändå

2008-04-03T22:45:00.002+02:00

Jo, nog är det det nog. Hockey alltså. Har precis kommit hem från Timrås match mot HV, och jag är nöjd trots förlusten. Bra hockey är alltid bra hockey. Så det så.

Det är däremot inte alla ”proffs” i publiken som sitter och svär och skriker fula saker om motståndarnas spelare. Framför allt är de som sitter där och skriker med små barn i sina knän bra dumma. Så det så.

Varför kan man inte bara uppskatta hockey? Måste man hata också? Eller har jag missat nåt?

Tecken på att våren är nära

2008-04-02T18:49:00.002+02:00

1. Jag såg fem motorcyklar, och hörde någon till när jag gått och lagt mig.
2. De säljer mjukglass på torget igen.
3. Jag såg minsann en kille som körde sin Saab med cabben nedfälld.
4. De har börjat sopa av gatorna i stan.
5. Min arbetskompis klagar över pollen.
6. Giffarna har spelat sin första hemmamatch i Allsvenskan. Utomhus.

Nu är det inte långt kvar till sommaren gott folk! Och tänk så jag kommer att njuta av lakritspuckar i sommarvärmen...

Countdown

2008-04-01T19:27:00.002+02:00

Fast inte till extinction i alla fall. Bara till nytt jobb i stora staden. Ja, jäsiken... Jag har inte riktigt tänkt på att det är dags snart, men det är ju inte ens två veckor kvar. Jag har inte tänkt på vad jag ska ha med mig, hur jag ska ta mig ner med stora förstapackningen... Inget sånt. Jag har bara varit nöjd över att boendet är löst och att det kommer att bli en skön vår och sommar...

I dag slog dock blixten ner när jag insåg att jag inte ska gå på nästa redaktionsmöte. Jag är ju inte på Dagbladet den 15:e! Mäh... Märkligt, minst sagt.

Jag är dock inte nervös. Ärligt. Bara förväntansfull.

Men guuuud så gott!

2008-03-31T20:29:00.001+02:00

Mumsar lakristpuck. Tänk att GB låtit mig vänta så länge på detta underbara återsmakande! Jag älskar den här glassen.

Lyssnar på just nu

2008-03-27T07:37:00.003+01:00

Jag har fastnat för The man in black, igen. Johnny Cash, gammalt och nyare. Allt. Men de här tolkningarna han gjorde, hela plattan ”American IV: The man comes around”, är underbar. ”Desperado”, ”Hurt”... Jag blir nästan gråtmild, så bra är det.

Tänk så mycket som är klart!

2008-03-26T13:14:00.002+01:00

Klappat! Färdigt! Tipptopp!

Jag har nu kommit överens med ”hyresvärden” i Stockholm. Jag har också bokat stugan för Sweden rock festival. Det enda som inte är fixat är två lediga dagar under nationaldagshelgen, men det löser sig säkerligen också.

Alltså, jag känner mig riktigt nöjd med hur den här dagen inletts. Mycket. Jag bryr mig inte ens om att mitt tidigare inlägg med Johnny Cash-videon inte dyker upp här. Det är liksom inget att hetsa upp sig över.

Och sen lyser ju solen! Vem bryr sig om att jag inte lyckades somna förrän vid halv fem? Det är ju en splendid dag!

(Hm... Jag lovar, jag kommer att landa när jag kliver in på jobbet)

Dagens utsikt

2008-03-23T20:13:00.004+01:00

Har kommit hem och sköljt av mig röklukten. Det är mer än trevligt att sitta vid sjön och lyssna på knastret från brasan.

Solen strålade, snön knarrade under fötterna och sällskapet var trevligt. Som jag har njutit.

En stund unnade jag mig att ligga ner på liggunderlaget. Jag har kunnat ligga där och stirra rakt upp i skyn i flera dagar.

Men verkligheten kallar, och faktum är att det var 26 grader kallt i natt, så det var bara att ge upp när solen försvann bakom talltopparna.

Just ja!

2008-03-21T12:51:00.001+01:00

Glad påsk!

Påsk

2008-03-21T12:48:00.001+01:00

Jajamensan. Jag åker till paradiset i Ångermanland i eftermiddag. Tallnäset. En stor sjö. Trevligt sällskap. Skitsamma vilket väder. Snacka om rekreation. Ah... Jag längtar.

Det var en gång...

2008-03-21T12:42:00.002+01:00

... för länge, länge sedan i staden mellan bergen. Där satt en kvinna vid sin dator flera gånger varje dag och spred sin ord på sin blogg. Men så en dag hände något. Ett illasinnat hjärnspöke förtrollade kvinnan och hon drabbades av kramp. Hon orkade inte läsa, inte lyssna eller ta in några nya intryck.

Men kvinnan har en liten röst inom sig, en liten, liten röst med enorma resurser. Varje dag talade den till henne. Tjatade och gnatade. Till och med när hon sov envisades den lilla rösten för att bryta förtrollningen.

Envisheten lönade sig. Musiken hittade tillbaka och böckerna som samlat damm på hyllorna öppnades på nytt. Nu sitter kvinnan vid sin dator och sprider sin ord igen. Och hon är så lycklig.

Kl 03:00

2008-02-19T13:05:00.002+01:00

Är precis på väg att glida in i djupare sömn när jag dras tillbaka upp mot vaken yta av musik. Högljudd musik. Där i gränslandet undrar jag över vad det är som spelas i min hjärna, men så höjs volymen ytterligare och nu råder det inga tvivel längre. Min granne är knäpp. Han spelar två låtar på maxvolym. När den andra närmar sig slutet ställer han sig vid sin egen dörr och dunkar i postinkastet. Som en ettrig, illvillig marodör i trotsåldern. Fem minuter står han så. Slammer, slammer, slammer.

Jag kliver upp. Tar sikte på hallen. När han hör min hand på dörrhandtaget slutar han lika plötsligt som han började.

Jäkla idiot.

Mitt i natten.

Jag ska ge igen...

Två månader

2008-02-14T20:19:00.002+01:00

I dag är det exakt två månader kvar. Alltså. Jag börjar ju jobba i Stockholm då. Om två månader.

Gah... Det är snart. Och fram till och med i dag hade jag ingen aning om vart jag skulle bo under de 6,5 månaderna som jag ska tillbringa där nere. Men nu, i kväll, löste det sig. Vips! Jag har en etta på tionde våningen i Bandhagen! Rätt grön linje raka spåret till jobbet. Klockers!

Behöver jag säga att jag är nöjd?

Skumt

2008-01-14T20:16:00.000+01:00

Varför, varför, varför i hela friden har jag inte investerat nio kronor i en mjölkskummare tidigare? My gosh. Jag kommer inte att kunna leva ut denna underbara Ikea-produkt. Jag är fast. Fast i skummet. Mmmmm....

Jämnt skägg

2008-01-09T21:05:00.000+01:00

Oj så nära det var att Takida kammade hem Grammis för bästa hårdrock! Jag fick nästan ta fram förstoringsglaset för att granska målfotot.

Mustasch. Kanonband. Har förtjänat en Grammis. Men synd för Takida... Det hade ju varit roligt faktiskt.

Danko Jones - Cadillac

2008-01-08T18:41:00.001+01:00

Bara så att du förstår varför jag är så glad över pressmeddelandet om DJ på Tyrol i april. Kanske inte deras bästa, men jag diggar ändå.

I'm alive and on fire (eh right... Men snart så!)

2008-01-08T11:39:00.000+01:00

Förra året avslutades med magsjuka, det nya inleds med dunderförkylningen Allan. Den lilla rösten i mitt huvud envisas med att tjata om jobbet medan jag försöker ducka undan och styra in konversationen på andra ämnen.

Men det är snart april. Denna vecka ska jag löneförhandla och skriva kontrakt. Och i dag trillade det ner ett mejl om att Danko Jones spelar på Tyrol 8 april. Så du ser. Det börjar ta sig det här året också...

Jag har gömt mig ett tag nu. Hukat i min lya och undvikit nya intryck. Bläddrat sporadiskt i tidningarna som prasslande smugits in i mitt brevinkast. Jag har lagt böckerna på hög och skivorna har jag ställt på högkant bakom teven. Facebook? Hm. Njae. Jag har kollat av mejlen men inte engagerat mig i någonting. Jag har följt bloggare, men inte tagit mig tid att tänka igenom inläggen så pass att jag känner att jag kan kommentera dem.

Förhoppningsvis vänder det snart.

Västra igen

2007-12-31T13:16:00.000+01:00

Jag önskar alla ett gott slut på 2007 och ett sjutusan till 2008. Jag hoppas och tror att 2008 blir ett bättre år än vad det här har varit... Men vi får väl se.

Jag börjar med att åka till Västra och fira med 12 vuxna och 11 barn. Jag som vill ta det lugnt... Men det blir hur som haver en vit afton. Vill inte ha dryckjom. Det har hängt med i ett antal månader nu, och inte blev driften starkare av att ligga däckad i magsjuka ett par dagar i jul.

Så. Ha en trevlig afton. Akta er för raketer och inte minst fyllbultar som vill tala om hur bra ni är. Det kan vara svårt att komma ur en sådan diskussion...

2007-12-22T14:37:00.000+01:00

God jul!

Nu drar jag och sambon västerut för helgen. Jag ska jobba annandagen så jag lär ju återvända aningen tidigare än alla partyprissar, men det är sånt man får ta.

Jag har inte hittat någon stämning än, men jag har ett par dagar på mig.

Så. Sköt om er. Ha en så trevlig julhelg som ni bara förmår. Även ni som inte gillar julen kanske kan ha det bra i ledigheten.

För övrigt är mannen på bilden min pappa, Elo har plåtat.

Solklart

2007-12-07T23:48:00.001+01:00

Jamen så klart vann hon. Grattis Amanda, din lycka är gjord tack vare andraplaceringen. Så är det.

En en

2007-12-07T21:52:00.000+01:00

Min rumsen är inte rumsren! Min en är en död en. Redan! Rena rama enfalden av mig att köpa en rumsen... Envis som jag är ville jag ha en en, när jag nu inte får plats med en julgran. Så där står nu min fina en, alldeles torr och knastrande. Den skräpar ner! Men den får stå kvar. En stund till.

Idolize

2007-12-07T21:34:00.000+01:00

Hopptrallalla, så var det Idol-final då. Vinnare? Jag tror Marie. Hoppas Marie. Fast jag tycker bäst om Amanda. En udda fågel som kan göra nåt annorlunda, dock icke med den där avskyvärda låten. Vinner Amanda tvingas hon dra runt med den där och säkerligen ett koppel till lika hemska låtar. Det vill jag icke. Icke.

Men, det där är å andra sidan inte någon viktig sak i dagens samhälle. Idol alltså.

Så jag såg Jan Guillou i På spåret i stället. Mycket trevligt, även om jag satt och ropade ”UMEÅ, era nötter” i min ensamhet.

Och nu är det nån Abba-grej på ettan. Jag gillar inte Abba. Har aldrig gjort. Alltså, de är värda respekt men jag gillar dem inte. Med det menar jag inte att jag tycker att de är dåliga. Det är de inte. Men jag tycker inte om dem. Ungefär som med Kent. Fast vet du, i går kom jag på mig själv med att vicka på foten åt den där nya Kent-singeln. Det är oroväckande. Kanske kommer jag att ändra uppfattning om Kent. Så där som jag brukar göra ibland när jag får anledning att omvärdera en artists alster. Som med Eldkvarn. Tyckte inte om dem. Inte alls. Fick klåda av deras version av ”Kärlekens tunga”. Men en dag hände det. Jag hörde nåt annat. Lyssnade. Tog upp några gamla plattor. Lyssnade på hela Eldkvarn-katalogen och insåg att jag haft fel förut, när jag sa att jag inte tyckte om dem.

Konstigt det där. Men jag är inte den som tjuras på i onödan. Vill jag ändra mig så fine. Kör i vind! Men får ändra sig.

Har lyssnat på Karlavagnen den här veckan också. Det är så roligt med folk ibland. Riktiga människor i stugorna. Ibland blir jag, precis som på jobbet, orolig över statusen i stugorna, men samtidigt uppskattar jag att höra resonemangen.
Som i EU-frågan.
Inringare 1:”Ja tyck int om ä.”
Radiopratare: ”Varför inte det då?”
Inringare 1: ”Nä jag tyck int om ä, de ä int nå bra mä att ha dom dära i Bryssel som bästäm en massa om oss”.
Radiopratare: ”Tänkte du på nåt särskilt då?”
Inringare 1: ”Nä, mä hä ä int bra”

Inringare 2: ”De e ju sååååå bra med EU!”
Radiopratare: ”Varför då?”
Inringare 2: ”Ja de e ju så fiiiint med samverkan och sånt där”
Radiopratare: ”Tänkte du på nåt särskilt?”
Inringare 2: ”Ja miljön och så, sen så är det så lätt att resa och så från Ståckhålm till kontinenten”

Eller han som ringde in i programmet om hur man får pengarna att räcka, han som höll föredrag om att de fattiga bara måste börja tänka annorlunda, att de ska gå på biblioteket och låna en bok av valfri idrottsledare så kommer de att tänka positivt och löööösa problemen.

Okej. Alla utvecklar inte resonemangen, de får inte chansen, det är ju trots allt ett radioprogram som har en viss tid i etern att fylla. Men ibland undrar man ju. Tycker du något, varför tycker du det? Som i EU-frågan. Är du emot eller för bara för att du är emot eller för? Vad är dina skäl till ditt ställningstagande? Det är lätt att säga ”nej” och ”ja”, men vad är det som gör att du svarar som du gör? Ibland tror jag inte att man tänker efter på sina skäl innan man tar ställning.

Flummomona. Vad tycker jag då? Att Marie ska vinna Idol, att det är okej att ändra uppfattning bara man vet varför man gör det. Eller nåt sånt flummigt.